nodlinjer o. bilda s. k. klangfigurer. Jfr Chladni.
klangår, se jubelår.
Klapka, Geo., ung. gen., f. 1820, 42 österr. officer, 49 ung. öf.-befälh., kapitulerade i Komorn 27/9 49, vistades sed. i Frankr. o. Schweiz, 66 verksam i preuss., 76/77 i turk. intressen, d. 92.
Klaproth, Mart. Heinr., ty. kem., f. 1743 Wernigerode, d. 17 Berlin. Gjorde många mineralanalyser.
klarinett', it., träblåsinstr., har 8 tonhål, 14/17 klaffar o. ett omfång fr. e till f.
klarissinnor, af Klara af Assisi stiftad, åt d. hel. Franciscus 1224 helgad orden.
Klarälfven, fl. i Värml. l., uppr. på Nässfjället, gmflyter Fämunsjön i Norge, har i sitt öfre lopp åtskilliga namn, bl. a. Trysildsälfven, utf. vid Karlstad i Vänern. 367 km. l.
klass, lat., afdeln. af ett flertal enl. öfverensstämmande kännetecken; stånd, rang; skolafdelning.
klassīk, lat., original.
klass'iker, lat., i forn. Rom namn på de rikaste borgarena, sed. 2:a årh. på de bästa förf.
klassisk, mönstergill, utmärkt, originell.
klasslotteri, lotteri, där insatsen o. vinsten äro på förhand bestämda.
Klausenburg, st. i Siebenbürgen vid Lilla Szamos, 49,245 inv. Univ.
klausūl, lat., inskränkning, förbehåll, tillägg.
klav, lat., nyckel: notnyckel.
klavér, fr., ett pianot liknande instrument.
klaviatūr, lat., tonk., alla tangenterna på ett tangentinstr.
Klean'tes, stoisk filos. fr. Mysien i 3:e årh.
Kléber (klebär), Jean Bapt., fr. gen., f. 1753 Strassburg, 76 i österr., 83 i fr. tjänst, 93 div.-gen., 98 till Egypt., segrade 1800 vid Heliopolis, 14/6 s. å. mörd. af en turk.
Klebs, Edw., ty. läk., f. 1834 Königsberg, sed. 82 prof. i Zürich, känd gm sina undersökn. rörande sår- o. infektionssjukd.
Kléen, Emil Andr. Gabr., läk., förf., f. 1847 Karlsborg, fil. o. med. dr, har bl. a. utg. en banbrytande Handbok i massage (88/90), Diabetes mellitus o. glykosuri (97), samt Yankee Doodle o. Svenska kannstöperier.
Klein, 1) Joh. Ad., ty. djur-, genre- o. landsk.-mål., f. 1792 Nürnberg, d. 75 München. — 2) Jul. Leop., ty. förf., f. 1804 Miskolcz (Ungarn), d. 76 Berlin. Skr. dramer, Geschichte des Dramas m. m.
Kleio (klej'-), gr. myt., lat. Clio, historiens sånggudinna.
Kleist, 1) Ew. Christ., ty. skald, f. 1715 Zeblin, dödl. sårad vid Kunersdorf, d. 59. Skr.: Der Frühling m. m. — 2) Friedr. Heinr. Ferd. E., preuss. gen., f. 1762, utmärkte sig i sl. vid Kulm o. Laon, 14 gen. o. gref., 21 fältmarsk., d. 23.— 3) Heinr. Bernt Wilh., ty. skald, f. 1777 Frankfurt a. O., d. 11 Berlin. En af Tysklds störste dram. förf. Skr.: Familie Schroffenstein, Kälhchen v. Heilbronn m. m.
Kleistenes (klej-'), athen. statsm., s. 510 f. K. efter peisistratidernas störtande reformerade författn. i demokratisk anda, senare landsförvist.
Klemming, 1) Gust. Edv., bokkännare, f. 1823, 78/90 öfverbibliotekarie vid k. bibliot., d. 93. Stora förtjänster om Sveriges litterat. gm en mängd högst värdefulla bibliograf. arb. o. af honom utgifna medeltidshandskrifter. — Hans brorsdotter 2) Anna, operasångerska, f. 64 Sthm, debut. 87 på k. operan samt engagerades där, d. 89.
klenōd, ty., litet dyrbart ting, smycke.
Klenze, Leo v., tysk arkit., f. 1784, d. 64 München, hvars nyare monumentala byggnader han uppfört.
klenät, ty., ett slags bakverk af smördeg, s. kokas i flottyr.
