Uppslagsbok för alla/T

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  S Uppslagsbok för alla

T
U  →
(index)


[ 785 ]

T.

T. t., 20:e bokst. i alfabet.; T ss. rom. talteck. = 160,000; t = 160; förk. f. Titus.

Ta, kem. tecken på tantal.

Taaffe, Edu., österr. gref. o. statsman, f. 1833 Prag, 67 o. 71 inr.-min., 71 ståth. i Tyrol., 79/93 min.-pres., d. 95. Vänl. sinnad mot slaverna.

Tabāgo, en af de brit. Små Antillerna, 295 kv.km., 18,880 inv. Hst. Scarborough.

Tabas'co, stat i Mexico v. Atlant., 26,074 kv.km., 159,834 inv. Hst.: San Juan Bautista.

tabell', lat., öfverskådl. förteckning. -ārisk, i form af tabell.

Taberg, 1) berg i Jönk. l., 340 m. h.; malmrikt; 2) gruffält i Värml. l.

tabernākel, lat., egentl. tält; judarnas församlingstält; i kat. kyrk. sakramentskåpet på högaltaret.

table d'hôte (tabel dåt), fr., spisning mot visst pris för måltid (ibland utan matsedel).

tablett', fr., farm., liten rund kaka, pastilj.

tablå, fr., målning; öfverskådl. utkast; mindre afdeln. af teaterpjäs; lefvande bild.

Tābor, berg i Galiléen, 577 m. h.; firadt ss. förklaringens berg.

taborīter, se husiter.

Ta'bris, se Tebris.

ta'bula, lat., tafla. T. rasa, tom tafla; »tabelras».

tabu, australnegrer; eg. märkt, helig, invigd.

tabulatūr, lat., den gamla tonskriften af bokstäfver o. tal; rättesnöre f. mästersångarnes sånger.

[ 786 ]taburett', fr., liten stol utan ryggstöd; statsrådsbefattning.

Ta'citus, 1) Cornelius, rom. hist., f. omkr. 54 e. K., 88 prætor, 97 konsul, d. eft. 117. Skr.: Annales och Historiæ m. m. — Hans sonsons son 2) Marcus Claudius, f. 200, rom. kejs. 275, mörd. 76. Mild och vis.

Tadema, se Alma T.

Tad'mor, se Palmyra.

tael, kin. mynt, en liten silfvertacka vägande 37,7 gram = 3,13 kronor.

taffel, ty., stort gästabudsbord.

Taffelviken, vik af Atlanten i s.v. delen af Kaplandet. Där bredvid: Taffelberget, 1,082 m. h.

Taft, Will. Howard, Förent. stat. presid., f. 1857 Cincinnati, 96/00 prof. där, 01 civilguv. öf. Filippinerna, 09 president.

taft, fr., lätt, glatt sidentyg.

tagaler, infödingar på Filippinerna.

Taganrōg, ry. st. vid Asovska sjön, 58,928 inv. Hamn, betydlig hand.

tagghudingar, Echinodermata, klass af stråldjuren m. mer l. mindre förkalkad hud, näst. alltid skildkönade, hafva endast könsfortplantning, bilda aldrig kolonier. Dit höra; sjögurkor, sjöstjärnor m. fl.

Tagliamen'to (talja-), fl. i n. Ital., utfaller i Adriat. haf., 163 km.

Taglioni (taljåni), 1) Maria, ber. dansös, f. 1804 Sthm, d. 84 Marseille ss. gref:a de Voisins. — Hennes bror 2) Paul, balettmäst. och komp., f. 1808 Wien, d. 84 Berlin. Många ber. baletter. — Hans dotter 3) Marie, ber. dansös, f. 1833, 66 g. m. furst Jos. Windischgrätz, d. 91 Aigen (Österr.).

Tahīti l. Otaheiti, fr. ö bland Sällskapsöarna, 1,042 kv.km , omkring 10,750 inv. Hufvudort: Papeiti, förstörd af en flodvåg 1906.

Tai = Siam.

taikun, forna världsl. kejs. i Japan; afskaffad 1869.

Taine (tän), Hippol., fr. lit.-hist., f. 1828, prof. i Paris, d. där 93. Skr.: Hist. de la litterat. angl. m. m.

Taitsing l. Tsing, den sed. 1664 i Kina reger. Mandschudynastien.

Tajo (tāschå), port. Tejo (täschu), fl. på Pyreneiska halfön, utf. vid Lissabon i Atlanten, 912 km., omr. 82,525 kv.km.

taka händer, jur. (sätta) i förvar.

Takellie, se carrierindianer.

taktīk, gr., läran om truppers användande i och till strid; truppföringslära.

takygrafi, gr., snabbskrifningskonst; grund. i Rom af Tiro, en Ciceros frigifne slaf, hvarför den äfv. kallades tironiansk skrift. I sin största blomstr. und. 1:a kejsartid., lärdes t. i offentl. läroverken. Grundar sig på anv. af enskilda bokstäfver l. bokstafsföreningar i st. för hela ord, satsdelar och t. o. m. hela satser. Jfr stenografi.

talang', fr., naturbegåfning, utprägl. fallenhet för en viss konst.

talār, lat., fotsid, veckrik dräkt m. ärmar.

Talbot (tålbött), John, eng. fälth., f. omkr. 1373, deltog sed. 17 i krig. mot Frankr., stupade 53 utanf. Châtillon.

talbotypī, se fotografi.

Tal'ca, chil. prov., 9,948 kv.km., 147,897 inv. Hst. T. vid Rio claro, 43,331 inv.

Taleia (-lej'a; lat. Talia), 1) en af de 9 muserna; lustspelets o. den skämtsamma diktens gudinna; 2) en af kariterna.

talent', gr. mynt o. viktenhet = 60 miner o. 6,000 drakmer = (i Athen) omkr. 4,300 kr. o. 19,44 kgr.

Ta'les, en af Greklds «sju vise», gr. filos. från Miletos, f. omkr. 640 f. K.; betecknade vattnet s. alltings princip. Valspråk: »känn dig själf».

talg, vid 40 o. 50° smältande. animaliskt fett, bestående af omkr. 75 % palmitin o. stearin samt 25 % olein, färglöst, m. egendoml. lukt, lösligt i kokande alkohol. [ 787 ]Anv. till födoämnen, vid ljus-, tvål-, stearintillverkn., ss. smörj- o. lysmedel m. m. Vegatabilisk t. kallas fettslag, s. erhålles af åtskilliga växter.

talgoxen l. talgmesen, Parus major L., i mel. och s. Sverige allm., t. tättingarnas ordn. hör. fågel, 14 cm. l. Strykfågel.

Talīa, se Taleia.

taliputpalmen, se Cory pha.

talismān, arab., troll-, skydds-, lyckobild.

Talis Quālis, pseud. för K. V. A. Strandberg.

talk, medelt.-lat. = magnesia (se d. o.). -skiffer, gulhvitt l. grönt flisigt min. af t. jämte kvarts o. fältspat; i Sverige, Bretagne, Ungarn, Brasilien m. m., anv. t. eldfast sten m. m.

tall, fura, Pinus L., Coniferæ, Vanl. t., P. silvestris L., allm. fr. Lappland t. Alperna, lämnar ved, slöjdvirke, terpentin, harts, skogsull, pappersmassa. Andra sorter finnas i Sibirien, n. Afrika, N.-Amer. o. s. v.

Tallberg, Axel, etsare, akvarellist, f. 1860 Gäfle, 89/95 bosatt i Engld, sed. 88 lärare i etsning vid K. Konsthögskolan i Sthm. Har utfört flere för konstnärlig finhet o. omsorg utmärkta blad.

Talleyrand-Périgord (tallerang'-perigår), Charl. Maur. de, furste af Benevento, fr. diplom., f. 1754 Paris, 88 bisk. i Autun, 89 anför, f. reformpartiet i nationalförs., nedlade 91 sin bisk.-värdigh., 97 utr.-min., 09 i onåd hos Nap., gynnade Bourbonernas återkomst, 30 sändeb. i London, drog sig tillbaka 35; d. 38 Paris.

tall'ium, kem., Tl = 204, blylikt, 1861 uppt. metall, element. Eg. v. 11,8; smältpkt 200o. Förekommer sparsamt i zinkblände, vismut och antimonmalmer m. m.

Tal'ma, Franç. Jos., ber. fr. skådesp., f. 1763 Paris, d. där 26. Nap. I:s gunstling.

tal'mi-guld, med tunnt guldlager öfverdragen leger. af koppar och zink; anv. till urkedjor, smycken m. m.

Tal'mud, hebr., jud. saml. af lagar, traditioner, utläggningar af Mose böcker; delas i Mischna (traditionerna) o. Gemara, kritiska utläggningar af Mischna, den förra fullbordad omkr. 200 e. K., den senare afslutad i Palestina omkr. 350 o. i Babylonien omkr. 550 e. K.

talong', fr., köpkorten i vissa kortspel.

taltrasten l. klådran, se trastsläktet.

Talvj, pseud. för T. A. L. Robinson.

tamarind', Tamarindus L., Papilionaceæ. Ind. l., T. indica L., i O.- o. V.-Ind., Centr.-Afrika m. m., har ätbar frukt märg och lämnar slöjdvirke.

Tamaulīpas, stat i n.-ö. Mexico, 83,597 kv.km., 218,948 inv. Hst. Victoria.

Tam'bov, guvern. i Stor-Ryssland, 66,587 kv.km., 2,684,030 inv. Hst. T., v. Sna, 49,208 inv.

tambūr, fr., eg. trumma; litet förrum. -major (-maschår), regementstrumslagare.

tamburīn, fr., liten handtrumma med skallrande mässingsstrissor.

Tamerlan, se Timur.

Tamm (förut Tham), Per Adolf, frih., förf., f. 1774, d. 56.

Tamm'anyringen, ett af Tweed 1865 stift. sällskap af stadsämbetsm. i N. York, s. försnillade stora summor; undertryckt 1875.

Tammelin, Fil. Otto Valdem., f. d. revisor, lyriker, f. 1839.

Tammerfors (fin. Tampere), fin. st. v. Näsijärvi, 44,000 inv. Finlands största fabriksstad.

tam-o'-shanter, eng., rund yllemössa med en boll i kullens midt.

tamponēring, fr., fyllande af en ihålighet l. gång i kroppen med charpibollar l. d. (tampon), f. att hämma blödning.

tamtam, oriental, mus.-instr., liknande gongong.

tamūler, hinduisk stam i O.-Ind., på Malabarkusten.

[ 788 ]Tānagra, ford. st. i Boiotien. Slag 457 f. K.

Tanasjön, sjö i n. Abessiniens högland, gmflytes af Bar el Asrak.

Tana älf, gränsfl. mel. Norge och Finl., utf. i T.-fjorden på Norges nordkust.

Tancrède (tangkräd; Tankred), normandisk korsfarare, f. 1078, d. 12 Antiokia.

tan'dem (eg. lat.), eng., tvåhjulig vagn med två efter haa spända hästar; velociped med efter haa anbrakta säten.

tandhvalar, Odontoceti, underordn. bland hvaldjur. T. ha tänder, men ej barder, o. vanl. blott en näsöppn.; mindre än bardhvalarna. Till t. höra kaskeloter o. delfiner.

tand|sjukdomar begynna vanligen med en utifrån fortgående, på flerfaldiga sätt framkallad röta, s. sprider sig till tandpulpan, hvarvid tandvärk uppkommer; därifrån kan den öfvergå till alveolerna och skaffar sig utbrott antingen under tandköttet (tandsvulst, gomabscess) l. utåt (tandfistel). Benandl: tandens affilning l. plombering, desinficierande medel l. tandens utdragande och abscessens öppnande. -sprickning, d. v. s. mjölktändernas framkomm. hos barn, är ofta förenad m. rubbningar i matsmältn., krampanfall, feber, diarré, riklig spottafsöndring o. d. -värk, uppkommer mest genom tandnervens blottande i ihåliga tänder l. gm reumatism (reumat. t.) o. ansiktssmärta (nervös t.). Benandl.: nervens döfning gm kloroform, nejlikolja, kreosot o. d., tandens utdragande, plombering m. m.; af reumat. t. äfven med svett- och fotbad, salicylsyra m. m.

Tanganīka, sjö i ö. ekvatorial-Afrika, 35,758 kv.km., 1858 uppt. af Burton och Speke.

tangent', lat., mat., rät linje, som berör en kroklinje blott i en punkt; i trigonometrien tång a = sin a ——; tonk., greppskifvorna på piano l. orgel. cos a

Tanger, bef. hamnst. i Marokko v. Gibraltars sund, 20,000 inv.

tangēra, lat., beröra; mat., beröra i en pkt.

Tangnuberget, se Altai.

tank, eng. vattenbehållare; skeppsb., vattentätt rum i ett fartyg.

Tankred, se Tancrède.

Tannhäuser, ty. minnesång, i 13:e årh. Skr. lärodikten Hofzucht, dans- och kärlekssånger. I fören. m. sagan om Venusberget musikaliskt behandl. af R. Wagner.

tannīn, se garfsyra.

Tantā, egypt. st. på Nildeltat, 57,289 inv.

tantāl, kem., Ta = 182, metall. element, 1802 uppt. af Ekeberg, endast bekant som ett svart pulver, ännu ej framställdt i kompakt form. Sälls. -ljus, ett 1904 uppt. hvitt o. starkt elekt. glödljus, i hkt glödkroppen utgöres af tunna trådar af tantalmetall.

Tan'talos, gr. myt., kon. i Frygien, far t. Pelops o. Niobe, f. pratsjuka dömd att i Tartaros, omgifven af vatten och kostliga frukter, evigt hungra och törsta: tan'taluskval.

tantiêm (tangtjäm), fr., andel i vinsten på ett företag.

Tapa'joz (-schas), bifl. t. h. till Amasonfl., 1,680 km. l.

tapiōka, grynad stärkelse till soppor o. d., den bästa af kassava (se d. o.).

tapīren, Tapirus L., af hofdjurens ordning. Vanl. t., T. americanus L., 2 m. lång, i Amer., ödelägger plantagerna, har ätbart kött. En annan art finnes i ö. Asien.

tapisserī, fr., med garn l. pärlor utstyrdt arb. på gles duk.

Tap'sos, g. geogr., kuststad i n. Afrika, s.o. om Kartago. Slag 46 f. K.

tap'to, holl., aftonsignal hos [ 789 ]infanteri (hos kavalleri och artilleri reträtt).

tāra, it., vikten af en varas omslag, låda, kärl o. d.

Tarāblus l. Tripoli, st. i n. Syrien vid Medelhaf., 30,000 inv. Hamn.

tarantās, ry., täckt fyrhjulig resvagn.

taran'teln, Lycosa tarantula L., en i s. Europa (is. Ital.) förekommande, 3 ½ cm. lång spindel, hvars bett är giftigt; såret bör behandlas med ammoniak. Giftets verkningar upphäfvas enl. folktron gm stark svettning, hkt gifvit upphof t. den häftiga dansen tarantellan.

Taran'to l. Tarent, it. st. vid T.-vik., m. 60,783 inv. Hamn.

Tarbes (tarb), fr. st. vid Adour, 26,055 inv.

Tarent', se Taranto.

tariff', fr., varu- och prislista, tulltaxa.

tar'latan, ett slags tunnt, gasartadt bomullstyg.

tarmar, magens slangartade fortsättn., delas i: 12-fingertarmen, s. öfvergår i tunntarmen, tjock-t. med blind-t. o. änd-t., s. utmynnar i anus; tjäna t. att smälta den grötform., från magen kommande matmassan och afföra de osmälta delarna.

tarm|inflammation, Enterilis, l. inflamm. i tarmens slemhinna, kan angripa hvilken del af tarmarna som hälst, men vanl. förstås därmed den, som har sitt säte i tunntarmen l. akut tarmkatarr; fören. m. diarré, smärtor i underlifvet, ofta äfv. feber. Kronisk t. uppkommer ss. följd af ej botad akut t. gm svulster, intestinalmask., ihållande förstoppning m. m. Behandl.: laxermedel, slemmiga drycker, mjöldiet, opiater. — -vred, Ileus l. Volvulas, tilltäppn. af tarmen gm dess vridning l. gm inklämning, ss. vid bråck o. gm svulster, gm tarmsår m. m.; yttrar sig i häftig smärta, förstoppn., kräkning o. s. v.; ofta dödlig. Behandl.: afförande medel, opiater, i lämpliga fall buksnitt m. m.

Tarn, 1) bifl. t. h. till Garonne, 375 km.; 2) fr. dep., 5,742 kv.km., 332,093 inv. Hst. Albi; 3) T.-et-Garonne, fr. dep., 3,720 kv.km., 195,669 inv. Hst. Montauban.

Tarnopōl, st. i Galizien vid Seret, 30,415 inv.

Tarpeiska klippan, på den kapitolinska kullen i Rom belägen klippa, hvarifrån förbrytare nedstörtades.

Tarquīnius, 1) Lucius T. Priscus, 5:e kon. i det forna Rom, 616/578 f. K.; mytisk. — Hans son 2) Lucius T. Superbus; 7:e kon. i Rom, reg. 534, störtad 510, d. 495.

