f. 1573, förm. m. Sigismund 92, d. 98.
Anna, 1) A. Komnēna, dotter till byz. kejs. Alexios I, f. 1083, förm. m. Nikeforos Bryennios, d. 1148. Skr. hist. öfver sin faders tid. — 2) A. Boleyn (bull'en), Henr. VIII:s af Engld 2:a gemål, f. 1507, drottn. Katarinas hofdam, 33 heml. gift m. kon., 1⁄6 krönt, 7⁄9 mor till drottn. Elisabet, afrättad 19⁄5 36 för förment otrohet. — 3) A. Stuart (stjûart), drottn. af Storbrit., dott. till Jak. II, f. 1664, förm. 84 m. Georg, pr. af Danmark, reg. fr. 1702, svag o. vankelmodig, d. 14. — 4) A. af Österrike, dott. t. Filip II af Spanien, f. 1601, förm. m. Ludv. XIII af Frankr. 15, mor t. Ludv. XIV, d. 66. — 5) A. Ivanovna, kejs. af Ryssl. fr. 1730, f. 1693, öfverlämn. reg. t. Biron, d. 40. — 6) A. Karlovna, regentinna af Ryssl. fr. 1740, prinsess. af Mecklenb., f. 18, förm. 39 m. Ant. Ulr. af Braunschweig, störtad 41, d. 46 i fäng. Cholmogory.
Anna A., se Västberg.
annāler, lat., årsböcker.
Annam, se Anam.
annāter, lat., afgift af nyvald katol. präst till påfven, utgående med hela l. halfva årsinkomsten.
annektēr|a, lat., förena, införlifva med, våldsamt tillägna sig. -ing, jfr föreg.
annex', lat., bihang; församl., s. med en annan (moderförsaml.) bildar ett pastorat, -ion = annektering.
anniversārium, lat., årl. minnesfest.
ann'o, lat., (ablat. af annus), under året; a. Christi, år eft. Kristi födelse; a. Do'mini, år efter Herrens (Jesu Kristi) börd; a. mundi, år eft. världens skapelse.
Anno, Hanno, ärkeb. af Köln fr. 1055, tillvällade sig riksledn. 1062 för Henr. IV, undantr. 64 af Adalbert af Bremen, öfvertog ledn. ånyo 72, d. 75, förkl. helig.
Annobom (-bång'), d. minsta af Guineaöarna, 17 kv.km., 1,204 inv., span.
annons (-ångs'), fr., tillkännagifvande.
annot|ation, lat., anteckning, -ēra, anteckna.
annu|ell', lat., årlig, -itet inbetaln. för gäldande l. förräntande af en skuld. I Engld statspapper, hvarå till långifvaren betalas vissa % under viss tid, tills lånet anses guldet; korta a. kallas härvid de, s. amorteras på 49 år, långa a. på 99 år.
annunciātaorden, it. ord., stift, af hert. Amadeus VI af Savojen. 1 kl.
d'Annun'zio Gabriele, eg. Rapagnetta, it. skald o. förf., f. 1864, skr. roman: Il piacere, Trionfo della morte, Il fuoco m. m., af hka flera öfvers. på svenska.
annus, lat., år.
anodȳna, gr., läk., smärtstill. medel.
anomāl, gr., afvikelse från regeln. -i, gr., astron., en vid beräkn. af planet- o. kometbanor förekommande vinkel.
anonȳm, gr., ej nämnd, -itet, fördölj. af namn.
anor, förfäder, vanl. en adelsmans förfäder af rent blod.
anorexī, gr., läk., brist på matlust.
anorgānisk, oorganisk.
anosmī, gr. läk., frånvaro af luktsinne.
Anrep, Joh. Gabr., sv. genealog, f. 1821, d. 07. Utg: Sv. adelns ättartaflor, Adelskalendern m. m.
Ansbach, st. i Baiern, 17,563 inv.
Ansel'mus af Canterbury, ärkeb., f. 1033 Aosta, d. 1109 s. primas af England, i C., skolastikens fader, utvecklade bevis för Guds tillvaro (det ontologiska).
Anser, se gåsen.
Ansgār, nordens apostel, f. 801 Picardie, besökte Sverige 829 o. 853, bisk. i Hambg 831, i Bremen 847, d. 865.
ansiktsros, se Erysipelas.
ansiktssmärta, Tic douloureux, ytterst smärtsam affektion af ansiktets känselnerver (nervi trigemini).
