hade romarne förlorat G. o. german, stammar där bildat ett nytt rike, se franker, Frankrike.
Galliēnus, Publ. Licinius, rom. kejs., son till kejs. Valerianus o. sed. 253 dennes medregent, kejs. 60, mördad 68 utanför Milano.
Gallifet, Gaston Alex. Aug. de, markis, ber. fr. kavallerigen., f. 1830, utmärkte sig i fr.-ty. kriget 70/71 särsk. vid Sedan, krossade kommun-uppr., en tid krigsmin., d. 09.
gallikanska kyrkan l. den kat. kyrkan i Frankrike har gent emot påfven sökt bevara sin nationella själfständighet dels gm pragmatiska sanktionerna 1270 o. 1438, dels gm konkordatet 1516, likt delade kyrkans rättigheter mel. påfven o. kon., dels gm de 1682 till rikslag upphöjda 4 resolutionerna: 1) att påfv. i världsliga ting ej har någon makt öfver kgr o. furstar, 2) att han i andliga ting är underkastad allm. kyrkomötens beslut, 3) att han är bunden af i Frankrike gällande stadgar o. lagar för kyrka o. stat, 4) att hans dekret, så framt de icke gillas af kyrkan, ej äro ofelbara o. oföränderliga. Gm vatikanska kyrkomötets beslut 1870 om påfvens ofelbarh. o. fr. biskoparn. underkastelse torde de 4 resolution, efter nämnda år varit utan all kraft o. verkan.
Gallip'oli, 1) befäst it. st. vid Tarantovik., 13,552 inv. Hamn. 2) befäst hamnst. i Turk., vid Hellesponten, omkr. 30,000 inv.
gallisering, se vin.
gall'ium, kem., metalliskt element, uppt. 1875 af Lecoq de Boisbaudran, blåhvit, hård, smidbar, lösl. i saltsyra, kalilut, ammoniak. Eg. v. 5,95, smältpkt 30°; förekommer i zinkblände.
gallmygga, Cecidomyia, Diptera, skadeinsekt. Larven till C. juniperina åstadkommer på enbuskar de s. k. kikbären, larven till C. destructor förstör, is. i N.-Amerika, hvetestånd.
gallomanī, öfverdrifven beundran för allt franskt.
gallon (gall'ön), eng. rymdmått (= 8 pints = 32 gills = 4,54 l).
Galloway (gäll'owe), ländsk, o. halfö i s. v. Skottld.
gallstekel l. galläpplestekel, Cynips, Hymenoptera, ent., lägger sina ägg under växternas öfverhud o. förorsakar därigm bildandet af galläpplen.
gallsten, läk., stenartade bildning, i gallblåsan, hka understundom tillstoppa gallgångarna samt framkalla gulsot o. häftiga smärtor (gallstenskolik). Vanl. hos fruntimmer, s. snöra sig. Botemed.: smärtstillande medel, karlsbad-vatten.
Gall'us, 1) Caj. Vibius Trebonianus, rom. kejs. 251, dödad af egna soldater 53. — 2) G. den helige, missionär i Alemannien 595, d. omkr. 627. Grundade klostret S:t Gallen i Schweiz.
gall'us, se kamhönssläktet.
gall'ussyra, galläpplessyra, C7H6O5, färgl., i vatten o. alkohol lösl. kristaller, framställes gm garfsyras sönderdelning medels jäsn. l. syror. Anv. i fotografien o. till att fälla guld ur dess lösningar.
galläpplen, egendomliga bildningar på vissa växter i följd däraf, att gallsteklar lägga sina ägg under barken. De viktigaste g. bildas på grenskotten till galläppleeken.
galmeja, min., mer l. mindre färgadt mineral af kolsyrad zinkoxid o. zinkoxid, förekom, i Sachsen, Schlesien, vid Aachen o. s. v. Anv. till framställning af zink.
galōn, fr., band af guld- l. silfvertråd, is. på uniformer.
galopp', fr., hästens snabbaste lopp, fyrsprång. G. l. galloppād, ett slags dans i 2/4 takt. -ēra, springa l. rida i g.
Galt, Peder, dan. amiral, f. omkr.