Tarragōna, prov. i n.ö. Spanien, 6,490 kv.km., 337,964 inv. Hst. T. vid Medelh., 23,423 inv. Ärkeb.

Tartarīet, se Tatariet.

Tar'taros, gr. myt., underjorden; de gudlöses hemvist eft. döden.

Tartīni, Giuseppe, ber. it. violinist, f. 1692, d. 70 Padua; äfv. komp. (»djäfvulssonaten»).

Tartuffe (-tyff'), fr., hufvudpers. i ett af Moliéres lustspel; skenhel. skurk.

Taschkend, hst. i ry. gen.-guvernem. Turkistan, nära Sir-Darja, 156,414 inv.

Tasmānien l. Van Diemens land, brit.-austr. ö s. om Nya Holland. 67,894 kv.km., 179,487 inv. Hst. Hobarttown.

Tass'o, 1) Bernardo, it. skald, f. 1493 Bergamo, d. 69 Ostiglia. Hufv.-verk epos L'Amadigi. — Hans son 2) Torquato, skald, f. 1544 Sorrento, d. 95 i kloster i Rom; förde ett oroligt lif. Skr.: Gerusalemme liberata, lyr. dikt. m. m.

tatārer, urspr. en mongolstam, nu namn på mongol. stammarna på Krim och Kaukasus, vid Kasp. haf. samt i s. Sibirien.

Tatarīet l. Tartariet, ford. namn på mel. Asien, delades i Lilla T. (västra del.) och Stora T. (nuv. Turkistan).

[ 790 ]Tat'ra, bergknut på midten af Karpaterna, 2,647 m. h.

Tatt'ersall, eng., samlingsplats för hästsportsmän i London; äfv. i Sthm sed. 1898 ett T.

tatuēra, pryda huden med inristade o. färgade figurer, is. brukl. bland indian., Stillahafsöbor, negrer, sjömän, prostituerade.

Taube (tåb), 1) Hedv. Ulr., f. 1714, fr. 1730 Fredr. I:s älskarinna, 43 riksgref. af Hessenstein, d. 44. — 2) Evert, frih., f. 1737, d. 99 ss. gen.-löjtnant. Stort inflytande på Gust. III.

Tauchnitz, 1) Karl Christ. Trang, ty. boktr., f. 1761, d. 36. Utg. stereotypuppl. af de gamla klassikerna. — Hans brorson 2) Kristian Bernh. v., boktr., f. 1816, 60 frih., d. 84 Leipzig. Förläggare f. Collect. of brit. authors (till 1910 4,190 bd).

Tauenzien, Friedr. Bogislaw Eman., preuss. gref. o. gen., f. 1760 Potsdam, utmärkte sig 13, d. 24 ss. guv. i Berlin.

Taunton (tåntönn), st. i eng. grefsk. Somerset, vid Tone, 21,078 inv.

Taunus, bergsträcka mel. Main o. Lahn (Hessen-Nassau), högsta topp Feldberg, 881 m. h.

Taurien, ry. guvern., 63,554 kv.km., 1,447,790 inv. Hst. Simferopol.

Tauriska halfön, se Krim.

Taurus, sydligaste bergsträckan i i M. Asien, 3,000/3,500 m. h.

Tausen, Hans, den 1:e dan. reformatorn, f. 1494, son af en smed, Luthers lärj., det evang. partiets ordf. 30, d, 61 ss. bisk. Öfvers. de 5 Moseb.

tauto|logī (tav-), gr., onödigt upprepande af sma ordalag. -lōgisk, som innehåller tautologi.

Tavast, Magnus Olavi (Olsson), teol., statsm., f. före 1360, Eriks af Pommern kansler, 1412/50 bisk. i Åbo.

Tavastehus, län i Finland, 21,584 kv.km., 285,281 inv. Residensst. T. (fin. Hämeenlinna), 5,840 inv. Anl. omkr. 1240.

Tavastland, landsk, i inre Finld. Birger Jarls korståg dit 1240.

tavern', it., vinhus, krog.

taxamēter, gr., apparat för kontroll vid åkning i åkardroskor, angifvande åkturens längd.

Taxis, se Thurn u. T.

Tay (tä), fl. i Skotld, utfaller gm Firth of T. i Nordsj., 200 km.

Taygetos (taj-'), berg på Peloponnesos mel. Lakonien och Messenien, 2,410 m. h.

Taylor (talör), 1) Zachary, n.-amer. statsm., f. 1784 Virginia, anförare i kriget mot indianerna o. 46/47 mot Mex., republ. pres. 49, d. 50. — 2) Bayard, n.-amer. skald o. resande, f. 1825 Pennsylvan., d. 78 ss. sändeb. i Berlin. Skr. rom., dram., reseskildr., lyrik m. m. Utm. öfvers. af Faust.

te, bladen af Thea chinensis Sim., Ternströmiaceæ, buske i Assam, Kina, Japan, O.-Ind., Ceylon. Innehåller 11,4 % vatten, 21 % kväfvehalt. ämnen, 7 % gummi och dextrin, 12,4 % garfsyra, 5,1 % aska, och 1,4 % tein. Af två hufvudslag (grönt och brunt), med en mängd olika sorter: pecco-, kongo-, souchong-, haysan-, pärl- m. m. Det öfver land forslade s. k. karavan-t. är bättre än det sjöledes införda, emedan hafsluften inverkar skadligt. Sed. urminnes tider kinesernas nationaldryck, sed. 17:e årh. utbredt i Europ., hufvudsakl. i Holland, Engld, Ryssld. Årliga importen till Sverige omkr. 250,000 kg., till ett värde af omkr. 500,000 kr.

teak (tik), se tekträdet.

teā|ter, gr., byggnad f. dram. föreställning. -trālisk, beträffande t.; konstlad, tillgjord.

teatīner, en 1524 af kardinal Caraffa (sed. påf. Paul VI) stift. andl. orden, stadf. 1540.

teatotaler (tītåtätör), eng., absolut nykterist, absolutist.

Tebe, g. geogr., 1) egentl. Ape, hst. i öfre Egypt., förstörd 84 f. K.; [ 791 ]2) hst. i Boiotien, förstörd 335 f. K. af Alex. d. st., nu Tiva.

Tebris l. Tabris, st. i n.v. Persien, 200,000 inv. Betydl. handel.

teckning, se målarekonst.

Te de'um (näml. laudamus), lat., O, Gud, vi lofve dig!»; början t. den s. k. Ambrosianska lofsången.

Tegel, Erik Göransson, son t. Göran Persson (se d. o.), f. på 1560-talet, 98 hert. Karls sekret., 14 rikshist.-graf, 17 kammarråd, d. 36. Skr. Gustaf I:s och Erik XIV:s hist. m. m.

Tegetthoff, Wilh. v., österr. sjöhjälte, f. 1827 Steiermark, segrade 66 vid Lissa öfver it. flottan, 68 chef o. kommendör f. österr. krigsmarinen, d. 71 Wien.

Teglattfalasar, hebr. Tiglatpileser, namn på flere assyr. kgr. T. III (745/27) eröfr. 31 Babylon.

Tegnér, 1) Esaias, en af Sveriges mest ber. skalder, f. 1782 Kyrkerud (Värmld), 12 prof. i Lund, led. af sv. akad., 24 bisk. i Växiö, d. där 46. Staty i Lund. Skr.: Svea, Frithiofs saga, Axel, Nattvardsbarnen, lyr. dikt., tal m. m. Saml. skr. (ny uppl. 82/85), 7 bd. Många af T:s arb. öfvers. på Europas flesta språk. — Hans sonson 2) Esaias Henr. Vilh., filol., f. 1843, 79/08 prof. i Lund, ledam. af sv. akad. Skr.: Ninives o. Babylons kilskr., Sv. familjenamn m. m. — Dennes bror 3) Elof Kristof., f. 1844, 83 bibl. i Lund, d. 00. Skr.: Lunds univ. hist. (tills. m. M. Weibull), biogr. i Sv. biogr. lex. m. m. — 4) Alice Charl:a, sonsons hustru till 1), komp., f. Sandström 18 Karlshamn, bosatt å Djursholm, har komp., delvis med text, 5 haft. barn- o. ungd.-sånger samt motetter, kantater in. m. Känd o. sjungen of v. hela landet.

Tegucigalpa, hst. i s.-amer. republ. Honduras, 35,000 inv.

Teherān, sed. 1798 hst. i Persien, 280,000 inv.

teīn, se kaffein.

teint (täng), fr., ansikts-, hudfärg.

Teis, bifl. t. v. till Donau, uppr. på Karpaterna, utf. nära Petervardein, 1,356 km. l., omr. 142,390 kv.km.

teism', gr., tron på tillvaron af en lefvande gud ss. världens skapare.

Tejo, se Tajo.

Tejuco (-schuk), se Diamantina.

tek|nīk, gr., smnfattning. af de f. utöfvandet af en konst l. handtverk bestämmande reglerna; konstfärdighet. -nisk, som har afseende på konst l. yrke.

tekniska läroverk finnas i Sverige: Tekn. högskolan i Sthm samt tekn. skolor i Sthm, Göteborg. Malmö, Norrköp., Örebro, Borås, Eskilstuna, Härnösand.

teknologī, gr., läran om det riktiga tillvägagåendet vid råämnens bearbet. till olika slags föremål. Delas i mekan. t., s. sysselsätter sig m. råämnens behandl. f. hand l. maskin, o. kem. t., i hkn de kem. processerna spela hufvudrollerna. Båda 2 måste följa haa inom industrien.

tektonīk, gr., framställn. af konstmässigt hopfogade arb., is. af trä (konstsnickeri).

tekträdet, Tectonia L. fil., Verbenaceæ. T. grandis L. fil., i Främre o. Bortre Ind. samt på Java, lämnar lätt, men mycket fast o. elastiskt virke; ypperligaste skeppsvirket.

telefōn, gr., apparat för att medelst galvan. ström öfverföra ljudet på långt håll, uppfanns 1861 af prof. Reis, förbättrades och gjordes 1876 prakt, användbar af prof. Bell, liks t. ännu dels oförändrad, dels förbättrad (is. gm Hughes' mikrofon) är den mest använda. Gm ljudet sättes på afsändningsstationen en tunn membran i vibrationer, hvarigm en galvan. ström alstras, s. fortplantas t. en membran i hörselapparaten på mottagningsstationen, hvilken membran återgifver ljudet, ehuru försvagadt. För närvarande har Sthm relativt [ 792 ]största antalet t.-ledningar och apparater.

telegrāf, gr., inrättning för underrättelsers meddelande på längre afstånd medels öfverenskomna tecken. Akustisk t. gm ljud, anv. end. i sjöv. Optisk t. gm runda skifvor, färgade lanternor m. m., anv. vid järnvägar, och den 1793 af Chappe uppf., i Sverige förbättrade opt. t. medelst rörliga armar undanträngdes af den nu brukliga elektriska t., s. först 1833 praktiskt utfördes af Weber o. Gauss. Därefter kom Wheatstone 1837 m. sin nål-t. (mest anv. i Engld), hvars tecken gifvas m. rörl. magnetnålar, ungef. samtidigt Morse m. sin skrif-t., s. ännu har den största användning., 1858 Caselli med pan-t., som kopierar afsändarens skrift; därjämte äro äfv. typtryckstelegrafer uppfunna bland annat af prof. Hughes. — I den elektr. t. öfverföres rörelsen i afsändn.-stationens apparat t. mottagningsstationens gm galvanisk ström i metalltrådar l. kablar. Jfr trådlös telegrafi.

Tele'makos, gr. myt., son till Odysseus och Penelope.

Telemarken, ford. landsk. i s. Norge, nu en del af Bratsbergs amt.

teleologī, gr., läran om världens ändamålsenlighet.

telepatī, gr., tankeöfverföring från en person till en annan.

teleskop, gr., se kikare.

Tell, Wilh., sagohjälte i gamla Schweiz, från Uri; skall ha lefvat i början af 1300-talet.

Tellez (täljē), Gabr. (pseudon. Tisso de Molina), sp. dram., f. omkr. 1570 Madrid, d. där 48 ss. prior i klostret Soria.

tellūr, kem., Te = 128, 1782 af Reichenstein uppt., hvitt, metall. element, s. förekom, i legering, m. andra metaller. Eg. v. 6,33, smältpkt 500°. Upphettad i luften förbrinner t. till t.-syrlighet.

tellūrium, lat., apparat för åskådliggör. af jordens rörelse kring solen.

Tell'us, lat., se jorden.

tēma, gr., sats l. hufvudtanke f. tal, afhandl. l. tonstycke; skriftprof.

Tēmes (-mesch), 1) bifl. t. v. till Donau i Ungarn, 430 km.; 2) ung. komitat, 7,196 kv.km., 398,010 inv. Hst. Temesvar.

Te'mesvar (temmeschwār), bef. hst. i ung. komitat. Temes, 53,033 inv. 2 bisk.

Te'mis, gr. myt., Zeus' 2:a gemål, rättvisans gudinna, mor till horerna och parkerna.

Temis'tokles, athen. fältherre o. statsm., f. omkr. 527 f. K., ledare af Athens demokrat. parti, segrade 480 vid Salamis, landsförv. 71 flydde t. Persien, d. 60 Magnesia.

Temnaren, insjö i n.v. Uppland, omkr. 86 kv.km.

Tem'pe, g. geogr., tjusande dal Tessalien.

tempel, lat., gudshus, is. und. de förkristna religionerna, består i klass. arkitekturen af cellan jämte de därm. omedelbart förenade pelargångarna. T. med 1 pelargång, prostylos, med 2, amfiprostylos, med rundtorn gående, peripteros, med dubbla sidorader, dipteros.

tempelherrarne, andl. riddarorden, 1118 af Hugues de Payens o. fl. stiftad till pilgrimernas skydd, utmärkte sig i krigen mot mohammedanerna, men blef slutl. rik, öfvermodig o. egenmäktig; hade sed. 1291 sitt säte på Cypern, 1312 upphäfd af påf. Klemens V. Dräkt: hvit linnemantel m. 8-hörn. rödt kors öfver rustningen.

temperament', lat., beteckn. för ett förhärskande sinnestillstånd i förening m. en viss kroppskonstitution; delas i sangviniskt, lättrördt, känslosamt t., koleriskt, hetsigt, lidelsefullt t, melankoliskt, allvarligt, tungsint t., flegmatiskt, trögt, lugnt, likgiltigt.

temperatūr, lat., en kropps af termometern angifna värmegrad; tonk., intervallernas gm praktiken [ 793 ]betingade afvikning från akustiska renheten.

temperēra, lat., = moderera (se d. o.).

Templarorden, en 1883 af A. Peterson i N. York stift., ej hemlig förening af män och kvinnor f. absolut nykterhet, ömsesid. lifförsäkr. o. sjukhjälp. Inf. i Sverige 84 (61,569 medl. 08); äfv. i Norge och Danmark.

tem'po, it., tid, tidsmått; handgrepp. -rell, timlig, världslig. -rär, öfvergående, tillfällig.

tem'pus, lat., tid; gram., tidsform: presens, imperfektum, perfektum, pluskvamperfektum, futurum (se d. o.).

tenākel, lat., manuskripthållare för sättare.

tenalj', fr., befästningsystem med omväxlande en in- och en utgående vinkel.

Tenass'erim, prov. i brit. Birma, 121,026 kv.km., 978,073 inv.

tend|ens', fr., sträfvan i bestämd riktning. -entiös, som har en viss tendens.

tender, l. tänder, eng., vid lokomotiv fastkopplad vagn med kol- o. vattenförråd; sjö., ett mindre fartyg, som åtföljer ett större med uppgift att rekognoscera, öfverföra befallningar etc.

tendēra, lat., syfta till.

Teneriff'a, den största af Kanarieöarna, 2,026 kv.km., 138,008 inv., vulkanisk. Högsta bergtoppen Pico de T., 3,711 m. Hst. Santa Cruz.

tenes'mus, gr., läk., kramp i ändtarmens l. urinblåsans slutmuskler.

Tengberg, 1) Nikl. Ang., hist, f. 1832, d. 70 ss. prof. i Lund. Förf. — 2) Rudolf, hist., f. 1849, d. 76 ss. docent i Upps. Skr. tills. m. S. J. Boëthius 5:e del. af Sveriges hist. från äldsta tid till våra dagar.

Tēniers (-nirs l. -njē), David d. y., holl. genremål., f. 1610, d. 94.

tenn, kem., Sn = 118, sed. äldsta tider kändt metall. elem., förekommer end. i förening m. syre ss. t.-malm; hvitt, kristalliniskt, men dock smidigt. Eg. v. 7,29. Smältpkt 237°. Lösl. i klorvätesyra, koncentr. svafvelsyra och utspädd salpetersyra. Anv. till legering., lödning, förtenning af husgerådsart, beläggning af speglar m. m.

Tenn., förk. för n.-amer. staten Tennessee.

tennaska, se tennoxid.

