Uppslagsbok för alla/Å
| ← Z |
|
Ä → |
| (index) |
Å.
Å, å, 26:e bokst. i alfab.
Åbenrå, ty. Apenrade, st. i Slesv. vid Östersj., 6,616 inv.
Åberg, 1) Jon Olof, förf., f. 1843, d. 98. Skr. hist. ber. m. m. — 2) Lawrence Heap, filos., f. 1851, 78 docent i Uppsala, d. 95 där gm själfmord. Skr. ang. Boströms filos. m. m.
Åbo, fin. Turku, fin. st. i Egentl. Finld vid Aurajoki o. Bottn. viken, 45,000 inv. Handel, slott, domkyrka. Till 1812 hst.
åderbråck, Varix, ansvälln. af en blodåder, is. i de nedre extremiteterna.
åderlåtning, öppning af en blodåder, is. Vena mediana ofvanför armbågsleden.
ådror, se artärer o. vener.
Åhlström, Olof, komp., f. 1756, d. 35 ss.organist i Sthm. Komp. sonater, sånger m. m.
Åhus, köping i Kristianst. l. vid Helgeån och Östersj., 1,436 inv. (08). Ford. stad.
Åkarpslagen, utfärdad den 10 juli 1899, inneh. straffbestämmelser för den, som försöker tvinga någon till deltagande i arbetsinställelse l. hindra någon att återgå till arbetet l. att öfvertaga erbjudet arbete. Initiativtagare riksdagsmannen Pehr Pehrsson i Åkarp.
Åker, krut- och styckebruk i Södermanl. l.
Åkerblad, Joh. David, orientalist, dipl., f. 1763 Sthm, 84/89 i M. Asien, Syrien, Fenicien, Palestina, Egypten etc, d. 19 Rom. Känd för sina tolkn. af fenic. och egypt. inskrifter. »Den förste egyptologen».
åkerbär, Rubus arcticus, Rosaceæ, allm. i Norrland. Af bären beredes en förträfflig sylt.
Åkerhielm, Julia Matilda, f. Berwald 1822, sångerska, 48 anställd v. kgl. operan i Sthm, 52 g. m. frih. Å., d. 77.
åkerlagar l. agrariska lagar kallade romarne lagar, s. påbjödo fördeln. af statsjord (ager publiocus) bland fattiga borgare.
Åkerman, 1) Nils, läk., språkf., f. 1777, inrättade det ortoped. instit. i Sthm, d. 50. Skr. fr. och ty. lärob. — 2) Joak., fys., tekn., f. 1798, d. 76 ss. öfverdir. vid kgl. Myntet. Utg. Tidskr. för sv. bergshandteringen (43/45), Järnkontorets annaler (46/52) m. m. — Dennes son 3) And. Rich., geol., metallurg, f. 1837, 83/91 prof. v. tekn. högskolan, 91/05 gen.-dir. o. chef f. kommerskollegium. Red. af Järnkontorets annaler 68/91. Skr.: Statist. uppgifter rör, olika länders järnhandtering (79), Om järnmalmers rostning (80/81) m. m.
Åkers kanal leder fr. Tunafjärden i Östersj. till sjön Garnsviken.
Åkesson, Karl, publ., f. 1861 Skepparslöf, folkskolelär. i Gbg, utg. af tidn. »Folkskolans vän».
åklagare, allmän, tjänsteman, s. för talan i mål ang. allm. säkerh. o. kronans rätt.
Åk-Tor (Auka-Tor), nord. myt., namn på Tor, emedan han åker i en vagn, dragen af två bockar.
Åland, fin. ögrupp mel. Östersj. o. Bottn. viken, 1,350 kv.km., 22,000 inv. St.: Mariehamn. Ruiner eft. fästn. Bomarsund. Kongress 1718.
Ålands haf, Östersjöns n. del. mel. Roslagen o. Åland.
ålandsrot, se Inula.
Ålborg (Aalborg), dan. amt i Jylland, 2,935 kv.km., 124,856 inv. Hst. Å. vid Limfjord, 32,000 inv. Bisk.
åldersbrand, se brand.
ålderspresident, den af en kammares ledam., som leder förhandlingarna, innan talman blifvit utsedd.
Ålesund (Aalesund), nor. stad i Bergens stift vid Storfjord, 11,777 inv.
ålfiskar, Murænidæ, af blåsmunnarnas ordn. Dit höra: sötvattensålen, Anguilla vulgaris Turt., till 1,25 m. l., mel. Europa, och hafsålen, Conger vulgaris Yarr., till 2,67 m. l., sparsamt i Kattegatt.
ållonborren, Melolontha Fab., skalbagge af bladhorningarnas familj. Vanliga å., M. vulgaris L., 22 mm. l., i Europa. Larverna lefva i jorden och göra stor skada på odlade växters rötter.
Ålund, Otto Vilh., litteratör, publ., f. 1822, d. 91. Utg.: »Uppfinningarnas bok» (71/76), Elementarkurs i geogr. (59) m. m.
Åmmeberg, bruksegendom i Örebro l. Zinkgrufvor.
Åmål, st. i Älfsb. l. (Dal) vid Vänern, 4,120 inv. (08). Stadsprivil.
Åmänningen, insjö i Västm. l.
ånga, gasform. tillstånd, hvari vätskor vid en viss värmegrad öfvergå.
Ångermanälfven, fl. i Norrland, uppkommer af 3 källfloder, utf. i o Bottn. viken, 390 km. l.
