Uppslagsbok för alla/E

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  D Uppslagsbok för alla

E
F  →
(index)


[ 229 ]

E.

E, e, 5:e bokst. i alfab.; mat, e, basen f. det naturl. logaritm-syst. (= 2,71828 . . .).

E, tredje tonen i diatoniska skalan.

E, kem. tecken för Erbium.

e. a., förk. för ex actis, enligt handlingarna.

earl (örl), eng. adelstitel, af nord. jarl, till midten af 14:e årh. den högsta adl. värdighet, nu den 3:e.

east (īst), eng., öster.

Eastbourne (īstbörn), st. i eng. grefskapet Sussex, 43,334 inv. Badort.

Eastlake (īstlek), Sir Charles, eng. landsk.- o. genremål., f. 1793, d. 65 Pisa.

Easton (īstn), st. i Pennsylvanien vid Delaware, 25,238 inv.

East Riding (īst raj'ding), ö. del. af eng. grefsk. Yorkshire.

East River (īst riv'ör), sund mel. Long Island Sound o. N. Yorks hamn. Brygga.

eau (å), fr., vatten; e. de Cologne (-dö kålånj')» »Kölnvatten», ett slags parfym; e. de vie (-dö vi), brännvin.

Ebbesön, Niels, dan. adelsm., inträngde 1340 med 50 följesmän i Randers och dräpte grefve Geert af Holstein, stupade s. å. eller 42.

Ebbo, ärkebisk. i Reims, 822/23 s. missionär i Danmark, d. 51.

ebb och flod, gm månens o. solens dragning framkallad periodisk sänkning o. höjning af hafsytan, s. upprepas två gngr på omkr. 24 tim. 50 min. Högsta flod vid full- o. nymåne, springflod, svagaste flod under 1:a o. 3:e kvarteret.

ebenholts, ett särdeles fast o. hårdt träslag, s. utgör kärnveden hos flere arter af trädsläktet Diospyros. Användes till snickare- o. svarfvarearbeten.

Eberhard, 1) E. II, »grälmakaren», grefve af Württemberg, slog 1388 de förbundn. städerna vid Döffingen, d. 92. — 2) E. »med skägget», 1:e hert. af Wurttemberg f. 1445, grund. univ. i Tübingen 88 hufvudman f. det schwab, förb., d. 96.

Eberhard, Konr., ty. bildh., f. 1768 Hindelang, d. 59 München.

Ebers, Georg Mor., egyptol. o. förf., sed. 1870 prof. i Leipzig, f. 37 Berlin, d. 98 i Tutzing, fann 72 i Tebe (Egypten) en viktig papyrusrulle. Skr. om Egypten samt roman.: Uarda, Homo sum, Der Kaiser m. fl.

Ebersberg, Ottokar, pseud. O. F. Berg, ty. dram., f. 1833 Wien, d. 86. Skr. många populära teaterpjäser.

Eberswalde, t. 1876 Neustadt-E., st. i Brandenb., 21,654 inv.

ebionīter, judekristet parti inom d. äldsta kyrkan.

ebn, arab., son.

E'boli, Anna de Mendoza y Cerda, furstinna af, f. 1535, gift m. Ruy Gomez de Silva, furste af E. (Filip II:s gunstling o. min.), kon:s älskarinna, störtad 79.

ebonit (eng. ebony), horniserad kautschuk, vulkanit. Anv. till kammar, kir. instrum. m. m.

ebréer, se hebréer.

Ebro, sp. fl., uppr. på Kantabr. bergen, utf. i Medelhafvet nedanf. Tortosa. 757 km. l. Omkr. 84,980 kv.km.

ecarté, fr., kortspel för 2 personer med 32 kort.

ecce homo (eck'se-), lat., se människan!, bild af den lidande Kristus.

ecclēsia, lat., kyrka. E. pressa, d. förtryckta, militans, stridande, triumphans, triumferande kyrkan.

Ecclesias'ticus, lat., Jesu Syraks bok.

echantillon (eschangtijong'), fr., proflapp, mönster.

echappade (-schappād), fr., felskärning genom grafstickelns halkning. -ement, (-schappmang') [ 230 ]spärrhake i.ur, s. reglerar pendeln l. oron. -ēra, undkomma, fly.

echauffēra (-schåff-), fr., upphetta.

echīnus, lat., nedre delen af ett kapitäl.

Echternach, st. i Luxemburg vid Sauer, 3,646 inv., bekant för sina relig. »hopparprocessioner» vid pingsttiden.

Ecija, (-cha), sp. st. vid Jenil, 23,992 inv. Hetaste ort i Spanien.

Echegary (etschegaraj'), don José, sp. förf. o. dramaturg. Nobelpristagare 04. Skr. El gran Galeoto m. m.

Eck, Joh. M. v., ty. teol., f. 1486, d. 43 Regensburg. Luthers motståndare.

Eckart, ty. mystiker, f. 1260 Sachsen, dominikan, lärde i Paris, Strassburg, Frankfurt, Köln, d. omkr. 28.

eckensteher, ty., »en som står i hörnen», person, s. posterar i gathörnen för att skaffa sig tillfällig förtjänst.

Eckermann, Joh. Pet., f. 1792 Winsen, d. 54 s. Goethes privatsekret. Skr.: Gespräche mit Goethe m. m.

Eckernförde, se Ekernförde.

Eckersberg, 1) Kristof. Vilh., dan. mål., f. 1783, d. 53. — 2) Joh. Fredr., nor. ländsk.-mål., f. 1822, d. 70.

ecklesiastīk, gr., hörande till kyrkan.

Eckmühl, se Eggmühl.

éclat (-klā), fr., utbrott, uppseende.

école (ekåll'), fr., skola.

écritoire (-tåār), fr., skriftyg.

écu (eky), fr. mynt = 3 livrés (2,16 kr.)

Ecuadōr, sydamerik. republik omkr. ekvatorn, 307,243 kv.km., 1,272,000 inv. Gräns: n. Colombia, s. Peru, ö. Brasilien, v. Stilla hafvet. Berg: Anderna. Toppar: Antisana, Chimborazo, Cotopaxi. Floder: Napo, Ica, Japura. Hst. Quito. Öfriga st.: Guayaquil, Cuença, Tacunga, Loja, Riobamba. Polit. indeln.: 3 departimientos o. 16 provinser jämte Galapagos. Produkt.: kinabark, hudar, kaffe, kakao, potatis, kautschuk, frukt, tobak, hvete, ull. Näring: landtbruk, bosk.-skötsel. Hist.: tillhörde det peruan. inkariket, 1548/1710 en del af sp. vicekon.-riket Peru. 1820/30 var E. införlifvadt m. republ. Colombia, 31 själfst. republ. Pres.: Eloy Alfaro (06).

ed, jur., högtidlig försäkran, afgifven inför lagl. myndigh., under anropande af Gud s. vittne. Kan vara antingen löftesed (tro- o. huldhetsed, domared o. s. v.), om troget uppfyllande af vissa förpliktelser, har afseendc på framtiden; l. bekräftelseed (vittnesed, borgenärsed o. s. v.), rörande uppgifts sanning, har afs. på det förflutna.

ed., förk. för editio (upplaga).

Eda, socken i Värml. l. Inom socknen ligger Eda sanatorium.

Edam, holl. st. vid Zuydersee, 5,600 inv. Ost.

Edda, namn på två viktiga saml.-verk i den nord. literat.: 1) Den äldre l. poetiska E. (saml. i 13:e årh. på Island), inneh. sånger fr. 8:e/11:e årh. — 2) Den yngre l. prosaiska E. (saml. af Snorre Sturlesson omkr. 1230), inneh. dels mytol. berättelser, dels regler för skaldekonst.

Eddystone, (edd'istön), klippref i Engelska kanalen v. kusten af Cornwall. Sed. 1759 fyrtorn.

Edelcrantz, Abr. Nik. (urspr. Clewberg), vitterhetsidkare, fys., 1754 Åbo, 04 direkt, vid kgl. teatern i Sthm, 13 pres. i kommers-koll., frih. 15, d. 21. E. utvecklade den opt. telegrafen, förbättrade ångmaskinen o. luftpumpen, var äfven skald.

Edelfelt, Alb. Gust. Aristid, fin. hist.-mål., f. 1854, d. 05.

Edelinnk, Ger., fr. kopparst., f. 1649 Antwerpen, d. 07 Paris.

Edelsvärd, sv.-fin. adl. ätt (ursprungl. Meinander). 1) Fredr. Vilh., major, agron., f. 1798, d. [ 231 ]58. Utg. Tidskr. för landtm. o. kommunalekonomien (42/44). — Hans son 2) Ad. Vilh., f. 1824, major, arkit., har uppgjort ritn. t. statens järnv. stationsbyggnader, flere kyrkor m. m.

edelweiss, se gnaphalium.

Eden, se paradis.

Eden (īdn), eng. fl., uppr. på Pennin, bergen, utf. i Solwayviken, 113 km. l.

Eder, bifl. till Fulda t. v., uppr. på Ederkopf, utf. v. Guntershausen. 135 km. l.

Edess'a (nu Ofra), gammal st. i Mesopotamien vid Eufrat, 55,000 inv., (turk., arab., kurder, judar, kristna), hette under Alexander d. st. Kallirhoë. Under korstågen flere gånger eröfr.

Edfu, st. i Öfre Egypten vid Nilen, 14,260 inv. Ford. gr. tempel.

Edgeworth (eddsch/wörth) Maria, eng. förf., f. 1767 Berkshire, d. 49. Skr. tendensrom. om irländska förhållanden.

Edgren, Aug. Hjalmar, filolog, f. 1840 Värmland, 61/63 i nord-amer. o. 64/70 i sv. krigstjänst, 80 docent i sanskrit i Lund, 84 prof. i Lincoln, Nebraska, 91 i Göteborg, 93 åter till Lincoln-univers., 01 medl. af Nobelinstitutet, d. 03 Djursholm. Skr.: Sanskritspråkets formlära (83), Quelques obs. sur l'élément roman de l'anglais (83), öfvers. fornindiska och eng. diktverk m. m.

Edgren, Anne Charlotte, se Leffler.

Edholm, 1) Erik Vilh. af, hofmarskalk, chef för kgl. teatrarna 1866/81, f. 1817, d. 97 Sthm, har öfversatt flere dram. arbeten. — Hans bror 2) Edv. Mårten, läkare, f. 1831, sedan 74 öfverfältläk., har skr. flere milit.-medicinska arbeten.

edikt', lat, befallning, allmänt påbud.

edīl, i forna Rom namn på byggnads- o. polisämbetsm., från 494 f. K. valda bl. plebejerna, från 366 äfven bland patricierna.

Ed'inburgh, (-börrå), Skottlands hst., nära Forth-viken, 341,000 inv. Delas i »gamla» o. »nya» staden. I gamla st. E. Castle på en 117 m. hög kulle. Betydlig bokmarknad. Univ. Hamn Leith.

Edir'ne, se Adrianopel.

Edison (edd'isön), Thom. Alva, amer. fys. o. uppf., f. 1847 Milan (Ohio), bor i Menlo Park vid New York. Uppf. fonografen, mikrofonen, kinetoskopet, mimeografen, en elektr. glödlampa, ett termoskop, förbättrat telefonen m. m.

Edisons lampa, se glödlampa.

edition, lat., bokupplaga. Editio prin'ceps, 1:a uppl.

Edlund, Erik, fys., f. 1819, sed. 50 fysiker vid vetensk.-akad. i Sthm, 54/75 vid telegrafverket, d. 88 Vaxholm. Många lärda afhandl. om värme, elektricitet, meteorologi.

Edmund Järnsida, angelsachs. kon., Ethelreds son, stred tappert mot Knut d. st., kon. 1016, d. s. å.

Edom, g. geogr., l. Iduméen, del af Petræiska Arabien. Inv. edomiter.

Edrisi, arab. geogr., f. 1099 Ceuta, d. omkr. 1180. Skr.: Nushatul-muschtâk.

Edsförbundet, se Schweiz.

Edsvalla, järnbruk vid Norsälfven.

ed-söre, fornsv., »edsvärjning», ed, s. Sveriges kgr fordom svuro folket att styrka frid o. rätt i landet, d. v. s. att hålla hem-, kvinno-, kyrko-, tingsfrid.

edu|cēra, fr., uppfostra, -kation, uppfostran.

edukt, lat., fordom namn på ett ämne, vunnet gm rent tekn. operat. i mots. till produkt.

e dur, tonart, som har kors (#) för f, c, g, d.

Edvard, kgr o. furstar i England. 1) E. Bekännaren, den siste angelsachs. kon., 1042/66. — 2) E. I., reg. från 1274, f. 39, eröfr. Wales, gjorde Skottland till vasallstat, d. 07. — Hans son 3) E. II, reg. 1307/27, f. 1284, den förste, s. tog titeln prins af Wales, [ 232 ]slag. af skot., afsatt o. mörd. 27. — Dennes son 4) E. III,1327/77, f. 1312, underkuf. Skottland 33, förde krig med Frankrike, på hkt han gjorde anspråk, eröfrade Calais 47, vann Frankrike 60, men förlorade sed. det sistnämda, d. 77. — Dennes son 5) E., Svarte prinsen, f. 1330, segr. v. Poitiers 56, reg. i Bordeaux, d. 76 Canterbury. — 6) E. IV, 1461/83, son af Richard, hert. af York, f. 41, d. 83, störtade Henrik VI, s. han lät mörda; hans söner Edvard V o. Richard, 83 mörd. af s. farbror Richard III. — 7) E. VI, son t. Henr. VIII o. Johanna Seymour, f. 1537, reg. 47 först m. Somerset, sed. m. Warwick s. förmynd., införde reformat., d. 53. 8) E. VII (Albert Edward) drottn. Viktorias äldste son, f. 1841, kon. 01, d. 10 London.

Edwards (ädvār), Henri Milne, fr. zool., f. 1800, sed. 41 prof. i Paris, d. 85. Förf. värdefulla arbeten om de lägre djurens fysiol. m. m.

Eecloo (ēklå), belg. st. vid Lièvre, 13,305 inv.

efēber, gr., manbara ynglingar i Grekld (16/20 år).

efem|ēr, gr., för en dag. -erīder, dagböcker, period, skrifter.

efen'di, turk., herre, tit. för ämbetsm. o. ståndspersoner.

efēserbrefvet, en af Nya testamentets böcker.

Ef'esos (lat. Ephesus), g. geogr., st. i M. Asien. Artemistempel, betydl. handel. Koncilium 431. Nu obetydl. by (Ajasluk).

efeter, i forna Athen ett kollegium af 51 domare.

effekt, lat., verkan, följd, -er, tillhörigheter, persedlar, -iv, verkande, -uera, verkställa.

effi'gies, lat., bild. — In effigie, i afbild (hänga l. bränna ngn.)

efflorescens', lat., blomstring; kem., utvittring af kristaller på vissa kroppars yta, t. ex. af järnvitriol på alunskiffer.

Efial'tes, grek fr. Malis, förrådde grekerna vid Termopyle 480 f. K.

efōr, gr., uppsyningsman of. statsregeringen i Sparta.

e'forus, gr., högste uppsyningsman öf. ett läroverk.

Efraim, hebr. stam, uppkallad eft. Josefs 2:e son, utgjorde kärnan af Israels rike.

Egadiska öarna, vid Sicilien. 43,5 kv.km., 16,414 inv. Sl. 241 f. K.

égāl, fr., jämlik, likgiltig.

égalité, liberté, fraternité, fr., jämlikhet, frihet, broderskap, fr. republikaners valspråk.

égard (egār), fr., aktning.

Egbert, kon. af Wessex, förenade 827 den angelsachs. heptarkien till ett rike o. kallade sig kon. af Engld, d. 836.

Egede, 1) Hans, Grönlds apostel, f. 1686 Norge, 21/36 i Grönld, 40 superintendent vid missionen där, d. 58. — Hans son 2) Paul, f. 1708, fortsatte hans verk, d. ss. bisk. 89, öfvers. N. T. gå grönländska.

Egēiska hafvet l. Grekiska arkipelagen, vik mel. Balkanhalfön o. M. Asien med öarna Kandia, Eubea, Sporaderna, Kykladerna.

Egentliga Finland, landsk, i s. v. Finland, omkr. 150,000 inv. St.: Åbo, Nådendal, Nystad.

egentligt värme l. specifikt värme, det antal värmeenheter, s. behöfves för att uppvärma 1 kg. af en kropp 1° C.

egentlig vikt, l. specifik vikt, det tal, s. anger vikten af en kropp i förh. till vikten af en lika stor volym vatten l. luft ss. enhet.

