brandvakten, att de borde taga afsked från sina brandvaktstjenster; försäkrande Daniel Andersson tilllika, att de hos honom skulle få fortfarande och tillräcklig arbetsförtjenst. Vittnet Bergsten talade också med både Blixt och vittnet i samma syftning, men då vittnet nekade att biträda öfverenskommelsen om afskedstagandet, sökte icke någon att tvinga vittnet dertill. Sednare på dagen såg vittnet folksamlingar utanför Handlanderne Borgs och Sjöbergs salubodar, samt hörde äfven att bemälte Handlande förständigades att icke köpa upp spanmål, men i öfrigt förmärkte icke vittnet att några våldsamheter dervid utöfvades, och igenkände icke någon mer än tilltalade Carlsson bland folkskocken. Om aftonen samma dag, kl. ungefärligen 8, då vittnet jemte Daniel Andersson och åtskilliga andra voro vid jernbron, hörde vittnet hurrarop och oväsen, samt såg folkhopar tåga på gatorna, men vittnet igenkände icke någon deribland. På uppmaning af Daniel Andersson, som varnade vittnet och åtskilliga af dess kamrater för att gifva sig i sällskap med orostiftarne, gick vittnet vid samma tid hem och tog icke kännedom om hvad som derefter eller i öfrigt föreföll.
57:o Brandvaktskarlen N:o 11 Sven Blixt: Några dagar före oroligheternas utbrott, hörde vittnet Daniel Andersson yttra, att Handlanden Lindman vore värd att man upphängde yxa och hjul vid hans hus, derföre att han köpte upp spanmål, äfvensom vittnet såg Malmberg och Anders Petersson slipa en yxa aftonen samma dag, då den sednare på qvällen tillvaratogs, jemte ett block utanför Handlanden Lindmans hus, men om blockets tillvaro hade vittnet icke fått någon kunskap innan detsamma upphittades. Malmberg yttrade, när han på sidorna slipade yxan, som liknar den tillvaratagna och vid Rätten vittnet nu förevisade, ”att han väl ej behöfde gå och draga på rosten.” Onsdags morgon, kl. 8, uppmanade Daniel Andersson väl de öfriga af sina arbetare att gå till Borgmästaren, men sade till dem, som hörde till brandvakten, att de icke behöfde följa med. Angående brandvaktskarlarnes tillernade afskedstagande, talade icke Daniel Andersson med vittnet, men på Bergstens förfrågan derom hade vittnet svarat, att vittnet, hvars bröst vore svagt, i anseende dertill vore benägen att taga afsked från tjensten, och att vittnet sedermera på Rådhuset öfverlagt derom med kamraterna, i närvaro af Korporalen Ryd, af hvilken brandvaktskarlarne blifvit sammankallade och tillfrågade i nämnde hänseende; men om något vite för vägran att taga afsked hade vittnet icke öfverenskommit, hvarken med Bergsten eller med någon annan.
Vittnena Bergsten, Friberg och Blixt hördes emot hvarandra, i afseende på olikheterna i deras aflagda berättelser, men hvar och en af dem vidhöll enständigt hvad han sagt.
58:o Stenroddaren Gustaf Bengtsson: Onsdags förmiddagen hörde vittnet tilltalade Stenroddaren Johannes Pettersson N:o 9, som stod i närheten af Handlanden Malmstens bod, jemte två eller tre andra för vittnet okända personer, tilltala Direktör Lundström, som gick förbi Johannes Pettersson, med följande ord: ”din tröja skall bli lika grå och lappig som min innan vi släppa dig”, hvarjemte Johannes Pettersson hötte åt honom med handen. På aftonen samma dag var vittnet på väg till Häradshöfdingen Fricks egendom, men vittnet gick icke längre fram än till uppfartsvägen, som går till qvarnen, och var följaktligen så långt från skådeplatsen för de våldsbragder, som vid nämnde egendom utöfvades, att vittnet icke kunde igenkänna deltagarne deri, men medan vittnet lyssnade till oväsendet, kom tilltalade Arbetskarlen Lars Danielsson derifrån, medförande ett soldatgevär, som han påstod sig hafva tagit och förmälde sig skola ”ansa till”. hvarjemte vittnet hörde Danieleson med skadeglädje yttra om soldaterna, att de fått mycket stryk och att de skulle få mera.
59:o Pipfilaren Nils Magnus Eklund från Husqvarna: Sedan vittnet af personer, som kommo från staden, Onsdags förmiddagen, erhållit underrättelse, att oroligheter utbrustit, och att den ene lockade den andre att deri deltaga, begaf sig vittnet, kl. ungefärligen 1, ensam och utan att möta någon, Yxnahagavägen till staden, för att tillse det vittnets gifte och i staden bosatte broder icke skulle låta förleda sig till deltagande i oroligheterna. Ankommen till torget, träffade vittnet Husqvarna-arbetarne Lundström, Lundqvist och Lönnegren, samt besökte i deras sällskap en krog, hvarest de förtärde bränvin, samt träffade, när de utkommo derifrån, Blixt, som berättade om arbetarnes besök hos Borgmästaren på förmiddagen, hvarefter vittnet, i sällskap med Lundqvist, Lönnegren och Lundström, vandrade omkring i staden, till dess vittnet omsider gick till sin broders bostad. Som vittnets svägerska var orolig deröfver att hennes man icke kom hem, gick vittnet ut att söka efter brodren i skymningen. Vittnet kom då åter i sällskap med Lundström och Lönnegren, hvilka sednare nyss förut utanför Salanders bod samspråkat med några herrar, som, enligt hvad Lönnegren och Lundström sjelfva uppgåfvo, frågat dem om ändamålet med deras besök i staden; Lönnegren hade derjemte, medan han tillika med Lundström och vittnet voro inne hos Schweitzeriidkaren Kjellberg, yttrat under samtal om oroligheterna: ”De ha sagt att en smed från Husqvarna på krogen härnere yttrat, att Fricken skall få doppa sina potater i blod, men jag mins ej att jag sagt det.” Under sina spaningar efter brodren, gick vittnet derefter först till östra delen af staden och så tillbaka åt vester, ända fram till backarne i grannskapet af Häradshöfdingen Fricks egendom. På båda ställena såg vittnet folkhopar och hörde buller och oväsende. Vittnet var på väg att återvända till staden, då han vid Talavid mötte Lundström och Lundqvist samt följde dessa fram till Häradshöfdingen Fricks egendom, på något afstånd från hvilken de stadnade på en åker och betraktade den upproriska folkhop, som derstädes kastade stenar, samt hörde huru fönsterrutorna klingade. Länge vågade vittnet och Lundqvist dock icke stå qvar, utan gingo tillbaka åt staden, der de i förbigående gjorde ett ytterligare besök hos vittnets broder, och fortsatte sedermera i sällskap med Ekvallarne och Skönberg vägen till öster tull. Före vittnet och dess sällskap tågade ända från
