g.- l. baggsöteroten. Andra arter prydnadsväxter.
gentīl (vanlig, schangtil) fr., grannlaga, artig; behaglig; sprättaktig. Gentilhomme (schangtijåmm'), adelsman; angenäm sällskapsman.
gentleman (dschentl'-), eng., en man af heder o. rättskänsla o. s. med bildning förenar ett godt sätt att vara.
gentry (dschen'tri), eng., den bildade och förmögna klassen af icke adl. jordägare i England.
Genua (djēn-; it. Genova) 1) ital. prov., 4,099 kv.km., 907,663 inv. 2) hst. i G., vid G.-viken, 235,000 inv. Univers., ärkebisk., kyrkor, akademier, konstsamlingar; betydl. handel, hamn. — G. var ford. en mäktig handelsrepublik i ständ. krig med Pisa o. Venezia, eröfrade 1284 Corsica o. Elba, fick 1339 doge, tillsatt för lifstiden, o. 1528 gm Andrea Doria en aristokrat. författn.; 1797 af Napoleon förvandladt till Liguriska republ., 1805 införlifvadt med Frankrike o. 15, ss. hertigdöme, med Sardinien. En af de starkaste fästn. i norra Italien.
genuīn, lat., medfödd, äkta, inbiten.
ge'nus, lat., släkte, slag, gram., ett ords kön. In ge'nere, i allmänhet, öfver hufvud.
geocen'trisk, gr., astron.; en himlakropps g:a plats, den plats han har i förhållande till jordens medelpunkt.
geodesī, gr., läran om att uppmäta o. afbilda i plan större l. mindre delar af jordytan; delas i högre o. lägre g., den förra innefatt. triangel- och basmätning samt afser kartläggning af en större del af jorden, den senare innefatt. fältmätn., landtmät.-kartors upprättande, topografi o. d. och har till mål en mindre jordytas kartläggning. Till g. höra äfven trigonometr. höjdmätn. och nivellering.
Geoffroy St. Hilaire (schåff'råa sängt ilär), Etienne, fr. naturforsk., f. 1772 Etampes, d. 44 Paris. Arbeten i zool., jämf. anat, naturfilos, m. m. En af Darwins föregångare.
geognosī, gr., läran om jordskorpans nuvarande beskaffenhet.
geografī, gr., jordbeskrifning, delas i 1) matemat. l. astron., läran om jordens skapnad o. storlek, förhållande till andra himlakroppar, rörelselagar m. m.; 2) fysisk, läran om berg, haf, floder, atmosfär, klimat, produkter m. m.; 3) politisk g., s. lär oss känna jorden ss. boningsplats för mskorna, dessas utbredn. o. indeln. i raser, stater o. d., sönderfaller i gamla g. (omfattande tiden till omkr. 500 e. K.), medeltidens g. (till omkr. 1500) o. nyare g.
geologī, gr., vetensk. om jorden i dess nuv. tillstånd o. utveckling, hufvudsakl. af Lyell utbildad till sin nuvarande ståndpunkt, indelas i: fysiografisk g., läran om jordens skapnad, storlek, ytbeskaffenhet, petrografisk g., läran om jordmaterialet, arkitektonisk g., läran om jordskorpans byggnad, dynamisk g., läran om krafterna, s. verkat o. verka ytans förändring, petrogenetisk g., läran om bergarternas bildning o. förvandling, o. hist. g., jordens utvecklingshistoria.
geologiska formationer, de geol. lager, s. i följd af däri ingående bergarter m. m. anses tillhöra samma bildningsperiod, delas i: urformationen, primära f., innefattande siluriska, devoniska, stenkols- o. permiska f., sekundära f., näml. trias, jura- o. krit-f., tertiära l. brunkols-f., samt kvartära f.: diluvial- o. alluvial-f. l. den nuvarande.
geometrī, gr., den del af mat., s. handlar om geometr. storheter, d. v. s. sådana, s. ha utsträckning i rummet, delas i planimetri, stereometri, trigonometri (se d. o.), analytisk g., geometriska storheters beteckn. gm ekvationer
