utan ändamål. De öfriga hade då vändt om och vittnet, åtföljdt endast af Herr Hofrätts-Assessorn Granfeldt, gått fram till stället, men stadnat vid trädgården, hvarest vittnet såg våldsamheter föröfvas å lusthuset, deromkring en stor hop var samlad. Sedan vittnet jemväl iakttagit, att flere gossar, ibland hvilka afhörda vittnet Frans Jonsson sade sig igenkänna några, å ett invid trädgården varande gärde voro sysselsatte med att samla stenar, hade vittnet, i sällskap med fem eller sex under tiden tillkomne personer, återvändt till staden och gått upp på Rådhuset, der vittnet uppehöll sig, till dess patrullen, efter erhållen underrättelse om fönsterinslagningen hos Lindmans, begaf sig ut, då vittnet jemväl medföljde. I gränden midt emot Lindmans hus, i hvilket en mängd fönster blifvit inslagne, befunno sig flere med stakar försedde personer, af hvilka några sprungo åt öster, men andre midt emot patrullen, dervid en som var svärtad i ansigtet blindt rusade emot vittnet, greps och befanns vara tilltalade Almgren. Vidkändt.
76:o Sysslomannen Ekberg: Klockan emellan åtta och nio på aftonen den 25 sistl. September hade vittnet utanför Handlanden Lindmans hus påträffat en stor folkmassa, deribland vittnet igenkände dels tilltalade Carl Gustaf Abrahamsson, Carl Svenson och Malmberg, hvilken sistnämnde, den vittnet uppmanade att gå hem, ropade att de skulle taga ut Lindman, samt dels Strumpväfvaren Malmgren, som vid Stadsfogden Mobergers försök att återställa ordningen, yttrade, ”att Moberger nog skulle qväsas”; och hade vittnet vid detta tillfälle jemväl sett ifrågavarande trädkubb, som nu uppvisades och af vittnet igenkändes. Om morgonen påföljde dag träffade vittnet å Stora Torget f. d. Polisbetjenten Wadell i samtal med bemälde Moberger och hörde derunder Wadell dels yttra: ”i går lofvades rågen hos Lindman för sexton Riksdaler, men i dag begär han sjutton. Modet har stigit betydligt hos honom, men det sjunker väl framdeles”, samt dels i ordalag, som vittnet Moberger omnämnt, beskärma sig öfver Lindmans åtgärd att träda Wadell i förköp. En stund derefter såg vittnet en hop arbetskarlar, hvaribland befunno sig ofvanbemälde Carl Gustaf Abrahamsson, Carl Svensson och Malmberg jemte tilltalade Carl Petersson, tåga åt öster och hörde sägas, att de skulle gå till Häradshöfdingen Rudling. Vittnet, som hade göromål på torget, sammanträffade sedan först utanför Lindmans hus med massan samt fästade dervid uppmärksamheten å tilltalade Sjöberg, Sven Israelsson, Carl Gustaf Abrahamsson, Malmberg, Jacobsson och Svarfvaren Andersson, hvilka voro synnerligen verksamma och af hvilka den sistnämnde under svängningar med armarne talade mycket, utan att vittnet kunde uppfatta hvad som sades. Omkring kl. 11 på aftonen hade vittnet, som förut i sällskap med Källarmästaren Strandberg varit något utanför vestra Förstaden på väg till v. Häradshöfdingen Fricks egendom, men vändt om, efter det vittnet fått höra omtalas fönsterinslagningen hos Lindmans, begifvit sig dit, men funnit fönstren redan inslagne och en mängd pojkar flyende åt alla håll, dervid vittnet och Fabrikören Nyström fasttogo Smedlärlingen Fägersten, som då ej innehade någon stake och hvilken af Nyström förebråddes för det han förut ej lydt Nyströms förut meddelade tillsägelse att bege sig hem. Då kort härpå bud kommit med underrättelse, att folk skockat sig utanför Rådhuset, för att uttaga de häktade, skyndade vittnet dit och såg tilltalade Öberg komma utur porten; och hade vittnet antingen vid detta tillfälle eller då vittnet förut begaf sig åt öster sammanträffat med Svarfvaren Dahlgren och uppmanat denne att gå hem. Vidkändt.
På framställd fråga, i anledning af vittnets berättelse, förklarade Stadsfogden Moberger, det han ej kunde påminna sig om tilltalade Malmgren varit den, som å Tisdags aftonen mot Moberger fällt den af vittnet omnämnda hotelse.
77:o Drängen Carl Larsson: Vid ett besök på en kortare stund, som vittnet gjorde vid östra tullen ifrågavarande Tisdags afton, såg vittnet utanför Lindmans hus församlad en betydlig folkmassa, deri vittnet igenkände häktade Arbetskarlarne Malmberg, Carl Gustaf Abrahamsson, Carl Svensson och Sjö, hvilka isynnerhet förde oväsende; och iakttog vittnet, som höll sig på något afstånd, att flere herremän uppmanade folket att åtskiljas samt att ropet ”ned med Lindman” ur massan ofta upphäfdes. Omkring frukosttiden påföljde dag, då vittnet i något ärende var ute i staden, iakttog vittnet, att ofvannämnde arbetare jemte en myckenhet folk voro inne på Häradshöfdingen Rudlings gård och med denne på ett opassande sätt samtalade om det betryck de ledo i följd af det stegrade priset på spanmål. På aftonen omkring kl. 9 mötte vittnet på bakgatan förre Polisbetjenten Wadell och åklagaren, af hvilka den förre under samtal om oroligheterna yttrade: ”efter herrarne så ställt till, må de gerna ha det”. Med afhörda vittnet Frans Jonsson, som härpå träffades, öfverenskom vittnet att i sällskap gå till vice Häradshöfdingen Fricks egendom, hvarest våldsamheter sades vara å bane, samt upphann under vägen Handlanden Ekeroth och Handlanden Björklund, hvilka vittnet och Frans Jonsson derefter åtföljde. Sedan vittnet och bemälde personer en stund uppehållit sig på stället, börjades en så häftig stenkastning, att vittnet, Ekeroth och Björklund funno sig föranlåtne att gå undan till ett bredvid gården varande gärde, hvaremot Frans Jonsson sprang upp åt trädgården, derifrån stenregnet kom. På gärdet befunno sig förut några personer, hvilka sågo ut såsom landtboar och af hvilka en begaf sig åt trädgården. Efter det vittnet här afhört en del af de våldsamheter, som föröfvades vid lusthuset, återvände vittnet till staden och skyndade, sedan underrättelse erhållits om de förnyade uppträdena i östra stadsdelen, till Lindmans hus, der vittnet fann en mängd fönsterrutor vara inslagne. Vidkändt.
78:o Fanjunkaren Alsing: Under ett besök, som vittnet på eftermiddagen Onsdagen den 26 sistlidne September gjorde i staden, mötte vittnet häktade Arbetskarlen Carl Jonsson, hvilken, utan att tilltalas, yttrade till vittnet i hotande ton: ”i afton komma vi och helsa på er”; och då vittnet i