Eger, bifl. till Elbe i Böhmen, uppr. på Fichtelgebirge, utf. vid Theresienstadt, 310 km. l.

Eger, böhm. st. vid fl. E., 23,582 inv. Wallenstein mörd. där 1634.

Egēria, rom. myt., nymf, kon. Numas rådgifverska.

Egga, handelsst. i v. Sudan vid Niger, 25,000 inv.

Eggers, Jakob von, sv. friherre, framstående fortifikat.-officer, f. 1704 Dorpat, d. 73 Danzig.

[ 233 ]Eggertz, Viktor, bergsvetensk.-man, f. 1817, f. d. prof. vid Tekn. högsk. i Sthm, d. där 89.

Eggmühl 1. Eckmühl, bai. by vid Laber. Sl. 1808.

egīd, gr. myt, Zeus' o. Atenes sköld med gorgonhufvud; skydd.

Egil Skallagrimsson, isl. skald i 10:e årh., hvars vilda o. kringflackande lif skildras i Egilssagan. Diktade: Sonartorrek, Arinbjarnardràpa.

Egilsson, Sveinbjörn, isl. skolman, f. 1791, d. 52, öfvers. de isl. kungasagorna på latin o. utarb. en ordbok of. det fornnord. skaldespr.

Egil Tunnadolgi, kon. af Yngl.-ätten. Anes son.

Egīna, gr. ö i Saroniska viken, 86 kv.km., 8,944 inv. Hst. E., 1,750 inv. Ford. förnämsta hellen. sjömakt.

Eginhard (Einhard), Karl d. st:s biogr. o. rådgifvare f. 770 Maingau, drog sig 815 m. sin gemål Imma (som ej var Karl d. st:s dotter, likt sagan påstått) tillbaka o. grundl. klostret Seligenstadt, d. 840. Skr.: Vita Caroli Magni m. m.

Egīno, 1049 förste bisk. i Skåne, d. 72.

Egmond (Egmont), Lamoral, gref., f. 1522, stred und. Karl V, ståth. i Flandern, und. Filip II, deltog i opposit. mot denne, fördenskull afrättad i Brüssel 68.

egna hem, mindre bostadslägenheter, s. bebos endast af ägaren (vanligen arbetare) o. hans familj. På senare tider har egnahemsrörelsen vunnit en synnerligen stor uppmärksamhet.

ego, lat., jag. -ism, själfviskhet. -ist, själfvisk person, -istisk, själfvisk.

Egypten, hebr. Misraïm, arab. Maor, turk. vasallstat i N. Afrika, 994.300 kv.km., 11,3 mill. inv. 3 delar: Öf.-, Mellan-, Ned.-E. Hst. Kairo. Öfr. st.: Alexandria, Damiette, Rosette, P. Said, Mansuhra, Suez, Beni Suef, Siut, Girgeh, Keneh, Assuan, Kosseir. Oaser: Sivah, el Bacherieh, el Haiz, Farafreh, el Dakleh, el Chardscheh. Berg: Arab. o. lybiska bergen på båda sidor om Nilen. Införsel: väfnader, kol, droger, garn, dryckesvaror, socker, järn, trä, elfenben. Utförsel: hudar, strutsfjädrar. Befolkn.: fellahs, kopter, beduiner, turkar, franker. Tributstater äro Nubien, Darfur, ekvatorialprovinserna. Hist.: Kon. Menes, 5702 f. K., grundl. Memfis. Under den 4:e memfitiska dynastien stora monument: pyramid, af Keops o. Kefren. Senare kgr: Amenemha I 2300 f. K., Amenemha III 2200 f. K. Hyksos fördrif. 1670 f. K. 18:e o. 19:e dynast. de mest glänsande. Hst. Thebe. Sethos I, Rhamses II, Rhampsinit, Psametik I. 525 f. K. E. pers., 332 f. K. eröfr. af Alexander d. store, 31 f. K. E. rom. prov., 638 e. K. prov. und. Kalifriket, 1518 E. turk. 1806 ståth. Mehemed Ali eröfr. Hedschas, Nubien, Sennaar, Kordofan. 63 Ismail ståth. 72 annekter. af N. Abbessin. 82/85 uppror af Arabi o. mahdin, hvarvid Sudan gick förloradt för E. Återeröfring påbörjad gm engelsmännen 96. Nuv. kediv Abbas II, sed. 92.

egyptienne (eschipsiänn'), fr., tryckstil utan fina streck.

egyptolōg, kännare af Egyptens fornlämningar.

eh bien (e biäng'), fr., nå väl!

Ehrenbreitstein, st. i Rhen-Preuss. vid Rhen, midt emot Koblenz. Fästning. 5,303 inv.

Ehrenheim, 1) Fredr. Vilh. von, frih., statsm., naturf., f. 1753, 01/09 kanslipresid., d. 28. Skr.: Samlingar i allmän fysik m. m. — 2) Per Jak. von, polit., f. på Grönsö, Upps. l., 1823, 66/70 konsult, statsråd; riksdagsm. i 1:sta kam. 66/07, univ.-kansler 88/98.

Ehrenskiöld, Nils, sjöhjälte, f. 1674, d. 28 ss. vice amiral, utmärkte sig 1714 i Jungfrusund [ 234 ]gm att strida m. 9 fartyg mot 115 ryska.

Ehrenstrahl, David, eg. Klöcker, sv. mål., f. 1629 Hamburg, d. 1698, utbildade sig i Italien und. P. de Cortona, till Sverige 61, adlad 74. Allegorisk-hist. måln. på Drottningholm, Yttersta domen o. Korsfästelsen i Storkyrkan.

Ehrenstråle, David, eg. Nehrman, jur., f. 1695 Malmö, 20/53 prof. i Lund, d. 69. Inlade stor förtjänst om juridikens utveckl. i Sverige.

Ehrenström, Marian. Maxim. Krist:a Lov:a (f. Pollet), förf., f. 1773 Zweibrücken, 03 gift med generalfälttygm. N. F. Ehrenström, d. 67. Skr.: Notices sur la lit. et les beaux arts en Suède m. m.

Ehrensvärd, sv. adl. ätt (förut Scheffer). 1) Augustin, grefve, milit., f. 1710, upprättade Arméns flotta o. byggde fästn. Sveaborg, 72 fältmarsk., d. s. å. — Hans son 2) Karl Aug., gref., milit., konstfilos., f. 1745, 84 öfveramiral, 89 slagen vid Svensksund, 92/94 i förmyndareregeringen, d. 1800. Skr.: Resa till Italien, De fria konsternas filos. m. m. — Dennes kusin 3) Gust. Joh., frih., memoarförf., f. 1746, 82 min. i Berlin, d. där 83. Skr.: Dagboksanteckn., förda vid Gust. III:s hof o. Om svenska teaterns uppkomst. — Dennes halfbror 4) Karl Fredr., f. 1767, deltog i smnsvärjn. mot Gust. III, landsförvistes, drog till Danm., antog moderns namn Gyllenborg (Gyllembourg), gifte sig 01 med P. A. Heibergs frånskilda maka, d. 15 Köpenhamn.

Eichendorff, Jos., frih. von, ty. skald, f. 1788, d. 57. Tillh. den romantiska skolan.

Eichhorn, 1) Joh. Alb. Friedr., preuss. statsm., f. 1799, 40/48 kultusmin., reaktionär, d. 56. — 2) Kristof., förf. f. 1837, sed. 77 amanuens vid k. bibliot. i Sthm, d. där 89. Skr.: i Prosadikt i Sverige und. frihetstiden (65), Svenska byggnadskonsten (71), Svenska studier (69/72) m. m., öfvers. Boccaccios Decameron (3:e uppl. 83).

Eichstätt 1. Eichstädt, bai. st. vid Altmühl, 7,942 inv. I närh. ruiner af Wilibaldsburg.

Eider, gränsfl. mel. Slesvig o. Holstein, kommer från Barkauersjön, utf. vid Tönningen i N.-sjön. 185 km. l. Förenad med Ö.-sjön gm E.-kanalen, 45 km. l.

Eiderdanskar, till 1864 polit. parti i Danm., s. ville utsträcka staten till Eider. o. sål. inkorporera Slesvig.

Eidsivatingslagen, Norges äldsta lag, tillskrifves Halfdan Svarte, gällde för s. ö. Norge. Tingsställe Eidsvold.

Eidsvold, prästgäll i Norge, Akershus amt. 1814 hölls där Norges konstituerande riksförsaml.

Eiffeltornet (äffäll'-, ej'fel-), ett efter sin konstruktör ingenjören G. Eiffel uppkalladt 300 m. högt järntorn på Marsfältet i Paris.

eikōn, se ikon.

Eileity'ia, (lat. Ilithyia), gr. myt, barnbördens gudinna.

Eilenburg, st. i prov. Sachsen vid Mulde. 15,145 inv.

Einarsson, Gissur, Islands 1:e luth. biskop, f. 1508, d. 48, införde reformat. i sitt stift.

Einar Tambaskälfver, nor. storman und. 11:e årh., deltog i slaget vid Svold (omkr. 1000), var med om att sätta Olof d. heliges son Magnus på tronen, dräpt på sin fiendes, Harald Hårdrådes, befalln. 53.

Einhard, se Eginhard.

einherjar, se enhärjar.

Einsiedeln, kloster i Schwyz på 909 m:s höjd. Vallfart. I närh. st. E., 8,496 inv.

Eirēne (Irene), gr. myt., fredens gudinna.

Eiriksson, Magn., isl. teol., f. 1806, d. 81 Khamn, har förf. flere arb., s. starkt afvika fr. kyrkoläran om dopet, treenigheten o. Kristi guddom.

[ 235 ]Eisack, bifl. till Adige i Tyrolen, uppr. på Brenner. 90 km. l.

Eisenach, st. i Sachsen-Weimar-E., vid Nesse o. Hörsel. 31,580 inv. I närh. slottet Wartburg.

Eisenerz, köp. i Steiermark, 2,563 inv. Rika järngrufvor.

Eisleben, st. i preuss. Sachsen, 23,898 inv. Luthers födelse- och dödsort.

eiss, tonk., kors (#) för e.

eissteddfod, kymr., bardförsaml. i Wales; nu en litterär förening.

ejālet l. vilajet, i turk. riket ståth.-skap und. en pascha l. bejlerbej.

ejder-släktet, Somateria Leach, af andfåglarnes ordn. Vanliga ejdern, S. mollissima Leach, vid Atlantens nordl. kuster, 63 cm. l., kött o. ägg ätbara; lämnar utmärkt dun, det bästa från Island o. Grönland.

ejek'tor, lat., ångstrålpump; skeppsb., ask-utrakare ur ångpannor.

ejubīder, dynasti, s. härskade i Egypt. 1171/1254, uppkallad efter dess stiftares, Saladins far Ejub.

ek, Quercus L., Cupuliferæ. I Sverige 2 arter: vanliga eken (Q. robur Mill.) o. vintereken (Q. sessiliflora Salisb.). Af veden ypperligt virke, af barken garfmedel, ållonen till svinfoder o. sammandragande medel. Galläppleeken (Q. infectoria Oliv.). Medelhafhländerna, lämnar galläpplen, korkeken (Q. Suber L.), Medelh.-länderna, kork o. ätbara frukter.

Ek, Joh. Gust., filol., f. 1808, d. 62, prof. i Lund sed. 42, öfvers. en del af Fritiofs saga på latin samt Ovidius o. Horatius på svenska.

Ekbātana, g. geogr., hst. i Medien, pers. o. part. kgrs sommarresidens. Nu Hamadan.

Ekeberg, Karl Gust., sjöman, f. 1716, d. 84, gjorde flera resor till Indien o. Kina o. insamlade många nat.-hist. föremål.

Ekeblad, Klas, grefve, statsm., f. 1708, tillhörde hattpartiet, 42/44 sändeb. i Frankr., 46 riksråd, 63/66 kanslipresid., tills mösspartiet störtade honom, d. 71.

Ekelund, Jakob, skolman, f. 1790, d. 40 ss. f. d. rektor i Sthm, skref mycket använda hist. läroböcker.

Ekenäs, (fin. Tammisaari), fin. st. i Nyland vid Fin. viken, 2,275 inv.

Ekernförde, ty. Eckernförnde, st. i Slesvig-Holstein vid Östersjön. 6,719 inv.

Ekesjö, se Eksjö.

Ekhof, Konr., berömd ty. skådesp., f. 1720 Hamburg, d. 78 Gotha. Lika utmärkt i tragedi s. komedi.

Ekholm, Nils Gust., meteor., f. 1848 Smedjebacken, fil. dokt. 89, sed. 02 amanuens vid meteor. anst. i Sthm. Flere värdefulla meteor. afhandl.

Ekid'na, gr. myt., Kerberos' moder.

ekip|age (-pāsch), fr., restyg, is. vagn o. häst. -era, utrusta, -ering, utstyrsel.

ekivok (-våk), fr., tvetydig, slipprig.

Ekklesias'tes, gr. namn på Salomos Predikare.

eklampsi, gr., vid förlossning anfallsvis påkommande kramper, liknande dem vid epilepsi, åtföljas af medvetslöshet.

eklat|ant', fr., glänsande, tydlig, väckande uppseende, -era, offentliggöra, tillkännagifva (förlofning).

eklek'tiker, gr., filos., s. ej uppställer ngt särsk. syst., utan utväljer o. smnställer ur förhandenvarande syst., livad han anser vara bäst. Ex. Cicero.

eklips', gr., förmörkelse (af en himlakropp), -era, förmörka, fördunkla, öfverträffa.

eklip'tika, gr., det plan, hvari jorden rör sig kring solen, l. ock solens skenbara bana på himmelen.

eklōg, gr., utvald dikt, is. herdedikt.

eklogit, min., kristallin. blandning af granat o. smaragdit.

[ 236 ]eklär|ēra, fr., starkt upplysa. -ering, stark upplysning.

Ekman, 1) Gust., bruksidkare, f. 1804 Göteborg, d. 76 Långbanshyttan, främjade svenska järnindustr. — Hans bror 2) Karl Edv., bruksidkare f. 1826 Göteb., sed. 56 ägare af Finspong, ss. riksdagsm. främjare af folkundervisn. d. 03. — 3) Joh. Osk., affärsm., donator, f. 1812 i Gbg, den förres kusin, donerade stora summor till olika ändamål, d. 07. — 4) Rob. Vilh., fin. mål., f. 1808 Nystad, d. 73. Fresker i Åbo domkyrka m. m. — 5) Johan August, teol., f. 1845, 87 prof. i Upps., 97 domprost där, 98 bisk. i Västerås, 1900 ärkebisk. Skr.: Under och andeingifvelse (83), Den naturalist. hedendomen (88) m. m.

Eko, gr. myt., en bergnymf, s. försmäktade af kärlek till Narcissos o. förvandlades till en klippa.

eko, gr., genljud, uppstår när ljudvågor kastas tillbaka fr. ett mötande hinder, t. ex. en bergvägg. Minsta afst., på hkt e. kan uppkomma, är 34 m.

Ekolsund, stort gods i Uppsala l. vid Mälaren.

ekonōm, gr., hushållare, -i, hushålln., hushållsaktighet. -isk, hushållsaktig, hushålls-.

ekorre, Sciūrus L., af gnagarnas ordn. Allmänna e., S. vulgaris L., ofvan röd om sommaren, grå om vintern, 2 cm. l., svans 17 cm. l., i Europa o. tempererade Asien, bygger bo, är skadlig för trädplantor, knoppar, barrträdskottar, fågelägg. De grå skinnen, gråverk, lämna pälsverk. Köttet ätbart.

ekoxen, Lucanus cervus L., skalbagge, 5 cm. l., hannen med långa hornlika öfverkäkar, på ekar.

eksem, gr., blåsartadt, fuktigt hudutslag. Uppträder s. Eczema acutum o. chronicum. Orsaker: lokal retning, felakt, blodcirkulat. o. blodblandn. Botas gm blyvattensomslag o. hvarjehanda salfvor.

Eksjö, uppstad i Jönköp. ]., 5,144 inv. (08), erhöll stadsprivil. und. Erik af Pommern.

ekstās l. extas, gr., hänryckning.

