D. O. M., abbr. för Deo optimo maximo (lat.), (åt) den bäste, högste Guden.
dom (dång), port., herre, titel för stånds- o. kungl. personer i Portugal.
Domalde, kon. af Ynglinga-ätten Visburs son.
Dōmar, kon. af Ynglinga-ätten, Domaldes son.
domare (hebr. schoptim), patriot. hjältar, s. före konungarne styrde Israel: Debora, Barak, Gideon, Jefta, Simson m. fl.
Domareboken, skrift i G. T., afhandl. domarnes hist. Samuel anses s. förf.
dôme (dåm), fr., domkyrka, kupol.
Domenichino (-kīnå), eg. Domenico Zampieri, it. mål., f. 1581 Bologna, d. 42 Neapel.
domesticēra, lat., tämja.
domestīk, lat., tjänare; ett slags groft bomullstyg, med tvåskäftad bindning.
domherresläktet, Pyrrhula V., af tättingarnes ordn. Domherren, P. europæa V., öfverallt i Europ., har svart hufva m. blå glans, ryggen blågrå hos hannen, brunakt, hos honan, undre delar cinnober-röda hos hannen, rödgrå hos honan. Strykfågel.
domicīl, lat., hemvist; den ort, där en växel skall betalas.
dom'ina, lat., härskarinna.
dominant', lat., tonk., den »härskande» tonen, 5:e tonen (kvinten), i en tonart.
dominēra, lat., härska, behärska (gm sitt läge).
Domin'go, San, se San Domingo.
Domin'ica, fr. Dominique, eng. Antill-ö i Västindien. 754 kv.km. 30,790 inv. Hst. Roseau.
Domi'nicus (Domingo), sp. adelsman, dominikan-ordens stift., f. 1170, d. 21, kanoniserad 33.
dominikāner l. predikarebröder (äfven kallade svartbröder), tiggarorden, stift. af Dominicus 1215 med ändamål att gm predikan o. själavård omvända kättare, erh. 1232 inkvisitionen, delade m. franciskan. inflytandet vid hofven och bland folket. I Sverige flere d.-kloster. Dräkt; hvit rock m. svart öfverklänning.
dom'ino, it., herre; en maskeraddräkt. -spel, af abbé Domino uppf. spel, vanl. med 28 brickor, s. hvardera ha 2 fält med 0/6 pktr.
dom'inus, lat., herre, härskare; d. vobis'cum, Herren vare med Eder!, liturg. hälsning.
Domitiānus, Tit. Flav., fr. 81 rom. kejs., f. 51 e. K. Rom, tyrann o. odugl., mördad 96.
Domleschg, dal i Graubünd., 10 km. l.
Domnarfvet, stort såg- o. järnverk nära Falun.
Domo d'Ossola, it. st. vid Tosa. 2,250 inv.
Domrémy la Pucelle (dångremī la pysäll'), fr. by i Vogeserna vid Meuse. 350 inv. Jeanne d'Arcs födelseort med staty af henne.
domän, fr., egendom, hvaraf staten erhåller afkastning.
don (dånn), sp., herre, titel på alla bildade män; uti Italien för präster o. män af stånd.
Don, ry. fl., uppr. i guv. Tula, utf. med 3 armar i Asovska sjön. 1,900 m. l. Omr: 430,252 kv.km. Bifl. t. h.: Sosna o. Donets; t. v.: Voronesch.
doña (dån'ja), sp., o. dona, port., titel på fruntimmer af stånd.
Dona Francis'ca, ty. kolon. i brasil. staten S. Catarina med st. Joinville 3,000 inv.
Donajec (-jets), bifl. till Weichsel i Galizien. 210 km. l.
Donar, fornty., dunderguden, Tor.
Donatell'o, eg. Donato di Betto Bardi, it. bildh., f. 1386 Florens, d. där 66. En af den moderna konstens grundl. i Italien.
Donāti, 1) Ces., it. nov.-förf., f. 1826. Skr.: Per un gomitolo m. m. — 2) Giambattista, astron., f. 1826, d. 73, 60 dir. vid observator. Florens, uppt. D:s komet 58.
donation, lat., skänk, gåfva.
donatis'ter, ofördragsamt religiöst parti i Kartago i 4:e årh. Namnet efter bisk. Donatus.
