Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/145

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
281[BYG–BYZ] 282
Byggnadsstil–Byzantion

hkn väldiga minnesmärken ännu finnas i Egypten, främre o. mellersta Asien, utbildades i Grekld omkr. 600 f. K. t. egentl. »konst», o. und. detta lands blomstringsperiod särskildes de 3 doriska, joniska o. korintiska stilarna. Då Grekld blifvit romersk provins, kom med grekerna äfven deras byggnadskonst t. It., där den gm inverkan på den etruskiska bildade den romerska, s. i 1:a årh. e. K. nådde sin högsta utveckl. o. sedermera utgjorde hufvudsakl. grundvalen för den fornkristna o. bysantinska. Från den fornkristna byggnadskonsten utbildade sig den romanska stilen, s. var den förhärskande und 10:e/13:e årh. o. efterträddes af den gotiska, 13:e/15:e årh., und. hkn den katolska tidens mest framst. mästerverk skapades. De nyare byggnadsstilarna delas i: för renässansen (1420/1500), högrenässansen (1500/1560), senrenässansen (1560/1600), barockstilen (1600/1700), rococo-stilen (1700/1750), peruk-stilen (1750/ 1815) samt 19:e århundradets, s. man vill kalla nyrenässansen.

byggnadsstil, se byggnadskonst.

byggningabalk, en hufvudafd. af 1734 års lag.

byrett', fr. graderadt glasrör, till uppmätn. af små vätskemängder.

Byron (baj'rön), George Noel Gordon, lord, eng. skald, f. 1788 London, företog 1809 öfv. Portug. o. Span. en resa t. Grekl., eft. återkomsten 11 föremål f. allm. beundran; gifte s. 15 m. lady A. I. Milbanke, från hkn han red. 16 skildes, uppehöll s. sed. längre tid i Ital., reste 23 t. Grekld för att deltaga i frihetskriget, d. 24 Missolonghi. Skr.: Childe Harold (11/17), Giaour (13), Corsair (14), Cain (21), Don Juan m. m. (de flesta öfvers. på sv., bl. a. af K. V. A. Strandberg). Englands störste skald i nyare tiden.

byrå, fr., skrifpulpet med klaff o. lådor; dragkista; ämbetsrum. -chef, afdeln. -chef i ett ämb.-verk. -krati, ämbetsmannavälde.

bysantīner, 1) de af de grek. kejsarne efter Constantinus d. st. slagna guldmynten. 2) de grek. skriftställare, s. behandlat östrom. rikets hist. fr. 6:te årh. e. K. till bysantinska rikets undergång.

Bysantinska riket, se Östromerska riket.

bysantinsk stil inom byggnadskonsten utgick från den gaml. romerska stilen, men skiljer sig från denna gm sidodelarnas centrala anordning kring ett kupoltäckt, gm pelarrader från de förra skildt midtelrum o. gm kolonners anv. end. t. uppbärande af emporer (läktare). För b. betecknande är inom skulpturen, att den fria plastiken användes end. på ett underord. sätt, mest f. profana ändamål, o. inom målarekonst., att de praktfulla mosaikerna af ädla metaller o. stenar på guldgrund nästan utträngde de egentl. målningarna.

Bysanz', ford. namn på Konstantinopel. Se vidare Byzantion.

Bysan'tium, se Byzantion.

byssus, zo., hornartade trådar, s. hos många musslor afsöndras fr. den s. k. b.-körteln vid deras fot o. tjäna till att fasthålla dem vid främmande föremål; ett slags dyrbart tyg hos grek. o. rom.

byst, fr., bröstbild; bildstod.

Byström, Joh. Niklas, bildh., f. 1783 Filipstad, 32 prof. v. Fria konst. akad., d. 48 Rom. Linnés marmorstod i Upps., Den liggande bacchantinnan, Karl XI:s stod i Sthms slott m. m.; B:s villa å Djurgården vid Sthm äfv. ett af hans verk.

Byzantion, Bysantium, nu Konstantinopel, urspr. af megarenser omkr. 650 f. K. anlagd koloni vid trakiska Bosporen, 516 f. K. eröfr. af perserne, 355 själfständ., 196 e. K. förstördt af romarne, 330 und. den nu vanl.