Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/250

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Gustaf V:s yngste son, hert. af Västm., f. 1889.

Erik, nor. konungar. 1) E. Blodyx, son af Harald Hårfager, kon. 933, stupade landsflyktig i Engld omkr. 950. — 2) E. Prästhatare, Magnus Lagabötes son, f. 1268, kon. 80, d. 99.

Erik, dan. konungar. 1) Ejegod, son af Sven Estridsson, f. 1056, kon. 95, d. 1103 på Cypern, stadd på pilgrimsfärd. — 2) E. Emune, den förres son, kon. 1131, mörd. 37. — 3) E. Plogpenning, Valdem. Sejrs son, f. 1216, kon. 41, mord. af s. bror Abel 50. — 4) E. Glipping, Kristoffer I:s son, f. 1249, kon. 59, mörd. af Stig Andersson 86. — Hans son 5) E. Menved, f. 1274, kon. 87, d. 19.

Erik Röde, fr. Norge, upptäckte Grönld 982.

eriksgata, »all rikes väg», hyllningsresa, s. sv. kgr fordom gjorde gm de olika landskapen, sedan de valts på Moratinget.

Erikska ätten, sv. kon.-ätt, omväxl. med sverkerska ätten 1150/1250.

Erikson, Sven, industriidkare, f. 1810, d. 66, grundläggaren af bomullsväfnadsindustrien i Marks härad, Västergötl., skaparen af maskinväfnadsfabrikerna i Rydboholm, Svaneholm m. m.

Eriksson, Chr., bildh., f. 1858 nära Arvika, har utfört flere byster bl. a. af Jenny Lind samt dekorat. arbeten.

Erinn'a, gr. skaldinna, Sapfos samtida o. vän, d. 19-årig.

erinn'yer, gr. myt, furier l. eumenider, hämndens gudinnor: Tisifone, Alekto, Megaira.

Erioden'dron Dec., Malvaceæ, E. anfractuosum Dec, ostind. träd m. silkesglänsande fruktull, till stoppning.

E'ris, gr. myt., tvedräktens gudinna. -äpple, det gyllene äpple, s. E. inkastade bland gästerna vid Peleus' bröllop.

Erivān (pers. Revan), ry. st. i Kaukasien, 29,033 inv.

Erk, Ludw., ty. komp., f. 1807, d. 83. Har gjort sig förtjänt om folksången.

erke-, se ärke-.

Erlangen, bai. st. vid Regnitz o. Ludw.-kanalen, 22,953 inv. Ölbryggeri.

Erlau, ungar. st., 24,893 inv. Vin, ärkebisk.

erlaucht, titel för ty. mediatiserade grefl. hus.

Erling Skakke, nor. storman i 12:e årh., gjorde sin son Magnus till nor. kon. 1161, föll 79 i strid mot Sverre Sigurdsson.

Erlkönig, ty., älfvakungen.

Ermeland, landsk, i Ost-Preuss., 4,290 kv.km., 238,393 inv.

Ernestinska linjen, äldre linje af det sachsiska furstehuset, grund. af kurf. Ernst (d. 1486).

Ernst, ty. furstar. 1) E., kurf. af Sachsen, stift. af d. ernest. linjen, f. 1441, reg. 64, d. 86. — 2) E. I, hert. af Sach. Coburg Gotha, f. 1784, reg. 1806, fälth. mot Frankr. 13 o. 15, d. 44. — Hans son 3) E. II, f. 1818, reg. 44, befälh. 49 mot dan., gynnare af konst o. vetensk. — 4) E. Aug., kon. af Hannov., hert af Cumberland, eng. kon. Geo. III:s 5:e son, f. 1771, erhöll 37 Hannover, upphäfde författn. s. å., oktrojerade en ny 40, d. 51.

erōiko, it., tonk., heroiskt, hjältemodigt.

E'ros, gr. myt., se Amor.

er|otīk, kärlekspoesi, -ōtiker, kärlekssångare, -ōtisk, s. har afs. på kärlek.

errāre humānum est, lat., att fela är mänskligt.

errāta, lat., tryckfel.

erratiska block, se flyttblock.

Ersirūm, se Erzerum.

Erslev, 1) Tom. Hansen, dan. lit-hist. o. biogr., f. 1803, d. 70 s. arkivarie. Skr.: Almindeligt forfatter-lex. for . . . Danmark . . . fra 1840 (41/53), 6 bd, samt Suppl. (54/68) m. m. — 2) Edv., dan. geogr., f. 1824, d. 92, har utg. i vårt land allmänt använda geogr. läroböcker.

Ersta, diakonissanstalt i Sthm.