Tennessee (-sī), 1) bifl. t. Ohio t. v., 1,946 km., omr. 105,831 kv.km.; 2) n.-amer. fristat, förk. Tenn.-108,905 kv.km., öfver 2 mill. inv, Huf.-när. landtbruk. Hst. Nashville. Stat 1796; konstitution 1870.

tenn|folium, se stanniol. -legeringar; förnämsta äro m. koppar l. brons, m. bly l. snäll-lod, s. anv. t. lödn. af mässing och m. antimon l. britanniametall. -malm, se tennoxid. -oxīd, en af tenns förening, m. syre, bildas gm upphettning af tenn vid lufttillträde ss. ett hvitt pulver, tennaska, s. användes t. glasyrer, emaljer m. m., men finns färdigbild, i naturen ss. svarta, starkt glänsande kristaller, tennmalm, hvarur metall, tenn framställes, och som finnes i Cornwall, Banka, Malakka, Australien, Sachsen. Sällsynt i Sverige. -salt, ur tennklorur (fören. af tenn o. klor) utkristalliserade färglösa kristaller. -sulfīd, se mussivguld.

Tennyson, Alfred, eng. skald, f. 1810, 50 poeta laureatus, 84 pär, d. 92 Aldworth. Skr.: Enoch Arden, dramer m. m.

tenōr, it., hög mansstämma från c till ettstrukna g.

tension, lat., fys., spänning; sträfvan hos inneslutna gaser att utbilda sig.

tent|āmen, lat., förexamen. -ation, pröfning, frestelse. -ator, = examinator. -era, på förhand pröfva; examinera.

tenūto, it., tonk., uthålligt.

teobromīn, kem., C7H8N4O2, basen i kakao; hvitt, kristalliniskt pulver.

teodicē, gr., Guds rättfärdigande f. allt ondt i världen. Namnet af Leibniz.

[ 794 ]teodolīt, gr., med kikare försedt instr. för mätning af horisontella o. vertikala vinklar.

Teodor, egentl. Kassa Kuaranya, kon. af Abessinien, f. 1818, reg. 55, eröfr. hela Abess. 57, ådrog sig krig m. Engld, slagen 68 vid Magdala, sköt sig s. å.

Teo'dorik d. st., östgoternas kon., f. 454, slagen 89/90 af Odoaker, grund. 493 östgoternas rike (se goter), d. 26. Begrafven i Ravenna.

Teodōsia = Feodosia (se d. o.).

Teo'frastos, gr. filos., f. omkr. 390 f. K. på Lesbos, eft. Aristoteles peripatetikernas ledare, d. 286.

teo|gnosī, gr., kunskap om Gud. -gonī, gr., läran om gudarnes uppkomst.

teokall'i, fornmex. tempelbyggnader, merendels stympade kvadratiska pyramider med kapell på hjässan.

teokratī, gr., gudavälde; regeringsform, enligt hkn prästerna äro Guds ställföreträdare (mosaisk t.).

Teo'kritos, gr. skald fr. Syrakusa, i 3:e årh. f. K. Skr. bukoliska dikter, hymner, elegier m. m.

teologī, gr., gudalära; smnfattningen af den kristna kyrkans lära om Gud.

teorēm, gr., påstående, hvars riktighet fordrar bevis.

teor|ī, gr., undersökning af, kännedom om o. framställning af reglerna f. en vetenskap, is. i motsats till praktik. -ētiker, person, s. undersöker grunderna för, men ej praktiskt utöfvar en vetenskap. -etisk, vetenskaplig.

teo|sōf, gr., mystiker, svärmare. -sofī, kunskap om Gud gm inbillad öfvernaturlig uppenbarelse.

teosofiska samfundet, hvars lära påstås vara sammanfattn. af österländska teorier i filosofi, sedelära m. m., stift. i New York 1875 af fru Blavatsky (se d. o.) o. H. S. Olcott; en gren i Stockholm fr. 1889.

Teplitz, st. i n. Böhmen, 24,420 inv. Ber. bad.

Tēra, g. geogr., se Santorin.

Tēramo, landsk, i mel. Ital., 2,765 kv.km, 320,376 inv. Hst. T., 8,700 inv.

terapī, gr., läkares förfaringssätt f. att bota en sjukdom, om hvars väsen, orsaker o. d. han förut förskaffat sig kännedom.

Terceira (-sēira), en af Azorerna, 421 kv.km., 48,920 inv.

Terek, flod i Kaukasien, utf. i Kaspiska haf., 616 km. l.

Teren'tius, Publius, kallad Afer, rom. lustspelsförf., f. omkr. 185 f. K. i Kartago, d. 159 f. K. Skr. 6 komedier.

Teresia Amalia Karol:a Jos:a Ant:a, prins:a af Sachsen-Altenb., f. 27/12 1836, förmäld 64 m. Nik. August, hert. af Dalarna, änkehert:a 73.

Terglou, topp på Alperna, n. om Triest, 2,865 m. h.

Terlizz'i, st. i s.-ö. Ital., m. omr. 23,233 inv.

ter'mer, gr., varma källor; rom. fornk., varmbadhus.

termīn, lat., gräns; bestämd tid.

Term'ini, st. på n. kusten af Sicilien v. T.-fl., m. omr. 18,650 inv.

terminism', se determinism.

ter mini tech'nici, lat., tekniska konstuttryck.

terminologī, lat.-gr., smnfattn. af alla för en konst l. vetenskap egendomliga uttryck.

terminsaffär, kallas affär, då varan skall levereras på bestämd tid; börsspekulation på vara, s. ej finnes i verkligheten o. i hkn vinsten beror på varans stigande l. fallande.

termīten, Termes L., t. steklarnas ordn. hör insektsläkte, hkt liks. myrorna lefver i samhällen und. en drottning och består dels af obevingade soldater l. arbetare, dels af bevingade hannar o. honor. Bekant för sina stora af lera o. sand formade, sockertoppslika boningar. T. fatalis F., i Ind. o. Afrika, och T. destructor, S.-Amer. o. Antillerna.

termo|elektricitēt, gm värme framkallad elektricitet. Smnlödes t. [ 795 ]ex. en antimon- och vismutstaf till en ring o. ena lödstället uppvärmes, uppkommer en i bestämd riktning gående elektr. ström, o. en af flere sdna element smsatt ring (termoelektrisk stapel) är i förening m. en galvanometer det känsligaste medlet f. uppmätande af små värmeverkningar. -grāf, gr., själfregistrerande termometer. -kemī, den del af kemien, s. handlar om värmeutvecklingen vid kem. reaktioner (ex. föreningar o. d.). -mēter, gr., instrument f. bestämmande af värmegraden, består af ett fint, till kula l. dylikt vid ena änden utblåst glasrör, fylldt m. kvicksilfver l. alkohol o. sed. lufttätt tillsmält. Celsius' t. betecknar fryspunkt, m. 0° och kokpkt m. 100°, Réaumurs m. resp. 0° o. 80°, Fahrenheits m. resp. 32° o. 212°. Maximi- o. minimi-t. består af två horisontella rör, det ena fylldt m. kvicksilfver, det andra med alkohol, m. små stafvar af stål i den förra o. glas i den senare, s. stanna på högsta och lägsta värmegraden. Bréguets metall.-t. består af tre olika, spiralvridna smnlödda metallremsor m. olika utvidgningsförmåga.

Termonde (-månd'), se Dendermonde.

Termo'pylai, lat. Thermo'pylæ, g. geogr., bergpass mel. Hellas o. Tessalien. Slag 480 o. 191 f. K.

Ter'ni, st. i mel. It., 30,641 inv.

Ter'pandros (lat. Terpander), gr. lyriker fr. Lesbos i 7:e årh. f. K. Grundläggaren af den gr. tonkonsten.

terpentīn, ett slags balsam, s. erhålles gm inskärningar i fl. barrträds stammar, lämnar vid destill. t.-olja o. kolofonium. Anv. dessutom äfv. t. sigill-lack, fernissor, kitt m. m. -olja, färglös vätska, erhålles gm destillation af t.; egendoml. lukt o. brännande smak, lösl. i alkohol o. ättiksyra, men löser själf svafvel, kautschuk, hartser m. m. Eg. v. 0,88; kokpkt 152/160°. Anv. t. målarfärg, fernissor, i med. m. m. -trädet, se Pistacia.

Terpsikōre, gr. myt., en af de 9 muserna, danskonstens gudinna.

terra, lat., jord; t. firma, fastland, fast mark; t. incog'nita, obekant land; område, på hkt man ej är hemmastadd.

terracott'a, it., föremål af bränd lera, is. från forntiden. Särdeles berömda de från Tanagra.

Terranōva, st. på s. Sicilien vid Medelhaf., 22,114 inv.

terrārium, lat., växthusformadt glaskärl t. förvaring i rum af växter, amfibier, insekter o. d.

terrass', trappform. upphöjn. i trädgård, på tak o. d.

terrier, eng., »jordhund», namn på råtthund.

territōri|āl, lat., beträffande ett -um, distrikt, område; i N.-Amer. blifvande unionsstat.

terrorism', lat., skräckvälde, is. jakobinernas i Frankr.

terräng', fr., land, mark; delas i militär. hänseende i öppen, fri och kuperad t.

ters, lat., tonk., 3:e tonen i en tonskala.

terserōl, it., fickpistol.

Tersērus, Joh. Elai, teol., f. 1605, 58 bisk. i Åbo, afsatt 64, 65 kyrkoh. i Sthm, 71 bisk. i Linköp., d. 78. Förf.

tersett', it.,trestämmigt sångstycke.

tersīner, it., 3-rad. af 5- l. 6-fotade jamber best. strofer; rimformel aba, bcb, cdc o. s. v.

Tersmēden, Per Reinh., polit., publ., f. 1805, fr. 53 lång tid medarb. i Aftonbladet, d. 80.

tertia (-tsia), lat., den tredje; 3:e klassen i en skola; hand., näst sämsta slaget af bräder; boktr., ett slags boktryckarstil mel. mittel o. text.

tertiān, lärjunge i skolans 3:e klass; mixtenstämma i orgel.

tertiärformationen, geol., den 3:e stora geol. formationen, indelas i eocēn l. undre, miocēn l. mellersta o. pliocēn l. öfre tertiärformat. Utgöres af sandsten, [ 796 ]skifferleror, märgel, kalksten, brunkolsflötser m. m.; stor rikedom på organ. lämningar. Under denna period lefde de stora däggdjuren, mastodonten m. fl., hvilka kunna anses som urtyperna till nu lefvande släkten. Af eruptionsbergarter märkas basalt, fonolit och trakyt.

Tertulliānus, Quint. Sept. Flor., kyrkofader, först retor, 185 kristen o. ifrig försvarare af kyrkoläran, d. omkr. 230.

tes, gr., sats, som skall bevisas; tvisteämne.

Te'seus (-sevs), gr. myt., son t. Aigeus, kon. i Athen, utförde underbara, Herakles' liknande dåd.

te'sis, gr., i poesien sänkning, obetonad del af en versfot. Mots. arsis.

teslaströmmar, af den kroat. elektrikern Nikol. Tesla (f. 1856) framkallade strömmar med höga spänningar o. svängningstal.

tesmotāt, gr., se arkont.

Tes'pis, myt. athen. dram. i 6:e årh. f. K. -kärra, uttryck för vandrande skådesp.-sällskap (af Horatius).

Tessālien, g. geogr., landsk, n. om Grekld vid Egeiska haf.; nu 4 grekiska nomarkier.

Tessaloni'ke, g. geogr., st. i Makedonien; nu Saloniki.

Tessīn, it. Ticino, 1) bifl. t. v. till Po, uppr. på S:t Gotthard, går gm Lago maggiore, utf. nära Pavia, 256 km.; 2) kanton i s. Schweiz, 2,818 kv.km., 130,800 inv. Huf.-rel. katol. Hst. Bellinzona.

Tessīn, 1) Nikod. d. y., gref., statsm., arkit., f. 1654, 81 slottsarkit. eft. fad. Nikodem. d. ä. (d. 1681), 97 öfverintend., 12 kgl. råd, riksr., d. 28, Sthms slottsbyggn. m. m. — Hans son 2) Karl Gust., gref., statsm., f. 1695, 28 faderns eftertr. ss. öfverintendent, 41 riksr., 47/52 kanslipres., 61 afsked från alla befattn., d. 70. En af hattpartiets led. Skr.: Bref till en ung prins m. m.

testament|e, lat., egentl. förbund; indeln. af bibeln; förordnande om död persons kvarlåtenskap. -ārie, testamentstagare. -ārisk, beträff. l. i följd af t. -testātor, testamentsgifvare.

testimōnium, lat., vittnesbörd, intyg; t. paupertātis, fattigdomsbevis.

tête (tat), fr., hufvud; spets; t.-à-t., mel. 4 ögon; jfr. tät.

Tetis, gr. myt., dotter till Nereus, gemål till Peleus, mor till Akilleus.

tetraēder, gr., mat., regelb. solid figur, innesluten af 4 liksidiga trianglar.

tetragōn, gr., mat., fyrhörning.

tetrāmeter, gr., 4-fotad vers.

Tetrapolitāna (Confessio), de 4 städernas, Strassburgs, Konstanz', Memmingens o. Lindaus, trosbekännelse af år 1530.

Tētuan, st. i Marokko, nära Medelhaf., 25,000 inv.

Teusīn, by v. Narva; fred 18/5 1595.

Teutoburgerwald, skogbevuxen bergås i Westfalen, mel. Weser o. Ems, 110 km. l. till 450 m. h. Slag 9 e. K.

teutōner, german. folkstam, 102 f. K. t. största del. tillintetgjord af romarne.

Tev'fik Pascha, kediv af Egypt., f. 1852, efterträdde 79 sin afsatte fader Ismail, d. 92.

Texas (te'schas, förk. Tex.), n.-amer. unionsstat v. Mex. vik., 688,343 kv.km., öfver 3 mill. inv. Berg: Rocky mountains, Ozark. Fl.: Rio grande, Colorado, Brazos, Sabine, Red river. Huf.-när.: jordbr., boskapssköts. Hst.: Austin. Unionsstat 1845.

text, lat., egentl. väfnad; sångord, is. t. operamus.; bibelställe, hvaröf. det predikas; en boks egentl. inneh. gentemot anmärkn.

textilindustrī, lat., kollektivnamn f. spinn-, väfnads-, sticknings- o. virkningsalster.

textūr, lat., smnfogning, väfnad; förening.

Tezel, egentl. Diezel, berykt. aflatskrämare, dominikanmunk, d. i Leipzig 1519.

[ 797 ]Thackeray (thäk'öre), Will. Makepeace, berömd eng. rom.-förf. o. humor., f. 1811 Kalkutta, d. 63 Kensington. Skr.: Vanity fair, Henry Esmond, The Virginians, Arthur Pendennis, The Newcomes m. m.

tha'latta, gr., haf.

Thalén, Tob. Rob., fys., f. 1827, 74/96 prof. i Upps., d. 05. Förf.

thaler, ty. silfvermynt, urspr. sed. början af 1500-talet joachimsthaler, slutl.= 30 silbergrosch. = 16,666 gram fint silfver = 2,67 kronor.

Tham, se Tamm.

Thames (tams), se Themsen.

than, eng., skotsk stamhöfding.

Théel (-tēl), Hjalm. Joh., zool., f. 1848, 92 prof. o. intendent vid riksmuseum i Sthm. Förf.

Thegerström, 1) Karl Ferd., skådesp., f. 1826 Sthm, d. 10 Täby, 71/98 premiäraktör vid Dram. teat. Framstående karaktärsskådesp. — 2) Robert (Bob), mål., f. 57 London, porträtt o. landsk. Idkar äfven musik o. har från trycket utg. sånger och violinstycken.

Theiner, 1) Augustin, ty. teol. o. kyrkohist., f. 1803 Breslau, d. 74. Skref jämte brodern 2) Joh. Ant., 1799/60, först emot kat. kyrkan, men öfvergick sed. till ultramontanerna.

Themsen, eng. Thames, Englands största flod, utf. v. Sheerness i Nordsj., 348 km., omr. 12,554 kv.km.

Theodōsius, 1) T. I, d. st., rom. kejs., f. 345 Cauca (Span.), med.-reg. 79, ensam härsk. 94, d. 95 Milano. Lämnade riket deladt mel. sönerna Arcadius o. Honorius. — Hans sonson 2) T. II, östrom. kejs. (408/50), föranstalt. d. theodosian. lagsaml.

Theorell, 1) Sven Lor., jur., polit., f. 1784, 48/57 just.-ombudsm., d. 61. Förf. — Hans bror 2) Joh. Pet., publ. f. 1791, utg. 20, 22 »Stockholms-courier», 23/32 »Dagl. Alleh.», till 43 medarbet. däri, äfv. medarb. i Aftonbl., d. 61. Utg. hist. skr. — Den förstes son 3) Axel Gabr., mat., f. 1834, d. 75 ss. docent i Upps. Uppf. själfregistrer. meteorograf, vindmätare m. m. Förf.

Theresiōpol (Maria Theresienstadt), st. i v. Ungarn, 72,737 inv.

thermidōr, fr., »värmemånad», 11:e mån. i fr. revolut.tidräkn., l9/7—18/8.

