färglöst, glänsande, lättsmält; lerjords-kalkkali-g. (butelj-g.), rödgult l. mörkgrönt. Härdning af g. sker gm den färdigblåsta pjäsens upphettning o. nedsänkning i ett bad af fett o. olja. G. färgas med min.-färger, etsas med fluorvätesyra o. förses gm sandbläster med matta fig., bokstäfver o. d. på klar grund l. tvärtom. Vid tillverkning af ihåliga glaspjäser har på senare tider, i st. f. blåsn. med munnen, inblåsande af förtätad luft medels maskiner kommit i bruk. G. var bekant redan för de gamla fenicierna och egypterna.
Glas, Olof, läkare, f. 1812 Umeå, 51 prof. i Uppsala, d. där 80. Skr.: Om periodisk neuralgi i hjärtat (37), De tuberculosi pulmonum (39) m. m.
glasfluss, lättsmält glasmassa till oäkta ädelstenar.
Glasgow (glāsgå), Skottlds folkrikaste st., v. Clyde, m. först. 1 mill. inv. (08). Hand., fabr., univ., bomullsindustri.
glaskroppen, se ögat.
glasmåleri, konsten att medels i glas inbrända smältfärger åstadkomma gmskinl. bilder; kändt redan på 10:e årh.
glaspapper, g.-lärft, med glaspulver beströdt papper l. tyg; anv. till slipn. af trä m. m.
glass, fr., läskmedel af frusen grädde med socker och vanilj l. fruktsaft.
Glassbrenner, Adolf (pseud. Brennglas), ty. humor. o. satir. förf., publ., f. 1810 Berlin, d. där 76.
glasspinning, af v. Brunfaut 1850 uppf. sätt att utdraga glas i ytterst fina (0,01/0,006 mm.), till knytning hållbara trådar (glasull), s. anv. till inslag i tyg, t. spetsar m. m.
glasull, se glasspinning.
glasyr, fr., glänsande, glasart, öfverdrag på lervaror för utseendet o. för att göra dem ogmträngl. för vatten. Hårdsmält g. består af kaolin, kvarts o. kalk, lättsmält af blyoxid, kvarts och lerjord.
glasögon, slipade glasskifvor för att underlätta kristallinsens ljusbrytande förmåga. Man skiljer mel. bi- l. plankonvexa för långsynta, bi- l. plankonkava f. närsynta, grå, blå l. gröna f. minskande af ljusstyrkan m. fl. Uppfunnos i slutet af 13:e årh.
glasögonsormen, Naja, ett af de giftigaste ormsläkten. Har på hufvudet en glasögon liknande teckning. N. tripudians i s. Asien, N. haje i ö. Afrika.
Glatz, hst. o. fästning i Schles. vid Neisse, 14,926 inv.
Glauber, Joh. Rud., ty. alkem., f. 1604 Karlstadt, d. 68 Amsterdam. Uppt. af det efter honom uppkallade glaubersaltet.
glaubersalt, kem., svafvelsyradt natron; användes s. läkemedel.
Glauchau, st. i kon.-rik. Sachsen, vid Mulde, 25,677 inv. Fabr., handel.
glaukōm, gr., läk., ögonsjukdom, stundom ben. grön starr, beroende på en abnorm stegring af trycket i det inre af pupillen, kan botas gm iridektomi, (se d. o.).
Gleerup (glē-), Krist. Vilh. Kühl, bokh. o. bokförl., f. 1800 Ålborg, grund. 26 «Gleerupska bokh.« i Lund, d. där 71.
Gleim, Joh. Wilh. Ludw., ty. skald, f. 1719 Ermsleben, d. 23 ss. kanonikus i Halberstadt. Skr.: Lieder eines preuss. Grenadiers m. m.
Gleiwitz, st. i Schlesien, vid Klodnitz, 52,362 inv. Järnverk.
glete, blyglete, blyoxid, min., erhålles gm blys upphettn. vid lufttillträde.
gletscher, ty., se glaciär.
glimmer, min., grupp af mineralier, utmärkande sig gm fullständ. klyfbarh. i en viss riktn. Många varieteter. Delas i kali-g. af kiselsyradt kali o. kiselsyr. lerjord, mycket utbredt, stor användbarh., lition-g. af kiselsyr. lition och kiselsyr. lerjord, ganska sällsynt
