Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/326

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Galilēis kikare, opt, efter G. namn på den vanl. teaterkikaren.

galitnatīas (af okändt urspr.), osmnhängande tal.

Galit'zin l. Golitzyn, 1) Dmitrij Alexejev. v., ry. furste, diplomat, f. 1735, sändebud i Paris o. Haag und. Katarina II; Voltaires o. encyklopedisternas vän, d. 03 Braunschweig. Förf. — Hans gemål 2) Amalia, f. Schmettau 1748, högt bildad, men fanat. religiös; samlade i Münster kring sig en krets af snillrika män, bland dem Goethe, d. 06.

Galīzien (o. Lodomirien), kon.-riken, österr. kronland, 78,508 kv.-km, 7,315,939 inv. Gränser: i n. Polen, ö. Ryssland o. Bukovina, s. Bukovina o. Ungarn, v. österr. o. preuss. Schlesien. Berg: Karpaterna. Floder: Weichsel (med San o. Bug t. h.), Dnjestr, Prut, Seret. Inv.: rutener, polacker, tyskar, judar. Religion: rom.- o. gr.-kat., protest., armen. samt mosaiska trosbekännare. Huf.-när. åkerbruk. Hst. Lemberg. — G. o. Lodomirien bildade ursprungl. 2 efter hst. Halicz o. Vladimir ben. storfurstendöm., hka så småningom förenades med Ungarn, men slutligen 1382 med Polen, hvarifrån de vid detta lands 1:a o. 3:e delning, 1772 o. 1795, lösrycktes o. förenades med Österrike. Med G. införlifvades 1849 äfven Krakov.

galjōn, sjö., en på ömse sidor om förstäfven gjord utbyggnad, s. vanl. prydes med en bild, galjonsbilden.

Gall, Frz Jos., ty. anat. o. frenol., f. 1758 Tiefenbrunn (Baden), 09 bosatt i Paris o. fransk medborg., d. 28 Montrouge. Grundl. af frenologien. Förf.

galla, slemaktig, gul, grön ända till svart, besk vätska, afsöndras ur lefvern, samlar sig i gallgångarna o. gallblåsan, blandar sig i tolffingerstarmen med chymus o. tjänar is. till fetternas smältande.

gallāer, östafrik., krigiskt folk af etiopisk ras i s. Abessinien, sönderfaller i flere stammar, bildande särsk. samhäll.; tills. omkr. 3 mill. på 715,800 kv.-km.

Gall'as, Matth. v., gref., kejserl. gen., f. 1584 Trient, var först i »ligans», därpå i Wallensteins tjänst, 32 grefve o. fältmarsk., erhöll efter Wallensteins störtande, hvartill G. bidrog, Friedland samt öfverbefälet öfver kejs. hären; ansågs af protestant, ss. oduglig, gen.; d. 47 Wien.

Galle, Joh. Gottfr., ty. astron., f. 1812, 51/95 direkt, för observ. i Breslau, upptäckte 46 planeten Neptunus, d. 10 Potsdam.

gallegos (galjē-), inv. i Galicien.

Gallen, se Sankt G.

gall'er, se Gallien.

gallerī, it., aflångt rum i en större våning, afsedt till korridor, praktrum l. till att däri uppställa konstverk, böcker o. d.; å teater: öfversta platserna närmast taket.

gallfeber, ford. benämn. på gulsot.

gallicism' (af Gallia), franska språkegenheter l. ordvändningar i ett annat språk.

Gall'ien, lat. Gallia, g. geogr., den kelt. hufvudstammens l. gallernas land, omfattade nuvar. Frankrike o. Belgien samt senare äfven öfre Italien o. var deladt i 1) Gallia cisalpina, land. på denna sidan Alperna (från Rom räknadt) omkr. Po, hk t åter delades i G. transpadana, n. om, o. G. cispadana, s. om Po; samt 2) Gallia transalpina, land. på andra sidan Alperna (äfv. från Rom räknadt). G. cisalpina intogs af romarne 222 f. K., G. transalpina 58/52 af Cæsar, vid hkn tid G. var deladt i Akvitanernas land, från Pyrenéerna till Garonne, Egentl. G., från Garonne till Seine o. Maine, o. Belgernas land, i nordost till Rhen, hvarjämte till G. äfven räknades Helvetiernas land, d. v. s. nuv. Schweiz. Redan i 5:e årh. e. K.