Thermo'pylæ, se Termopylai.

Thiers (tjär), fr. st. i dep. Puy de Dôme, 17,000 inv.

Thiers (~), Louis Ad., fr. statsman o. hist., f. 1797 Marseille, 20 journal., 30 deput., 32 inr.-min., 36 o. 40 min.-pres., förvisad 51, 63 i spetsen för oppos., 71 fr. republikens pres., störtad 73, d. 77 St. Germain. Skr.: Hist de la révol. franç., Hist. du Cons. et de l'Empire (öfvers. på sv.) m. m.

Thionville (-ångvill'), ty. Diedenhofen, bef. st. i ty. Lothringen vid Mosel, 10,062 inv. Kapitulation 24/11 1870.

Thomander, Joh. Henr., teol., vältalare, f. 1798, 33 prof. i Lund 50 domprost i Göteb., 56 bisk. i Lund, d. 65. Ledarn, af sv. akad. Skr. Predikningar m. m. Skr. 1877.

Thomas (tåmā), Ambroise, fr. komp., f. 1811 Metz, d. 96. Komp. Mignon, Hamlet, En sommarnattsdröm m. m.

Thomas, Will. Widgery, am. polit. o. förf. f. 1839, Portland, N.-Amer., am. minister i Sthm und. åtskilliga perioder fr. 83, mycket intresserad af sv. förh. o. utg. Sweden and the Swedes samt en öfvers. af V. Rydbergs »Den siste athenaren» m. m.

Thomas af Aquīno, it. skolastiker, f. 1224, d. 74. Kanoniser. 1323. Medeltidens förnämste skolastiker, kallad Doctor universalis l. angclicus.

Thomas a Kempis, egentl. Hammerken, mystiker, f. 1380 Kempen, d. 71 vid Zwolle; ber. för sin bok Om Kristi efterföljelse.

[ 798 ]Thomāsius, Krist., ty. rättslärd, f. 1655, 94 prof. i Halle, d. där 28. Skref mot toryren och häxeriprocesserna.

Thomas, Sankt, se Sankt T.

Thomasson, Per, folkskald, novellist, f. 1818, d. 83. Skr. en mängd berättelser m. m.

Thomson, James, eng. skald, f. 1700 Skottld, d. 48 Kew. Skr. den beskrifvande dikten The seasons, eng. folksången. Rule Britannia m. m.

Thomson, Carl Gustaf, entomolog, f. 1824, d. i Lund ss. Sveriges siste akademiadjunkt 99. Skr.: Opuscula entomologica (69/97, 22 bd) m. m.

thorā, hebr., lära, lag; Mose 5 böcker.

Thorell, Tord Tamerl. Teod., zool., f. 1830, 59/77 adjunkt i Upps., 78 tit. prof., d. 01. Skr.: On european spiders m. m. Bearb. Milne Edwards' Zoologiens grunder. — Jfr Torell.

Thoresen, Anna Magdalene, f. Kragh 1819 Jylland, nor. förf.a, d. 03 Köpenh. Skr.: Digte af en dame, rom. Signes historie (öfvers. på sv.) m. m.

Thorild (förut Thorén), Tom., vitterhetsidk., filos., f. 1759, reste 90 t. Engld, fängslad 92, 93 dömd t. landsflykt, 95 prof. i Greifswald, d. där 08. Skr.: Passionerna, Kritik öfver kritiker m. m. Saml. skr. 19/35, 4 bd; 73/81, 2 bd.

Thorn, befäst st. i W.-Preussen v. Weichsel, 31,928 inv.

Thorvaldsen, Alb. Bertel, ber. dan. bildh., f. 1770, d. 44 Köpenh., återinförde antikens plastik i den moderna bildh.-konsten. Hans museum där.

Thucy'dides, se Tukydides.

thuja, bot., i Amerika o. Sibirien inhemskt busk- o. trädsläkte. Prydnadsväxt.

Thumann, Paul, ty. mål., f. 1834, sed. 75 prof. i Berlin, d. 08.

Thunberg, Karl Pet., naturforsk., f. 1743, vidsträckta resor, 84 prof. i Upps., d. 28. Skr.: Flora japonica, Flora capensis m. m. Linnés lärj.

Thunsjön, sjö i kanton. Bern, gmflytes af Aar.

Thurgau, kanton i Schweiz, v. Rhen o. Bodensj., 1,005 kv.km., 113,221 inv., mest protestanter. Huf.-ort: Frauenfeld.

Thüringen, landsträcka mel. Saale, Werra, Harz och Thüringerwald, deladt i flera mindre stater, hufvudsakl. evangeliska.

Thüringerwald, bergsträcka i mel. Tyskland, mel. Saale o. Werra, 112 km. l., 12/38 km. b. Toppar: Schneekopf, 978 m., Beerberg, 984 m.

Thurn, Heinr. Mattias v., böhm. o. sv. grefve, f. 1567, ledde 18 böhm. upproret, sed. i Gust. II Adolfs tjänst, d. 40.

Thurn und Taxis, adelsfamilj, härstammande från fam. della Torre, s. 1237/1311 reg. i Milano, sed. 1460 förtjänt om ty. postväsendet, hkt den t. 1803 (i ngra stater t. 1867) innehade som monopol.

Thyrén, Joh. Karl Vilh., jurist, f. 1861 Lund, 83 fil. dr, 96 prof i Lund, 08 ledam. af 2:a kammaren, erhöll 09 uppdrag att utarb. princip, för en strafflagsreform. Förf.

Tiaki, se Itaka.

Tianschān, bergsträcka i Central-Asien, mel. Turkistan o. Mongoliet; högsta toppen Tengrikan, 6,500/7,300 m. h.

tiāra, gr., påfvens tredubbla krona, symbol af hans herravälde öf. själarna på jorden, i skärselden och i himmelen.

Tibērias, g. geogr., st. i Galiléen v. T.-sjön (Genesaret).

Tibērius, Claudius Nero, rom. kejs., f. 42 f. K., 05/11 i German, o. Retien, efterträdde 14 e. K. sin adoptivfar Augustus, sedermera vansinnig, lämnade reg. åt Sejanus, lefde sed. 37 i utsväfning. på Capri, mördad s. å.

Tībern, fl. i mel. It., uppr. på Apenn., utf. i Tyrrhen. haf., 370 km., omr. 15,858 kv.km.

[ 799 ]Tibet, kin. land mel. Himalaja o. Kuenlun, omkr. 2 mill. kv.km. o. öfver 2 mill. inv.; jordens största högland; torrt klimat, kalla, snöfattiga vintrar o. varma, regnlösa somrar; rik fauna. Hst.: Lhasa.

tibet, fin väfnad af kamull.

Tibull'us, Albius, rom. eleg. förf., f. omkr. 43 f. K. Rom, d. där omkr. 20 e. K.

tic douloureux (-dulurö), fr., se ansiktssmärta; t. convulsif (-kångvylsif'), kramp i ansiktsmusklerna.

Tichatschek, Jos. Alois, böhm. operasång., f. 1807, sed. 38 vid hofteat. i Dresden, d. 86. Hjältetenor.

Tichnor, Geo., n.-amer. lit.-hist., f. 1791 Boston, d. 71 ss. prof. i Cambridge (Amer.). Skr.: Hist. of span. litt. m. m.

Ticino (titschī-), se Tessin.

Tidaholm, stad i Skarab. l. vid Tidan; omkr. 5,000 inv. (10). Stadspriv. fr. 1/1 10.

Tidan, flod i Västergötl., uppr. på smål. högland., utf. vid Mariestad i Vänern.

Tidemand, Adolf, nor. genremål., f. 1814 Mandal, d. 76 Kristiania.

Tiden, 1) 47/51 af V. F. Palmblad utg. konserv. morgontidn. — 2) Af K. P. Arnoldson o. sed. af Hj. Branting 84/86 utg. aftontidn.

tidlösa, Colchicum autumnale L., Colchicaceæ, vild i s. och mel. Europa; hos oss i trädgårdar. Giftig.

tidräkning, se kalender.

tidrör, t. granatkartescher begagn. antändningsrör, som kunna ställas (temperas) för viss bränningstid.

tidsekvation, den tid, s. skall läggas till l. dragas från ett ställes medeltid f. alt få dess verkliga soltid.

Tieck, 1) Joh. Ludw., ty. förf., f. 1773 Berlin, d. där 53. Hufvudm. f. nyromantiken. Skr. dramer, satirer, roman., förträffl. sagor m. m. — Hans bror 2) Friedr., bildh., f. 1776 Berlin, d. där 51.

Tien-tsin, kin. hamnst. v. Peiho, Pekings hamn, 800,000 inv.

Tietjens, Thérèse, ty. operasångerska, f. 1831 Hamburg, d. 77 London; äfv. bek. för sin välgörenhet.

Tiflis, ry. guvern. i Kaukasus, 44,607 kv.km., 1,051,032 inv. Hst. T. vid Kur, 160,645 inv. Fästn., 2 ärkeb., bad, muséer.

tigern, se kungs-t;

tigerormen, Python, giftfritt ormsläkte i s. Asien och på Sunda-öarna. P. tigris blir ända till 8 m. l.: ofta i menagerier.

Tigerstedt, 1) Karl Konstant., fin. hist., f. 1822, 80 tit.-prof. Skr.: Handl. rör. Finlands hist., m. m. — Hans son 2) Robert, fysiol., f. 1853, 86 prof. vid Karol. instit., fr. 1900 prof. i Hälsingfors. Skr.: Studien über mechan. Nervenreizung, Blodomloppets fysiologi m. m.

tiggarmunkar, urspr. franciskaner o. dominikaner, sedermera äfv. karmeliter o. augustiner m. fl.

Tiglatpileser, se Teglattfalasar.

Tigrānes, namn på flere af Armeniens forna kgr; mest bekant är T. II, den store, f. 121, d. 36 f. K.

Tigris, fl. i främre Asien, uppr. på Taurus, bildar m. Eufrat utloppet Schat-el-Arab i Pers. viken, 1,870 km. l., omr. 358,000 kv.km.

Tilburg, holl. st. i N.-Brabant, med omkr. 45,625 inv.

tiles (tajls), eng., tegelplattor till beläggning af golfytor.

Tilly, Jean Tserclaes de, fälth., f. 1559 på slottet T. i Belgien, 10 bai. fältmarsk., 19 anför. f. ligans här, 30 kejserl. generalissimus, stormade 31 Magdeburg, s. å. slagen vid Breitenfeld, 32 sårad v. Lech, s. å. d. i Ingolstadt.

Tilsit, st. i Ostpreuss. v. Memel, 37,110 inv. Betyd. handel. Fred 7—9/7 1807.

timbre (tängbr), fr., klocka utan kläpp; röstens klangfärg; stämpel.

[ 800 ]Timbuk'tu, st. i n.v. Afrika, nära Niger, omkr. 20,000 inv. Viktig handelsplats.

time is money (tajm iss mönn'i), eng., tid är pengar (värd).

Times (tajms), The, »tiderna», Englands förnämsta tidn., grund. 1785 af John Walter.

timīd, fr., skygg, rädd, försagd. -itēt, rädsla, skygghet etc.

timjan, Thymus L., Labiatæ. Back-t., T. serpyllum L., allm., o. trädgårds-t., P. vulgaris L., inhemsk i södra Europa, köks- och kryddväxter, läkemedel.

Timōleon, korint. fältherre, f. omkr. 411 f. K., dödade 66 sin efter envälde sträfv. bror Timofanes, fördref 43 Dionysios d. y. från Syrakusa, slog 40 kartagerna, d. 37.

Timor, den största af de små Sundaöarna, 34,907 kv.km., omkring 500,000 inv. Norra del. portugisisk, hst. Dilli; södra holländsk, hst. Kupang.

tim'pano, it., tonk., puka.

Timur, kallad T. lenk (den lame), däraf Tamerlan, mongol, eröfr., f. 1335, eröfrade Samarkand, mel. o. v. Asien, slog Bajasid I 1402 vid Angora, d. 05.

Timurtasch, lustslott vid Adrianopel; Karl XII:s vistelseort efter kalabaliken i Bender.

Tingsten, Lars Herm., milit., polit., f. i Jönk. län 1857, chef för krigshögskol. 02, statsråd 05/07; gen.-maj. 06, kommendant i Boden.

tinktūr, lat., flytande, vanl. i sprithalt. lösning innehållet läkemedel.

Tintorett'o, egentl. Giacomo Robusti, it. hist.-mål., f. 1512 Venezia, d. där 94. Tizianos lärjunge.

Tiohärad, lagsaga, s. bildades på 1100-talet o. bestod af Värend, Njudgungen o. Finveden i Småland.

tionde, se grundskatter.

Tipperary (-ärr'i), grefsk. i s. Irland, 4,297 kv.km., 159,754 inv. Hst. Clonmel.

Tippo Saib, sultan af Maissur, f. 1751, efterträdde 82 sin far Haider Ali, sökte fördrifva engelsm., stupade 99 vid deras stormning af Seringapatam.

tirād, fr., stycke ur teaterpjäs, bok o. dyl.; vidlyftig strof; ordsvall.

tiraljör, fr., skarpskytt.

Tirén, Johan, genre- o. landsk.-målare, f. 1853, 00 led. af Konstakad. Motiv fr. Jämtland, m. m.

Tirso de Molina, pseud. för G. Telloz.

Tisbe, se Pyramus o. T.

Tischbein, Joh. Heinr. d. ä., ty. mål., f. 1722, d. 89 Kassel.

Tischendorf, Lobegott Fried. Konst., ty. bibelkritiker, f. 1815, 45 prof. i Leipzig, d. där 74. Vidsträckta resor.

tisdag, veckans 3:e dag, ben. efter Ty (se d. o.).

Tisifōne, gr. myt., en af erinnyerna.

Tisnaren, insjö mel. Östergötl. o. Södermanl. omkr. 40 kv.km.

tistelorden (Andreasorden), skotsk ord., stift. 1087 af Jak. I, förnyad 1703; 1 klass.

Tisza v. Boroschenö, Koloman, ung. statsm., f. 1830, sedan 75 ung. min.-pres. o. inr.-min., d. 02 Budapest.

titān, kem., Ti = 50; 1789 uppt. metall. elem., förekommer alltid i fören. med syre; ännu ej framställdt kompakt. -järnmalm, svart l. brunt min. af titanoxid, järnoxidul och järnoxid; i Dauphiné, Gastein, Norge, Cornwall.

titānerna, gr. myt., söner af Uranos o. Gaia; reste sig mot gudarna o. störtades därför i Tartaros.

Titānia, älfdrottning, Oberons gemål.

tit|el, lat., påskrift, öfverskrift; ämbets- o. hedersbenämning; inskrift på en bok; rättsgrund, förevändning; smnfattn. af en persons värdighetsnamn. -ulera, kalla (ngn) med en viss titel. -ulär, till titeln, blott till namnet.

Titicāca, sjö på gränsen mel. Peru o. Bolivia, 3,824 m. öfv. haf., 8,331 kv.km., t. 210 m. djup.

Ti'tus, 1) T., aposteln Paulus' lärjunge o. medhjälpare. — 2) T. Flavius Vespasianus, rom. kejs., [ 801 ]son af Vespasian., f. 41 e. K., förstörde Jerusalem 70, kejs. 79, d. 81; regerade mildt.

Tītyos, gr. myt., jätte, af Zeus störtad i Tartaros, där två gamar hacka på hans ständigt åter tillväxande lefver.

Tiundaland, ett af de 3 gamla folklanden i Uppland.

Tiveden, skogbevuxen bergsträckn. mel. Västergötland o. Närike.

tīvoli, it., förlustelseställe, vanl. fören. m. trädgårdsanläggn., djurpark o. s. v.

Tiziāno Vecell'i, ber. it. mål., f. 1477 Pieve di Cadore, lefde mest i Venezia, d. där 76. Talrika kyrko- o. helgonbilder, porträtt m. m.

Tjolöholm, gods i Hall. med storartadt corps-de-logis o. stuteri.

tjufbill, Plinus, Coleop'era. P. fur, tjufbagge, bokborrbill, 3/6 mm. l. insekt, rostbrun med 4 hvita hårfläckar på täckvingarna, lefver i gammalt trä, böcker, naturaliesaml. o. d., s. larverna förstöra.

tjurfäktning, strid mel. mskor o. tjurar på en arena till allmänhetens förlustelse, ännu spanjorernas älsklings nöje. Tjurfäktarne (toreros), s. delas i picadores o. banderilleros, reta tjuren, tills hufvudkämpen (espada) sticker svärdet i bringan på densma; nådestöten erhåller djuret af matadoren.

Tjurkö, ö i Östersjön, nära Karlskrona; stenbrott.

tjära, produkt vid torr destill. af trä, torf, brun- o. stenkol. Stenkols-t., s. är ett mycket viktigt ämne, erhålles i stor skala ss. biprodukt vid lysgasberedn. o. anv. ss. tätningsmedel, till framställn. af anilinfärger o. oljor, till impregnering af trä m. m.

