Tama geten, C. hircus, L., hålles tam i större delen af Sverige. — Dvärggeten, C. reversa, från Öfre Guinea. — Kaschmirget., C. laniger, hvars ull i glans och skönhet nästan kan jämföras med silke, inhemsk i Bukariet o. Tibet, införd i Frankrike, Württemberg o. Österrike. — Angorageten, C angorensis, i Mindre Asien m. fl.
getta|tōre (djett-), it., «kastare«, person, s. gm att kasta blickar på ngn framkallar olycka. -tūra, «onda ögon».
geuser (göser), polit. parti i Nederländerna und. 1500-talet; namnet af fr. gueux (tiggare).
gevär, ty., vapen i allmänhet, eldhandvapen.
gevärsfaktorier. Af g. finnas i Sverige blott två: Karl Gustafs stads g. i Eskilstuna (tillh. staten) o. Huskvarna (bolag; hufvudsakl. tillv. af jaktgevär).
geysir, varm springkälla, särskildt den på Island, i närheten af Hekla.
Gezēlius, 1) Joh. Georgii d. ä., teol., exeget, f. 1615 Romfartuna, 60 gen.-superintendent i Livland, 64 bisk. i Åbo, d. där 90. Skr. läroböcker o. tills, med sin son Joh. d. y. Bibelverk (utg. efter hans död, N. T. 1711/13, G. T. 24/28), Lexicon græco-latinum (2:a uppl. 86) m. m. — Hans son 2) Johan d. y., teol., exeget., f. 1647 Dorpat, 84 super-intend. i Ingermanland, 90 biskop i Åbo, d. 18; medarb. i faderns bibelverk. G. har dessutom skr. predikningar, tal, en ny, ännu ansedd uppl. af fin. psalmbok. (1701) m. m. — Dennes kusins sonson 3) Georg, lexikogr., f. 1735, d. 89 ss. kontraktsprost i Strängnäs stift. Skr.: Försök till ett biogr. lexicon öfver namnkunnige och lärde svenska män (78/87).
1:a mohammedanska dynastien i Ostindien, benämnd efter st. Ghasna i Afganistan, hkn 960 eröfrades af dynast. grundl. Alp Tigin; utslocknade 1186.
Ghats, 2 bergskedjor, en på östra o. en på västra kusten af Dekhan; deras fören. Nilgiribergen 2,546 m. h.
Gherardes'ca, Ugolino, ghibellinisk diktator i Pisa, störtad 1288 o. jämte två söner o. två sonsöner kastad i fängelse, där de omkommo af hunger.
Gherardi del Testa, Tommaso, it. skald o. rom.-förf., f. 1818 Terricciola, d. 81 vid Pistoja. Skr. flere komedier, romaner o. polit. dikter.
ghetto l. getto, »judekvarter», den stadsdel, t. ex. i Rom, där judarne fordom anvisades att bo.
ghibellīner (ty. waiblinger), under medeltiden namn på hohenstaufernas l. ty. kejsar. parti i Italien, i motsats till guelferna (ty. welfen) l. påfvarnas parti.
Ghiber'ti, Lorenzo, it. bildh., f. 1378 Florens, d. 55 där. Förnämsta verk därst.
Ghirlandaj'o, Domenico, egentligen D. di Tommaso Bigordi, namnkunnig it. mål., f. 1451 Florens, d. 95 där.
Ghyczy (git'si), Koloman von, ung. statsm., f. 1808 Komorn, 48 och 74/75 min., d. 88.
Giacomett'i (djakå-), Paola, it. dram. förf., f. 1816, d. 82 Rom. Skr. talrika tragedier, is. f. sign. Ristori o. Rossi.
Giacosa (djakå-), Giuseppe, it. dram. förf. i Turin, f. 1847 Piemont, d. 06. Skr. komed. m. m.
Giallo antīco (djall'å-), gul marmor.
giaur, turk. benämning på icke-mohammedaner, is. kristna; otrogen.
gibbon, långarmade apan, Hylobates, igenkännes på sitt lilla, äggformiga hufvud med mskolikt ansikte samt sina långa armar. Siamangen, H. syndactylus, unkon, H. agilis, på Sumatra, vauvaun, H. Leuciscus, på ostind. öarna.