Ångermanland, landsk. i Norrland, omgifvet i s.o. af Bottn. viken, s.v. af Medelpad och Jämtl., i n. och n.o. af Lappld och Västerb., 20,477 kv.km. Fl.: Ångermanälfven. Företer en rik omväxl. af fjäll o. dalar. Näringar: åkerbruk, bosk.-skötsel, skogsafverkn. Bildar jämte Medelpad Västernorrl. l. St.: Härnösand, Örnsköldsvik.
ångfartyg, fartyg, s. drifves med ångkraft. Som öfverföringsmedel nyttjas på hjulångare ett vid hvardera sidan af fartyget beläget skofvelhjul, på skrufångare en i fartygets akter belägen skruf (propeller). Å. uppfanns 1681 af Papin. 1787 konstruerade Miller (Engld) en hjulångare, s. å. uppfann Fitch (N.-Amer.) skrufångaren. Det första praktiska å byggdes af Fulton 1807, 1829 byggde Ressel i Triest en användbar skrufångare, 1855 uppfann Seydell reaktionspropellern, o. nyligen har ångturbinen börjat användas som drifkraft för å.
ångmaskin, kraftmaskin, som drifves med ånga. Består till sin nödvändigaste del af ångpannan, cylindern o. sliden. En mängd olika konstruktioner finnas; de delas i hög- o. lågtrycksmaskiner; maskiner med o. utan expansion. I st. f. vattenånga användes stundom varm luft (kalorikmaskiner) l. en blandn. af luft och lysgas (gasmaskiner). En å:s styrka anges i hästkrafter.
Ångström, 1) And. Joh., fys., f. 1814, d. 74 ss. prof. i Uppsala. Uttalade i Optiska undersökningar den lag, s. ligger till grund för spektralanalysen. Skr. vidare: Recherches sur le spectre solaire (68), Sur la polarisation etc. (49) m. m. — Hans bror 2) Karl Arendt, mek., f. 1821, prof. vid tekn. högskolan i Sthm, d. 96. Förf. skrifter i mekanik m. m. — Hans son 3) Knut Joh., fys., f. 1857, d. 10 ss. prof. i Uppsala, utg. ett stort antal vetensk. arb. af hög rang.
år, tiden för jordens omlopp kring solen, 365 dagar 6 tim. 14 min. 22 sek. Manår, tiden för 12 synodiska månader, 354 d. 8 t. 48 m. 36 s. Kalenderår 1 jan.—31 dec., 365 o. hvart 4:e år 366 dagar (skottår).
Åreskutan, bergtopp i Jämtl., 1,472 m. h.
Århus (Aarhus), dan. amt i Jylland, 2,476 kv.km., 186,440 inv. Hst. Å. vid Kattegatt, 55,000 inv.
Åros (Aros), ford. namn på Västerås (Väster-Å.) o. Uppsala (Öster.-Å.).
årsringar, ringformiga vedpartier, s. iakttagas i tvärsnittet af dikotyledona träds stammar. Som en å. bildas för hvarje år, kan man gm att räkna deras antal erhålla kännedom om stammens ålder.
åsar (asar), de 12 fornnord. gudarna.
Åsa-Tor (Asa-Tor), nord. myt., namn på Tor.
Åsgård (Asgård), nord. myt., gudarnas boning.
åska (eg. blixt), elektr. företeelse i atmosf., består af en plötsl. m. starkt buller förenad elektr. urladdn. mel. två oliknämnigt elektriska moln (blixt). Blixtens elektr. natur uppvisades först af Franklin. Man skiljer mel. sicksackblixt, kornblixt, kulblixt (sällsynt). Orsaken t. elektricitetens hopande i atmosf. är ej ännu till fullo ådagalagd. Å:s förhärjande verkningar upphäfvas gm den af Franklin uppfunna åskledaren, som består af en med platinaspets försedd metallstång, hkn ledes från jorden till en viss höjd öfver den byggnad, s. skall skyddas. Gm denna ledn. utströmmar elektriciteten fr. marken och neutraliserar åskmolnet. Åskan är blott ljudet, som höres vid den elektr. urladdningen. Dess mullrande beror dels på att urladdningen sker utefter en lång linje, dels af eko mot molnen.
Åslög (Aslog, Kraka), Sigurd Fafnesbanes dotter, uppfostrades af kon. Heimer, som på sina vandringar gömde henne i sin harpa. Eft. dennes mord gift m. Ragnar Lodbrok.
åsnan, Asinus Gray, af hästdjurens ordn. Vilda å., A. onager Briss., omkr. 2 m. l., Centr.-Asien, Persien, o. afrikanska stäpp-å., A. taeniopus Heugl., ö. om Nilen, kunna tämjas. Tama å., A. domesticus L., härstammar fr. ngn af föregående.
Åsnen, insjö i Småld, 145 kv.km., gmflytes af Mörrumsån.
Åström, Joh., teol., psalmist, f. 1767, d. 44 ss. kyrkoh. i ärkestiftet. Skr. omkr. 20 psalmer i vår nuvarande psalmbok, predikningar m. m.
Åsunden, 1) sjö i Älfsb. l., sl. 19/1 1520, 2) sjö i Österg. l., gmfluten af Stångån.
åsynjor, de fornnord. gudinnorna.
Åtvidaberg, kopparverk i Östergötlands län och hufvudorten inom Sveriges enda baroni (b. Adelswärd).