Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
85[ARN–ARR] 86
Arno–Arrighi

depescher) und. sin frånvaro till tukthus, d. 81 Nizza.

Ar'no (Arnus), it. fl., uppr. på Apennin., utf. i Medelh. 230 km. Ej segelbar.

Arnold, 1) Christ., bonde i Sommerfeld vid Leipzig, f. 1650, d. 95, komet-iakttagelser. — 2) Thomas, eng. skolman, f. 1795, 27/41 rektor vid skolan i Rugby, d. 42 Oxford. Skr.: History of Rome. — 3) Matthew, eng. skald, f. 1822, till 67 prof. i poesi Oxf., d. 88, utmärkt essayist.

Arnold från Brescia (-bräsch'a), Abélards lärj., 1155 bränd af Hadrianus IV. Ville afskaffa prästernas o. påfvens världsl. makt.

Arnoldson, 1) Karl Osk., sångare, f. 1830 Sthm, anställd vid operan fr. 58, d. 81 Karlsbad gm själfmord. 2) Sigrid, den föreg:s dotter, sångerska, f. 64 Sthm, gift med impressarion A. Fischof. 3) Klas Pontus, f. 1844, skriftställare (1908 Nobelpristagare).

Arnulf d. hel., fr. 612 biskop i Metz, d. 641, gm s. son Pipin af Heristal stamfar för karolingerna.

Arnulf, ty.-rom. kejs., sonson af Ludv. d. tyske, 880 hert. af Kärnthen, 887 kon., slog nordmännen 891 vid Löwen, 896 kejs., d. 899 Regensb.

Arolsen, hst. i Waldeck vid Aar, 2,734 inv.

arōm, gr., flyktigt ämne i en mängd växter (vanl. eter.-oljor), ger dem deras kryddart. aromat. lukt.

aromatiska ämnen, i den organ. kem. ett stort antal föreningar, s. utmärkas gm sin aromatiska lukt. A. äro kolrika o. vätefattiga o. kunna anses härledda fr. bensol.

Aron, Moses’ äldre bror, israeliternas 1:e öfverstepräst.

Aronsrot, se Arum.

Āros, se Åros.

Arpād, magyar. anförare. Stamfar för kon. i Ungarn 1000/1301.

Arpeggio (-pedd'jo), it., tonk., med brutet ackord.

Arpi, Oskar Adalrik, f. 1824, d. 90, sånganförare i Upps. 52/72.

arrak, arab., brännvin af ris, palmsaft l. melass.

arrang|emang, fr., anordning, tillställning; bearbetning, -era, anordna, tillrättaställa; tonk., bearbeta ett tonstycke, -ör, anordnare, tillställare.

Arras (arrā), fr. befäst st. vid Scarpe, 25,813 inv. Botanisk trädg. Freder 1435 o. 1482.

arratēl, vikt i Port. o. Brasil., 459 gr.

Arrebo, Anders, dan. skald, f. 1587 Ärö, d. 1637 s. pastor i Vordingborg. Skr.: Hexaëmeron.

arrend|ātor, lat., förpaktare. -e, förpaktning. -era, förpakta.

Arrest (arrǟ), Heinr. Louis d’, astron., f. 1822 Berl., d. 75 Köpenh., dir. vid dess observat.

arrest', ett slags frihetsstraff; militärhäkte.

Arre'tium, se Arezzo.

arr'ha, lat., handpenning, hvarigm ett aftal blir bindande.

Arrhēnius, 1) Jak., psalmist, f. 1642, d. 25 s. prof. i hist. Upps. Utg.: Psalmeprofver 89. — 2) Karl Ax., kem., f. 1757, fälttygmästare, d. 24. — 3) Joh., bot., agron., f. 1811, 62/81 sekr. i landtbr. akad. Skr.: Elem.-kurs i bot. (45), Handb. i Svenska jordbr. (fr. 59), d. 89 Sthm. 4) Svante Aug., fys. o. kem., den föreg:s brorson, f. 1859 på Vik, Upps. län, 1903 Nobelpristagare, framstående afhandl. i kemi o. fysik.

Arrhén v. Kapfelman, Erik Jak., komp., f. 1790, d. 51 Sthm, satte musik till många popul. sånger.

Arr'ia, ädel romarinna, gemål till den under kejs. Claudius s. sammansvuren anklagade Pætus, dödade sig 42 e. K. o. räckte sin gemål dolken (»P., det gör ej ondt!»).

Arriānos, Flavios, gr. hist.-förf., f. Nikomedeia omkr. 100 e. K. Skr.: Anabasis, Alex. d. st:s tåg till Österlandet o. a. hist. verk.

arrière-garde, (-riǟr-), fr., kr., eftertrupp t. hufvudstyrkans skydd.

Arrīghi, Jean Toussaint, hert. af