på trappan till Sjöbergs hus och samtalade med Sjöberg angående spanmålens utskeppning och verkningarne deraf, föreställdes af Sjöberg hurusom penningetillgången i landet ökades, i följd af nämnde varas försäljning i utlandet, men dertill genmälde Johan Andersson att arbetarne ej kunde äta penningar och följaktligen ej hade någon nytta af dem spanmålshandlarne införskaffade. Vittnet var icke närvarande vid de oordningar, som på aftonen föreföllo vid Handlanden Lindmans hus eller Häradshöfdingen Fricks egendom, men medan vittnet omkring kl. 8 vandrade i sällskap med sine kamrater, förut afhörda vittnena Garfvaregesällerne Melin och Ljungberg m. fl., såg vittnet flere eller åtminstone tre särskilda gånger flockar af upprorsmän på torget, der de hurrade och förde oljud. Den sista flocken aftågade åt vester och vittnet samt dess kamrater gingo efter och sågo då att fönster voro utslagna i Handlanden Borgs hus samt frågade Polisbetjenten Ekvall, som träffades, hvem som föröfvat nämnde dåd, utan att af Ekvall derom kunna erhålla någon upplysning. En stund efter det massan gått förbi vittnet samt redan hunnit långt ut på förstaden, kom Skräddare-arbetaren Lundberg från öster och styrde kosan åt vestra förstaden. Han var rörd af starka drycker och yttrade vid sammanträffandet med vittnet och vittnets kamrater: ”kom gossar så skola vi gå upp” samt fortsatte derefter sin väg, utan att vittnet tog kännedom om hvart han begaf sig. I närheten af jernbron sammanträffade vittnet och dess sällskap med en mängd menniskor, kommande från öster, och af hvilka vittnet icke igenkände flere än Carl Hansson och Carl Svensson, hvilka båda dock voro i olika flockar. Carl Hansson, till hvilkens sällskap blott några personer syntes höra, uppmanade dem han träffade att följa med ”utåt”, samt gick sedermera vester ut, men Carl Svensson genmälte: ”jag har varit åstad förut i dag, men J kunnen gå”, hvilket sednare yttrande Carl Svensson ställde till det omgifvande folket. Sedan vittnet derefter för andra gången jemte sina kamrater gått till Långholmen eller yttersta huset på förstaden, och på återvägen derifrån af flere mötande folkhopar erhållit uppmaningar att gå med till qvarnarne eller Häradshöfdingen Fricks egendom, stadnade vittnet utanför Handlanden Borgs hus och samtalade en stund med hans Bokhållare samt bemärkte under samtalet, att en flock med störar försedda personer kommo från vester och gingo förbi åt öster, dit vittnet efter en stund tillika med Garfvaregesällen Lundqvist, men sednare än sine öfriga kamrater, begaf sig samma väg. Då vittnet ankom till Handlanden Lindmans hus var uppträdet derstädes redan slutadt.
94:o Garfvaregesällen Theodor Rundqvist kände ingenting, som innefattade upplysning i saken.
95:o Skräddaregesällen David Klingberg hos Skräddaren Sjöholm: Skräddaregesällen Lundberg var Tisdags aftonen den 25 sistl. September på Sjöholms verkstad, men var då nykter och talade icke om några tilltänkta oroligheter; och som vittnet den dagen icke var ute i staden kunde vittnet icke meddela några upplysningar om hvad som då tilldrog sig. Onsdagen var vittnet sysselsatt på sin mästares skärkammare hela dagen samt besökte icke den egentliga verkstaden förr än kl. emellan 8 och 9 på aftonen och då voro alla Sjöholms öfrige arbetare, med undantag af ett par lärgossar, hvilka redan begifvit sig till hvila, utgångna. Vittnet, som också gick ut vid den tiden, begaf sig först åt öster och förnam i grannskapet af Assessorn Wickboms hus, der vittnet stannade, att oroligheter föreföllo längre fram i öster, dock utan att vittnet på detta afstånd kunde igenkänna våldsverkarne eller iakttaga hvad som förehades. Derefter tog vittnet sin väg i riktning åt vester och framgick ända till en lada i närheten af Häradshöfdingen Fricks egendom, der vittnet en stund lyssnade till det buller och oväsende, som der egde rum, samt hörde jemväl när det ropades till ”anfall på bränneriet”, men då aflägsnade sig vittnet skyndsamt, enär bullret närmade sig samt vittnet fruktade att bland våldsverkarne igenkänna någon af sina bekanta äfvensom att blifva misstänkt för delaktighet i uppträdena, derest vittnet möjligen komme i sällskap med våldsverkarne och dervid blefve bemärkt af ordningsmännen. Vittnet hade vid nämnde tillfälle i sitt sällskap Rudin, som är biträde hos Barberaren Granström, samt en Markör eller Kypare hos Konditorn van der Hagen. Flere flockar, bland hvilka vittnet icke igenkände någon menniska, tågade emedlertid förbi vittnet på vägen, då vittnet återvände till staden och sedan vittnet gått fram till Stora Torget, der allt var lugnt och endast få personer syntes, begaf sig vittnet hem till Sjöholms verkstad, hvarest då icke någon annan af Sjöholms arbetare var hemma än Hallengren. Klockan var då ¼ till 11 på aftonen; tilläggande vittnet att vittnets kamrat, Gesällen Zetterlund, berättat för vittnet att han nämnde afton, medan uppträdet vid Häradshöfdingen Fricks egendom fortgick, derstädes blifvit bjuden på bränvin af en person, hvars namn Zetterlund icke uppgifvit.
96:o Skräddaregesällen Johan Peter Lundgren: Tisdags aftonen den 25 sistlidne September var vittnet visserligen ute vid Handlanden Lindmans gård, men oroligheterna derstädes voro för den aftonen redan slutade och af de få personer, som då ännu voro qvar, kände vittnet icke någon enda. Nästpåföljde dag fortgick arbetet på Skräddare Sjöholms verkstad i vanlig tid och ordning, men då vittnet, efter arbetstimmans slut ernade gå ut, kom tilltalade Skräddaren Lundberg upp på verkstaden samt bjöd vittnet och dess kamrater på bränvin, som efterskickades på hans bekostnad. Lundberg, som var öfverlastad, talade om allehanda, hvaraf vittnet, som under tiden gick ut och in i verkstaden, icke hörde allt hvad som sades, men emedlertid yttrade Lundberg vid något tillfälle ”ve den handtverkare som ej går ut i qväll”. Vittnet gick ut förr än Lundberg aflägsnade sig och såg Lundberg sedermera på Stora Torget i sällskap med en af vittnets kamrater. Lundberg uppgaf då att han ernade sig till Operakällaren. Medan vittnet något sednare vandrade fram och åter en stund i parken utmed hamnen, kom en flock oroliga sällar med störar i händerna under skrän och hurrarop från vestra förstaden framtågande åt öster. Vittnet följde efter denna hop, men besökte i förbigåendet sitt hem, der vittnet träffade Gesällen