Tjörn, ö i Kattegatt, tillh. Göteb. o. Boh. l., omkr. 140 kv.km., 10,000 inv.; bildar T:s härad.

toalett', fr., nattduksbord med tillbehör; prydnadssaker; klädsel (is. fruntimmers).

toast (tåst), eng., välgångsskål; rostad brödskifva.

tobak, Nicotiana L., Solanaceæ, ettårig, storbladig, i trop. Amer. inhemsk växt, hvaraf många arter odlas. Bladen anv. till rök- o. tugg-t., cigarrer o. snus. T.-rökn. hade v. Amerikas upptäckande redan länge varit i bruk där, is. till skydd mot moskitos. 1558 kom t. till Europa o. användes först till snus o. ss. läkemed., o. Jean Nicot, efter hkn den fick namnet, förde den till Frankrike. Efter tyska krigen på 1600-talet kom t. Sverige. Den narkotiska verkan frambringas gm flyktig olja och nikotin. Världsproduktionen af råvaran 900,000 ton pr år. Största förbrukn. N.-Amer. (3,1 kg. på person), minsta i England (0,5). Årliga tillverkn.-värdet vid svenska tobaksfabrikerna (10) omkr. 20 mill. kr.; importen 4,5 mill. kg. till ett värde af 8 mill. kr.

Tobolsk', ry. guvern. i v. Sibirien, 397,692 kv.km,, 1,433,043 inv. Hst. T. vid Tobol o. Irtyschi, 21,401 inv.

Tocantins, fl. i Brasil., upptar den större Araguaya o. utf. i en af Amazonflodens mynn.; 2,640 km. l., omr. 979,000 kv.km.

tōga, fornrom. öfverrock af hvitt ylletyg i ett enda stycke. T. prætex'ta, med purpurbräm, bars af högre ämbetsmän o. af friborna gossar till deras 17:e år. T. virīlis, enfärgad t., bars af friborna ynglingar, sedan de fyllt 17 år.

Togo, Heiha-chiro, gref., jap. general, f. 1847, öfverbef. för flottan i ry.-jap. kriget 04/05, tillintetgjorde eng. flottan vid Port Arthur, 07 grefve.

toise (tåās), fr. längdmått, förr = 1,949 m.; nu = 2 m.

Toi'vola, ort nära Kuopio; slag 1808.

Tokaj, st. i Ungarn vid Teis, 5,110 inv. Vinodl.

Tokio, förut Jedo, hst. i Japan, på ostkust, af Nippon, 2,063,828 inv. (06). Univ., hand., industri; slott.

tolag, platty., vid 1856/58 års riksd. afskaff. afgift i sv. stapelstäder för [ 802 ]inkomm. o. utgående varor, ersatt gm viss procent af tullinkomsterna.

Toldy, Frz, ung. lit.-hist, f. 1805, d. 75 ss. prof. i Budapest. Arb. i ung. lit.

Tolēdo, sp. prov., 15,334 kv.km., 376,814 inv. Hst. T. vid Tajo, 23,317 inv. Univ., ärkeb.

Tolentīno, it. st. v. Chienti, 12,872 inv. Fred 19/2 1797. Slag 2—3/5 1815.

toler|ans', lat., fördragsamhet, is. religiös (mots. intolerans). -ant', fördragsam. -era, fördraga, öfverse med.

Tolīma, stat i Colombia vid öfre Magdalenafl., 20,050 kv.km., 200,000 inv. Hst. Purificacion.

Toll, Joh. Kristof., gref., militär, statsm., f. 1743, 92 gen.-löjtn. o. pres. i krigskoll., 93 dömd för delaktigh. i Armfelts smnsvärjn., 01 gen.-guv. i Skåne, 02 gen., 07 fältmarsk., d. 17.

Tollstādius, Erik, predikant, f. 1693, d. 59 ss. kyrkoherde i Sthm. Skr. predikningar m. m.

Tolna, ung. komit. vid Donau, 3,546 kv.km., 253,182 inv. Hst. T.

Tolstoi (-oj'), 1) Alex., ry. gref. o. skald, f. 1818 Petersburg, d. 75 där ss. kejserl. hofjägmäst. Skr. oper., rom. m. m. — 2) Lev Nikolajevitsch, ry. gref. o. förf., f. 1828 Tula, 51/55 officer. Skr.: Krig o. fred m. m. Saml. arb. (80), 10 bd, Anna Karenina, Kreutzersonalen, Uppståndelsen, religiösa, socialpolitiska o. a. arbeten.

tolteker, Mexicos äldsta kulturfolk, från 5:e/11:e årh.

tōlubalsam, en gulhvit l. rödbrun, i alkohol lösl., aromat. luktande balsam, s. crhålles af den till Papilionaceæ hör., i S.-Amer. väx. Myroxylon toluiferum. Anv. till rökmedel m. m.

tom (tåm), gr., afd., del af ett lit. arb.

tomahawk (-håk), nordamer. indianernas stridsyxa. Begrafva t., hålla fred.

Tomas, bisk. i Strängnäs, d. 1443. skr. Engelbrektsvisan m. m.

Tomas, Kristi apostel, för sitt tvifvel på Kristi uppståndelse blifven till ordspråk; berättas ha pred. i Indien. Dag 21/12.

tomater, se Lycopersicum.

tom'back, ett slags röd mässing; användes is. till oäkta prydnadssaker, vissa maskindelar m. m.

tom'bola, it., ett slags nummerlotteri.

Tommasēo, Niccolò, it. patriot o. förf., f. 1802 Dalmatien, d. 74 Florens. Skr. patriotiska roman., dikter öf. Dante m. m.

Tomsk, ry. guvern. i Sibirien, 857,682 kv.km., 1,927,679 inv. Hst. T. vid Tom, 65,533 inv. Hand.

ton (tonn), eng., handelsvikt. Metrisk t. = 1,000 kg.; eng. t. = 1,016 kg. Register-t, mått på fartygs kub.-inneh. = 100 eng. kfot = 2,832 kub.m.

tonfisksläktet, Thynnus G. Cuv., till de taggfeniga fiskarnas ordn. hör. släkte. Dit höra: Vanl. tonfisken, T. mediterraneus Risso, 180/300 cm. l., icke sällsynt vid Bohuslän; mindre tonfisk., T. thunnina Cuv. & Val., ända till 89 cm., o. tropikernas bonīt, T. pelamys L., ända till 1 m. l.

Tongaöarna 1. Vänskapsöarna, ögrupp i Stilla haf., ö. om Fidschiöarna, sed. 1899 und. eng. protektorat, 1,043 kv.km., 22,600 inv. Kon. (sed. 93 Georg II) residerar i Nukualofa. Huf.-ö: Tongatabu.

tōnica, it., tonk., grundtonen i en tonart.

tōniska medel, stärkande, nerv- o. muskelverksamhet befordrande medel.

ton'kabönan, se Dipteryx.

Ton'kin, norra delen af Anam vid T.-viken af Kines. hafvet, 119,200 kv.km. 7 mill. inv. 1884 fr.

tonnage (-äsch), fr., ett fartygs lastdryghet.

tonneau (-nå), fr., vikt = 1,000 kgr., spannmålsmått = 15 hl., rymdm. = 1,44 kub.-m.

tonsūr, lat., en katol. andligs rakade hjässa.

[ 803 ]tontryck, färgtryck på papper med färgadt bottentryck.

topās, färglöst l. gult, rödakt., blått, grönt kristallin. min. af kiselsyr. lerjord o. aluminiumkiselfluorid; i Brasilien, Sibirien, Sachsen, Böhmen. Ädelsten.

Topēka, hst. i Kansas vid K.-flod., 39,149 inv.

Topēlius, Zakris, fin. skald, f. 1818 v. Ny-Karleby, 54 prof. i Hälsingfors, emeritus 78, d. där 98. Jämte Runeberg Finlds förnämste skald. Skr. dram., rom. (Fältskarns ber.), skaldestycken, sagor, reseskildr. m. m.

topografī, gr., ort- o. jordbeskr.

Topsöe, Vilh., dan. förf., tidn.-man, f. 1840, skr. reseskildr., berättelser m. m.

Tor (ty. Donar), nord. myt., son till Odin, åskans gud, ägare t. hammaren Mjölne, s. återvänder i handen efter kastet, och bältet Megingjord, s. förstärker hans kraft; gift med Sif.

tōrax, gr., bröstharnesk; anat., bröstkorg; ent., mellankropp.

Torben Oxe, se Oxe.

Tordenskjold, Peder, norsk sjöhjälte, f. 1691, tillfogade sv. flottan stor skada 19, d. 20.

Torekov, municip.-samh. i Krist. l., 400 inv. (08).

Torell, Otto Martin, zo., geol., f. 1828, 58 o. 59 resor till Spetsbergen o. Grönland, 66 e. o. prof. i Lund, 71 chef för Sveriges geol. undersökn., d. 00. Skr.: Bref om Island, Spetsbergens molluskfauna m. m. Jfr Thorell.

torf, gulbrunt till becksvart ämne af förmultnande växt- o. djurdelar. Anv. till bränsle, till beredn. af tjära, lysoljor, brännb. gaser, ammoniak m. m.

Torgau, befäst st. i prov. Sachsen vid Elbe, 12,307 inv. Slag 3/11 1760.

Torgny, lagm. i Tiundaland, tvang 1018 Olof Skötkonung till fred med Norge.

tories (tårr'is), se tory o. whig.

Torīno, se Turin.

tōrium, kem., Th = 233, af Berzelius 1828 uppt. metall. element; träffas end. ss. silikat.

tornādos (sp. hurrican), hvirfvelstorm i Atlanten.

Tornberg, Karl Joh., orientalist, numismat., f. 1807, d. 77 ss. prof. i Lund. Utg. Ibn-el-Alhirs chrönika, öfvers. koranen m. m.

Torne älf, gränsfl. mel. Sverige o. Finland. 375 km.

Torne lappmark, se Lappland.

tornēring, under medelt. ridderl. kämpaspel till fots o. till häst m. olika vapen.

Torne träsk, insjö i Norrb. l., utl. gm T. älf.

Torneå, fin. Tornio, fin. st. vid Bottniska vik. o. Torne älf, 1,575 inv. — Se Neder-, Öfver-T.

tornister, ty., kr., ränsel (för dagens proviant); foderpåse.

tornsvalan, Cypselus apus L., hör till skärrfåglarnas ordn., är svartbrun med grönaktig glans, 18 cm. l.; allm. öfver hela Sverige; flyttfågel.

Toron'to, hst. i prov. Ontario (Canada) vid Ontariosj., 208,040 inv. Univ.

torpēd|o, torped, med explosiva ämnen fylld, under vattnet verkande kropp till förstör. af fientl. fartyg, afskjutes ant. medelt komprimerad luft ur rör (fisk-t.) l. förankras i hamnar o. antändes från land gm elektr. ledning (sjöminor). Uppf. 1805 af Fulton. Laddades förr med krut. nu m. andra explosiva ämnen., -båt, med torpeder försedda, snabbgående fartyg, t. förstör, af större krigsskepp. -jagare, till jagning af minbåtar afsedda fartyg.

Torquay (-kī), st. i eng. grefsk. Devonshire vid Torbay, 33,625 inv. Hafsbad.

Torquemāda, Tom. de, af jud. härkomst, 1483 sp. storinkvisitor, fördref 92 judarne ur Spanien, d. eft. 92. Lät bränna omkr. 9,000 personer ss. kättare.

Torre Annunziāta, it. st. v. Neapolit. vik., med omr. 28,143 inv.

Torre del Grēco, it. st. vid [ 804 ]Neapolit. vik. o. foten af Vesuvius, med omr. 33,299 inv.

Torrenssjön, saltträsk i S. Australien, 6,200 kv.km.

Torres sund, mel. Australien o. N. Guinea.

Torricelli (-tjäll'i), Evangelista, it. mat. o. fys., f. 1608, d. 47 ss. prof. i Florens. Uppf. barometern (T:ska tomrummet).

torsdag, veckans 5:e dag, ben. efter Tor (se d. o.),

Torshälla, st. i Södermanl. l. vid Eskilstunaån, 1,848 inv. (08). Fabr. Privil. 1317.

torsionsvåg, se vändvåg.

torsk, sjukdom i munslemhinnan hos små barn, förorsakas af en svamp. s. bildar hvita beläggningar. Disponerande orsak: osnygghet. Behandling: renlighet, diet, tvättning med lösning af klorsyradt kali m. m.

torsklefvertran, se fisklefverolja.

torsksläktet, Gadus L., till mjukfeniga fiskarnas ordn. hör. släkte. Vanliga t., G. morrhua L., 150 cm., allm. vid Sveriges västkust o. i Östersj. Koljan, G. æglefinus L., 70 cm. l., allm. i Öresund o. Kattegatt, Hvittlingen, G. merlangus L., 50 cm. l., allm. vid Sveriges västkust. Glystorsken, G. minutus L., 26 cm. l., i Kattegatt. Gråsejen, G. virens L., 109 cm. l., i Kattegatt, m. fl. arter.

Torslow, Olof Ulr., skådesp., f. 1802, d. 81. Förf.

torso, it., bålen af en bildst.

Torstensson, Lennart, grefve af Ortala, fältherre, f. 1603, 32 gen. vid artill. o. fången, utväxlad 33, 41 fältmarsk. o. guvern. öfver Pommern, vann 42 slag. vid Breitenfeld, 44 v. Jüterbogk, 45 i Böhmen, 48 gen.-guv. öfver Halld, Värmld o. Dal, d. 51.

Torsön, ö i ö. Vänern.

Tortōsa, sp. befäst st. v. Ebro, 2,452 inv. Bisk.

tortyr, lat., ford. brukl. framkallande, gm särsk. instrum., af smärta för att tvinga anklagade till bekännelse. Afskaffad på de flesta ställen i 18:e årh., i Sverige 1772.

tory o. whig (i pl. tories o. whigs), sed. 1680 namn på de båda eng. polit. partierna, urspr. godsägare o. borgare, sederm. konservativa (tories) o. liberala (whigs).

Torön, ö i Östersj.

Toscāna, till 1859 storhertigd. i mel. Italien, nu it. landskap, deladt i 8 provinser, 22,338 kv.km., 1,8 mill. inv. Hst. Florens.

totāl, lat., hel o. hållen, fullständig. -isātor, vadhållningsbyrå vid hästkapplöpningar. -sera, smnslå, smnräkna. -iter, helt o. hållet, fullständigt. -itēt, helhet, det hela.

Tōtilas, östgot. kon. 541/52; stupade 52 mot Narses.

Totleben, Edu. Janov. v., ry. gref. o. milit., f. 1817, försvarade 54/ 55 Sevastopol, ledde 77 belägr. af Plevna, 78 öfverbefälh., 79 gen.-guv. i Odessa, 80 i Vilna, d. 84. Förf.

Tott, urgam. skandin. ätt. 1) Erik Axelsson, statsm., 1450 riksråd, 57 o. 66 riksförest., d. 81. — Hans bror 2) Ivar Axelsson, statsm., 1464 höfvitsm. öfver Gottland, 66 g. m. Karl VIII:s dotter Magdalena, 86 tvungen att fly till Danmark, d. s. å. — 3) Klas Axelsson, fälth., krigsöfverste i Livland, utmärkte sig vid Ileval 1570/71 o. Lode 73, 76 riksråd, 90 dömd ämbetet förlust., d. 96. — 4) Åke Henriksson, militär o. statsman, f. 1598, d. 40 ss. riksråd o. fältmarsk. Fick tillnamnet »Snöplogen».

touche, fr., framställningssätt; tonk., anslag; mål., penselföring, manér. -era, röra, beveka.

Toulon (tulång'), fr. befäst st. vid Medelh., 104,000 inv. Krigshamn, arsen., betyd. hand.

Toulouse (tulūs), fr. st. v. Garonne, 150,000 inv. Ärkebisk., univ., domkyrka. Slag 10/4 1814. Ford. hst. i grefsk. T., 1271 franskt.

Tourcoing (turkåäng'), st. i n. Frankrike, 81,900 inv. Talrika fabr., handel.

Tournai (turnä; flaml. Doornick), [ 805 ]bef. belg. st. v. Schelde, 37,800 inv. Bisk.

tourniquet (turnikä), se turnikett.

Tours (tûr), fr. st. vid Loire, 68,000 inv. Domk., ärkeb. 11/9-10/12 1870 säte för fr. reg.

tout (tû), fr., hel och hållen, all, allt; t. à fait (tutta fä), alldeles, helt o. hållet, fullkomligt; t. à l'heure (tutta lör), genast, strax; t. beau (tuba), sakta! håll! (till hundar); t. le monde (tūlömångd'). hela världen, alla mskor; t. le reste (tulörässt'), hela återstoden.

Tower (tau'ör), gam. citadell i London vid Themsen, sedan statsfängelse, nu museum.

toxikologī, gr., läran om gifterna o. deras verkan.

toxiner, af bakterier bildade giftigt verkande ämnen.

tradition, lat., muntl. berättelse, arfsägen; antages i kat. kyrkan jämte bibeln ss. rättesnöre för tron.