Ekström, 1) Karl Ulr., präst, naturf., f. 1781, utg. 28 en Beskrifn. öf. Mörkö socken, medarb. i praktverket Skandinaviens fiskar o. medredakt. af Tidskr. för jägare o. naturf, d. 58 ss kyrkoh. på Tjörn. — 2) Per, landsk.-mål., f. 44 Öland, har bl. a. målat Aftonstämning (85), Afton (89).

ektro'pion, gr., läk., ögonlockets utåtvändn., är förenadt med inflammat, i bindehinnan. Botas gm operation.

ektypografī, gr., upphöjdt tryck för blinda.

ekumēnisk, gr., allmännelig (t. ex. kyrkomöte).

Ekwall, Knut Alfr., tecknare, genremål., f. 1843, bosatt i Berlin.

ekvation, lat., likhet mel. två mat. storheter. Innehåller e. ingen obekant storhet, kallas den identisk; men innehåller den obek. storh., måste den lösas. Det funna värdet kallas rot. Efter den obekantas högsta potens säges e. vara af 1:a, 2:a, 3:e o. s. v. graden.

ekvātor, lat., himmelens l. jordens, cirkel, s. på lika afst. från polerna delar klotet i två hälfter, norra o. södra halfklotet.

ekvatoreāl, lat., tub så uppställd, att den gm att vridas med handen l. urverk följer stjärnornas skenbara dagliga rörelse o. sål. ständigt kan hållas riktad mot sma stjärna.

ekvātorshöjd, vinkeln mellan ekvat. o. en orts horisont.

ekvinoktiālpunkt, skärn.-pkt mel. ekvatorn o. ekliptikan, dagjämningspkt.

ekvinok'tium, lat., dagjämn., 21/3 o. 23/9.

ekvivalent', lat., lika gällande; kem., tal, uttryckande de viktförhåll., hvari enkla kroppar förena sig med haa.

elabor|ation, lat., utarbetning, -era utarbeta.

elaidīn, gr., prod. vid inverkan af [ 237 ]salpetersyrligh. på feta oljor. Användes i farmacien o. vid tvålberedning.

elaïn, gr. l. olein, beståndsdel i feta oljor, färg-, lukt- o. smaklös olja, stelnar vid —6°, lösl. i alkohol o. eter.

élan (-ang')» fr., anlopp, hänförelse.

elasticitēt, gr., se spänstighet.

elas'tios, eng., mycket tänjbart kypradt o. valkadt kläde, gummiväfnader.

elas'tisk, gr., spänstig.

Elateia, lat., Elatēa, g. geogr., st. i gr. landsk. Fokis med berömdt Asklepiostempel. Ruiner vid Lefta.

Elba, it. ö i Medelh. 232 kv.km., 25,556 inv. Järn, marmor. Napol. I 4/5 1814-26/2 15 suverän furste på ön. Hst. Porto Ferrajo.

Elbe, n. Tysklds största fl., uppr. på Riesengebirge, blir segelbar vid Melnik, utf. vid Kuxhafen i N.-sjön. 1,165 km. l. Omr.: 144,036 kv.km. Bifl. t. h.: Iser, Elster, Havel, Alster, t. v.: Moldan, Eger, Mulde, Saale, Oste.

Elberfeld, st. i Rhenprov. vid Wupper, smnhänger med Barmen. 158,966 inv. Fabr., handel, industr.

Elberfeld-systemet, eft. staden E. uppkalladt fattigvårdssyst., som består i individualisering o. vidsträckt anlitande af s. k. »vårdare».

Elbeuf (-böff), Elbocuf, fr. st. vid Seine, 19,050 inv. Tuschfabr.

Elbing, st. i West-Preuss. vid E.-floden, 52,518 inv. 1629/35 svensk.

Elboeuf (-böff), se Elbeuf.

El'brus, Kaukasiens högsta berg, 5,629 m. h., utslockn. vulkan.

El'burs, berg i Persien v. Kasp. hafvet, 5,670 m. h.

Elche (eltsche), sp. st. vid Tarafa. 27,308 inv. Palmlund i närh.

Elchingen, bai. by vid Donau, sl.1805.

eld, af samtidig ljus- o. värmeutveckl. bildad företeelse; ansågs fordom för ngt materiellt (ett af de 4 elementen).

El'dena, pom. by nära Greifswald; landtbruksskola.

Eldorādo, sp., »guldlandet», föregifven, mycket guldrik trakt omkr. (den ej existerande) sjön Parime i Guyana; i allmh. paradisisk nejd.

Eldslandet (sp. Tierra del Fuego), ögrupp vid Amerikas sydspets, 73,140 kv.km. Inv. pescheräer, fåtaliga, lågt stående, 1 ½ m. långa. Västra delen tillh. Chile, d. östra Argentina.

eleātiska skolan, gr. filos, skola, stift, af Xenofanes i Elea, blomstrade 540/460 f. K. Lärde, att det varande är ett utan mångfald, växling o. rörelse, den sinnliga världen endast sken.

elefant, Elephas L., af snabeldjurens ordning. Asiatisk e., E. indicus L., i Ind. o. på Ceylon, 3,35 m. l., till 4 m. h., med små öron, lefver i hjordar i skogar, kan tämjas o. användes s. rid-, drag- o. lastdjur, lämnar elfenben. Afrikan, e., E. africanus Blumenb., kortare men stundom högre, m. mycket stora öron, svår att tämja, lämnar det mesta i handeln förekommande elfenbenet.

Elefanta, liten ö nära Bombay med berömda klipptempel.

Elefantine, ö i Nilen nedanf. 1:a katarakten. Tempelruiner.

elefantorden, dan. orden, stiftad 1458, reorg. 1693. 1 kl.

elegans (-gängs'), fr., smakfullhet. -ant (-angt'), smakfull; sprätt.

elegī, gr., hos de gamle på distikon affattad lyr.-episk dikt; senare dikt af vemodigt, men ock af didakt. o. erotiskt innehåll.

Eleia (-ej'a), se Elis.

eleison, l. eleeson, gr., förbarma dig. Se kyrie eleeson.

elek'tor, lat, valman, kurfurste.

Elek'tra, gr. myt., eg. »den strålande», Ifigenias syster, Pylades' gemål.

elektricitēt (af gr. elektron, bärnsten). Friktionselektricitet, det egendoml. tillstånd, hvari alla kroppar gm yttre inflytande (gnidning, stöt, tryck, [ 238 ]temperaturförändring o. s. v.) försättas o. hkt yttrar sig i en karakteristisk attraktion o. repulsion, vidare gm utveckl. af ljus, ljud o. fysiol. verkningar. Alla kroppar kunna delas i ledare (metaller, vätskor o. s. v.) o. oledare (siden, glas hartser o. s. v.). Närmar man en i en silkestråd hängande flädermärgskula till en gniden glas- l. hartsstång, så attraherar denna kulan; men hade den redan meddelats e. gm den gnidna glasstången, skulle den på sma sätt repelleras af glasstången o. attraheras af den gnidna hartsstången. Det finns sålunda två slags e., glas-e. l. positiv (+) o. harts-e. l. negativ (—). Liknämniga e. reppellera, oliknämn. attrahera haa. Jfr galvanism.

elektricitetsmaskin, apparat för utveckl. af friktionselektricitet på mekanisk väg. Består hufvudsakl. af en glas- l. kautschukskifva, s. sättes i rotat, medelst en vef o. därigm gnides mot det s. k. riftyget (läderkuddar, bestrukna m. amalgam), und. det en isolerad metallisk kropp, konduktorn, uppsamlar elektriciteten.

elek'triker, en som sysselsätter sig med elektriciteten vetenskapligt l. tekniskt.

elektrisera, behandla l. ladda m. elektricitet; bild., elda, hänföra.

elektriska bad, hydroelektriska bad, varma vattenbad, hvari en elektrisk ström ledes till den badande.

elektriska ljusbad, bad, i hka det utstrålande värmet från elektr. glödlampor framkallar svettning hos patienten.

elektriska telegrafen, se telegraf.

elektriska ur, ur, numera en urtafla med visare, hkas gång medelst en elektrisk ledning göres beroende af ett normal ur, så att de noga öfverensstämma med detta.

elektrisk belysning, se elektrisk ljus.

elektrisk gnista, ljusfenomen, s. uppstår, när elektricitetsmängder af olika slag neutralisera haa.

elektrisk järnväg. Drifkraften är här en elektr. ström, som alstras antingen i en vid hufvudstationen befintlig dynamomaskin o. medelst ledningar, vare sig gm skenorna l. särskilda trådar, tillföres en under vagnen fäst elektr. rotationsmaskin l. (enl. ett i början af 1886 antaget system) i ackumulatorer, s. äro placerade antingen i de särsk. vagnarna l. lokomotivet och som laddas på vissa bestämda stationer, s. k. kraftstationer, i själfva vagnen o. meddela strömmen åt en under denna fäst elektr. rotationsmaskin. Den 1:a elektr. järnv. byggdes af Siemens & Halske 1879 vid en kolgrufva i Schlesien, den 2:a af samma firma 81 mel. Lichterfelde, nära Berlin, o. Berlin-Anhaltbanan. I Sverige pågå försök med elektr. drift på Värtabanan o. på sträckan Stockholm-Järfva.

elektrisk ringledning, klocksignal-apparat, hvars kläpp sättes i gång af en elektr. ström.

elektrisk stapel, se galvanisk stapel.

elektrisk ström, se galvanism.

elektrisk urladdning, elektricitetens öfvergång från en kropp till en annan, antingen långsamt och likformigt l. ock plötsligt (elektrisk gnista, blixt).

eletriskt batteri, se batteri.

elektriskt ljus, gm elektr. ström fr. ett starkt galvan, batteri l. en dynamoelektr. maskin framkalladt bländande ljusfenomen, s. uppstår mel. de af kolspetsar bestående båda polerna (regulatorer l. båglampor), l. ock det svagare ljus (glödlampor), s. en i en strömledn. insatt dålig ledare utstrålar, i det den bringas till glödning. Användes i bostäder, fyrtorn, till belysn. af gator, butiker, verkstäder o. inre delar af mskokroppen, m. m.

elektrōder, gr., polerna till ett galvan, batteri l. elektr. bad.

[ 239 ]elektro|dynamīk, gr., läran om elektr. strömmars verkan på haa. -fōr, gr., instrument, hvars verkan beror på den elektr. fördelningen, består af en hartskaka med isoleradt metallock. Elektriciteten framkallas gm kakans piskning m. pälsverk o. d. -lys, kem., sönderdeln. af en kropp gm en elektr. ström, hvarvid sönderdeln.-produkterna afsätta sig vid båda polerna. Användes i galvanoplastiken o. metallokromien. -magnetism, den elektr. strömmens inverkan på en magnet o. omvändt. Ledes en elektr. ström gm en tråd prlt med en rörl. magnetnål, så afviker denna olika eft. strömmens olika riktn. Ett järnstycke, spiralformigt omlindadt med flere hvarf isolerad koppartråd, erh., om en stark elektr. ström ledes gm tråden, en betydl. magnet, kraft (elektromagnet), s. nyttjas till många apparater, särsk. telegrafapparater och dynamoelektriska maskiner, -mēter, instr. till mätn. af elektr. laddn, se vidare elektroskop. -motōrer, kroppar s. gm beröring med haa utveckla elektricitet, t. ex. koppar o. zink; äfven ben. på maskiner, s. omforma elektr. energi i mekanisk sådan. Jfr. galvanism. -skōp, instr., s. uppvisar små mängder af fri elektricitet. Består af två smala guldblad, fästa vid en isolerad metalltråd, upptill slutande med en kula. Närmas en kropp kulan, visa guldbladen gm utslag tillvaron af elektricitet. E., försedd med gradering, kallas elektromēter. -teknīk, konsten att använda elektriciteten, is. till belysn. o. drifkraft. -terapī, behandl. af en sjukdom medelst en elektr. ström, -typī, fys., konsten att på galvan, väg åstadkomma afbildningar.

element', lat., ur-, grundämne; ur-, naturkraft; lifsämne; livad s. passar ngn; mat., oändl. liten storhet; astron., storhet för bestämmande af en planets bana o. läge; fys., beståndsdel af elektr. batteri; kem., se grundämne.

elaphanti'asis, gr., sjukl. förtjockn. af huden och därunder liggande väfnader, uppträder oftast på benen, hvarigm dessa få ett oforml. utseende.

Eleusis (-ev'-), g. geogr., st. i Attika, nu Lefsina. Tempel åt Demeter o. Persefone.

elēv, fr., lärjunge.

elevation, lat., lyftning; kr., höjdriktn.; astron., höjd.

elevātor, lat., inrättn., hvarmed ngt upplyftes, hiss.

Elf, se Älf.

elfenben, i egentl. mening, erh. af elefantens betar, men äfven af tänderna af narhvalen, hvalrossen, flodhästen, det utdöda mammutdjuret m. fl. Nyttjas till klaviatur, biljardbollar och en mängd mindra lyxartiklar.

Elfenbenskusten, se Guinea.

elfenbensnöt, se Phytelephas.

elfenbenspapper, papper af 6 öf. haa limmade velinpappersark. Till miniaturmåln.

elfenbenssvart, pulveriser. o. glödgadt elfenbensaffall, till färg.

Elfving, And., väckelsepredikant, f. 1745, d. 72. Skr.: Kristl. huspostilla.

El . . ., se Äl . . .

El'gin, 1) Thom. Bruce, earl af E. o. Kincardine, brit. diplomat, f. 1766, d. 41 ss. kurator för Brit. muséet. Hans i Grekland 1800 förvärfvade konstsaml. inköptes af staten o. införlifvades med Brit. mus. 16 under namn af Elgingalleriet. — Hans son 2) James Bruce, earl af E., brit. statsm., f. 1811, 46/54 gen.-guv. i Canada, 60 anför, för expedit, mot Kina, 62 vicekon. af Indien, d. 63.

Elgin, st. i Illinois (N. Amer.), 60,000 inv. Berömd urfabrikation.

Elgström, Per, skald, f. 1781, d. 10, fosforist. Hans Samlade vitterhetsarb. utg. 60.

Eli, öfverstepräst o. domare i Israel [ 240 ]i 12:e årh. f. K., dog af sorg öfver, att hans söner stupat.

Elīas, (Elia), hebr. profet, 875/851 f. K.

Eliasberget, S:t Elias, topp på gräns. mel. Alaska o. brit. Nord-Amerika, 5,517.

Eliaseld, se elmseld.

elidēra, lat., utstöta (en bokstaf). Jfr elision.

Elie de Beaumont, (elī dö båmång')? Jean Bapt., fr. geol., f. 1798, d. 74. Utg. Carte géol. de la France m. m.

Eliesen, Povel (möjlig. P. Helgesen), dan. klerk, f. omkr. 1480 Varberg, först munk, i början för, sedan emot reformationen, dödsår okändt.

elimination, lat., uteslutning; mat., aflägsn. af en obekant storh. ur flere ekvationer m. flere obekanta.

Eliot (el'jått), George, pseud. för M. Evans.

Elis, Eleia, g. geogr., landsk, i Peleponnesos. Olympiska spel. Hst. E., tempel.

Elīsa, hebr. profet, 851/815 f. K.

Elisabet, 1) drottn. af England, Henr. VIII:s o. Anna Boleyns dotter, f. 1533, följde 58 sin halfsyster Maria på tronen, gjorde den anglikan. kyrkan till statskyrka, lät afrätta Maria Stuart 87, höjde landets anseende o. välstånd, d. 03. — 2) E., kejs:a af Ryssland, Peter d. st:s o. Katarina I:s dotter, f. 1709, reg. 41 gm palatsrevolution, liderlig och behärskad af gunstlingar, heml. gift m. grefve Rasumovski, d. 62.

Elisabet, dotter af Gustaf Vasa o. Margareta Lejonhufvud, f. 1549, 81 gift m. Kristoffer af Mecklenburg, d. 97.

Elisabetgrad, (Jelissavetgrad), st. i ry. guv. Cherson vid Ingul, 66,182 inv.

Elisabetorden, 1) bai. fruntimmersorden, stift. 1166. 1 kl. 2) E. Maria-Teresia-ord., österr. orden, stiftad 1750. 1 kl.

Elisabetpol (Jelissavetpol), ry. st. i Transkaukasien vid Gandja, 33,090 inv.

elision, lat., utstötning af en bokst. för att undvika hiatus.

eliska skolan, en filos. skola i forna Grekland.

Eliss'a, se Dido.

elīt, fr., urval, -kår, valdt manskap.

