politiker af sv. börd, f. 1861, d. 09, 94 guvernör i Minnesota.
Johnson (dschånn-), 1) Sam., eng. förf., f. 1709 Lichfield, d. 84 London. Skr. Dict. of the Engl. language (55), Lives of the most emin. Engl. poets (79/81) m. m. — 2) Andrew, presid. i Förent. stat., f. 1808, skräddare, 53 guv. i Tennessee, 57 demokrat. senator, 65 vice pres., s. å. pres. gm Lincolns död, afgick 69, d. 75 Carter county.
Joinville (schåängvill'), 1) Jean, sire de, fr. hist. förf., f. 1224, beskref Ludvig IX.s korståg, hvari han deltog, d. 18. — 2) Franç. Ferd., prins af, son af kon. Ludv. Filip, f. 1818, 46 v. amiral, 71/76 medlem af deput. kammaren.
Jo. Jo., pseud. för Johan Jolin.
Jo'kai, Maur., ungar, rom.-förf., f. 1825 Komorn, d. 04 Budapest, red. af tidn. »Hon» i Pest. Skr.: Schwarze Diamanten (70), Der Goldmensch (73) m. fl., öfvers. till svenska.
Jokohāma, japan. hamnst. på Nippon, 326,035 inv.
Jolin, Joh. Kristof., pseud. Jo. Jo., skådesp., förf., f. 1818, d. 84, skr. En komedi, Barnhusbarnen, Löjen o. tårar m. fl. skådesp.
Jomell'i, Nicc, it. komp., f. 1714 Aversa, d. 74 Neapel. Operor, kyrkmusik (»Miserere»).
Jomini (schåminī), Henri, fr. gen., f. 1779 Payerne (Schweiz), sed. 04 i fr. tjänst, sed. 15 i ry., d. 69 Passy. Förf.
Jomkil, se Jumkil.
Jomsborg, borg i Venden (ön Wollin i Pommern), anlagd af Palnatoke und. Harald Blåtand (940/90), säte för de tappre jomsvikingarne.
Jonas (Jona), hebr. profet und. Jerobeam II. J:s bok i G. T. skildrar profetens underbara öden.
Jo'natan, Sauls son, Davids vän, föll m. fader o. bröder vid Gilboa 1033 f. K.
Jonathan l. Broder j., skämtsam benämn. på n.-amerikanska folket.
Jonckbloet (-blūt), Will. Joz. Andr., nederl. lit.-hist., f. 1817 Haag, d. 85 Wiesbaden. Skr. om nederl. lit.
Jones (dschåns), 1) Inigo, eng. arkit., f. 1572, d. 52. — 2) Sir Will., eng. orientalist, f. 1746, d. 94 Kalkutta, öfvers. »Sakuntala» o. utg. en pers. språklära. — 3) Owen, eng. arkit., f. 1809, d. 74, skr. The grammar of ornament m. m.
jong|lera fr., göra taskspelarkonster. — -lör, fr., und. medelt. kringvandrande musikant i Frankr., nu taskspelare, ekvilibrist.
Jonien, g. geogr., kustlandet mel. Hermos o. Meander jämte öarna Chios o. Samos.
jonier, gr. folkstam, bodde på v. kusten af M. Asien, på de gr. öarna o. i Attika, underkuf. i Asien af pers., hkt gaf anledn. till perserkrigen 500/494 f. K.; gm dessa befriade 479, 387 åter underk., sed. und. makedon, o. till sist und. rom. välde.
Joniska hafvet, del af Medelh. mel. Grekld, Albanien och Kalabrien.
joniska skolan, d. äldsta gr. filos. skolan, s. hade sitt stamhåll i Jonien. Fil.: Tales, Anaximandros, Anaximenes m. fl.
Joniska öarna, gr. ögrupp i Jon. hat. Öar: Korfu, Paxo, Santa Maura, Tiaki, Kefalonia, Zakynto, Cerigo, 2,526 kv.km., 265,800 inv. Prod.: vin, korinter, sydfr., olja. Polit. indeln.: 3 nomarkier: Korfu, Kefalonia, Zakynto. 1797/99 und. Frankr., 1800 republ., 15 brit., 49 uppror, sed. 63 und. Grekld.
jonisk stil, se pelarordning.
Jonsered, bomulls- o. linnefabr. i Älfsborgs l.
Jonson, (dschånn'-), Ben., eng. dram. förf., f. 1573, d. 37. Det lärda o. regelrätta dramats målsman. Skr.: Every man in his humour m. m.
Jónsson, Arngrim, isl. lärd., f. 1568, d. 48, skr. ang. Islds geogr., hist. o. lit.
Joppe, se Jafa.
Jordān, fl. i Palestina, uppr. på Hermon, gmflyter de 2 sjöarna
