därmed en del af S:t Eriks torg, ungefärligen den delen, som nu utgör en liten park. Uppsala universitet, som af Sten Sture d. äldre och ärkebiskop Jakob Ulfsson Örnfot stiftades 1477 och kan anses vara uppvuxet ur nämnda skola, hade äfven sina första byggnader på samma holme — i forna tider Studentholmen kallad. Efter åtskilliga eldsvådor i medlet af 1500-talet flyttades båda läroanstalterna därifrån. Universitetet, som länge legat i djupt lägervall och under konung Johan 3 till och med flyttats till Stockholm, upprättades åter af hertig Karl. Då öfverläts däråt det mellan Domkyrkan och Riddaretorget belägna gamla Kapitelshuset, som sedan bar namn af »Academia Carolina». Tvenne år förut (1593) hade denna byggnad varit skådeplatsen för en i Sveriges historie — ja! i verldshistorien — vigtig tilldragelse, nämligen »Uppsala möte». Där förenade sig de i mötet deltagande enhälligt i löftet att för den evangeliska läran våga lif och blod; där ljödo de mäktiga ord: »Nu är Sverige vordet en man och alle hafve vi en Gud», hvarmed mötets ordförande beseglade det afgifna löftet, därigenom uttryckande den känslo- och vilje-riktning hos Svenska folket, hvilken möjliggjorde Gustaf 2 Adolfs verldshistoriska uppträdande. Byggnaden, uppförd i början af 1400-talet, brann 1702, men återställdes; den refs mot slutet af 1700 talet. — Universitetet hade, såsom nyss nämndes, visserligen blifvit återupprättadt af hertig Karl (1:sta promotionen i fil. fakulteten 1600), men lefde likväl ännu en tid ett temligen tynande lif. Till dess upphjelpande skänkte Gustaf Adolf omkring 300 hemman af de s. k. Gustavianska arfvegodsen och var äfven dessutom på flera sätt kraftigt verksam för detsamma.
Staden har flera gånger varit härjad af eldsvådor. Den svåraste egde rum år 1702, då största delen af staden brann jemte domkyrkan och slottet; den öfre