Elivågor, nord. myt., namn på urvärldens isfloder (förekommer i Eddorna).

elixīr, arab., tinkturlikt preparat med tillsats af eter, oljor, extrakt o. s. v.

Elizabeth, (eliss'äbäth) 1) st. i New Jersey (N. Amerika), 52,130 inv. 2) st., se Port Elizabeth.

Elkan, Sofia, förf., född Salomon 1853 Gbg, g. 72 m. musikh. N. Elkan, har skr. und. pseud. Rust Roest Dur och moll (89), Rika flickor (93) samt under eget namn John Hall (99), Konungen (06) m. m.

Ella, kon. i Northumberland, fång. Ragnar Lodbrok omkr. 350 o. lät honom dö i en ormgrop. Dennes söner ristade till hämnd »blodörn» på E:s rygg.

ellilik, turk. mynt = 20 piaster.

Ell'iot (-jått), 1) George Aug., lord Heathfield, eng. general, f. 1718, 75 guv. i Gibraltar, s. han 82 försvarade mot 30,000 fransm. o. span., d. 90 Aachen. — 2) Sir George, f. 1784, d. 63, o. 3) Sir Charles, f. 1801, d. 75, kusiner, amiraler, utmärkte sig båda i krig. mot Kina 40.

ellips', gr., gramm., utelämn. af en satsdel; mat, kroklinje, s. uppkommer vid ett med basen ej parallellt snitt af en kon l. cylinder. E. har två mot haa rätvinkliga axlar (större o. mindre a.), s. skära haa i medelpktn. På den större a. ligga de båda brännpktrna (foci). Summan af afstånden från en ellipspkt till brännpktrna (brännpktsradierna l. radii vectores) är alltid = den större axeln. E:s yta = π gngr axlarnas produkt, (π = 3,14159 . . .).

ellipsoīd, gr., kropp, hvars [ 241 ]gmskärning med ett plan alltid är en ellips. När en ellips vänder sig kring sin axel, uppstår en rotations-e.

Eliōra, förfallen st. i Ostind. n. v. om Aurengabad. Grottempel.

Elmgren, Sven Gabr., fin. förf., f. 1817. Utg. öfversikter af Finlands lit. under åren 1542/1770 och 1771/1863.

Elmina, brit. st. på Guldkusten (Afrika), 10,530 inv.

elmseld, l. Eliaseld, elektr. låga, s. vid stark luftelektricitet visar sig på tornspetsar, masttoppar o. d.

Eloāh, Elohīm, »den skräckinjagande», (hebr. namn på Gud).

El Obeid, hst. i Kordofan, 50,000 inv. Egypt. guvernör.

eloge (-låsch), fr., loford, beröm.

elokvens', lat., vältalighet.

elongation, lat., vid pendelsvängningn. d. största utslagsvinkel, i astron. planeternas vinkelafstånd från solen.

eloquen'tia, lat. vältalighet; e. cor'poris, »kroppens vältalighet».

elrits-släktet, Phoxinus aphyga L., fisk af karpfam., 9 cm. l., i smärre vattendrag i mel. o. n. Europa. Ätbar, lämplig till agn.

Elsass-Lothringen, ty. riksland, 14,508 kkm., 1,8 mill. inv. Gränsar i n. t. Luxemburg, Rhenprovins., Rhen-Pfalz, s. Schweiz, ö. (Rhen) Raden, v. Frankr. Berg: Vogeserna Floder: Rhen, Mosel, Saar. Polit. indeln. i 3 distrikt. Hst. Strassburg. Öfr. st.: Kolmar, Mühlhausen, Thionville, Metz, Saargemünd. Prod.: säd, frukt, vin, kol. Sedan 1871 tyskt, förut franskt.

Elssler, Fanny, österr. dansös, f. 1810, d.. 84.

Elster, 1) Schwarze E., bifl. till Elbe, utf. vid slottet E., 180 km. l. 2) Weisse E., bifl. till Saale, uppr. i Röhmen, utf. ofvanf. Halle, 195 km. l.

Elster, sachs. by vid Weisse Elster, 1,940 inv. Glaubersaltkällor.

Elton (Jalton Nor), ry. saltsjö på Kirgisstäppen, 161 kv.km.

elukubrēra, lat., arbeta nattetid.

El'vas, port. gränsfästn. och st., 13,881 inv.

Elvend, berg i Iran, 3,270 m. h.

El'vius, Per, mat., f. 1710, d. 49. Skr.: Hist. om de mathemat. vetenskaperna m. m.

Ely (īli), st. i eng. grefskapet Cambridge vid Ousc, 17,713 inv. Katedral.

elyse'isk, gudomlig, hänryckande.

Ely'sium, gr.myt., de saligas boning.

Elze, Friedr. Karl, ty. lit.-hist., prof. i Halle, f. 1821, d. 89. Biogr. Scott, Byron, Shakespeare.

Elzevīer, holl. boktryckarfam. Utmärkta uppl. af klassiker (1583 till 1680).

emalj', fr., kem., lättsmälta, vanligen ogenomskinl. glassorter till dekorerande l. skyddande öfverdrag på metall (guld, koppar, järn), porslin l. glas; anat., det hårda öfverdraget på mskns o. några djurs tänder, -era, öfverdraga med e. -måleri, konsten att medels emalj måla på metall, porslin, glas.

eman|ation, lat., utströmning -nera, härflyta, utgå.

emancip|ation, lat., frigörelse från tillstånd af beroende. Kvinno-e., det kvinnl. släktets befrielse fr. de skrankor, hvarmed naturliga o. sociala förhållanden omgifvit det. -era, frigifva, frigöra, -erad, frigjord; karlavulen (om kvinnor).

Emanuel, bibl., se Immanuel.

Emanuel, (Manoele), kon. af Portugal. 1) E. I d. st, f. 1469, reg. från 95, gynnade handel och upptäcktsfärder, d. 21. — 2) E. II, son till Carlos I, f. 1889, reg. från 08.

Emanuelsson, Per Jak., präst, f. 1802, kontraktsprost i Linköpings stift. Har utg. predikningar och öfvers. några af Sofokles' sorgspel m. m.

Emba, fl. i ry. Turkestan, utf. i Kaspiska hafvet, 700 km l.

Embach, fl. i Livland, utf. i Peipus-sjön, 260 km. l.

[ 242 ]emball|age (angballāsch), fr., omslag för varor, -era, inpacka.

embargo, sp., beslag (is. på skepp o. last).

embarkēra (ang-), fr., inskeppa.

embarras (angbarrā), fr., förvirring, förlägenhet. E. de richesse (-dö rischäss'), förlägenhet, orsakad af öfverflöd.

embellera (ang-), fr., bli vackrare förskönas.

Embla, se Ask.

emblem (angbläm), fr., sinnebild.

embolī, gr., förstoppn. i blodkärlen gm en i blodströmmen bildad propp (embolus). Medför ofta hastig död.

embonpoint (angbångpåäng'), fr., fetma, godt hull.

embouchure (angbûschyr), fr., mynning; läpparnas ställn. vid blåsning.

embrassera (ang-), fr., omfamna.

embrasure (angbrasyr), fr., skottglugg för kanon.

embrocation (-ke'schönn), eng., liniment till baddning l. gnidning för ledvrickning, reumatism o. d.

em'bryo, gr., d. inuti de kvinnliga fortplantningsorganen ur det befruktade ägget sig utvecklande organismen, -logī, gr., läran om embryot.

embuscade (angbyskād), fr., bakhåll.

Emden, st. i Hannover v. Ems, 16,453 inv.

emend|ation lat., förbättring, rättelse, -era, beriktiga, förbättra.

emergēra, lat., dyka upp.

eme'ritus, lat., uttjänt, pensionerad tjänsteman.

emersion, lat., himlakropps utträde ur en annans skugga.

Em'erson (-sön), Ralph Waldo, amer. filos. o. skald, f. 1803, d. 82. Skr. Poems o. Essays.

emet'ica, gr., kräkmedel.

emeute (emot), se emöt.

em|fās, gr., i retoriken uttrycksfull framställn. -fatisk, uttrycksfull.

emfysēm, gr., samling af luft under huden l. äfven en egendomlig sjuklig förändring i lungorna, lung-e., bestående i en abnorm utvidgn. af lungblåsorna med förlust af deras elasticitet, oftast en följd af kronisk bröstkatarr; förorsakar andfåddhet.

emi|grant', lat., utvandrare; medlem af adel o. prästerskap, s. under den 1:a fr. revolut, flydde ur Frankrike, -gration, utvandring. -grera, utvandra.

Emi'lien, it., Emilia, landskap i mel. Ital., 20,515 k.km., 2,489,580 inv. Omfattar 8 provinser.

Emin Pascha, eg. Eduard Schnitzer, ty. forskn.-res., f. 1840 Appeln, läkare, gjorde sig ss. guv. för ekvat.-prov. förtjänt om Nilomr.:s utforskande; mörd. 93 Kanena.

emin|ens', lat., upphöjdhet, sedan 1631 titel för kardinaler, -ent', lat., framstående, utmärkt.

emīr, arab., furste, titel för stamhöfdingar i orienten o. n. Afrika.

Emir al Mumenīn, arab., de troendes furste, titel för kalifer.

emissārie, lat., (heml.) sändebud.

emission, lat., utsändande, is. af värdepapper.

emittēra, lat., utsända, utsläppa i marknaden.

Emme, bifl., till Aar, utf. vid Solothurn. 71 km l.

Emmerich, Emrich, st. i Rhen-prov. vid Rhen, 10,529 inv.

Emm-ån, fl. i s. Sverige, gmflyter flere sjöar, utf. i Kalmar sund, 139 km. l.

e moll, tonk., tonart med e till grundton o. kors (♯) för f.

emolument', lat., fördel; pl. biinkomster.

emotion, lat., sinnesrörelse.

Emped'okles, gr. filos. fr. Agrigentum, omkr. 500 f. K., ansåg, att världen uppstått gm blandning o. söndring af de fyra elementen, l. gm kärlek o. strid.

empir (angpīr), fr., herravälde.

empir|ī, gr., erfarenhetskunsk., mots. till aprioriskt vetande, -ism', filos, syst., s. erkänner erfarenheten ss. den enda kunskapskällan, -iker, anhängare af empirism.-isk, grundad på erfarenhet.

emplacement (angplasmang'), fr., [ 243 ]hastigt uppkastad förskansning, is. för artilleri.

employera (angplåaajera), fr., använda, anställa.

empōrer, gr., galleri, läktare, is. öfver sidoskeppen i en kyrka.

empyréen, gr., eldhimlen, de saligas boning.

Emrich, se Emmerich.

Ems, fl. i n. v. Tyskland, uppr. i Westfalen, utf. i Dollart, 330 km. l.

Ems (Bad-Ems), st. i Hessen-Nassau vid Lahn, 6,492 inv. Natronkällor. Besökt badort.

emu, Dromæus Vieill., af struts-fåglarnas ordn. Nyholländska kasuaren, D. Novæ Hollandiæ Gray, 2 m. hög, ö. Australien, fläckiga E., D. irroratus Bartl., v. Australien.

emulsion, lat., mjölkig l. oljig vätska till läkemedel.

Emund gamle, sv. kon. från omkr. 1050, son af Olof Skötkonung. Med E. utslocknade den urgamla kungaätten i Sverige omkr. 1060.

emöt, fr. émeute, upplopp.

en (ang), fr., i, till, med; framf. b. p. m. antar det formen em-.

en, Juni'perus L., Coniferæ. Vanlig e., J. communis L , buske i Europa o. n. Asien, lämnar virke till skedar, kannor o. d. samt enbär till eteriska oljor, genever, enbärsdricka.

Enare-träsk, insjö i norra delen af ry. Lappmarken, 1,421 k km., örik.

en attendant (ang attangdang'), fr., i afvaktan; en avant (-avang'), framåt.

Enberg, Lars Magn., skolman, filos., f. 1787, lektor vid Sthms gymnas., tit. professor, d. 65. Förf. Svenska akad:s språklära m. m.

en bloc (ang black), fr., i klump.

Enbom, Per Ulrik, vitter förf., f. 1759, d. 10, känd för sitt deltagande i striden mel. Leopold och Thorild.

en camarade (angkamarad') fr., helt förtroligt.

enceinte (angsängt') fr., inhägnad, fästnings hufvudvall.

enchantera (angschang'-), fr., förtrolla, hänrycka.

en chef (ang schäff) fr., som ledare.

Encīna, Juan del, det sp. dramats skapare, f. 1469 Salamanca, d. där 34. Skr.: Cancionero.

Encke, 1) Joh. Franz, ty. astronom, f. 1791 Hamburg, d. 65 Berlin ss. dir. vid observat. Bestämde banan af den efter honom kallade E:s komet. Utg. Astron. Jahrbücher m. m. — 2) Erdmann, ty. bildh., f. 1843, d. 96; porträttbyster.

encore (angkår), fr., ännu en gång.

en corps (ang kår), fr., samfälldt.

encouragera (angkuraschēra), fr., ingifva mod.

encyk'lika, lat., påflig rundskrifvelse.

encyklopedī, gr., inbegreppet af alla konster o. vetenskaper, ordnade systematiskt l. lexikaliskt (real-e.). Typen för alla real-e. är Diderots o. d'Alemberts Encyclopédie (1154/72, 28 bd), hvari medarbetarne kallades encyklopedister.

endemī, gr., sjukdom, s. är inhemsk hos ett folk, betingad af lokala förhållanden. Jfr epidemi.

en detail, (ang detaj') fr., utförligt; hand., i minut.

En'dor, st. söder om berget Tabor; häxan i E., som Saul rådfrågade, höll till där.

endosmōs o. exosmōs, diffusions-företeelser, s. visa sig, när 2 olika vätskor äro skilda gm en porös mellanvägg.

endos|semang (ang-), fr., anteckning på en växels baksida, hvarigm den transporteras på en annan, -sent', den, s. vid en sådan påteckn. endosserar växeln åt en annan. -sāt, den, på hkn växeln transporteras.

Endy'mion, gr. myt., skön herde. Selenes älskling.

en effet (angeffä), fr., i själfva verket.

energ|i, gr., dådkraft, -isk, kraftfull,

Eneroth, Per Em. Olof, förf., f. 1825, d. 81, inlade förtjänst om trädgårdsskötseln.

enervēra, lat., försvaga.

en face (ang fās), fr., framifrån sedd. [ 244 ]en famille (-famij'), i familjekretsen.

enfant (angfang'), fr., barn; e. perdu (-dy), förloradt barn; e. terrible (-terribl'), person, s. sätter sina anhöriga, sitt parti o. s. v., i förlägenhet.

Enfantin (angfangtäng'), Barth. Prosper, fr. socialist, f. 1796, St. Simons lärj., sökte praktiskt förverkliga dennes syst. i Ménilmontant, men anstalten upplöstes 32 o. E. fängslades, d. 64.

Enfield (enn'fild), st. i eng. grefskapet Middlesex, 42,738 inv. Gevärsfaktorier.

enfin (angfäng'), fr., ändtligen, kortligen, med ett ord.

Engadīn, dal i Graubünden, 82 km. l., gmfluten af Inn, 11,700 inv. Delas i öfre o. nedre E. Kurort.

engag|era (angaschēra), fr., förbinda, antaga i tjänst, -emang, förbindelse, anställn., handgemäng.

en garde (ang garrd), fr., fäktk. ställning!

Engel, 1) Karl Ludv., fin. arkit., f. 1778 Berlin, byggde flere offentl. byggnader i Hälsingf., d. 40. — 2) Ernst, ty. statist, f. 1821 Dresden, till 82 dir. vid statist, byrån i Berlin, d. 96 Dresden.

Engelberg, kurort i kantonen Unterwalden, 1,973 inv.

Engelbert I, d. hel., ärkeb. af Köln, f. 1185, mördad 26.