Trafalgār, sp. bergudde vid Atlanten, s. om Cadiz. Slag 21/10 1805.

trafīk, it., rörelse; handel, köpenskap.

tragant', se dragant.

trag|edī (-sche-), gr., sorgespel. -iker, sorgspelsförf. -isk, beträffande t., sorglig.

Trajānus, Marc. Ulpius, rom. kejs., f. 53 i Spanien, efterträdde 98 s. adoptivfar Nerva, regerade mildt o. rättvist, underkufvade Dakien, d. 117 i krig mot parterna.

trajektfartyg (-schakt-), ångfärja; pråmart. byggda ångfartyg f. personers, järnvägstågs o. d. förande öfver vattendrag.

trakēer, gr., luftrör, insekters o. spindlars andningsorgan.

Trakehnen, by i Ostpreuss., 2,429 inv. Preussens förnämsta stuteri.

trakeotomī, gr., öppnande af luftstrupen t. förekommande af kväfning vid förträngning af luftstruphufvudet gm svulster, vid difteri, strypsjuka m. m.

Trākien, g. geogr., landsk, n. om Grekland.

traktamen'te, lat., egentl. behandl.; bespisning, kostpenningar.

trakt|āt, lat., religiös flygskr.; fördrag mel. stater. -ēra, spela (ett instrument), förpläga, undfägna.

trakthuggning, skogs afverkande medelst nedhuggaing af vissa af del. l. skiften. (Mots. blädning).

trakyt, hvitgrå till brun l. svart, tät l. porös vulkanisk bergart af fältspat jämte andra bergarter. I Ungarn, Italien, Anderna, på Kanarieöarna o. s. v.

Tralles, Joh. Geo., ty. fys., f. 1763, d. 22 London. Uppf. d. efter T. ben. alkoholometern.

trampolīn, fr., svikt, språngbräde.

tramways (-wäs), eng,, spårväg.

tran, tjockflytande fet olja, s. framställes af hvalars, hvalrossars och andra hafsdjurs späck samt lefver. Anv. i garfverier ss. smörjn.-ämne, till lysämne, läkemedel m. m.

tranchera (trang-), fr., skära för (steken).

Tranér, Johan Vind., filolog, skald, f. 1770, 15 tit.-prof. i Uppsala, 25 kyrkoh. i Söderköping, d. 35. Mästerl. öfvers. från klassikerna, öfvers. till latin af Tegnérs Nattvardsbarnen m. m.

Trāni, bef. it. st. vid Adriat. hafvet, med omkr. 31,800 inv. Ärkebisk., domkyrka.

Trankebār, brit.-ostind. st. v. Bengal, vik., omkr. 6,000 inv. Hamn.

trankīl, fr., lugn. -isera, lugna.

tranquillo, it., tonk., lugnt.

träns . . ., lat., i samnsättn.: på andra sidan om . . .

transaktion, lat., förhandling, förlikning.

Transbaikālien, ry.-sibir. område s. och ö. om Baikalsjön 613,475 kv.km., 672,037 inv. Hst. Tschita.

trans|cendent', lat., öfverskridande gränserna för erfarenheten. -ept', byg., tvärskepp i kyrka. -figuration, omgestaltn., is. Kristi förklaring. -formation, ombildning. -formera, ombilda, omgestalta. -fusion af blod, insprutn. af blod från en frisk mska (ford. äfven från lamm) i en sjuk mskas ådror. Anv. v. stark blodförlust, koloxidförgiftning, anemi m. m.

[ 806 ]transitīv, lat., öfvergående; spr., t: t verb, ord, uttryckande verkan öfvergående fr. ett föremål till ett annat. Intransitivt verb, ord, uttryckande ett tillstånd l. ej öfvergående verkan.

trans'ito, it., gmförsel af varor, s., kommande från utlandet, blott forslas gm en hamn, ett land l. d.

Transkas'pien, ry. område i Central-Asien mel. Kaspiska haf. och Aralsjön, 554,861 kv.km. 382,487 inv. Hst. Aschabad.

translātor, lat., öfversättare.

Transleithānien, Österrike på andra sidan om fl. Leitha (räkn. från Wien), ford. ung. kronans länder.

transläktet, Grus L., till vadarnas ordn. hör. fågelsläkte. Vanl t., G. communis Bechstein, askgrå, 114/119 cm. l., allm.; flyttfågel. Jungfru-t., G. virgo L., blågrå, 82 cm. I Afrika, Indien.

transmutationsteorien, se descendensteorien.

transpadānsk, beläget på andra sidan Po (från Rom). T:a republiken, 1796 af Bonaparte grund. stat, omfattande österr. Lombardiet, 97 förenad m. Cispadanska republ. till Cisalpinska republ. (se d. o.).

transpar|ang', fr., målning på oljadt, utspändt, bakifrån belyst papper. -ant', genomskinlig.

transpiration, lat., hudutdunstning.

transponēra, lat., tonk., omskrifva ett musikstycke från en tonart till en annan.

transport', fr., fortskaffning, befordran; i bokföring: summa, s. öfverföres från en sida till en annan. -abel, som kan öfverflyttas, fraktas. -era, öfverflytta, öfverföra; öfverlåta växel. -ör, fr., en i 180° indelad halfcirkel af mässing l. dyl. för mätn. o. afsättn. af vinklar.

träns|substantiation, lat., ämnesförvandl.; den kat. dogmen, enl. hkn brödet o. vinet i nattvard, gm konsekrationen förvandlas till Kristi lekamen o. blod. -umēra, lat., öfverföra, göra afskrift. Transumt', en sådan afskrift.

Transsylvānien = Siebenbürgen.

Transvaal (-vāl), sed. 1909 själfstyrande brit. koloni (förr fristat) i s.ö. Afrika, mel. Vaal- o. Limpopoflod., med Swasilandet 304,913 kv.-km., 1,440,340 inv. (boer, engelsm., kineser, kaffrer m. fl.). Hst. Pretoria.

transversāl, lat., geom., linje, som skär ett system af andra linjer.

Tranås, köping i Jönköp. 1., 2,260 inv. (08). Vattenkuranstalt.

Trāpani, västligaste prov. på Sicilien, 2,457 kv.km., 390,301 inv. Hst. T. vid Medelhaf., 45,452 inv. Hamn, fästn.

Trapassi, se Metastasio.

trapets' l. trapezium, gr., 4-hörning med 2 motstående sidor parallella.

Trāpezunt, se Trebisond.

trapp, geol., benämn. på de finkorniga l. täta varieteterna af diabas.

trappers, eng., n.-amer. pälsjägare.

trappis'ter, sträng munkorden, stiftad 1122 i fr. klostret La Trappe.

trappsläktet, Otis L., till vadarnas ordn. hörande släkte. Stora trapp., O. tarda L., ofvan svart, under hvit, stjärten roströd, 104/ 111 cm. Lilla trapp., O. tetrax L., 45 cm., o. asiat, kragtrapp., O. maquéeni, ofvan ljust rostbrun, under hvit, stjärten rostbrun, på halsen långa svarta och hvita fjädrar, 64 cm. l. T. förekommer i s. o. mel. Europa, v. Asien, n. Afrika.

Trasimēniska sjön, sjö i mel. Ital., 115 kv.km. Slag 217 f. K.; nu Lago di Perugia.

trass, annan benämning på pimstenstuff i vissa trakter vid Rhenflod., särskildt vid Laachersjön.

trassent', it., hand., växelutställare.

trassēra, it., draga en växel (tratta) på viss person (trassāt).

Traste'vere, it., på andra sidan Tibern (Tevere), högra sidan af Tiberstranden i Rom.

[ 807 ]trastsläktet, Turdus L., hör till tättingarnas ordn. o. omfattar hos oss tal-t., T. musicus L., rödvinge-t., T. iliacus L., dubbel-t., T. viscivorus L., snöskatan l. björk-t., T. pilaris L., kol-t., T. merula L., ring-t., T. torquatus L., m. fl., alla flyttfåglar, utom dubbel-t.

Trasyb'ulos, athen. fältherre, bidrog 411 f. K. till störtande af oligarkien, befr. 03 Athen från 30 tyrannerna, mördad 390 ss. befälh. för Athens flotta.

tratta, se trassera.

trattōria, it., spiskvarter, värdshus.

Trautenau, st. i n.ö. Böhmen, 13,290 inv. Slag 28/6 1866.

Trave (trafe), ty. kustfl., utfaller i Östersjön. 112 km.

Travemünde (trafe-), st. i lübeckska fristat. vid Östersj. o. Trave, 2.017 inv. Hamn, skeppsfart, bad.

Traventhal (trafen-), by i Slesvig-Holstein vid Trave. Lustslott. Fred 8/8 (18/8) 1700.

travestēring, it., omskrifn. af en allvarsam dikt till en komisk m. förändring af formen. (Mots. parodi.)

trawl, eng.,  »trål», släpnät.

Traz os Montes (tras us mång'tes), port. prov., 11,117 kv.km., 427,358 inv. Hst. Braganza.

Trebb'ia, bifl. t. h. till Po, 93 km. Sl. 218 f. K.

Trebell'i, Zelia (egentl. Gilbert), koloratursångerska, f. 1838 Paris, d. 92.

Trēbisond, Trapezunt, turk. vilajet i n.ö. del. af M. Asien, 948.500 inv. Hst. T. v. Svarta haf., 35.000 inv. Hamn.

trekejsarslaget = slaget v. Austerlitz 2/12 1805.

treklang, tonk., ackord af två öfv. haa liggande terser.

Trelleborg, st. i Malmöh. l. vid Östersjön, 9,179 inv. (08). Omtalas på 1200-tal., nedgick på 1600-tal. till en by, återfick stadsrättigh. 1865. Ångfärjeförbindelse med Sassnitz.

trēma, se dieresis.

trēmolo, it., tonk., darrande föredrag.

Trenck, 1) Frz. v. der, österr. frih., f. 1711 Kalabrien, 40 anförare f. pandurerna; tapper, men grym, 46 inspärrad på Spielberg, d. där 49. — Hans kusin 2) Friedr. v. der, frih. o. preuss. milit., f. 1726 Königsberg, 44 af obekanta skäl inspärrad på Glatz, flydde 47, gripen 53 och insatt på Magdeburg, frigifven 63, giljotinerad 94 Paris.

trente et quarante (trangt e karangt': 30 och 40), fr., ett rouge et noir likn. hasardspel.

Trento, se Trient.

Trenton (trän'tön), hst. i N. Jersey vid Delawareflod., 76,766 inv. Sl. 26/12 1777.

Trentschin, ung. komitat v. Donau, 4,444 kv.km., 281,665 inv. Hst. T. vid Waag.

trepanēring, lat., kir., utsågande af en bit af hufvudskålen m. trepanborren; anv. ngn gång för borttagande af benskärfvor l. främmande kroppar.

tres (träss), lat., tre; t. fa'ciunt colle'gium tre utgöra ett kollegium, d. v. s. tre behöfvas för en frågas afgörande.

trettioåriga kriget, gemensamma benämn. på de strider, s. utkämpades i Tyskland fr. 1618 och slötos gm Westfaliska fred. 1648.

tre'uga De'i, lat., »gudsfred»

Trevelyan (trevill'jön), Geo. Otto, eng. statsm., f. 1838, 65 i underhuset, 82/84 statssekr. för Irld, 92/95 min. för Skotld. Förf.

Trevīso, prov. i n. Italien, 2,467 kv.km.. 420,436 inv. Hst. T., 33,987 inv. Bisk., domk.

trian'gel, lat., 3-siding; musikal. slaginstrum. T.-mätning, indeln. af en del af jordytan i trianglar, s. trigonometriskt beräknas.

Trianon (-nång'), Stora o. Lilla, 2 lustslott i Versailles' park.

trīas, gr., den 1:a af de sekundära format., består af brokiga sandstens-, musslekalk- o. [ 808 ]keupergruppen; innehåller stensalt, märgel, gips, dolomit, djur- och växtpetrifikat.

Triboniānus, rom. rättslärd, ordför. i kommission, f.: uppsättandet af corpus juris civ., d. 546 1. 547.

tribūn, fr., talarstol, läktare: äfven = apsis.

tribūn, lat., i gamla Rom 494 f. K. införd tjänsteman för bevakande af folkets rätt gentemot adeln. -āt, i Frankrike 1799/07 församl. af 100 medlemmar, s. delade lagstiftande makten med lagstift. kåren.

tribunāl, lat., domstol.

tribūt, lat., pålaga af underkufvadt folk till segraren. -är, skattskyldig.

tricycle (tricykl' o. traj'cykl), 3-hjulig velociped.

Tridentin'ska mötet, se Trient.

Trient', it. Trento, st. i Tyrolen vid Adige, 24,868 inv. Furst-bisk., domk. Kyrkomöte fr. 13/12 1545 t. 4/12 1563.

Trier, reg.-omr. i Rhenpreuss. 7,183 kv.km., 931,053 inv. Hst. T. vid Mosel, 46,703 inv. Bisk., domkyrka.

Triest (tri-est'), hst. i österr. kustlandet vid Adriat. haf., m. omr. 203,000 inv. Hamn, betyd. hand. Bisk., domk.

Triewald, Sam. (von), skald, kritik., f. 1688, 20 legationssekr. v. kongressen i Braunschweig, 25 holsteinskt hofråd, 32 justitier., 38 verkl. statsr., d. 43. Skr.: Satire emot våra dumma poeter m. m.

Trifōlium, se klöfver.

triglyfer, gr., arkit., de till doriska frisen hör. djupräfflade, rätvinkl. takstöttorna.

trigonometrī, gr., den del af mat., s. lär att beräkna en triangel, då 3 af dess delar, däribland minst en sida, äro kända. Delas i plan o. sfärisk t.

trikīnen, Trichina spiralis, Owen, 1,5/3 mm. lång trådmask, som i svinets kött innesluter sig m. en kalkkapsel, hkn vid förtärandet af t.-haltigt fläsk upplöses i magen, då t, kommer ut, parar sig, gmborrar tarmväggen o. kommer in i musklerna. En hona föder ända till 1,000 ungar. Medför ofta döden.

tri'kolor, lat., trefärgad; (med uttal trikålår) trefärgad nationalflagga l. kokard.

trikå, fr., siden-, ylle- l. bomullstyg m. strumpväfnad.

trillion, en million billioner, 3:e digniteten af en million.

trilobīter paleont., fossil ordn. af kräftdjuren, hkas ryggskal gm två långsgående fåror är deladt i tre afdeln.

trilogī, gr., trehet; hos de gaml. gr. dramatikerna tre i inre smnhang stående dramer, s. uppfördes efter haa. Af R. Wagner anv. i Nibelungenring. Tillägges ett satyrspel (4:e dramat), uppkommer en tetralogi.

tri'meter, gr., tragikernas vers af 3 dubbeljamber, gm cesur delad i 2 olika hälfter.

trimorf', gr., treformig; kem., kropp, s. uppträder under tre olika former.

Trincomalī (eg. Trikonomala'i), bef. st. på Ceylons n.ö. kust, 12.893 inv. Hamn.

Trīnidad, eng. ö bland Små Antillerna, 4,544 kv.km., 281,120 inv. Hst. Port of Spain.

trīo, it, tonk., tonstycke för 3 instrum. l. stämmor; mellersta satsen i danskomp.; 3-stämm. orgelstycke.

triōl, it., tonk., tretonsgrupp med samma värde s. en af dem.

trionāl, dietylsulfonmetyletylnietan, ett sömnmedel.

Trīpoli, se Tarablus.

Trīpolis, turk. vasallstat på n. kusten af Afrika, öfver 1 mill. kv.km., 1 mill. inv. Större del. öknar. Hst. T. vid Medelh., 30,000 inv. Befäst hamn.

tripōd, gr., trefot, is. den i Apollontemplet i Delfoi, från hkn Pytia hämtade orakelsvar.

tripp'el, matt, gulgrått l. gult miner. af kisel jämte lera o. [ 809 ]järnoxid; anv. ss. polermedel o. till gjutformar.

trippel-allians', tremaktsförbund, is. det af 23/1 1668 mel. England, Nederländerna och Sverige mot Frankrike.

trirēm, lat., fartyg m. 3 rader roddarbänkar öfver haa.

Trismegis'tos, se Hermes.

trist, lat., sorgsen, dyster, mulen.

Tris'tan och Isol'de, breton. saga, poet. behandlad af Gottfrid af Strassburg, dram. af R. Wagner m. fl.

Tristão da Cunha (-tāung da kun'ja), ögrupp i s. Atlanten, under eng. beskydd, 116 kv.km.

tritōner, gr. myt., lägre hafsgudomligheter.

triumf', lat., en segerrik fältherres högtidl. intåg i gamla Rom; seger, lysande framgång. -ātor, rom. fälth., som firar triumf. -era, hålla segertåg; fröjdas, jubla.

triumf'båge, fristående, rikt prydd portbyggnad t. firande l. minne af högtidl. intåg.

triumvirāt, lat., reger. förd af tre män. Rom hade två, det 1:a mel. Crassus, Pompejus o. Cæsar (60/50 f. K.), det 2:a mel. Antonius, Octavianus o. Lepidus (43/31).

triviāl, lat., alldaglig, platt. -itēt, allvarlighet, platthet.

