Frans I ensamt blef affärs-, domstols- o. tryckspr. samt slutl. under Ludv. XIV:s tid fick sin mönstergilla form. Talrika dialekter (patois). Diplomaternas spr. Bland större lexikal. verk må här nämnas: Dictionnaire de l'Académie française (1694, 1762, 1835, 1878 jämte Compl.), Littré, Dictionnaire de la langue française (81 o. f.) samt Sachs, Wörterb. (82). — Fr. litteratur: 6 perioder: 1) 12:e o. 13:e årh. a) provençalerna, riddarpoesi, trubadurernas tid, d. äldsta europ. konstlyriken; b) nordfransmännen, episk hist., hjältesagor, trouvérerna, skolast, didaktik. 2) 14:e o. 15:e årh., medeltidens förfall, nord- o. sydfr. poesiens smnsmältn., drama (folkskådesp., mysterier, moraliteter), hist., lyrik. 3) 1515/ 1643, slafvisk efterhärmning efter klassikerna, poesi (Malherbe, Regnier), roman, (Rabelais), teol. o. filos. (Calvin, Montaigne). 4) 1643/ 1715, franska klassiciteten, lit. allt igenom formell o. konventionell, hofvets studium, skaldernas estet, grundlag; drama (Corneille, Racine, Molière), lyrik o. epik (Boileau, Lafontaine, Scarron, Perrault), filos. och moral (Descartes, Fénelon, Pascal), hist. (Mézeray), talare (Bourdaloue, Bossuet). 5) 1715/1789, det filos. årh., sensualism, egoism, skepticism: filos. (Voltaire, Rousseau, Diderot, d'Alembert), historia (Mably, Marmontel, Buffon), drama (Crébillon, Beaumarchais, Fabre d'Eglantine), roman (Lesage, Bern. de St. Pierre, Florian). 6) Efter 1789, nyaste tiden, lit:s föryngr. gm romantiken: lyrik (Rouget de Lisle, Musset, Parnay), drama (Soulié, Merimée, Scribe, Ponsard, Augier. Feuillet, Sardou, Labiche, Ghénier, Richepin, Rostand), roman (Mad, Genlis, Méry, Quinet, Lacroix, Balzac, Sue, Dumas, About, Daudet, Zola, Loti, France), romantik (Chateaubriand, madame Staël, Chénier, Béranger, Lamartinc, V. Hugo, de Vigny, G. Sand), hist. (Guizot, Thiers, Laboulay, Mignet, Duruy), filos. (Proudhon, Comte, Littré, Jul. Simon, Taine, Renan), naturvetensk. (Cuvier, Arago), talare (Mirabeau, Danton, St. Just, B. Constant, Guizot, Thiers, Odilon-Barrot, Garnier-Pagès, Hugo, Gambetta, Favre).
Franz, Robert, ty komp., f. 1815 Halle, d. 92. F. är en af nyare, tiders störste romanskomp.
Franzén, Frans Mikael, skald, minnestecknare, predikant, f. 1772 Uleåborg, 98 prof. i Åbo, efter Finlands afträdande till Ryssland kyrkoherde först i Strängnäs stift 10, därefter i Klara förs. i Sthm 23, bisk. i Härnösand 31, d. på Säbrå biskopsgård 47. Skr. diktcyklerna Selma o. Fanny samt Bilder ur naturen och menniskolifvet (bland dem Menniskans anlete och Den gamle knekten, Till Selma, Den första kyssen, Champagnevinet), Sång öfver Creutz, flere psalmer i Sv. psalmboken, förträffliga minnesteckning., predikningar m. m. F:s samlade dikter utg. i flera uppl. (den sista 67/69), Valda dikter (2:e uppl. 81).
Franzensbad, badort i Böhmen, ej långt fr. Eger, 2,336 inv.
Franzensfeste, fästning i Tyrolen vid Eisack; behärskar Brenner-passet.
Franzenskanalen, segelb. kanal i Ungarn, förenar Teis med Donau.
Franzos, Karl Emil, österr. rom. förf., f. 1848 Podolien, d. 04 Berlin. Skr.: Aus Halbasien, (76) Die Juden von Barnow (77; öfvers. på sv.) m. m.
frapp|ant (-pangt'), fr., träffande, öfverraskande. -era, öfverraska.
fras, gr., uttryckssätt; äfven innehållsfattigt, vackert klingande talesätt. -eologī, samling af talesätt, lära om de för ett språk egna talesätt. -ēring, tonk., riktig betoning o. framhållande af en mus.-afdelning.
F. R. A. S., förk. för Fellow of the