Engelbrektsson, Engelbrekt, frihetshjälte, adlig bergsman i Dalarna, ledde dalkarlarnes resning mot de grymma o. giriga dan. fogdarne, is. Jösse Eriksson, tvang 1434 riksrådet i Vadstena att skicka kon. Erik af Pommern uppsägelsebref, fördref de främmande fogdarna o. valdes 35 i Arboga till rikshöfvidsman; dräpt 36 af sin fiende Måns Bengtsson (Natt och Dag) på en holme i Hjälmaren, den sedan s. k. Engelbrektsholmen.

engelska sjukan, rachitis, sjukdom i bensystemet hos späda barn, består i felaktig benbildning. Orsak: otjänlig, is. kalkfattig föda. Förekommes gm iakttagande af lämplig diet.

engelska språket och litteraturen. E. språket, ett till de german. språken hörande blandningsspr., hvars grundbeståndsdel är angelsachsiskan, sedermera påverkad af lat. o. fr. elem. E. litterat. fyra period.: 1) 1340/1520 efterapn. af utländska förebilder. 2) 1520/1688, guldåldern: drama (Shakespeare, Jonson); lyrik (Waller, Cowley); epik (Milton, Butler); 3) 1688/1790, den franska smakens herravälde: lyrik (Pope, Young); drama (Sheridan); roman. (Richardson, Swift, Goldsmith, Sterne); moraliska veckoskrifter (Steele, Addison), 4) fr. 1790 a) Scotts och Byrons tid: realist. (Crabbe, Bloomfield); sjöskolan (Wordsworth, Coleridge, Southey); den bistor, romanen (Scott); romant. skolan (Byron, Shelley). b) nyaste tiden: lyrik (Tennyson, Moore, Kipling), prosaförf. (J. Ruskin, W. Morris, Rossetti); drama (Swinburne, Browning, Robertson, Pinero, Shaw, O. Wilde); romanen (Bulwer, Dickens, Thackeray, Kipling); histor. (Macaulay, Hallam, Mac Carthy); filos. (Spencer, Stuart Mill).

engelskt-biskopliga kyrkan, se episkopalkyrkan.

engelskt plåster l. muschplåster, taft, bestruket med gelatin, till skydd för skråmor o. s. v.

engelskt salt, Epsom-salt, svafvelsyrl. talkjord, beredes af några slags bittervatten; laxerande medel.

engelskt skinn, tjockt, kypradt bomullstyg t. benkläder, skodon.

Engeström, sv. adlig ätt. 1) Jak. v., konspiratör, kansliråd, f. 1735, var 92 invecklad i smnsvärjn. mot Gustaf III, fick därför 3 års fästn., d. 02. — Hans bror 2) Lars v., gref.. statsm., f. 1751, hade 82/03 flere diplomat, poster, bosatte sig i Polen, missnöjd med Gustaf IV, men var 09/24 utr.-min., d. 26 Polen.

[ 245 ]Enghien (anggäng'), belg. st. vid Marcq. 4,541 inv.

Enghien (~), Louis Ant. Henri, hertig, son af Lud. Jos. af Condé, f. 1772, 92 i sin fars emigrantkår, på Napoleons befalln. gripen o. skjuten Vincennes 1804.

England, sydl. delen af Stor-Britannien, med furstendöm. Wales 151,020 km., 34 ½ mill. inv., gränsar i n. till Skottland, s. Kanalen, ö. Nordsjön, v. S. Georgskanal., Irl. sjön. Berg: Cheviot, Cumbrian, Pennine. Hög topp: Scawfell (985 m.). Floder: Themsen, Humber, Severn, Mersey. Prod: kol, järn, tenn, läder, zink, porslinsjord, bly, koppar, säd. Viktigaste industrigren: bomullsmanufaktur. Polit. indeln. 40 grefsk. (shires). Hst.: London. Öfr. st.: Portsmouth, Plymouth, Brighton, Bristol, Bath, Dover, Canterbury, Oxford, Norwich, Northampton, Birmingham, Leicester, Wolverhampton, Stokeupon-Trent, Nottingham, Stockport, Sheffield, Manchester, Liverpool, Bradford, Bolton, Leeds, Hull, Sunderland, Newcastle, Oldham, Blackburn, Carlisle m. fl. Många kanaler. Jfr Stor-Britannien.

English river (ing'lisch riv'ör), se Churchill.

en gros (ang grå), fr., i stort.

Engström, 1) Jon, läkare, förf., f. 1794, d. 70, utg. dikter, dram., reseskildr. o. teckningar ur folklifvet. 2) Albert Laur. Joh:s, karrikatyrtecknare, publicist, f. i Lönneberga, Kalm. l., 1869, utg. af Strix sed. 97.

enharmoniska kallas 2 toner, s. smnträffa på sma tonsteg, t. ex. ciss o. dess.

enhofvade, Solidungula (numera obruklig däggdjursordning), med en enda af en hof omsluten tå. Hit hörde blott hästsläktet.

enhärjar (einherjar), nord. myt, i strid fallna o. af Oden i Vallhall upptagna kämpar.

enhörning, fabelaktigt hästlikt djur med ett rakt spetsigt horn i pannan.

enhörningen l. ind. noshörningen, Rhinoceros indicus Cuv., till hofdjurens ordn., 3,1 m. l., med ett horn.

enig'ma, med.-lat., gåta.

enkaustik, gr., inbränningskonst, vaxfärgmåleri.

enkel beckasin, se beckasin.

Enkhyzen (-höjsen), holl. st. vid Zuidersee, 7,038 inv.

enklāv, fr., liten del af en stat, omsluten af en annan stat.

enkrinīter, fossila lämningar af liljestjärnor i musselkalk (enkrinitkalk).

Enköping, st. i Uppsala l. vid E:s-ån, 5,059 inv. (08), från 13:e årh. Köksväxter.

enlevēr|a (ang-), fr., bortföra, -ing, bortförande, -röfvande.

Enn'is, st. i irl. prov. Munster vid Fergus, 5,090 inv.

Enniskill'en, befäst st. i Irld vid floden Erne, 5,339 inv.

Enn'ius, Quint., rom. skald, f. 239 f. K. Rudise, d. 168. Skr.: Annales samt tragedier o. komedier.

Enns, bifl. till Donau t. h., i Österrike, utf. vid staden E., 304 km. l.

Enns, st. i Österrike vid fl. E. o. Donau, 4,277 inv.

enorm', lat., omåttlig, ofantl. -itēt, utomordentl. storhet.

Enotrio Romano, se Carducci.

en passant (ang passang'), i förbigående.

enquête (angkät), laga undersökning, besiktning; material för utredning af en sak.

enrollēra (ang-), inskrifva i rullan, antaga i krigstjänst.

ensemble (angsang'bl), fr., tillsammans; samverkan i ett musikstycke.

ensign (en'sajn), eng., fänrik, äfv. grad inom frälsningsarmen.

Ensisheim, ty. st. i Elsass vid Ill, 2,555 inv. Sl. 1674.

Enskede, jordbruksegendom nära Sthm, 1890 inköpt af Sthms stad [ 246 ]för kommunal anläggn. och (07) »egna hem.»

enskild bank, l. privatbank, solidariskt aktiebolag.

en suite (ang svit), fr., i följd.

en'tasis, gr., byg., utsvällning på kolonnskaftet.

entelekī, gr., Aristoteles' namn på själen ss. den lefvande kraften i materien.

entente (angtangt'), fr., hemligt förstånd; e. cordiale (-diall'), hjärtligt förh., is. mel. tvänne statschefer.

entomologī, gr., vetenskapen om insekterna.

en-tout-cas (angtûkā), fr., »för hvarje fall», ett slags parasoll l. paraply.

entreakt (angter-), fr., mellanakt; musikstycke l. balett under denna.

entrechat (angtrschā), fr., korssprång (i balett).

entrecôte (angtrkåt), fr., kok., oxhare.

entrée (angtrē), fr., inträde, förrätt, inträdesafgift.

entremets (angtrmē), fr., mellanrätt.

Entre Minho e Douro (-min'jå e dårå) l. Minho, port. prov., 7,273 km., 1,170,361 inv.

entre nous (angtr nû), fr., oss emellan.

entrepôt (angtrpå), nederlagsplats, förrådshus.

entrepren|ad, fr., villkorligt åtagande, -era, företaga, -ör, person, s. åtager sig ngt.

Entre Rios, prov. i Argentina, 74,571 kv.km, 359,546 inv. Hst. Paraná.

entresol (angtrsåll'), fr., mellanvåning.

entretenēra (ang-), fr., underhålla.

entrevue (angtrvy), fr., sammankomst.

entrez (angtrē), fr., stig in!

entusi|asm', gr., hänförelse, -ast', svärmare.

enukleation, lat., operation, hvarigm nybildningar aflägsnas ur kroppen.

enumeration, lat., uppräknande.

enunciation, lat., utsago.

Envallsson, Karl, dram. förf., f. 1756, notar. publ. i Sthm, d. 06. Skr. dram. Kronofogdarne eller Slåtterölet m. m.

enveloppe (angvelopp'), fr., omslag, brefkuvert; utanverk (en fästnings).

environs (angvirång'), fr., omgifningar.

en vogue (ang våg), fr., i ropet.

envoyé (angvåajē), fr., sändebud (af andra rangen).

E'nyo, gr. myt, Ares' syster, stiftade tvedräkt. Identifierad med Bellona.

Enz, bifl. till Neckar t. v., utf. vid Besigheim, 112 km. l.

En'zio, son af kejs. Fredr. II, f. 1225 Palermo, 40 kon. af Sardinien, 49 fången af bologneserna, d. 72 i fängelse.

E. o., förkortn. för ex officio, (se d. o.), extra ordinarie.

eocēn, gr., se tertiärformationen.

eōler, en af forngrekernas hufvudstammar.

eolsharpa, gm luftdrag ljudande stränginstrument.

E'olus, rom. myt, vindarnas gud.

eōn, gr., världsålder, väsen härskande under en världsålder.

Éon de Beaumont (eång' dö båmång'), Charl., chevalier d', diplomat, f. 1728 Tonnerre, användes af Ludvig XV i åtskilliga heml. beskickningar, deltog med tapperhet i 7-årskriget, uppträdde från 71 i fruntimmerskläder, d. 10 i landsflykt i London, då hans kön ådagalades.

Eōs, gr. myt, morgonrodnadens gudinna.

Eosander, Johan Fredr., frih. Göthe, sv. arkit., f. i Livland, från 1698 i brandenburgisk tjänst, undanträngde Schlüter s. hofarkitekt hos Fredrik I af Preussen, fullbord, slottsbyggnaden i Berlin, byggde slotten i Charlottenburg och Monbijou, d. 29 Dresden.

eozōon, gr., förmodad djurförstening i urbergen, består af växlande lameller af serpentin o. kalk, måhända blott en viss lagring af bergarterna.

epak'ter, gr., tal, s., från senaste nymåne räknadt, visa månens ålder hvarje nyår. Jfr. gyllental.

Epameinon'das (lat. Epaminondas), tebansk fälth., f. omkr. 418 f. K., befriade 379 Tebe fr. [ 247 ]Spartas herravälde, slog 371 spart. vid Leuktra, återupprätt. Messenien, men föll 362 i sl. vid Mantineia.

epark', gr., hefälhafvare, provinsståthållare.

epaulette (epålätt'), se epålett.

Épée (-pē), Charl. Mich., abbé de l', döfstummeundervisningens grundl. i Frankrike (60), f. 1713, d. 89 Paris.

Epeiros (-pej'-), (lat. Epīrus), landsk, i forna Hellas. Fl.: Akeron, Kokytos. Hst. Dodone. E. 168 f. K. rom., 1466 turk. Nu s. delen af Albanien.

Eperies (-iriesch), ung. st. vid Tarcza, 14,407 inv.

Épernay (-nä), fr. st. vid Marne, 20,478 inv. Champagnevin.

eph-, se ef-.

epi|cyk'el, gr., cirkel, hvars medelpkt rör sig på perif. af en annan cirkel. Användes i det ptolemeiska världssyst. till förklaring af ojämnheterna i planeternas skenbara rörelse, -cykloīd, gr., kroklinje, s. en pkt på en cirkel beskrifver, när denna utan glidning rullar utanpå en annan cirkel. Jfr hypocykloid.

Epidam'nos, g. geogr., se Durazzo.

Epidauros (-au'-) g,. geogr., hamnst. i Argolis. Asklepiostempel. Nu byn Piaduro. Hamn.

epidemī, gr., sjukdom, s. angriper ett större antal personer på en gång, i mots. till sporadisk sjukdom; farsot. Jfr äfven endemi.

epider'mis, gr., se hud o. öfverhudsväfnad.

epif'ora, gr., upprepande af samma ord i slutet af flere på haa följande satser.

epiglott'is, gr., struplocket, stänger luftstrupens öppning.

epigōner, gr., efterkommande, is. sönerna af de 7 hjältar, s. 1250 f. K. föllo i strid mot Tebe. — I litterat. personer, s. blott utveckla stora föregångares idéer.

epigrāf, gr., inskrift, tänkespråk. -ik, inskriftskännedom.

epigram', gr., inskrift på grafvårdar o. dyl.; senare kort, sinnrik, satirisk dikt.

epīk, gr., episk poesi.

Epiktētos, gr. filos, af stoiska skolan, f. omkr. 50 e. K. Frygien. Hans lärosats: lid o. försaka!

Epikūros, gr. filos., f. 342 f. K., grund. 306 i Athen epikureiska skolan, d. 270. Ansåg lifvets lycka bestå i frånvaron af smärta o. måttligt tillfredsställande af begär. — Epikuré, lärjunge af E.; person s. hängifver sig åt förfinade njutningar.

epilep|sī, gr., se fallandesot, -tiker, en som har fallandesot, -tisk, hörande till fallandesot.

epilōg, gr., efterskrift, slutord.

Epimeni'des, gr. siare omkr. 600 f. K., skall ha sofvit i en grotta 57 år.

Epimeteus (-tevs'), Prometeus' bror o. motbild, den obetänksamme.

Épinal, fr. st. vid Moselie, 20,080 inv.

epiphanīa, gr., uppenbarelse, is. en guds; inom kristna kyrkan fest d. 6 jan. t. minne af Kristi döpelse.

Epīrus, se Epeiros.

epis'copus, lat., biskop.

episkop|āl, lat., biskoplig. -at, biskopsdöme.

episkopalkyrkan (anglikanska l. engelska), den protestantiska statskyrkan i England, grundl. 1534 af Henrik VIII. Under Edvard VI gaf Cranmer kyrkan en reformat. prägel gm de 39 artiklarna. Inom e. förekomma det högkyrkl., det lågkyrkl. o. det kyrkl. liberala partiet.

episk skaldekonst l. epos, poet. framställn. af händelser i berättande form. Det egentliga epos (epopé, hjältedikt) är antingen folk- (ex. odyséen) l. konst-epos (ex. æneiden). Vidare höra till e. idyll, ballad, romans, poet. berättelse, legend, saga, roman, novell.

episōd, gr., bihandling; i epos, roman o. s. v. inflickad händelse [ 248 ]s. ej utgör en väsentl. beståndsdel af hufvudhandl.

epis'tel, gr., bref, is. apostlarnes bref i N. T.

Epis'tolæ obscurōrum virōrum, lat., »okände mäns bref», af Crotus Rubianus o. a. på kökslatin författade bref mot påfvedömet (1515).

epistyl, gr., byg., öfversta delen af en pelare.

epitāf, gr., grafskrift.

epitēl, gr., tunnt, af celler bestående öfverdrag på kroppens slemhinnor.

epitēt, gr., tillsats, bi- l. bestämningsord. .

epithala'mium, lat., bröllopskväde.

epi'tome, gr., kort smndrag af ett verk.

epōk, gr., hållpkt, utgångspkt för nytt tidehvarf. Göra e. säges om betydande personer o. händelser.

Epo'meo, utslocknad vulkan på ön Ischia, 783 m. h.

epo'nymos, gr., se arkont.

epopé, epos, gr., se episk skaldekonst.

épreuve d'artiste (-pröv' dartist'), fr., första aftrycken af kopparstick utan underskrift.

Ep'som, eng. st. nära London, 10,915 inv. I maj stora hästkapplöpn. (Derbydagen).

Epsomsalt, se engelskt salt.

epålett', fr., milit. axelprydnad med gradbeteckning.

equipage (ekipāsch),fr., se ekipage.

equivoque (ekivåk), fr., se ekivok.

ēra, lat., tidräkning; tidehvarf; tidpunkt.

Eras'mus, Desiderius, representant för humanismen, f. 1466 Rotterdam, d. 36 Basel. Banade väg för reformat., utan att dock ansluta sig till densma. Utg. flere klassiker, skr.: Colloquia, Encomium moriæ m. m.

E'rato, gr. myt, kärlekskvädets gudinna.

Eratos'tenes, gr. skald, grammat. o. mat., f. 276 Kyrene (Afrika), d. 195. Förestod det alexandr. bibliot. Bestämde jordens omkrets gm meridianmätn.

er'bium, jordartsmetall, upptäckt 1794 af Gadolin.

