den sednare hopen framställdes vid förbigåendet af de namngifna personerna uppmaningar till vittnet och dess följeslagare att skynda ”utåt”; dock hörsammades icke uppmaningarne, utan både vittnet och dess kamrater, hvilka två gånger voro så långt åt vester som vid Långholmen, vände åter till staden. När de för andra gången återvändt kommo flockar vester ifrån och tågade till öster, och medan vittnet och dess kamrater uppehöllo sig på torget, dit de följt en af de från vester kommande folkhopar, spordes att oroligheter föreföllo utanför Handlanden Lindmans hus, hvarföre vittnet med sine följeslagare begåfvo sig deråt, men vände om när de kommo till Herr Kamrer Svans hus, efter erhållne underrättelser att tumultet vid Lindmans hus redan var slutadt, samt gingo åter till stora torget. Der var då en folkmassa samlad, som åsyftade att befria dem bland upprorsmännen som blifvit häktade, och då sådant dem förvägrades ropade på stormning. Bland dem som ropade var Guldsmedslärlingen Abrahamsson. En af de folkhopar, som kommo från Häradshöfdingen Fricks egendom, kastade vid förbigåendet två stenar på Handlanden Hylténs hus och i samma hop var en liten pojke, som hade en stör i handen; vittnet frågade denne hvad han kunde uträtta, som var så liten? hvartill gossen frimodigt genmälte, att ”om alla skulle tänka så, blefve det icke något af”; hvarjemte vittnet tillade att Fabrikör Sahlströms Öfverskärare Petersson, hvilken vittnet på förstaden träffade i en folksamling utanför Bryggaren Hultqvists hus, yttrade något derom, att folkskaran skulle begifva sig till Handlanden Goldkuhl, som troddes uppehålla sig vid Stattut. Sedan vittnet åskådat omvittnade uppträdet vid Stora Torget gingo vittnet och hans följeslagare hem och vittnet hade icke hört några uppmaningar å den verkstad, der vittnet är anställd, till delaktighet i oroligheterna.
90:o Gesällen Kristian Berglund: lika med förut afhörda vittnet Garfvaregesällen Andersson, med den skillnad att vittnet Berglund ej kunde namngifva någon af de personer Carl Hansson hade i sitt sällskap, när vittnet mötte honom vid jernbron och att vittnet ej kände Vagnmakaren Wetterlund eller hans gesäll. Vittnet Berglund, som stod på något afstånd från sina kamrater vid folksamlingen utanför Bryggaren Hultqvists gård på förstaden, kände ej flere deribland än Öfverskäraren Petersson hos Fabrikör Sahlström, som sade, att det var mycket orätt att de gingo der, och uppmanade dem att begifva sig derifrån, men vittnet hörde ej talas om Goldkuhl eller något besök hos denne, samt uppfattade Peterssons yttrande ofullständigt. Bland den klunga, som sedermera sökte befria fångarne ur Rådhus-häktet och ropade på stormning, igenkände Berglund icke allenast Guldsmedslärlingen Abrahamsson, som instämde i samma rop, utan äfven i dag tilltalade Garfvaregesällen Andersson, hvilken vittnet såg stiga eller räcka sig upp, för att kunna se in genom fönstret till det vaktrum, der fångarne vanligen förvaras.
91:o Garfvaregesällen Anders Johan Ljungberg: Vittnet, som icke var ute Tisdagen den 25 sistl. September och icke heller nästpåföljde dag förr än efter intagen aftonmåltid, gick på Vedtorget i sällskap med sina kamrater, Andersson, Berglund och Melin, när en massa kom från öster, men deribland igenkände vittnet icke flere än tilltalade Carl Hansson, hvilken frågade vittnet och dess sällskap om de ville följa med ”utåt”, dock kunde vittnet icke upplysa om Vagnmakaren Wetterlund var med i folkhopen, emedan vittnet icke var bekant med Wetterlund. Vittnet och hans kamrater följde efter massan, men icke längre än till slutet af förstaden. Vid Bryggaren Hultqvists gård derstädes var också en folkhop, i hvilken någon yttrade att man borde gå till Goldkuhl, men vittnet, som icke kände någon i denna massa, visste ej heller hvem som fällde berörde yttrande. Då vittnet och dess följeslagare derefter på återväg till staden voro utanför Handlanden Borgs hus, der de uppehöllo sig, till dess en folkhop kom tågande från Häradshöfdingen Fricks egendom, såg vittnet huruledes denna folkhop vid förbigåendet kastade stenar på Handlanden Hylténs hus. Angående hvad som derefter af vittnet och dess kamrater iakttogs, berättade vittnet öfverensstämmande med gesällen Berglund, som förut i dag blifvit hörd såsom vittne, med tillägg, att tilltalade Garfvaregesällen Andersson äfven ropade ”stormning” vid uppträdet utanför Rådhuset, men att vittnet icke bemärkte att Andersson såg in genom vaktrummets fönster.
92:o Garfvaregesällen Gustaf Melin: Efter att hafva hållit sig hemma hela Tisdagen den 25 sistl. September, gick vittnet med sina kamrater Andersson, Berglund och Ljungberg ut åt staden kl. omkring half nio påföljde dags afton, samt mötte nära jernbron Carl Hansson i en folkhop, som dervid ropade: ”här komma garfvarne” och bad vittnet, som icke kände någon af de öfriga bland hopen, och vittnets kamrater att följa med ”utåt”, samt fortsatte derefter vägen åt vester till Häradshöfdingen Fricks egendom. Vittnet tillika med Ynglingen Janne Wahlström och Gesällen Lundvall hos Enkan Wahlström följde efter massan, men stannade vid backen ofvanför Bäckalyckan samt såg derifrån huruledes folket sprang fram och åter om hvarandra vid Häradshöfdingen Fricks åbyggnader, allt under buller och oväsende. Vittnet, som icke kunde urskilja någon bekant person bland våldsverkarne, återvände jemte Lundvall och Janne Wahlström efter några minuters förlopp till staden, der vittnet först dröjde en stund i porten till sitt hemvist, men sedermera gick till östra delen af staden och tog jemte flera för vittnet obekanta personer, i närheten af men vester om Handlanden Lindmans gård, plats på en stentrappa till ett hus vid den sida af gatan, hvarest vittnet då förmärkte en folkhop, som kastade sten mot Lindmans hus, men vittnet kunde icke igenkänna någon bland fridsstörarne. Snart anlände en ordningsvakt, som lyckades fasttaga ett par af lagbrytarne, hvarefter vittnet aflägsnade sig och gick hem.
93:o Garfvaregesällen Johan Högberg: Vittnet, som bor i fru Ros’s gård, såg när en mängd folk af arbetsklassen middagstiden eller något tidigare skockade sig utanför Handlanden Borgs samt Ahlén & Sjöbergs salubodar. Bland nämnde folkhop befunnos Arbetskarlarne tilltalade Carlsson, Malmberg, N:o 9 Johannes Petersson, Johan Andersson, Carl Svensson och Carl Petersson. — Johan Andersson, som stod
