Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/428

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

eft. freden lojal mot Preussen, d. 73 Pillnitz. — 12) J. Parricīda, hert. af Schwaben, son af hert. Hud. af Österr., f. 1290, mördade 08 sin farbror kon. Albr. I, s. undanhöll honom hans arf, d. 13. — 13) J., ärkehert. af Österrike, son af kejs. Leop. II, f. 1782 Florens, 1800 öfverbefh. mot fransm., 48 ty. riksförestånd., afgick 49, d. d. 59 Graz.

Johan af Leiden, eg. Jan Beuckelszoon, nederl. vederdöpare, f. 1509, skräddare, sed. 34 profet o. vederdöp. i Münster, vald till »konung», införde månggifte, yppig o. grym, fången 35, afrättad 36.

Johan af Österrike, se Juan d'Austria.

Johan Kāsimir, pfalzgrefve af Zweibrücken, f 1589, kom 13 till Sverige, 15 gift m. Karl IX:s dot. Katarina, far till Karl X Gust., d.52.

Johanna, »påfvinna», person, s. enl. traditionen skulle ha varit påf. und. namn Joh. VIII 855/58.

Johanna, 2 drottn. af Neapel, 1) J. I, af huset Anjou, f. 1326, reg. 43, lät mörda s. gemål Andreas af Ungarn, fördrifven 48, åter 52, mörd. 82. — 2) J. II, f. 1371, reg. 14, d. 35.

Johannes, 1) J. Döparen, Jesu förelöpare, 33 e. K. botpredikant i d. syr. öknen, halshuggen und. Herodes 34. — 2) J. Evangelisten, Jesu lärj., eft. dennes död jude-kristen, förf. J:s Evang. Ovisst, huruvida J:s Uppenbarelse, en mot Nero riktad vision, förf. af J. — 3) J. Prästen, kallades i 12:e o. 13:e årh. en centralasiat. furste, s. påstods vara Kristus, antagl. en nestoriansk l. buddistisk mongol-kon.

Johannes, 22 påf., bl. hka må nämnas: 1) J. XXII (eg. XXI), Jak. af af Ossa, f. 1244 Cahors, påf. i Avignon 16/34, bannlyste kejs. Ludv. af Baiern. — 2) J. XXIII, Balth. Cossa fr. Neapel, påf. 1410, måste abdikera 15 på koncil. i Kostnitz, flydde, fängslades, frigafs 19 o. dog Florens s. å.

Johannesbad, böhm. badort, 620 m. öf. hafvet.

johannesbrödträdet, se Ceratonia.

Johannesburg, st. i brit. Transvaalprovinsen, 158,580 inv. Gulddistrikt.

Johannes Chrysorrhōas l. Damascēnus, d. 760 ss. munk i Jerusalem, skr. en framställn. af den ortodox. tron.

Johannes Magni (Jöns Månsson), Sveriges siste kat. ärkebisk., f. 1488, d. 44 Rom i landsflykt.

Johannisberg, by i Hessen-Nassau, 1,427 inv. Vin.

johannīter l. hospitalbröder, andl. riddarorden, uppstod 1113 af ett sällskap köpmän, s. byggt ett hospital för pilgrimer o. ett kloster i Jerusalem. Dräkt svart m. hvitt kors, förlade sitt säte till Ptolemais 1187, Cypern 1291, Rodos 1309 (rodeserriddare), slutl. fördrifna af turk. till Malta 1530 (malteserriddare), s. eröfrades af Napol. 1798, af engelsm. 1800. Ännu finnas kvarlefvor af orden i Ital. (Rom), Böhmen o. Spanien.

Johansson, 1) Lars, kallad Lasse Lucidor, skald, f. omkr. 1640, dödad i envig 74. Hans dikter utgåfvos und. tit. Helicons blomster etc. Skr. dessutom psalmer. — 2) Johan, publicist, f. 1792, red. af tidn. »Argus» (se d. o.), d. 60. — 3) Aron, arkit., f. i Ryssby, Kronob. län. 1860, har uppgjort ritn. till riksdags- o. riksbanksbyggn. m. fl. bankhus.

John, Eugenie, pseud. E. Marlitt, ty. rom.-förf., f. 1825 Arnstadt, d. 87. Skr. Goldelse (66), Geheimn. d. alt. Mamsell (67) m. fl. till sv. öfvers. rom.

John Bull, skämtsam benämn. på eng. folket.

Johnson, 1) Axel, köpman, skeppsredare, f. 1844 Jönk., d. 10 Sthm, 92 siam, gen.-konsul, banbrytare för svensk export på Argentina. — 2) John A., n.-amerik.