Ercilla y Zuñiga (-sil'ja i sunjīga), don Alfonso de, sp. skald, f. 1533 Madrid, d. där 95. Skr.: epos La Araucana.

Erckmann-Chatrian (-schatriang'), firma af fr. romanförf. — Émile E., f. 1822 Pfalzburg, d. 99, o. Alex. G., f. 1826 Soldatenthal; d. 90. Skr.: Docteur Mathéus (59), Hist. d'un conscrit (64), L'ami Fritz (64), Waterloo (65) m. fl. mycket lästa romaner.

Erdmann, 1) Otto Linné, ty. kem., f. 1804, d. 69 s. prof. i Leipzig. Undersökte indigo, lysgas m. m. — 2) Joh. Eduard, ty. filos., hegelian, f. 1805 Wolmar, sed. 36 prof. i Halle, d. där 92. — 3) Ax. Joak., sv. naturf., f. 1814, 58 chef för geol. byrån i Sthm, d. 69. Skr. i mineralogi, kemi o. is. Sveriges geologi. — Hans son 4) Edv., geol., f. 1840, sed. 70 vid geol. byrån. Medarbetare i geol. kartverk of. Sverige; flere skr. i geol.

Erdschisch, se Ardschisch.

E'rebos, gr. myt., underjorden; son af Kaos, med Nyx (natten) dagens o. eterns fader.

E'rebus, 1) verksam vulkan på det antarktiska Victorialandet, 3,769 m. h., uppt. af Ross 1842. — 2) Liten vik på s.v. kusten af N. Devon i N. ishafvet, Franklins öfvervintring 1845/46.

Erekteion (-tej'on), tempel på Akropolis i Athen, förstördt af perserna, återuppb. 422/14 f. K., ännu täml. bibehållet.

Erekteus (-tevs'), gr. heros, myt. kon. i Athen, uppförde Erekteion.

erekt|il, lat., som reser sig, ansväller. -ion, resning, ansvällning.

eremīt, gr., ensittare, ensling. Eremitage (-tāsch), enslig boning, äfven namn på en del lustslott o. ett eldigt bourgognevin.

eremitkräftan, Pagurus Fabr., kräfta med mjukskalig bakdel, som hon gömmer i tomma snäckskal. Bernhardskräftan, Pagurus Bernhardus L., 8 cm. l., Europas kuster.

[ 249 ]Ere'tria, g. geogr., st. på Eubea.

Erfurt, reger.-omr. i prov. Saehsen, 3,530 kv.km., 466,419 inv. Hst. E. vid Gera, 85,202 inv. Gevärsfaktori, handelsskola.

erg, gr., fys., en arbetsenhet.

ergo, lat., följaktligen.

ergotism', fr., sjukd., uppkommen gm förtäring af mjöldryga.

Erīca L., klockljung, Ericineæ; prydn.-växter fr. Kap.

Erichssen, Jón, lärd, f. 1728 Isld, 59/71 jur. prof. i Sorö, 81 öfverbibliot. vid kgl. bibl., d. 87. Utg. Kongespeil m. fl. isl. skrifter.

Ericsson, 1) Nils, frih., öfverste, ingenjör, f. 1802 Långbanshyttan, d. 70, ombyggde 31/44 slussarna vid Trollhätte kanal, 55/63 chef för statens järnv.-byggnader. — Hans bror 2) John, mek., f. 1803, fr. 39 bosatt i N. York, d. 89, världsberömd uppfinnare, uppfann: ångsprutan, propellern, varmluftsmaskinen, monitoren, torpedon, solmaskinen m. m. Skr.: Solar investigations (75), Contrib. to the centennial exhibit. (77) m. m. — 3) Joh. Edv., medaljör, f. 1836 Göteb., d. 71 Sthm. — 4) Lars Magn., telefontekn., f. 46 Värmskoga, Värml., drifver en världsberömd telefonfabr. i Sthm.

Eri'danus, stjärnbild på s. stjärnhimmeln.

Erie (īri), st. i Pennsylvanien vid E.-sjön, 60,000 inv.

Erie (īri), en af de 5 stora canad. sjöarna, 24,492 kv.km., gm Niagara förenad m. Ontario.

Eri'gena, se Scotus Erigena.

Erik, sv. konungar. 1) E., kon. af Yngl.-ätten, samkon, med Alrek. — 2) E. Emundsson Väderhatt, omkr. 850/882, gjorde flere Ö-stersjöprovinser till sv. skattland, i strid med nor. kon. Harald Hårfager ang. Värmland. — 3) E. Segersäll, den förres sonson, besegrade Styrbjörn starke på Fyrisvall omkr. 982, eröfr. Danmark o. fördref Sven Tveskägg, d. omkr. 992. — 4) E. Årsäll l. Kol, Blot-Svens son, Sveakon., samtidig med Inge d. ä. — 5) E. IX, d. hel., Jedvards son, sveakon. 1150, korståg till Finld 57, föll i strid m. dan. prins. Magnus Henriksson 60, för fromhet o. dygder eft. sin död dyrkad s. helgon. — 6) E. X., Knuts son, besegr. Sverker d. y. vid Lena 1208 o. vid Gestilren 10, kon. s. å., den 1:e sv. kon., s. lät kröna sig, d. 16. — Hans son 7) E. XI Halte o. läspe, f. 1216, kon. 22, besegr. af Knut Långe vid O-lustra 29 o. flydde till Danm., återkom 34, lät hålla kyrkomöte i Skenninge 48, d. 50. — 8) E. XII, Magnus Erikssons son, f. 1339, gjorde uppror mot sin far o. antog konungatitel 56, d. 59 i farsot. — 9) E. XIII, af Pommern, f. 1382, son af hert. Vratislav af Pommern, drottn. Margaretas medregent 88, kon. öf. Sverige, Norge, Danm. 97, vistades mest i Danm. Hans fogdars tyranni i Sverige ledde till Engelbrekts uppror 34, 35 o. till sist 39, bosatte sig på Gottld, d. 59 Pommern. — 10) E. XIV, Gustaf Vasas äldste son, f. 13/12 1533, kon. 60, begränsade sina bröders makt gm Arboga artiklar 61, införde grefve- o. friherrevärdigh., fängslade hert. Johan 63, krig med Danm. 63/70, eft. mordet på Nils Sture ngn tid vansinnig 67, gift m. Katarina Månsdotter 68, afsatt af sina bröder s. å., hölls fängslad på åtskilliga ställen, d. som fånge på Örbyhus 26/2 77, sannolikt af gift. Rikt begåfvad, kunskapsrik, misstänksam, fåfäng, vällustig.

Erik, sv. prinsar. 1) E. Birgersson, Birger Jarls son, kallad »E. allsintet», hert. 75, d. s. å. — Hans brorson 2) E. Valdemarsson, f. 1272, rådsmedlem 19/32. — Dennes kusin 3) E. Magnusson, Magn. Ladulås' son, f. 1282, gjorde uppror mot kon. Birger, fängslad jämte s. bror Valdemar 1317, d. som fånge 18 i Nyköping. — 4) E. Gust. Ludv. Alb., [ 250 ]Gustaf V:s yngste son, hert. af Västm., f. 1889.

Erik, nor. konungar. 1) E. Blodyx, son af Harald Hårfager, kon. 933, stupade landsflyktig i Engld omkr. 950. — 2) E. Prästhatare, Magnus Lagabötes son, f. 1268, kon. 80, d. 99.

Erik, dan. konungar. 1) Ejegod, son af Sven Estridsson, f. 1056, kon. 95, d. 1103 på Cypern, stadd på pilgrimsfärd. — 2) E. Emune, den förres son, kon. 1131, mörd. 37. — 3) E. Plogpenning, Valdem. Sejrs son, f. 1216, kon. 41, mord. af s. bror Abel 50. — 4) E. Glipping, Kristoffer I:s son, f. 1249, kon. 59, mörd. af Stig Andersson 86. — Hans son 5) E. Menved, f. 1274, kon. 87, d. 19.

Erik Röde, fr. Norge, upptäckte Grönld 982.

eriksgata, »all rikes väg», hyllningsresa, s. sv. kgr fordom gjorde gm de olika landskapen, sedan de valts på Moratinget.

Erikska ätten, sv. kon.-ätt, omväxl. med sverkerska ätten 1150/1250.

Erikson, Sven, industriidkare, f. 1810, d. 66, grundläggaren af bomullsväfnadsindustrien i Marks härad, Västergötl., skaparen af maskinväfnadsfabrikerna i Rydboholm, Svaneholm m. m.

Eriksson, Chr., bildh., f. 1858 nära Arvika, har utfört flere byster bl. a. af Jenny Lind samt dekorat. arbeten.

Erinn'a, gr. skaldinna, Sapfos samtida o. vän, d. 19-årig.

erinn'yer, gr. myt, furier l. eumenider, hämndens gudinnor: Tisifone, Alekto, Megaira.

Erioden'dron Dec., Malvaceæ, E. anfractuosum Dec, ostind. träd m. silkesglänsande fruktull, till stoppning.

E'ris, gr. myt., tvedräktens gudinna. -äpple, det gyllene äpple, s. E. inkastade bland gästerna vid Peleus' bröllop.

Erivān (pers. Revan), ry. st. i Kaukasien, 29,033 inv.

Erk, Ludw., ty. komp., f. 1807, d. 83. Har gjort sig förtjänt om folksången.

erke-, se ärke-.

Erlangen, bai. st. vid Regnitz o. Ludw.-kanalen, 22,953 inv. Ölbryggeri.

Erlau, ungar. st., 24,893 inv. Vin, ärkebisk.

erlaucht, titel för ty. mediatiserade grefl. hus.

Erling Skakke, nor. storman i 12:e årh., gjorde sin son Magnus till nor. kon. 1161, föll 79 i strid mot Sverre Sigurdsson.

Erlkönig, ty., älfvakungen.

Ermeland, landsk, i Ost-Preuss., 4,290 kv.km., 238,393 inv.

Ernestinska linjen, äldre linje af det sachsiska furstehuset, grund. af kurf. Ernst (d. 1486).

Ernst, ty. furstar. 1) E., kurf. af Sachsen, stift. af d. ernest. linjen, f. 1441, reg. 64, d. 86. — 2) E. I, hert. af Sach. Coburg Gotha, f. 1784, reg. 1806, fälth. mot Frankr. 13 o. 15, d. 44. — Hans son 3) E. II, f. 1818, reg. 44, befälh. 49 mot dan., gynnare af konst o. vetensk. — 4) E. Aug., kon. af Hannov., hert af Cumberland, eng. kon. Geo. III:s 5:e son, f. 1771, erhöll 37 Hannover, upphäfde författn. s. å., oktrojerade en ny 40, d. 51.

erōiko, it., tonk., heroiskt, hjältemodigt.

E'ros, gr. myt., se Amor.

er|otīk, kärlekspoesi, -ōtiker, kärlekssångare, -ōtisk, s. har afs. på kärlek.

errāre humānum est, lat., att fela är mänskligt.

errāta, lat., tryckfel.

erratiska block, se flyttblock.

Ersirūm, se Erzerum.

Erslev, 1) Tom. Hansen, dan. lit-hist. o. biogr., f. 1803, d. 70 s. arkivarie. Skr.: Almindeligt forfatter-lex. for . . . Danmark . . . fra 1840 (41/53), 6 bd, samt Suppl. (54/68) m. m. — 2) Edv., dan. geogr., f. 1824, d. 92, har utg. i vårt land allmänt använda geogr. läroböcker.

Ersta, diakonissanstalt i Sthm.

[ 251 ]erudition, lat., bildning, lärdom.

erupt|ion, lat., utbrott, is. vulkaniskt. -īv, bildad gm e.

Erwin (E. v. Steinbach), ty. arkit., f. omkr. 1244, d. 18, byggde v. fasaden af Strassburgs münster.

erysip'elas, gr., rosfeber, m. stark rodnad förenad hudinflammat., framkallad gm inträngande af en liten bakterie (erysipelas micrococcus) i huden o. dess utveckling därstädes, is. ofta i ansiktet. Behandl.: de sjuka delarnas ombindn. med vadd, kylande drycker o. s. v.

Erythræa Rich., Gentianeæ. E. centaurium, Pers., ört i Europa, v. Asien o. N. Amer., officineli (magstärkande, svettdrifvande).

Erythrīna, L., Papilionaceæ. E. corallodendron L., litet träd i S. Amer. o. på Antillerna, lämnar det korkartade korallträet och användes, enär de yngre grenarna äro taggbeklädda, till häckar. E. abyssinica i Abessinien; fröna användas sedan äldre tider under namn af karat vid vägning af guld; däraf denna benämning bland de hvita.

Erzerūm (Ersirum), turk. befäst st. i Armenien, 38,900 inv. 1/3 kristna.

Erzgebirge, gränsberg mel. Sachs. o. Böhmen, 130 km. l., Medelh. 700/800 m. Toppar: Keil 1,235 m., Fichtel 1,213 m., Auers 1,019 m.

Esaias l. Jesaias, hebr. profet omkr. 740 f. K., monoteismens egentl. grundläggare.

Esau, Isaks o. Rebeckas son, Jakobs tvillingbror, edomiternas stamfar.

Eschenbach, se Wolfram v. E.

Eschweiler, st. i Rhenprov. vid Inde, 19,440 inv. Stenkolsgrufvor.

escompte (-kångt'), fr., se diskont.

Escorial', sp. klosterpalats i Guadarramabergen, uppbyggdt af Filip II, kungagrifter, stort bibliot. (130,000 bd, 4,000 handskr.). I E. finnes ett kollegium för högre studier.

eskāder, fr., afdeln. af en flotta.

eskalād, fr., kr., murs bestigande medels stormstegar.

eskamot|āsch, fr., taskspelarknep. -era, göra taskspelarknep. -ör, taskspelare.

eskarp', fr., inre muren af en fästningsgraf.

eskatologī, gr., läran om de yttersta tingen.

Eskil, 1) Södermanlands apostel, d. omkr. 1100. — 2) E., dan. ärkebisk., kom i strid m. kon. Erik Emune 1137, samt m. Valdemar d. st. 61, afgick 77, d. 82 ss. munk i Clairvaux.

Eskilsson, Peter, genremål., f. 1820, d. 72.

Eskilstuna, st. i Södermanl. l. vid E.-ån, 27,720 (08) inv., järn- o. stålförädling. Privilegier 1659.

Eskilstunaån (Hyndevadsån), Hjälmarens aflopp till Mälaren, 30 km. l.

eskimåer, folk af hyperborérasen, bebor Labrador, Hudsonsbayländerna, Grönld, Alaska m. fl. st., 1,6—1,7 m. h. Hufvudnäring: fångst af sälar, renar, hvalfiskar.

Eski-Sagra, st. i Ö.-Rumilien vid Balkan, 19,516 inv.

eskiss' l. skiss, flyktigt utkast.

Eski Stambul, liten hamnst. i M. Asien vid Egeiska hafvet, ruiner af Alexandria Troas.

eskort', fr., milit. betäckning, -era ledsaga.

Eslöf, köping i Malmöh. l., 5,075 inv. (08).

Esmarch, Joh. Friedr. Aug. von, ty. kirurg, prof. i Kiel, f. 1823, d. där 08, auktoritet i krigskirurgi o. lasarettsväsen. Skr.: Erste Hilfe b. plötzl. Unglücksfällen m. m.

esotērisk, gr., hemlig, inhemsk. Mots. exoterisk.

espagnolād (-panjo-), fr., skryt.

espagnole (espanjoll') fr., en spansk dans.

espalier (-spaljē) l. spaljé, gallerverk af ståltråd el. dyl. för att stödja fruktträd.

Espartēro, Baldomero, sp. gen. o. statsm., f. 1792 Granatula, sed. 36 öfverbefälh. mot carlisterna, 39 min.-pres., 41 regent, 43 störtad o. landsförvist, 48 åter, 54/56 å [ 252 ]nyo min.-pres., afslog kronan 68, d. 79 Logroño.

espar'togräs, gräs af släktet Stipa, hvars sega blad användas till möbelstoppn., vid pappersfabrikat. o. d.

Espe, se Espö.

espérance (-rangs'), fr., hopp.

esperan'to, ett slags enkelt konstgjordt språk, »världsspråket», uppf. af läkaren Zamenhof i Warschau.

espingole (espängåll'), fr., musköt m. trattform, pipa; nyttjad af danskarne 1863/64.