Trocadēro, palats, uppfördt till världsutställn. i Paris 1878 o. uppkalladt eft. d. af fransmännen 1823 intagna fortet T. vid Gadiz. Nu museum.

Trochu (-schy), Louis Jul., fr. gen., f. 1815, 59 i Italien, 70 guv. i Paris o. pres. för republ. reg., trädde tillbaka 72, d. 96.

trofē, gr., segertecken.

troglodyter, gr., jordkuleinvånare.

Troīl, Uno v., teol., reseskildr., f. 1746, d. 03 ss. ärkebisk. i Upps. Förf.

Troj'a, Ilion, Ilium, g. geogr., hst. i landsk. Troas i M. Asien, vid Egeiska haf., grundl. af kon. Troas, förstördt enl. sagan 1184 f. K. af grekerna. Utgräfn. af Schliemann 71/72 o. 90.

trokē, gr., versfot — .

Trolle, urgam., från Danmark härst. ätt. 1) Gust. Eriksson, statsm., landsförrädare, blef 1515, mycket ung, ärkebisk.; afsatt 17, 20 åter ärkebisk. o. ledamot af reg., flydde 23 till Danmark, deltog på Lübecks sida i grefvefejden, stupade 35 vid Öxnebjerg. — 2) Henr. af, rom.-förf., f. 1829, 47/56 sjöofficer, d. 86. Skr.: Skeppet Ölands flagga, Sjöofficeren m. m.

Trolle-Ljungby, st. fideikom.-egend. i Kristianst. l.

Trollhättan, världsberömda fall i Göta älf, kringgås af Trollhätte kanal, hvars trafikförmåga nära tredubblas gm anläggningen af den förbättrade farleden mel. Vänersborg o. Göteborg, hvartill ss. medel 22,800,000 kr. anslogos af 1909 års riksdag. S. å. anslogos 1 ½ mill. kr. till anläggn. af ledningar för distribution af elektr. kraft från Trollhättans kraftstation.

Trollope (tråll'op), Anth., eng skriftställ., f. 1815, d. 82 London. Skr. förträffliga reseskildr. o. 80 bd romaner.

trombōs, gr., tilltäppning af blodkärl gm blodlefrar, uppkomma dels gm tryck l. yttre skada, dels gm sjukd. i blodkärlen, bristande cirkulation m. m. Af blodlefrarna kunna stycken afskiljas o. gifva anledn. t. emboli (sed. o.) m.m.

Tromsö, 1) stift i nordl. Norge. 2 amt i sma stift, 26,246 kv.km., 74,302 inv. 3) Hst. i T. stift på en ö, 6,455 inv. Bisk., hamn, fiskerier.

Trondhjem, 1) stift i mel. Norge, 2) Hst.T., ford. Nidaros, vid T.-fjorden, 38,156 inv. Bisk., berömd domk., hamn. Norska kgrs gamla kröningsst.

trop, gr., figurl. talesätt.

tropīkerna, gr., vändkretsarna, länderna mel. dem.

Troppau, hst. i österr. Schlesien vid Oppa, 26,748 inv.

Trosa, st. i Södermanl. l. v. [ 810 ]Östersjön, 836 inv. (08). Nämnes på 1300-talet.

trosbekännelse, kort framställn. af ett relig. partis lära.

Trossnäs, exercispl. i Värml. l.

trottoār, fr., gångbana bredvid körbana.

trousseau (trûsså), fr., brudutstyrsel.

Trouville (truvill'), fr. st. vid Kanalen, 6,137 inv. Badort.

Troy (tråj), st. i N. York vid Hudson, 75,507 inv.

troy (tråj), vikt i England för ädla metaller o. juveler, 1 t.-pund = 373,242 gram.

Troyes (tråa'), fr. st. vid Seine, 53,146 inv. Bisk., domk.

trubadūr, provençalsk, ridderl. lyrisk konstskald i medeltid.

Trudhem l. Trudvång, nord. myt., Tors borg.

trumhinnan, se örat.

trust (trösst), eng., förening af affärsföretag i sma näring för att upphäfva konkurrensen o. sålunda uppdrifva prisrna.

truvēr, fr., i Nordfrankr. und. medelt. = episk trubadur.

tryck|frihet, rättigheten att utan af myndighet i förväg lagda hind. gm tryck utgifva skrifter. Grundlag 1766, upphäfd ss. sådan 74, inskr. 80 o. 85, utvidgad 1809, ny förordn. o. grundlag 1810. Till agitationers hämmande ändrad 1910. Jury inf. 1815. -press, mek. inrättn. af många slag, för tryckning af böcker o. tidningar m. m. Handpressen, med skruf l. häfstång, i äldre tider af trä, sed. af järn (användes i Sverige ännu på 1850-talet). Snällpressen, med tryck mot cylinder, uppfunnen af Fr. König 1810; senare rotationspressen, hufvudsakl. afsedd för tidningar. Digeltryckpressen, för smärre tryck, s. k. accidenstryck. För öfrigt en mängd pressar och kombinationer för olika ändamål. -svärta, färg af kimrök och linolja för bok- och tidningstryck.

tryff'el, Tuber cibarium L., Gasteromycetes, likt potatisen under jorden växande, klotformig svamp i Algeriet, Frankrike, Tyskland, Sverige m. m., omtalas redan af Teofrastos o. Plinius; uppsökcs af hundar l. svin.

trymå, fr., fönsterpelare; väggspegel.

trådkors, af fina trådar l. spindelväf gjorda kors i okularets brännpunkt på tuber till afvägningsinstrum., astron. ändamål m. m.

trådlös telegrafi, beror på den 1896 af Marconi (urspr. af Hertz 88) upptäckta vågformiga fortplantningen af en elektr. urladdn., den s. k. gnisttelegraferingen. Består väsentl. af afsänd., en Rühmkorffinduktor, och af mottagaren, kohären, ett m. metallkorn fylldt glasrör, s., så snart det träffas af den elektr. vågen, blir ledande o. genomsläpper strömmen af ett lokalbatteri, som passerar skrifapparaten. — Flottans gnisttelegrafstation för trådlös telegrafi i Karlskrona öppnades där 15/7 1910.

trådmaskar, Nematodes, klass af maskarna, ha långsträckt, cylindrisk, oledad, mer l. mindre trådlik kropp; de flesta intestinalmaskar. Dit höra spolmasken, springmasken, trikinen m. fl.

trål, se trawl.

träffen, ty., slaglinje.

träl, ford. i norden samhällsklass utesluten från alla medborgerl. rättigheter; träldomen näst. upphäfd 1335.

Trälhafvet, fjärd af Östersjön vid Vaxholm.

träna, eng., sport., utbilda, härda för sporttäfling.

träng, fr., till en armés forväsen hör. trupper och materiel.

träsnidarkonst l. xylografi, konsten att i träskifvor (stockar) så framställa teckn., att de blifva upphöjda och kunna aftryckas i tryckpress. Först användes t. af kineserna, nu på konstnärl. ståndpunkt.

träsprit, se metylalkohol.

träättika, se metylalkohol.

tröghet, kroppars egensk. att [ 811 ]erfordra kraft för att försättas i l. ur rörelse.

Tröst, Sven, pseud. för K. Snoilsky.

Tsad, sjö i mel. Sudan, af växlande storlek.

tsar, af lat. cæsar bildad titel på Rysslands härskare, först anv. 1125; sedan 1547 nyttjad af alla ry. kejs.

Tschaikovskij, Pet. Iljitsch., ry. komp., f. 1840, d. 93. Skr. symfonier o. operor (Eugen Onegin, Jolanta) m. m.

Tschantschau, kin. st. vid Siang-Kiang, 1,000,000 inv. 1904 öppn. för främ. handel.

Tschudi, 1) Egidius, schweiz. hist., f. 1505, d. 72. — 2) Joh. Jak. v., schweiz. res., f. 1818, 38/43, 57/59 i S.-Amerika, 66/83 sändebud i Wien, d. 89. 3) Clara, nor. förf.:a, f. 1859 af schweiz. ursprung, har skr. hist. rom.

tsin, kin. vikt = 3,757 gram.

Tsing, se Taitsing.

tschakå, se schakå.

tschang, kin. längdmått = 3,58 m.

tschecker l. czecher, slav. befolkning i Böhmen o. Mähren.

tscheckiska språket o. litteraturen. T. spr., en gren af slav. språkstammen, talas is. i Böhmen o. Mähren, har 42 bokstäfver. Litter.: Äldsta minnesmärken fragment af eper från 9:e årh. o. af episka o. lyr. dikt. fr. 13:e. Gm Hus höjdes prosan. Bland förf. i senare årh. må nämnas Dobrovski, Schafarik, Kollar, Gelakovsky, Neruda.

Tsche-mul-po, Koreas viktigaste hamn, 17,000 inv. Sjöslag 1904.

tscherkesser, befolkn. i Tscherkessien l. Cirkassien (vid Kaukasus).

Tschernaj'a, fl. på Krim. Slag 25/5 1855.

Tschernajef, Mik. Grigorjev., ry. gen., f. 1828, 64 i Turkistan, 76 öfv.-befälh. i Serbien, sed. 82 gen.-guv. i Turkistan, d. 98.

Tschernigov, guvern. i s. Ryssland, 52,402 kv.km., 1,970,000 inv. Hst. T. vid Desna, 22,500 inv.

Tschernitschef, Alex. Ivanov., ry. furste o. fälth., f. 1779, 12/14 mot fransm., 28 krigsmin., 48 och 52 min.-pres., d. 52 Castellamare.

tschetvert, ry. spannmålsmått = 2.099 hl.

tschibūk, turk. tobakspipa.

tschubo, jap. ytmått = 3,32 km.

tschūder, folk af finsk härkomst i Ryssland.

tschukt'scher, mongol. folk i n.ö. Sibirien.

Tuamōtuöarna, fransk ögrupp i Stilla haf. ö. om Sällskapsöarna, 930 kv.km., 6,800 inv. Mest korallöar.

tuarēger, mohammed. berber i mel. Sahara, omkr. 300,000.

tub, lat., se kikare.

tūba, lat., blåsinstrument.

tuberk'ler, latt., hirskornstora nybildningar i animal. väfnader, oftast i lungorna, hvarigenom lungsot uppkommer. Förorsakas af t.-baciller l. t.-klyfsvampar.

tuberkulīn, ett af den ty. läkaren R. Koch uppfunnet medel mot tuberkulos, användes numera endast för att upptäcka tuberkulos hos nötkreatur.

tuberkulōs, se lungsot.

Tübingen, st. i Württemberg vid Neckar, 16,786 inv. Univ., bibl., observ., slott.

Tudor (tjûdör), eng. familj fr. Wales, s. med Henr. VII gm släktsk. på mödernet med huset Lancaster 1485 kom på tronen; utdog 1603 med Elisabet.

tuff, lucker, stenart is. gm vatten åstadkomna aflagringar af vulkaniska eruptionsprodukter.

Tuilerierna (tyilrī-), se Paris.

Tuis'ko, germanernas stamgud.

tukānen, Ramphastus toco L., till gökfåglarna hör. släkte i Brasilien, 58 cm. l., lämnar prydnadsfjädrar.

Tuky'dides, lat, Thucydides, ath. fälth. o. hist., f, omkr. 455 f. K. Athen, mördad 403. Peloponnes. krig. hist. m. m.

Tula, guvern. i Stor-Ryssland, [ 812 ]30,958 kv.km., 1,419,456 inv. Hst. T. vid Upa, 109,352 inv. Fabr.

tuladosor, niellerade silfverdosor, is. från Tula.

Tūle, g. geogr., fabelakt. land vid Europas yttersta nordvästgräns, möjl. västra Norge.

tull, afgift för in-, genom- l. utförsel af varor. Har t. till ändam. att end. förskaffa staten inkomster, är den finans-t., men skydds-t., om den skall skydda den inhemska industr. för utländsk täflan, och prohibitiv-t., om tullsatsernas höjd rent af omöjliggöra införseln.

Tullberg, Tyko Fredr. Hugo, zool., f. 1842, 83/93 prof. i Upps. Förf.

Tullgarn, kgl. lustslott i Södermanl. l. vid Östersjön.

Tull'us Hostilīus, den 3:e af Roms sagokgr, 672/40 f. K.

tulpānen, Tulipa L., Liliaceæ. Trädgårds-t., T. Gesneriana L., inhemsk i orienten, införd från Turkiet, uppdrefs först 1560 i Augsburg af Konr. Gesner, odlas is. i Holland. Vilda t., T. silvestris L., växer i Tyskland och Schweiz.

tulpānträdet, se Liriodendron.

Tult'scha, rumän. st. i Dobrudscha vid Donau, 20,041 inv. Hamn.

tulubb', ry., pälsfodrad ytterrock.

Tumba, sv. riksbank:s pappersbruk i Sthms l.

tumlaren, Phocæna communis Lesson, hör till hvaldjuren, är ofvan svart, under hvit, allm. vid Sveriges kuster, uppnår en längd af 1,5/1,8 m.

tūmor, lat., svulst.

tumör, lat., ansvällning, svulst.

tumult', lat., folkupplopp, uppror. -uārisk, som angår tumult.

tun (tönn), eng. vinmått = 252 o. ölmått = 216 gallons.

tun'dra, stor sump- o. mosstäpp i n. Ryssld o. Sibirien.

tungan, muskulöst, af slemhinna beklädt organ, hvars små papiller innesluta ändpunkten af smaknerverna.

tungspat, se barium.

tungūser, mongol. folk i ö. Sibirien; «döddansare».

tūnica, lat., gamla romarnes underplagg.

Tūnis, fr. vasallstat i n. Afrika vid Medelhafvet, 167,400 kv.km., omkr. 1,8 mill. inv., mest mohammedaner. Prod.: esparto, olja, spannmål, ull, frukter. Hst. T. vid T.-viken, 170,000 inv. Forter, hamn. — 1575 turk., 1871 autonomt, 81 und. fr. beskydd. 82 uppror, sed. 97 helt i fransm. händer.

tunnel, eng., gm jord l. berg gräfd l. sprängd väg.

tupé, fr., uppkammad pannlugg.

turanska folken o. språken, gemensma benämn. för folken o. deras språk i Hög-Asien samt n. och ö. Europa.

turbān, turkars o. orientalers med tyg omlind., mössartade hufvudbeklädnad.

turbin, lat., ben. för fl. slags hjulform., af vatten- l. ångkraft drifna maskiner.

Turenne (tyränn'), Henri de la Tour d'Auvergne de, fr. vicomte o. fälth., f. 1611 Sedan, 44 marsk., segrande vid Rhen o. Nederländ., förhärjade 74 Pfalz, stupade 75 vid Sasbach.

Turgai, ry. prov. mel. Ural o. Aralsjön, 456,397 kv.km., 458,416 inv. Hst. T.

Turgen'jev, Ivan Sergievitsch, ry. skald, f. 1818 Orel, d. 83 nära Paris. Skildrar i sina rom. ry. samhällslifvets tillstånd o. förbrytelser. Skr.: Tagebuch eines Jägers m. m.

Turgot (tyrgå), Anne Robert Jacq., fr. statsm., f. 1727, 52 parlam.-råd, 74 fin.-min., afsked. 76, d. 81. Reformer.

Turin, it. Torino, it. prov., 10,236 kv.km., 1,147,555 inv. Hst. T., till 1861 Sardiniens o. till 65 Italiens hst., vid Po, med omr. 336,000 inv. Univ., domkyrka, ärkeb. Betydl. handel. Slag 7/9 1706.

turist', fr., resande.

Turkestān l. Turkistan, land i [ 813 ]Centr.-Asien, delas i Ost-T., kines. lydland, o. Väst-T., ry. gen.-guvern. sed. 1867, 1,071,000 kv.km., 3,248,000 inv. Hst. Taschkend.

