af Herrar Hof-Rätts-Råden, instämt i Lundströms yttrande; att Sven Johannesson eller den så kallade ”Bockasven” sparkat omkring sig i hopen; att arbetskarlen Gran, på uppmaning af vittnet att gå hem, sagt att han ej gjort något ondt och endast ville att uppköpen af spanmål skulle inställas, samt att denne och Anders Petersson, den vittnet jemväl igenkände, lofvat att aflägsna sig. Under det folkhopen, som härefter begaf sig åt vester, uppehållit sig på gatan emellan Assessorn Wickboms hus och kyrkan, iakttog vittnet, att en mängd personer, hvilka sågo ut att vara gesäller och lärlingar, flere gånger arm i arm våldsamt genomträngde patrullen, samt hörde sägas att Muraren Jacobsson, hvilken då han fick se vittnet smög sig undan, utanför Direktören Lundströms hus skulle utdelat örfilar. Medan under tiden Herr Borgmästaren talade med Hållkarlen Berg, som på eftermiddagen vägrat att underhålla de soldater, hvilka hos honom skulle komma att inqvarteras, hade vittnet, som stod bredvid, iakttagit att sedan en mängd pojkar tågat förbi, häktade Himmelman kommit efter, och i anledning deraf yttrat till Herr Borgmästaren: ”jag tror att Himmelman är bland pojkarne”. Någon stund derefter hade Himmelman, som icke visade sig i någon mån upprörd eller hotande, först utanför Bergsfogden Bratts hus till vittnet yttrade några ord om de höga spanmålspriserna och sedermera, jemte Smederne Dahlström och Lindström, samtalat med någondera af Herrar Hof-Rätts-Råden Darin eller von Sydow, men före Dahlström och Lindström aflägsnat sig. Då emellertid folkhopen minskades och delvis drog sig åt vester, gick vittnet från stället samt besökte, efter erhållen underrättelse att våldsamheter föröfvades i vestra delen af staden, till Handlanden Borgs hus, der fönstren befunnos vara inslagne. Efter att på återvägen derifrån hafva mött flere herremän, hvilka sade sig skola ut till vice Häradshöfdingen Fricks egendom och söka afstyra der å bane varande våldsbragder, hade vittnet, som af sitt åliggande att förbereda inqvarteringen af de väntade soldaterne qvarhållits i staden, begifvit sig hem, men efter någon stunds förlopp åter ut i riktning åt öster och derunder sammanträffat med häktade Carl Jonsson, hvilken dels på fråga af vittnet om han varit vid v. Häradshöfdingen Fricks egendom yttrade: ”ingen af arbetarne har varit der, ty vår mening är icke att tillvägabringa några våldsamheter, men det ligger mycket spanmål på kronomagasinet och den skall ej komma ur hamnen”, samt dels berättade, att han redan föregående Fredag erhållit uppmaning att infinna sig hos Lindman på Tisdags afton, men af anledning att han trodde det ej något skulle blifva af, underlåtit att hörsamma kallelsen. I staden hade under tiden allt varit stilla tills omkring kl. 11, då, under det vittnet uppehöll sig på torget, en hop lärlingar, försedde med stakar, under stojande och oväsende kommo tågande från vestra delen af staden. och begåfvo sig åt öster. Vittnet, som, sedan hopen gått förbi, följde efter i sällskap med Bokhållaren Ekelund och Polisbetjenten Ekvall, träffade under vägen Fabrikören Nyström och fann vid framkomsten till Lindmans hus ofvanbemälde lärlingar sysselsatte att med stenar slå in fönstren, hvarföre vittnet, som fann sitt sällskap för fåtaligt för att våga inlåta sig med våldsverkarne, skickade bud om förhållandet till Rådhuset, derifrån patrull snart anlände, då våldsverkarne skingrade sig åt alla håll. Påföljde Thorsdags morgon, medan vittnet var sysselsatt med inqvartering i vestra stadsdelen, såg vittnet utanför Skräddaren Sjölins hus tilltalade N:o 2 Johannes Petersson, Nils Jonsson och Åkerblad samtala med Herr Hof-Rätts-Rådet Darin och Handlanden Salander, samt lemnade på förfrågan af Herr Hof-Rätts-Rådet om vittnet kände Johannes Petersson upplysning om dennes namn. Vidkändt.
75:o Vice Häradshöfdingen Gagner: Sedan vittnet omkring kl. 8 på morgonen den 26 nästlidne September från fönstren i sin bostad varseblifvit en stor hop arbetskarlar tåga åt öster, hade vittnet omkring en half timma sednare gått ut och begifvit sig åt samma håll. Vid Handlanden Lindmans hus var då samlad en högst betydlig folkmassa, ur hvilken vittnet förnam yttranden, hvilka antydde en hög grad af förbittring mot Lindman för dennes åtgärd att uppköpa spanmål; och utmärkte sig i hopen genom högljudt tal och häftiga åtbörder synnerligast tilltalade Carl Gustaf Abrahamsson, Carl Svensson, Sjö och Svarfvaren Andersson, hvilken sistnämnde uppgaf det första hurrarop vittnet hörde. Under loppet af förmiddagen såg vittnet på åtskilliga ställen i staden folksamlingar, hos hvilka tycktes råda stort missnöje, och ibland hvilka alltid ofvanbemälde Carl Gustaf Abrahamsson, Andersson och Carl Svensson, jemte tilltalade Arbetskarlen Gran befunno sig; och hade vittnet vid middagstiden sett Carl Gustaf Abrahamsson begifva sig till sitt i förstaden belägna hemvist. Sedan på eftermiddagen patrull bildats och denna, i hvilken vittnet jemväl deltog, begifvit sig åt öster, hade i den då utanför Lindmans hus samlade folkhop några vändt sig mot patrullen, och Carl Gustaf Abrahamsson i spetsen för dessa och under svängningar med armarne yttrat: ”jaså! skall det nu blifva något utaf, så är det icke mig emot.” Bland de här församlade hade vittnet fästat uppmärksamheten dervid att en lång karl, med mörkt stripigt hår och iklädd mössa, äfven visade sig verksam dymedelst, att, då hopen emellanåt var tyst, han ofta upphäfde hurrarop, i hvilka de öfrige genast instämde; och trodde vittnet sig i denne igenkänna häktade Dyberg, hvilken har samma vext och utseende, men kunde ej bestämdt på sin ed intyga detta förhållande. Sedan patrullen och massan dragit sig åt vester, hade en hop arbetare, som sades vara från Husqvarna, kommit in genom östra tullen och tillstött folkhopen, hvilken under skrik och oväsende fortsatte sin väg, dervid Svarfvaren Dahlgren, som jemväl ropade och hurrade, befunnit sig i spetsen. Under det hopen var samlad på gatan mellan Assessorn Wickboms hus och gränden vid kyrkan, iakttog vittnet att patrullen flere gånger genomsprängdes af upprorsmännen. Tillika med omkring tjugo andra personer hade vittnet, vid pass kl. 9 på aftonen, efter erhållen underrättelse att våldsamheter föröfvades vid vice Häradshöfdingen Fricks egendom, i ändamål att afstyra dessa, begifvit sig å väg ditåt, men vid Tändsticksfabriken mött några personer, hvilka omtalade det en sådan mängd stenar kastades vid sagde egendom, att vistandet der vore förenadt med stor fara och allt motstånd