Espir'itu Santo, bras. kustprov. 44,839 kv.km., 135,997 inv. Hst. Victoria.

esplanād, fr., fri plats utanf. byggnad, promenadplats.

espressīvo l. con espressiōne, it., tonk., uttrycksfullt.

esprit (-prī), esprī, fr., ande, skarpsinne; e. d'arrangement (-anschemang') anordningsförmåga; e. de corps (-dö kår), kåranda.

Esquire (-kwajr), förk. Esq. l. Esqr, eng., i Engld ursprl. titel för person i rang näst eft. riddare, nu på brefutanskrifter o. d. tillägg eft. namnet på personer m. bildn. l. af högre samhällsställn.

Esra, jud. skriftlärd, s. 458 f. K. återförde en skara judar fr. Babylon till Palestina. Den eft. honom uppkallade boken yngre.

ess, tonk., ♭ för e.

essay (ess'e), eng., »försök», kort, popul. afhandl.

ess-bouquet (-bûkē), fr., eg. essence de bouquet, af flere vällukt. oljor smnsatt parfym.

ess dur, tonart, s. har ♭ för h, e, a.

esse, se ässe.

esséer l. essēner, jud. sekt, uppstod i 2:a årh. f. K., vid Döda hafvet, bildade ett asket. brödraförb., fredliga.

Esseg, Slavoniens hst. vid Drava. 24,930 inv. Fästning.

Essen, st. i Rhenprov. vid Ruhr, 239,000 inv. Kruppska fabriker. Stenkol.

Essen, Hans Henr. von, grefve, fältmarsk., f. 1755, 1800 gen.-guv. i Pommern, 14 riksståth. i Norge, d. 24 Uddevalla.

essence (-angs'), fr., flykt, olja till beredn. af parfym, likör, läkemedel.

essēner, se esséer.

essentiell', fr., väsentlig.

Essequībo, grefsk. i brit. Guyana mel. Orinoco o. floden E. (960 km. l.).

Ess'ex, grefsk. i ö. Engld, 3,994 kv.km., 1,085,576 inv. Hst. Chelmsford.

Ess'ex, Rob. Devereux, eng. earl, f. 1567, sedan 87 drottn. Elisabets gunstl. efter hans styffar Leicester, intog Cadiz 96, guv. i Irland, slöt egenmäktigt fred med de upproriske och blef, då han sökte framkalla uppror i London, afrättad 1601.

Esslingen, württemb. st. vid Neckar, 27,325 inv. Vin. Fabr.

estaminet (-nē), fr., ölstuga, kafé.

estampe (-stangp), fr., kopparstick, stamp.

estan'cia, sp., i S. Amer. landtgård för boskapsskötsel.

Es'te, it. st. i Padua, 10,962 inv. Familjen E:s stamort.

Es'te, it. furstehus af welfernas ätt, reger. sed. 1070 i Baiern, sed. äfven i Sachsen, den it. grenen i Modena o. Ferrara, utdog där 1803 med Ercole Rinaldo III, fortlefver ännu i huset Hannover.

Estell'a, befäst sp. st. vid Ega, 5,736 inv. 1873/75 don Carlos' hufvudkvarter.

Ester, pers. namn på en jud. jungfru Hadasa, s. förmäldes med pers. kon. Ahasverus o. störtade den judefientlige Haman. Omtalas i E:s bok.

ester, se Estland.

Esterházy von Galantha, ungersk adelssläkt, 1) Nikol., f. 1765, dipl., afslog den honom af Napoleon I erbjudna ung. kronan, d. 33. — Hans son 2) Paul Ant., furste, f. 1786, 48 utr.-min., d. 66.

est est est, it. vin fr. Montefiascone vid Bolsena.

[ 253 ]est|etīk, gr., vetensk. om det sköna. -ētiker, en s. studerar estetik. -ētisk, hörande till estetiken.

estimābel, fr., aktningsvärd.

estim|e (-īm), fr., aktning, -era, värdera.

Estland, ry. guv., en af de tre Östersjö-provins., 20,247 kv.km., 413,724 inv. Befolkn.: ester, landets urinv., af den fin.-ugr. folkstammen med eget språk, o. estländare, en blandning af tyskar, svenskar o. ryssar. Hst. Reval. E. underkufvades af Danmark i 12:e o. 13:e årh., kom 1346 gm köp till de livl. svärdsbröderna, 1561 till Sverige under Erik XIV, 1710 eröfr. af Peter den store.

Estlander, 1) Jak. Aug., fin. kirurg, f. 1831, d. 81 ss. prof. i Hälsingf., utg. flere skrifter i kirurgi o. oftalmologi. — Hans bror 2) Karl Gust., estet., f. 1834, sed. 68 prof. i Hälsingfors. Skr.: De bildande konsternas historia m. m.

estompe (estångp'), fr., se stomp.

estrād, fr., upphöjd afsats, tribun.

estran'gelo, syrernas gamla skrift.

Estrées (-trē), 1) Gabrielle d', Henr. IV:s älskarinna, f. 1571, d. 99, stammoder f. ätten Vendôme. — Hennes bror 2) Franç. Anibal, marsk. af Frankrike, f. 1573, d. 70. — Hans son 3) Jean, amiral, f. 1624, d. 07.

Estrella, Serrada, berg i Portugal, till 2,400 m. h.

Estremadūra, 1) sp. landskap vid port. gränsen, 41,751 kv.km., 882,410 inv. 2 prov.: Badajoz o. Caceres. Hst. Badajoz. — 2) port. prov., 17,382 kv.km., 1,231,418 inv. Hst. Lissabon.

Estrup, Jak. Br. Scav., dan. statsm., f. 1825, 75/94 konseljpresident o. finans-min.

etablēra, fr., fastställa, inrätta. E. sig, bosätta sig. Etablissement (-blissmang'), inrättning, fabriksanläggning.

étage (-tāsch). fr., våning.

étagère (-schär), fr., i afsatser afdelad hylla.

étalage (-lāsch), fr., profutställning.

étalon (-lång'), fr., mönstermått, rikslikare.

etappväsen, åtgärder, hvarigm i krigstid provianttillförsel, bortskaffande af sjuka o. d. betryggas.

état (-tā), fr., stat, stånd. États généraux (-schenerå), generalstaterna, till 1789 riksstånden i Frankrike.

etatsråd, titel af tredje rangen i Danmark.

et cētera (abbr. etc), lat., det öfriga, med mera.

Ete'okles, myt., son af Oidipus o. Iokaste, föll i tvekamp m. sin bror Polyneikes.

eter, gr., 1) fys., ytterst tunnt ämne, s. antages fylla världsrymden. 2) kem., gm svafvelsyras inverkan på alkohol bildad färglös o. ytterst flykt. vätska. Kokp. 35,6°, löser fett, hartser o. s. v. Flere slag af e. finnas. Den ofvan beskrifna är den vanligaste.

etērisk, gr., luftig, flyktig.

eteriska oljor, se flyktiga oljor.

eternell' fr., evighetsblomster, immortell, bot., blommor l. blomställningar, s. länge bibehålla form o. färg.

Etex', Antoine, fr. bildh., f. 1808, d. 88 Paris.

Ethelstan l. Athelstan, angelsachs. kon., Alfred d. st. sonson, reg. fr. 925, d. 40. Kraftfull o. vis.

Étienne (-tjänn'), fr. boktr.-fam. 1509/1674; is. utmärkt var Henricus E. (1528/98), förf. till Thesaurus linguæ græcæ.

etīk, gr., sedelära, vetensk. om sedlighet.

etikett', fr., fastställda former för sällskapslifvet; påskriftsedel.

etiologī, gr., vetensk. om sjukdomsorsakerna.

Etiōpien, nuv. Nubien, Abessinien, Kordofan, Drafur.

etiopiska språket, semitisk språkstam, talades i Abessinien; i 14:e årh. utträngdt af det amhariska språket. Ännu skriftspr. o. heligt; besläktadt med arab. språket. Dillmann gramm. 1857, lex. 62/65.

etisk, gr., hörande till etiken.

Etna, vulkan på Sicilien, 3,304 m. h. Senaste stora utbrottet juli 99.

[ 254 ]etnark', gr., folkfurste.

etnisk, gr., hednisk.

etnografi o. etnologi, gr., folkbeskrifning, vetensk. om mskosläktet med afs. på dess utbredn. samt fysiska o. psykiska egendomligheter.

etnologī, gr., se etnografi.

Etolien, se Aitolia.

Eton (ītön), st. i eng. grefsk. Buckingham vid Themsen, 3,293 inv. E. college (-koll'edsch), Englands förnämsta lärda skola.

étrennes (-tränn'), fr., nyårsgåfva.

Etrūrien (gr. Tyrrhenia), g. geogr. landsk, i Italien mel. Tibern, Apennin., Tyrrhen. haf. Inv. tusker l. etrusker.

Etsch, se Adige.

Etschmiadzin, kloster i ry. Armenien nära Erivan.

etsning, åstadkommande af fördjupning i metall l. glas gm syror (vanl. skedvatten). De ställen, s. ej skola angripas, betäckas med någon fernissa.

etuī, fr., fodral, bestick.

etyd, fr., tonk., öfningsstycke.

etyl, kem., en smnsatt radikal, s. antages förekomma i alkohol, eter etc.

etylēn, C2 H4 = 28, kem, gas, s. uppstår vid torr destillation af organiska ämnen.

etymologī, gr., läran om ordens härledning från deras rötter o. stammar.

Etzel, se Attila.

Eubēa (Negroponte, Evripo), största gr. ö i Arkipelagen, 3,775 kv.km., 106,777 inv. Bergig. Hst. Kalkis.

Eucalyptus Lhér., gummiträd, Myrtaceæ, Australien o. kringliggande öar. Af E. globulus Labill., febergummiträdet, acklimatiseradt i s. Europa m. fl., hårdt virke; blad o. eterisk olja febermedel. Af E. resinifera Smith, kino (färgämne) o. australisk manna. E. amygdalina ända till 150 m. h. — Arterna hafva bladen ställda med kanterna mot stammen, bilda stora skogar; någras bark innehåller färgämne.

Eucken, Rudolf, f. 1846, prof. i filosofi i Jena, har i talrika skrifter »häfdat och utvecklat en ideell världsåskådning». Nobelpristagare 08.

Euclīdes, se Eukleides.

eudemonism, gr., lycksalighetslära.

eudiomēter, gr., instr. till bestämm. af luftens syrehalt.

Eudox'ia, se Atenais.

Eufēmia, nor. kon. Håkan V:s gemål sed. 1299, d. 12, lät öfversätta några franska riddaredikter, de s. k. Eufemiavisorna.

eufonī, gr., välljud.

Eufrat, fl. i främre Asien, uppr. i det armen, höglandet, två källfl.: Furat o. Murad, v. och ö. E., förenar sig med Tigris till Schat-el-arab, utf. i Persiska viken. 2,775 km. l. Omr.: 335,000 kv.km.

Eufrosyne, gr., 1) den glädtiga, en af kariterna. — 2) pseud. för Nyberg, J. K.

Eugen (-schen), Nap. Nikol., sv. arf-furste, hert. af Närike, Oskar II:s yngste son, f. 1865, framstående målare, is. af stämningsbilder.

Eugène (öschän), 1) prins af Savoyen, falth. o. statsm., en af världens största härförare, f. 1663 Paris, sed. 83 i österr. tjänst, 92 fältmarsk., slog 97 turk. v. Zenta, 1701 fransm. i Italien, 04 o. 06 fransm. o. bai. vid Höchstädt o. Turin, eröfr. 17 Belgrad, d. 36. — 2) E. Beauharnais, se Leuchtenberg.

Eugenia (-schēnia), eg. Charl. E. Aug. Am. Albert., sv.-nor. prinsessa, Oskar I:s dotter, f. 1830, d. 89. Skr.: Svenska prinsessor.

Eugénie (öschenī), Marie de Montijo, fr. kejsarinna, f. 1826 Granada, gift 53 m, Napoleon III, födde 56 prins Napoleon, 59, 65, 70 regentinna, flydde i sept. 70 efter Napoleons fall till England, änka 73, bor mestadels i Farnborough i Engld.

[ 255 ]Eugenius, 4 påfvar utan betydenh. i 7:e, 9:e, 12:e o. 15:e årh.

eukaristī, gr., tacksägelse, begående af nattvarden.

Eukleides (-ej'-), lat. Euclides, 1) E., filos., stiftare af den megar. skolan, omkr. 420 f. K. Hans lära: endast det goda finns till. — 2) E., geometriens fader, lefde omkr. 300 f. K. i Alexandria, skr. Stoikeia, elementen för d. rena matemat., i 13 böcker, ännu delvis anv. s. lärobok.

Eulenburg, 1) Friedrich Albr., grefve, preuss. statsm., f. 1815, 59 i spetsen för den ostasiat. exped., 62 inr.-min., afgick 78, d. 81. — Hans kusin 2) Botho, f. 31, 78 inr.-min., 92/94 ministerpresid. o. inr.-min.

Eulenspiegel (sv. Ulspegel), Till, skalk o. putsmakare, f. Braunschweig, d. 1350 Mölln. Hjälte i en efter honom nämnd bok.

Euler (öj'ler), Leonh., matem., f. 1707 Basel, d, 83 Petersburg. Utbildade integral- o. variat.-räkningen, framstående på alla områden inom matemat.

eulogī, gr., prästerlig välsignelse, nattvarden.

Eumenes (ev'-), 1) E. från Kardia, Alexander d. st:s fälth., efter dennes död ståth. i Mindre Asien, mörd. 316 f. K. — 2) E. II, 197/ 159 kon. af Pergamon, romersk bundsförvant.

eumenīder (ev-), se erinnyer.

Eumol'pos, gr. myt., Poseidons son, stift, de eleusin. mysterierna.

eunomī, gr., laglighet.

eunuck', gr., snöping, oriental, haremsväktare.

Eupatōria (förr Koslov), st. på Krims v. kust, 18,931 inv.

eupatrīder, gr., i Athen i äldsta tider bördsadeln.

Eupen, st. i Rhenprov., 14,297 inv. Klädesfabrik.

euph-, se euf-.

Euphor'bia, Euphorbiaceæ Juss. E. officinarum L., buske i n. och n.v. Afrika, hvars mjölksaft lämnar euphorbium, prustkåda, s. användes i dragplåster. Sådan kåda erhålles äfven af E. resinifera Berg, fr. marokk. Atlas, o. af E. canariensis L. — Alla arterna af detta släkte rika på mer l. mindre giftig mjölksaft, hvarför de flerestädes användas s. läkemedel af folket.

Eupolis (ev'-), skald tillhörande den äldre attiska komedien, f. 445 f. K. Fragment af hans komedier i behåll!

eurasier, en i Ostindien boende ljuslett mskoras, s. uppstår gm blandn. af européer o. hinduer.

Eure (ör), bifl. till Seine t. v., 226 km. l. Depart. E. 6,037 km. l., 334,781 inv. Hst. Evreux.

Eurēnius, Jöns, lärd, f. 1688, d. 51 ss. kyrkoh. Skr.: Atlandica orientalis o. En präst i sin prydning m. m.

Eurip'ides, gr. tragiker, f. 480 f. K. Salamis, d. 407 Makedonien. Af 92 traged. 17 i behåll, bl. a. Medea, Ifigenia i Tauroi, Ifigenia i Aulis, Elektra, Andromake (öfvers. af Selahn).

Eurīpos, sund mel. Eubea o. Grekland.

Eurōpa, gr. myt., kon. Agenors dotter, bortförd af Zeus i en tjurs gestalt.

