i hafvets djup, tvangs af Herakles att visa honom vägen till Hesperiderna.
Nērium L., Oleander, Nerium, Apocyneæ. N. oleander L., buske i O.-Ind. och Medelh.-länderna, prydnadsväxt, mycket giftig.
Nernst, Walter, ty. fys., f. 1864, sed. 04 direkt, f. fysik.-kem. inst. i Berlin, uppf. 97 den eft. honom uppkallade elektriska glödlampan.
Nēro, Luc. Domit., rom. kejs. 54/68, f. 37, beryktad för sin grymhet o. sitt vansinne, dödade sig 68, då han såg sig störtad.
nero antīco, it., svart marmor.
Nertschinsk, sibir. st. vid Schilka, omkr. 6,000 inv. Bergsbruk.
Nerūda, 1) Joh., tschek. skald, f. 1834 Prag, d. 91. Skr. dikt., skiss., lustsp. m. m. — 2) Vilhelmina (Norman-N.), violinvirtuos, f. 1834 Brünn, debut. 46 med sin syster Amalie (pianist), 64 gift med L. Norman (se d. o.), 69 i London, 85 änka, 88/93 g. m. pianisten Ch. Hallé, sed. 00 lärarinna i Berlin. — Hennes broder 3) Frans X., violinist, dirig. för Musikföreningen i Sthm sed. 91.
Nerva, Marc. Coccejus, rom. kejs. 96/98, mild o. rättrådig.
nervelektricitet, nervernas elektromotoriska förh. i hvila o. verksamh., åstadkommer kem. sönderdelning, inverk. på magnetnålen o. s. v.
nerver, lat., långa trådar, s. bestå af ett omhölje o. ett innehåll, hkt senare består af en yttre del, nervmärgen, o. en inre, axelcylindern, samt utgå till kroppens organ från hjärnan, ryggmärgen och vissa nervknutar. Man skiljer mel. rörelse- (motoriska), känsel- o. sinnes- (sensibla) n., jämte sådana, s. framkalla körtelafsöndring, hämma vissa rörelser o. s. v.
nervfeber, se tyfoidfeber.
nervositēt, lat., nervsvaghet.
nervsmärta, se neuralgi.
nervsvaghet, nervositet, yttrar sig i stor retlighet i nervsystemet; framkallas gm öfveransträngning till själ o. kropp, oordentligt lefverne, blodbrist m. m. Behandl. efter orsaken.
nervsvulst, se neurom.
nervsystemet omfattar alla organ för känsel, själslif, rörelse, matsmältning m. m. Således hjärnan o. ryggmärgen (centrala delen), nerverna (periferiska delen) o. särskildt nervus sympathicus för förmedl. af det vegetativa lifvets företeelser.
nervtänjning, operat., gm hkn man (förgäfves) hoppades att kunna bota ryggmärgslidanden o. andra nervsjukdomar.
ner'vus, lat., nerv, kraft; n. rērum gerendārum, driffjäder för handlingar (nämligen penningar).
nervös, lat., egentligen nervfull; behäftad med nervsvaghet.
nescit occāsum, lat., den (d. v. s. polstjärnan) vet ej af någon nedgång (devis på nordstjärneorden).
Nesselrode, Karl Rob., gref., ry. statsm., f. 1780 Lissabon, sed. 16 utr.-min., mycket inflytelserik, afgick 56, d. 62 Petersburg.
Nessler, Vikt., ty. mus., f. 1841 Baldenheim, d. 90 Strassburg. Komp. operan Der Rattenfänger v. Hameln m. m.
Ness'os, kentaur, dödad af Herakles, gaf döende Deianeira af sitt förgiftade blod, hvari hon doppade den skjorta, s. sedan gaf Herakles döden.
Nes'tor, kon. af Pylos, den äldste af Trojas furstar; bild., erfaren gammal man.
Nes'tor, ry. munk i Kiev, f. 1066, d. 46.
nestoriāner, kristen sekt i orienten, anhäng. af Nestorius (se d. o.), stift. 430. En del, 20,000, underkastade sig påfv. 1551, dock med egen ritus; de icke unerade omkr. 150,000.
Nestorius, 428/31 patriark i Konstpl, afsatt, emedan han gjorde en skarp skillnad mel. Kristi mänskl. o. gudoml. natur, d. 440.
