06. Den andre falske D. uppträdde 07 underst. af Polen, mörd. 10. Den tredje falske D. afrättades 13 i Moskva.
dimittēra, lat., bortskicka, aftacka.
dimma, hopn. nära jordytan af små vattenblåsor, s. uppstått gm förtätn. af i luften befintl. vattenånga. I högre luftlager bildar d. moln.
dimorfism', gr., tveformighet; egenskap hos vissa kroppar att kunna kristallisera på 2 sätt.
Dinan (-nang') fr. st. v. Rance. 10,534 inv. Mineralkällor.
Dinant (~), befäst belg. st. vid Maas. 7,674 inv.
dinār, serb. mynt = 1 franc.
dîner (nē), fr., middag. — Dinera, spisa middag.
dinēro, silfvermynt i Peru = 10 cent (37 öre).
Ding an sich, ty., »ting i sig», — ett af den ty. filosofen Kant användt uttryck.
Dingelstedt, Fr. v., ty. förf., f. 1814, d. 81. Skr.: Lieder eines kosmopolit. Nachtwächters (40), romaner, dramer m. m.
dingo, varragal, Canis dingo, zo., förvildad hundart i Australien.
dining-room (dajningrûm), eng., matsal.
dinner, eng., middag.
Dinothērium, paleont, stort utdödt snabeldjur und. miocenperioden.
Dio, it., Gud.
Di'o Cassius, eg. Cass. Dio, gr. hist. förf., f. omkr. 155 Nikaia, 222 konsul, d. efter 230. Skr. Roms historia.
Diocletiānus, Caj. Aurel. Valer., rom. kejs., f. 239 Dioclea i Dalmatien, 84 utropad af hären till kejs., delade riket med sina fälth., förbehållande sig Orienten, kufvade Egypten 96, 03 förföljelse mot de kristna, abdikerade 05, d. 13 Salona.
Diodōros, gr. hist. förf. från Sicilien, und. Cæsars o. Augustus' tid. Skr. ett histor. bibliotek.
Diofan'tos, gr. mat. i 4:de årh. e. K., gäller s. uppf. af den s. k. Diofantiska analysen, s. behandlar obestämda uppgifter.
Dio'genes från Sinope, gr. filos. af den cyn. skolan, f. 414 f. K., lefde i en tunna, för att visa lifvets få behof.
Diomēdes, hjälte i den trojan.-grek. myten, kon. af Argos, utvandrade enligt sagan till Apulien.
Dīon, syrakusan, Platons vän, fördrefs af Dionysios d. y. 366 f. K., störtade denne 57, mördad 53.
Dionæa, L., Droceraceæ. D. muscipula L., flugfällan, i Carolinas sumptrakter, har förmågan att med sina blad omsluta o. fånga insekter, ur hvilkas kropp hon suger näring.
Diōne, gr. myt., Afrodites mor.
dionysier, forngrek. fester till Dionysos' ära.
Dionysios, tyranner i Syrakusa, 1) D. d. ä., f. 431 f. K., reg. 406, d. 367. — 2) D. d. y., hans son, reg. 366, fördrefs af Dion 57, 346/43 åter i Syrakusa, flydde därpå t. Korint, d. där.
Dionysios, 1) D. från Halikarnassos, gr. hist. förf., omkr. 30 f. K. i Rom. Skr. en arkeologi. — 2) D. Areopagīta, af Paulus omvänd athenare, led martyrdöden. Honom tillskrifvas en del teol. skr. — 3) D. Exiguus (den lille), abbot i Rom, d. 556. Hans dekretal, saml. af apostoliska canones, konciliebeslut o. biskopsbref, af stort anseende.
Dionysos l. Bakkos, gr. myt., lat. Bacchus, son till Zeus o. Semele, växtlifvets, is. drufvans gud. Attribut: pannbindel, tyrsosstaf. Till hans ära höllos und. forntiden utsväfv. fester, s. k. bacchanalier.
diop'ter, gr., opt., inrättning på mätningsinstrum., hvarigm ögat sättes i stånd att bibehålla en bestämd riktning.
dioptrīk, gr., läran om ljusets brytning.
diorāma, gr., framställn. af en på båda sidor af ett gmskinl. ämne