Eurōpa, världsdel, 9,835,361 kv.km., 424,7 mill. inv. Gränsar i n. till Norra ishafvet, s. Asien o. Medelhafvet, Svarta hafv., ö. Asien, v. Atlanten. Berg: Ural, Kaukasus, Skandinav. bergen, Karpaterna, Balkan, Alperna, Apennin., tyska o. franska bergsyst., Pyrenéerna, Sierra Nevada. Toppar: Elbrus, Kasbek, Mt Blanc, Mte Rosa, Gr. Sasso, Etna, Mulahacen. Floder: Volga, Ural, Don, Dnjepr, Dnjestr, Dvina, Dyna, Donau, Weichsel, Oder, Elbe, Weser, Rhen, Rhône, Seine, Loire, Garonne, Po, Tiber, Maritza, Themsen, Göta älf, Glommen, Ebro, Douro, Tajo, Guadiana, Guadalquivir. Sjöar: Ladoga, Onega, Peipus, Bodensjön, Genévesjön, Garda, Vänern, Vättern, Mälaren. Högland: Skandinavien, [ 256 ]Siebenbürgen, Skottland, s. tyska höglandet, gamla o. ny-kastiliska platån, Schweiz, högl. Lågland: sarmat., skandinav., tyska, valakiska, Po-slätten, franska, engelska. Halföar: Kola, Skandinav., Jylld, Bretagne, pyrenéiska, italienska, Balkan, Krim. Öar: Kolgujev, Lofoten, Färöarna, Isld, Shetld, Orkney, St.-Britannien, Irld, danska, Öland, Gottld, Åland, Balear., Corsica, Sardinien, Sicil., Joniska, Kandia, Sporadiska, Kyklad. Prod.: säd, vin, kastanj., olja, kol, järn, ädelstenar, silfver, kvicksilf., koppar, bly, zink, ull, öfverallt boskapsskötsel, betydligt fiske vid de flesta kuster. Stater: Ryssld, Tyska riket, Stor-Britann., Frankr., Österrike, Italien, Spanien, Portugal, Holland, Belgien, Sverige, Norge, Danmark, Grekld, Schweiz, Turkiet, Rumänien, Bulgarien, Serbien, Montenegro, Andorra, Liechtenstein. Befolkn.: roman., german., kelter, letter, slaver, finnar, lapp., ester, magyar., armen., samojed; Öfverallt stor handel, samfärdsel, industri.

europ|é, i Europa född person. -ēisk, s. har afs. på Europa.

Eurōtas, fl. i Lakonien, nu Iri.

Eury'ale, se gorgoner.

Eury'dike, gr. myt., Orfeus' gemål.

Eury'medon, fl. i M. Asien, sl. 465 f. K.

Eurys'teus (-tevs), gr. myt. kon. af Mykenai, förelade Herakles hans 12 arbeten.

Eusēbios Pamp'hili, sed. 314 bisk. af Cæsarea, d. omkr. 340, skr. en kyrkohist. i 10 böcker.

eustachiska röret, se örontrumpeten.

Euter'pe, gr. myt, en af muserna, musikens gudinna.

Eutīn, hst. i oldenb. furstend. Lübeck, 2,502 inv. Slott.

Eutrōpius, rom. hist. förf., d. omkr. 370 e. K. Skr.: Breviarium ab urbe condita.

evaku|ation, lat., uttömning, utrymning, -ēra, utrymma; göra lufttom.

Ewald, 1) Johannes, dan. skald, f. 1743 Köpenh., d. 81. Framstående lyriker. Skr. dikter o. dramer o. är förf. till dan. nationalsången. — 2) Georg Heinr. Aug., ty. oriental., f. 1803 Göttingen, d. där 75. Skr.: Ausführl. Lehrbuch der hebr. Sprache m. m.

evalv|ation, lat., värdering, -era, värdera, uppskatta; omslå.

Evan'der, myt. arkadier, som kom till Italien o. utbredde kultur.

evangeliārium l. evangeliebok, innehåller till uppläsning vid gudstjänst bestämda stycken ur de fyra evangelierna.

evangelical friends (-dschel'ikal frennds), eng., se kväkare.

evangelieharmoni, d. synopt. bearbetn. af de fyra evangel. till en historia.

evangeliska alliansen, en 1845 stiftad förening mel. alla protestantiska kristna.

evangelisk-lutherska kyrkan, den kyrka, s. hyllar den s. k. rena evangeliska l. lutherska läran.

evangelist', förkunnare af evangelium, de fyra evangeliernas förf. i N. T.

evangālium, gr., »gladt budskap», förkunnandet af den utlofvade Messias, namn på fyra nytestamentl. skrifter om Jesu historia; evangelist', förf. till e.

Evans (ev'ens), Marian (pseud. George Eliot), eng. rom.-förf., f. 1820, gift först med Lewes, sedan (78) med Cross, d. 80. Skr.: Adam Bede (59), Romola (63), Felix Holt (66), Daniel Deronda (76) m. m.

Ev'ansville (-vill), st. i Indiana (N. Amerika) vid Ohio, 61,482 inv.

evapor|ation, lat., afdunstning. -era, afdunsta.

evasion, lat., afvikande, rymning.

evénement (evenmang), fr. händelse.

eventu|ell, lat., tillfällig, möjlig. -alitēt, möjligen inträffande händelse.

evektion, lat., astron., en af de tre rubbningarna i månens rörelser.

[ 257 ]Everdingen, Allart van, holl. landskapsmål, och raderare, f. 1621 Alkmaar, d. 75 Amsterdam.

Ev'erest, Sir George, eng. ingenjör, f. 1790 Wales, d. 66. Ledde gradmätningar i Indien. Efter honom kallades toppen Gaurisankar Mount E.

eversion, lat., omstörtning.

evertebrāta, evertebrater l. ryggradslösa djur, zo., djur, s. sakna skelett samt vanligen hafva färglöst blod.

Evian (evjang'), fr. badort vid Genévesjön, 3,105 inv.

evid|ens', lat., klarhet, öfvertygande visshet, -ent, uppenbar, ögonskenlig.

eviga landsfreden förkunnades 1495 af kejs. Maximilian I i Worms.

evoë, gr. o. lat., bachanal. jubelrop.

evolūta, lat. mat, den geom. orten för en kroklinjes krökningsmedelpktr. Denna kroklinje kallas e:s evolvent.

evolution, lat., utveckling, en trupps rörelse.

evolutionsteori, (monism, progenesisteori) lär en ständig o. enhetlig utveckling af världsalltet i följd af mekaniska orsaker.

evolvēra, lat., utveckla.

Evōra, hst. i port. prov. Alemtejo, 16,020 inv. Ärkebisk.

Evreux (evrö), fr. st. vid Iton, 11,500 inv.

ev'reka, se hevreka.

Evrīpo, se Eubea.

evvi'va, ital., lefve!

ex, lat., af, ur.

exakt', lat., noggrann, sorgfällig.

exakta vetenskaper, vetensk., s. söka lösa sina probl. med matem. noggrannhet: matematik, fysik, kemi, astron., mekanik.

exaktion, lat., indrifning.

exalt|ation, lat., upplyftning, lidelsefull själsrörelse, -erad, öfverspänd.

exām|en, lat., pröfning, förhör. -inēra, pröfva, förhöra, -inand, den, s. skall undergå pröfning. -inator, den s. pröfvar.

ex analogīa, lat., i öfverensstämmelse med.

exark', gr., bysant. ståthållare i de ital. besittningarna, resid. i Ravenna. -āt, ståthållarskap.

ex asse, lat., helt o. hållet; ex a. hēres universalarfvinge.

exaudi, (-au'-), lat., hör!, söndagen före pingst hos katol. (efter psalm. 27: 7).

exc., förkortn. för excudit (har utfört) o. excellens.

ex ca'thedra Petri, lat., »från Petri stol», af påfven utfärdade dekret o. d.

excedēra, lat., öfverskrida.

excellens', lat., förträfflighet, titel för höga ämbetsmän (ministrar o. d.).

excell|ent', lat., utmärkt, förträfflig. -era, utmärka sig.

excel'sior, lat., eg. högre, m. höjden.

excen'terskifva, maskindel, s. vrid. sig kring en icke gm medelpktn gående axel, användes vanl. till förvändl. af roterande till rätlinig rörelse.

excentricitēt, lat., i en ellips, brännpkternas afstånd från medelpktn.

excent'risk, lat., belägen utom medelpktn; öfverspänd.

exception, lat., undant. -ell', som gör undantag, ovanlig, allenastående.

ex|cerpēra, lat., göra utdrag ur en skrift, -cerpt, utdrag.

excess, lat., ytterlighet, utsväfning. -īv, ytterlig, öfverdrifven.

exchange, (-tschēndsch), eng., växel; börsen i London.

exchequer, (-tscheck'ör), eng., skattkammare.

excitēra, lat., uppröra.

excus|e, (-kys), fr., ursäkt, -ēra, ursäkta.

ex'eat, lat., »han må gå ut«, afsked, entledigande.

exeg|ēs, gr., (bibel-)tolkning. -ēt, (bibel-) tolkare, -etīk, (bibel-)tolkningskonst.

exekrābel, fr., afskyvärd.

exekution, lat., utförande, verkställigh. af dom, afrättn.

exekutīv, lat., verkställande; e. makt, verkställande (i mots. till lagstiftande o. dömande) makt; e. process, lagsökning (se d. o.).

exekūtor l. exekutör, lat., verkställare af något.

[ 258 ]exekvatūr, lat., af en regering åt en främmande makts konsul meddelad tillåtelse att utöfva sin befattning.

exekvēra, lat., utföra (is. musik).

exempel, lat., mönster, uppgift.

exemplār, lat., mönster, enskildt föremål bland flere lika.

exemplifi|ēra, lat., belysa gm exempel. -kation, belysning gm exemp.

exem'pli gratia, lat., till exempel.

exemtion, lat., undantag, befrielse fr. vissa förpliktelser.

exer|cēra, lat., öfva. -cīs, öfning, is. vapenöfning.

exercitium (-sit'sium), lat., öfning.

Ex'eter, hst. i eng. grefskapet Devonshire vid Exe 47,185 inv.

ex'eunt, lat., teat, de gå ut (från scenen).

exhalēra, lat., utdunsta. Exhalation.

exhibēra, lat., förete (t. ex. en urkund).

exīl, lat., förvisning, -ēra, förvisa.

ex improvīso, lat., oförmodadt.

exist|ens, lat., tillvaro, -era, finnas till.

exit, lat., teat., han (hon) går ut (från scenen).

exkav|ation, lat., urholkning, utgräfning. -ātor, utgräfningsmaskin. -era, urholka, utgräfva.

exklam|ation, lat., utrop. -era, utropa.

exklusīv, lat., uteslutande.

exkommuni|cera, lat., bannlysa. -kation, bannlysning.

exkrement, lat., uttömning genom ändtarmen.

exkrēt, lat., afsöndring ur en lefvande djurkropp, ss. urin, svett, tårar.

exkulpation, lat., frikännande.

exkursion, lat., utflykt.

exkvisīt, lat., utsökt.

ex libris, lat., »ur . . . boksamling» bokägarmärke.

ex nihilo nihil fit, lat., af intet blir intet.

Ex'odus, gr., utgång, namn på 2:a Mose bok.

ex offi'cio, lat., å ämbetets vägnar.

exorbitant', lat., öfverdrifven.

exorcism, gr., besvärjelse, utdrifvande af djäfvulen.

exor'dium, lat., början, inledning (till en afhandling).

exosmōs, se endosmos.

exostōs, gr., ett slags bensvulst.

exotērisk, gr., yttre, allmänfattl. Mots. esoterisk.

exōtisk, gr., utländsk; e. växt, från varmare till kallare klimat införd växt, s. blott odlas i växthus.

expans|ion, lat., utvidgning (is. vattenångas). -iv, som kan utvidgas.

expatri|ation, lat., landsförvisning. -era, landsförvisa.

exped|iera, lat., affärda, befordra. -it, handelsbetjänt. -ition, affärdande o. s. v., stället där något expedieras. -itör, afsändare.

expektans', lat., väntan (is. på någon ledig tjänst).

expektoration, lat., upphostning.

expens', lat., utgift.

experiment', lat., rön, försök. -ēra, anställa försök.

experimental|-kemi, -fysik, förklaring af kem. o. fys. satser gm experiment.

expert', lat., sakkunnig.

expiat|ion, lat., försoning. -orisk, försonande.

explanation, lat., förklaring.

expli|cēra, lat., förklara. -kābel, förklarlig. -kation, förklaring.

exploatera, sätta i verket, utnyttja, bearbeta, draga vinst af.

explodēra, lat., springa sönder med knall.

explorēra, lat., utforska.

explosion, lat., en af mer l. mindre häftiga mekan. verkningar o. knall åtföljd gasutveckling, s. framkallas dels gm höjd temperat. hos inneslutna elastiska vätskor, dels gm s. k. sprängämnen.

explosīv, lat., s. kan explodera.

exponent', lat., tal, s. anger, hur många gånger ett annat tal skall sättas s. faktor. Ex. a3 = a. a. a. Jfr potens.

exponentiālekvation, mat, ekvat., hvari den obekanta ingår som exponent.

exponēra, lat., utställa, blottställa.

export', lat, utförsel. -ēra, utföra.

exposē, lat., framställning.

exprès, (-prä), fr., uttrycklig.

express, lat., uttrycklig; ilbud.

[ 259 ] express'is ver'bis, lat., uttryckligen.

ex profess'o, lat., ss. yrkesman, till yrket.

expromission, lat., öfvertagande af en annans skuld.

expropri|ation, lat., åtgärd, hvarigm någon mot ersättn. tvingas att till stat l. kommun afstå jord för allmänt behof. -era, afhända egendom etc. (se föreg.).

expuls|ion, lat., utdrifning. -īv, utdrifvande.

expurgēra, lat., rena.

exspirēra, lat., utandas.

exsudāt, lat., utsvettning, sjukdomsprodukt, kan vara vattenartad, vattenart.-fibrinös, rent fibrinös, blodig l. varig, förekommer i kroppens väfnader o. hålrum.

extās, se ekstas.

ex tem'pore, lat., genast, utan förberedelse.

extempor|alier, lat., utan förberedelse hållna skrif- l. talöfningar. -era, tala utan förberedelse.

extens|ibel, lat., uttänjelig. -ion, uttänjning. -iv, s. har afseende på utsträckning l. uttänjning.

exten'sor, lat., sträckmuskel.

exteriör, lat., det yttre. Mots. interiör.

exterritoriälrätt, främmande stats sändebuds befrielse från att underställas det lands lagar, hvari han vistas.

ex|tingvēra, lat., utsläcka. -tinktion, utsläckning.

extinktör, lat., utsläckare, ett eldsläckningsredsk., hvars verkan beror af utsprutad kolsyra.

extirpation, lat., kir., aflägsnande af en nybildning.

extirpātor, lat., ett slags harf att borttaga ogräs med.

extortion, lat., våldsam utpressning.

extra, lat., utom, särskildt.

extradition, lat., en förbrytares utlämnande.

extrahera, lat., utdraga.

extrajudiciell', lat., s. afviker från vanlig rättegångsordn.

extrakt', lat., utdrag; genom växters utdragande m. vatten l. sprit framställdt preparat.

extraktion, lat., utdragning, härkomst.

extraktīvämne, ämne, s. bildar huvudbeståndsdelen i extrakt.

extraordinārie, lat., utomordentlig; en statens tjänsteman utan ordinarie lön.

extraordinär, lat., utomordentlig.

extravag|ans (-gangs), lat., öfverdrift. -ant, öfverdrifven. -ēra, gå till öfverdrift, utsväfva.

extrēm, lat., ytterlig. Les extrêmes se touchent (läs exträm sö tûsch), ytterligheterna beröra haa.

extremitēt, lat., lem.

exuber|ans', lat., öfvermått. -ant, öfvertlödig, riklig.

ex un'gue leōnem, lat., på klon (känner man) lejonet; ex usu, enligt bruket.

Eyck (ejk), Hub. van, flandr. mål., f. omkr. 1366 Maaseyck, d. 26 Genève, målade jämte sin bror Jan v. E., f. omkr. 1400, d. 40, det världsberömda Gentaltaret.

Eylau, 1) Preussisch-E., st. i Ost-Preussen, 3,264 inv., sl. 1807. — 2) Deutsch-E., st. i West-Preussen, 8,074 inv.

Eyre (är), sjö i s. Australien. 9,500 k.km.

Eystein, nor. kgr. 1) E. Magnusson, kon. 1103/22, medan brodern Sigurd företog en resa till det hel. landet. — 2) E. Haraldsson, kon. 1142/57, Harald Gilles son.

Ezekiel', se Hesekiel.

Eziongēber, ford. hamn vid Röda hafvet.

Ezzelīno da Romāno, ghibellinsk tyrann i Padua o. en stor del af öf. Italien, kejs. Fredr. II:s anhängare, f. 1194, d. 59 vid Cassano af erhållna sår. Hans familj utrotad 60.

Eötvös, (ött'vösch), Jos., baron v., ungar. förf. o. statsm., f. 1813 Ofen, d. 71 s. kultus-min. Skr. nov. o. polit. arbeten.