Turkiet, Memalik i Osmanije, l. Osmaniska riket, land i s. ö. Europa, främre Asien och n. Afrika, tills. omkr. 6 mill. kv.km., 39,8 mill. inv., hvaraf omedelb. besittn. 2,987,100 kv.km. o. 24 mill. inv., i Europa 169,300 kv.km. m. 6,130,200 inv,, i Asien 1,766,800 kv.km. m. 16,898,700 inv., i Afr. 1,051,000 kv.km, m. 1 mill. inv. Egentl. Europeiska T. omfattar 169,317 kv.km. med 6,1 mill. inv., hvartill komma följ. skattskyldiga lydstater: i Europa Kreta, i Asien furstend. Samos, i Afr. Eg. Egypten o. Eg. Sudan, tills. 3,048.000 kv.km. m. öfver 15 mill. inv. Berg: Balkan, Despoto, Pindos o. a. Flod.: Maritza, Drin, Struma, Vistritza m. fl. Sjöar: Janina, Skutari, Okrida m. fl. Öar: Kandia, Rodos, Mytilene, Kios, Samos m. fl. i Egeiska haf. Prod.: spannmål, tobak, sjöskum, sydfrukt., vin, honung, vax, mattor m. m. Inv.: turkar, greker, slaver, albaneser. Rel.: mohammed. o. grek.-kat. Hst. Konstantinopel. Öfr. st.: Saloniki, Adrianopel, Serajevo, Smyrna, Damaskus, Bagdad, Aleppo, Erzerum m. fl. Relig.: Mohammeds lära. — Hist.: 1357 turkarnes infall i Europa (Adrianopel resid.); Konstpl eröfr. o. resid. 1453; Ungarn 1526/1687 turk., 1529 belägr. af Wien; 1699 förlust af Asov, Morea, Dalmat., Podol.; 1739 eröfr. af Belgrad o. Lilla Valakiet; 1828 Grekl. själfständ.; 66 uppror på Kandia; 76 krig med Montenegro o. Serbien, 77/78 med Ryssland; 78 Rumänien, Serbien, Montenegro oafhäng. o. förstorade, Bosnien o. Herzegovina under österr. förvaltn., Batum ry., Bulgarien o. Öst-Rumilien autonoma. 97 nytt uppror på Kreta, som ledde till krig med Grekland, 08 uppror af ungturk., s. å. Bulgariens oafhängighetsförklaring, 09 militäruppror, hvarigenom sultanen Abd ul-Hamid störtades. — Statsförf. monark.-konstitut. 76, suspend. 77, förnyad 24/7 08. Sultan, andl. öfverhufv. Nuv. sult. Mohammed V, sedan 09. Ink.: (finansåret 1909/10): 25 mill. turk. pund (1 p. = 16 kr.). Utg. (s. å.): 29 mill. p. Statsskuld: till 1854 ingen, 81 3,725 mill. kr. jämte räntor, s. å. nedsatt till hälften, sed. dess obetydl. amorterad o. ökad med nya lån. Armé (i krig): 1,683,000; flottan 18 pansarskepp o. 60 träfartyg, 14,000 mans besättn. J. 2,043 km.

turkiska språket o. litteraturen. T. spr., en gren af tatariska språkstam., delas i 2 dialekt., öst- o. väst.-t.; vanl. skriften den arab. Litterat. ganska rik, men utan originalitet, mest efterbildn. efter arab. o. pers. mönster; uppnådde sin blomstring under 15:e årh.

turkiskt rödt, glänsande, mycket varakt. krappfärg.

turkmēner, tatar, folk mel. Kasp. haf. o. Aralsjön, omkr. 1 mill., hvaraf 200,000 teke-t., s. sedan 1881 äro under ry. välde. Huf.-ort Merv.

tur'kos, fr. trupper i Algeriet, af inföding, i orient. uniform.

turkōs, min., himmelsblå l. blågrön, mycket hård ädelsten.

turmalīn, från färglöst till grått, grönt, svart min. af silikater i fören. med borsyra, besitter en utomordentl. dikroism o. anv. till skifvor i polarisationsapparater.

turnē, fr., rundgång, -resa.

Turner (törnör), Will., eng. mål., f. 1775 London, d. 51 Chelsea, stämningslandsk. o. sjöstycken.

turnikett', fr., kir., åderklämmare.

turnyr, fr., vändning, (umgänges-) vana; inrättn. af fjädrar l. d. för att puffa upp fruntimmersklädningar baktill.

Turocz (-ås), ung. komit. vid Donau, 1,123 kv.km., 51,956 inv. Huf.-ort St. Martin.

[ 814 ]turs, pl. tursar, nord. myt., jätte.

tusch, svart vattenfärg af fint oljesot, rifvet med lim, jämte mysk.

tusch, fr., beröring; tonk., spelsätt. -era, röra, vidröra, beveka.

Tus'cia = Etrurien.

Tus'culum, g. geogr., st. i Latium, med talr. villor; förstörd 1191; landtgods.

tusenfotingar, Myriapoda, bilda en klass bland leddjuren, ha särskildt hufvud med två antenner, men öfriga kroppssegment likartade med 1 l. 2 par fötter hvartdera. Dit höra: mångfotarna, Scolopendra L., vanligast i varma länder o. farliga gm sina bett, vanliga tusenfotingen, Iulus terrestris m. fl.

Tusen och en natt (arab. Alif laila walaila), en af de populäraste arab. sagosamlingar från 10:de årh.

tusensköna, se Bellis.

Tusnelda, dotter till kerusken Segestes, gemål till Arminius, d. i rom. fångenskap.

tutēl, lat., förmynderskap.

tutt'i, it., alla; tonk., alla stämmor, t. frutt'i, rätt af olika frukter; arbete m. olika uppsatser.

Twain, Mark, pseud. för S. L. Clemens.

Tweed (twīd), Will. Mercy, amer. polit., f. 1823 N. York, grund. tammanyringen, dömd 75 till fängelse, där han dog 78.

Tver, guvern. i Stor-Ryssland. 65,330 kv.km., 45,644 inv. Hst. T. vid Volga, 1,769,135 inv. Fästning, ärkeb.

tvestjärten, Forficula L., Orthoptera. Vanl. t., F. auricularia L., äfven kallad öronmask, 9/20 mm. l., allm. skadeinsekt i trädgårdar.

Tvillingarne, stjärnbild på n. himlahvalfvet, m. stjärnorna Kastor o. Pollux; 3:e bild. i djurkretsen.

tvinsot, se atrofi.

two step (tû stäpp), eng., »två steg», ett slags dans.

tvåkammarsystem, lagstift. församling, delad i ett öfver- o. ett underhus l. 2 kamrar.

tvål, produkt af alkaliers inverkan på fetter, kan vara fast l. mjuk; den förra kallas t., den senare såpa, den förra framställes gm natron, den senare gm kalisalt. Dess verkan beror på dess sönderdeln. i vatten o. förmåga att i detta tillstånd upptaga fett.

tvåvingar, Diptera, ordn. bland insekterna, omfattar myggor, bromsar, flugor, loppor m. m.

tvättbjörnen, Procyon lotor L., 65 cm. l. rofdjur i N.-Amerika, ätbart kött; lämnar pälsverk, kallas gemenl. sjubb.

Ty l. Tyr, nord. myt., krigets gud.

Tyes'tes, gr. myt., son till Pelops, bror till Atreus, s. till måltid åt T. framsatte de söner, Atreus' gem. födt m. T., slutl. kon. i Mykene gm sonen Aigistos, hkn hans dotter födt o. s. mördade Atreus.

Tyfoeus (-oevs'), gr. myt., vidunder, son af Tartaros och Gaia, af Zeus dödad o. begrafven under Etna.

tyfoīdfeber, gr., nervfeber, en infektionssjukdom, förelöpande med hög feber, stor kraftnedsättning, dåsighet; utgången ofta dödlig. Sjukliga förändringar i tarmarnas Peyerska körtlar, s. ansvälla och ofta sönderfalla. Orsak: tyfoidfeberbacillen, s., införd gm luft, vatten l. födoämnen, utvecklar sig i tarmkanalen och intränger gm Peyerska körtlarna i kroppens organ (hufvudsaklig. mjälte, lefver, njurar). Behandl.: användn. af kallt vatten enl. läkares ordination, antifebrila o. antibakteriska medel.

Tyfōn, egypt. myt., personifikation af stormvinden o. den onde anden.

tyfōner l. teifūner, kin., hvirfvelstormar, i de ostindiska farvattnen.

tyfus, gr., delas i 1) petekial l. exantematisk t. (hunger-, krigs-, fläck-t.) o. 2) återfalls-t. (febris recurrens). Den förra, fordom vanlig, nu i kulturland, sällsynt, åtföljer krig, hungersnöd etc; den senare, mindre vanlig än den förra, förekommer under liknande [ 815 ]förhållanden. Båda äro förenade med häftig feber o. stor kraftnedsättning. Orsaken t. den förra ännu ej upptäckt, till den senare: spirochæte Obermejeri, en spirillart. Behandl. s. i tyfoidfebern.

tyghus, byggnad, hvari alla slags vapen äro förvarade.

Tyke, gr. myt., ödets gudinna.

tykobrahedag, olycksdag.

Tyler (taj'lör), John, n.-amer. stats-m., f. 1790 Virginia, 40 v. pres., 41/45 republ. pres., d. 62.

Tylö skog, skogstrakt i Närike o. Östergötl.

tymōl, antisept. produkt ur timjanolja, kraftigare än karbolsyra.

tym'panum, gr.-lat., puka; anat., trumhinna; arkit., gafvelfält.

Tyndall (tin'dell), John, eng. fys., f. 1820 London, 53/87 prof. där, d. 93. Skr. om diamagnetism, strålande värme m. m.

tyndarīder = Kastor o. Polydeukes (se d. o.).

Tynemouth (tajn'möth), st. i England vid Tyneflod., 51,366 inv. Hafsbad.

tyngd, kroppars allm. egensk. att gm jordattraktion, dragas till jordens medelpkt. Jfr gravitation.

typ, gr., för-, urbild.

typer, gr., de af en blyantimonleger. gjutna, upphöjda bokstäfver. för bok- o. tidningstryck o. s. v.

typo|grafī, gr., boktryckarkonst (se d. o.). -litografī, tryck på bokpress med djupetsade stenar l. tryck af omtryck på sten från boktryck l. träsnitt.

tyrann', gr., i gamla Grekland oinskr., ej af folket vald härskare; grym envåldsherre.

Tyrgils Knutsson, riksförest. i Sverige 1290/98, halshuggen 1306.

Tyrolen, österr. kronl., grefsk., 29,287 kv.km., 852,712 inv. Berg: Alperna. Toppar: Hochvogel, Ortlerspitz m. fl. Flod.: Rhen, Inn, Lech, Isar, Adige, Brenta o. a. Sjöar: Garda-, Bodensjön. Huf.-näring.: bosk.-sköts., bergsbruk. Rel. kat. Hst. Innsbruck. Sedan 1814 österr.

Tyrone (tirån), grefsk. i n. Irland, 3,264 kv.km., 150,468 inv. Hst, Omagh.

Tyros, g. geogr., fenic. st. vid Medelhaf., förstörd 332 f. K. af Alexander d. st. Nu d. obetydl. orten Sur.

tyrrhēner, gr. namn på etruskerna, Tyrrhenska hafvet, Medelhaf. mel. Italien, Sicilien o. Sardinien.

tyr'sos, gr., bakkantinnornas staf.

Tyrtaios (-taj'-), gr. skald i 7:e årh, f. K. Skr. polit.-krigiska sånger.

tyska förbundet stift. 1815, omfattade, utom de flesta nuv. ty. stater, kronlandet Österrike, Liechtenstein o. Luxemburg-Limburg. Upphörde 1866.

Tyska Lothringen, se Lothringen.

tyska orden, tyska riddarna, andl. riddarorden, stift. 1190 i Ptolemais. Dräkt: hvit mantel med svart kors. T. o. började 1230 kriget mot preuss. hedningar, o. förlade, förenade med svärdsorden i Livland, 1309 sätet t. Marienburg. 1283 underkastad Preussen, sedan under polsk öfverhöghet. Stormast. Albrekt af Brandenburg förvandlade 1525 ordenslandet till under Polen länspliktigt hertigd. Senare säte i Mergentheim. Upplöst 1809 af Napol. I. 1840 österr. andl. institution. Jfr. korsriddare, marianer.

Tyska riket, se Tyskland.

Tyska språket o. litteraturen. T. språk. hör till den stora indoeuropeiska språkstamm. o. har sedan äldsta tid delats i två huf.-munarter: öfver- l. högtyska (i s. Tyskland, Schwaben, Baiern) o. lågty. (n. Tyskland, Neder-Sachsen, Westfalen, Holland), mel. hka talas de medelty. munarterna (Hessen, Thüringen, Sachsen, Pfalz, Nassau m. fl.). Delas efter hist. utvecklingen, i fornhögty. (800/ 1100), medelhögty. (1100/1400) o. nyhögty. Bland nuv. själfständiga dialekter må nämnas [ 816 ]platt-ty. i Östersjöländarna. — T. lit. delas i 8 perioder: 1) från äldsta tid till korstågen 1150, hedn. folksång., Hildebrandslied, andlig poesi; 2) 1150/1300, minnesångarnes period, folkepos, Nibelungenlied (Wolfram v. Eschenbach, Gottfrid af Strassburg, Walter v. d. Vogelweide); 3) 1300/1500, mästersångare, början till ty. dramat, böjelse för didakt. o. allegor. form; 4) 1500/1624, folkdiktning, utveckl. af dramat o. prosan, inverkan af reformat. (M. Luther, Hans Sachs); 5) 1624/1760, efterbildn. efter främmande mönster, de lärdas poesi, öfvergångstiden till 6) 1760/1805, klassiciteten. själfständig o. nationell lit. (Klopstock, Wieland, Lessing, Herder, Goethe, Schiller, Bürger, Jean Paul, Kant); 7) 1805/30, romantikernas tid, inflytande af romansk o. orientalisk lit., utveckl. af vetensk. (Schlegel, Tieck, Arndt, Körner, Rückert, Uhland, Schelling, Hegel, Schleiermacher, Kleist, bröderna Grimm, Humboldt, Ritter, Grillparzer); 8) nya tiden, från 1830, ideell poesi, polit. o. relig. lit., rom. (Heine, Lenau, Auersperg, Strehlenau, Herwegh, Karl Beck, Hartmann, Ebers, Felix. Dalin, Charl. Birch-Pfeiffer, Brachfogel, Paul Lindau, Wildenbruch, Töpfer, Blumenthal, Moser, Börne, Gutzkom, Freytag, Spielhagen, Freiligrath, Droysen, Heyse, Scherr, Rosegger, Reuter, Groth). Företrädare för realismen äro bl. a. Helene Böhlau, Bertha v. Suttner, Klara Viebig, G. v. Ompteda, Sudermann, Frenssen, Scherr, Liebig, Ranke, Virchow, Helmholtz m. fl.).

Tyskland, Tyska riket, förbundsstat med 22 konst.monarkier, 3 fria städer o. ett riksland i mel. Europa, 540,788 kv.km., 60,6 mill. inv. Gränser: i n. Nordsj., Danmark o. Östersj., ö. Ryssland, s. Österrike o. Schweiz, v. Frankrike, Luxemburg. Belgien o. Holland. Berg: Alperna, Böhmer-, Oden-, Schwarz-, Thüringerwald, Erz-, Fichtelgebirge, Taunus, Jura, Vogeserna, Röhn, Spessart, Harz m. fl. Floder: Donau med bifl. t. v., Rhen med bifl. t. h., Ems, Weser, Elbe m. bifl., Eider, Trave, Oder m. bifl., Weichsel, Pregel, Memel. Sjöar: Boden-, Schwerinsj. Kanal.: Elbing-Oberland-, Kaiser Wilhelm, Miillroser-, Elbe-Trave-, Bromberger- m. fl. Hst. Berlin. Öfr. st. m. öfver 100,000 inv.: Hamburg, Breslau, München, Dresden, Leipzig, Köln, Frankf. a. M., Königsberg, Hannover, Stuttgart, Bremen, Düsseldorf, Danzig, Nürnberg, Magdeburg, Strassburg, Chemnitz, Elberfeld, Altona, Barmen. Prod.: silfver, koppar, bly, zink, tenn, järn, salt, kol, spannmål, lin, frukt, vin, rotfrukter. Inkomst- o. utgiftsstat (finansåret 1909/10): 2,850 mill. mark. Statsskuld: (09) 4,273 mill. mark. Armé i fred: (09): 621,500 man, i krig 2,55 mill., landstormen 3 mill. Flottan 132 fartyg, 50,323 man. J. 58,432 T. km. 151,309 km. Telef.: 1,460 mill. samtal. Rel. i norra stat. i allmänhet protestant., i de södra katolsk. Befolkn.: (afkoml. af de gamla germanerna), polacker, fransm., litaver, vender. — Hist.: eget german, rike bildades först 843 gm fördrag, i Verdun, då Ludvig den tyske erhöll land. höger om Rhen (Ost-Franken, d. v. s. Schwaben, Baiern, Franken, Sachsen), hvartill 870 kom Lothringen. Sedan karolingerna utdött 911, valdes till kon. Konrad I af Franken, hkns efterträdare Henrik I 919/ 36 gjorde riket själfständ. Hans son Otto I förvärfvade 951 lombard. o. 962 rom. kejsarkronan. Konrad II (1024/39) förvärfvade Burgund. 1138/1254 huset Hohenstaufen på tronen. 1273 Rudolf af Habsburg kejs., hkn jämte sina efterföljare blott grund. österr. makt. Reformationen, [ 817 ]turkarnes infall o. 30-år. kriget störtade T. i djupaste elände o. gm Westfal. freden beröfvades T. Schweiz, Nederländ. o. Elsass. Under franskt inflyt. i slutet af 17:e o. början af 18:e årh., reste sig T. und. Fredrik den st., förlorade under fr. revolution. vänstra Rhenstranden o. upplöstes ss. rike af Napoleon I 1806. I.dess ställe trädde 1814 tyska förbund., s. 66 efterträddes af nordty. förbund. und. Preussens hegemoni, likt 71 ersattes af ty. kejsardöm., då Preussens kon. blef kejs. ss. Vilhelm I. Nuv. kejs. Vilhelm II, sed. 15/6 88.

Tåkern, insjö i v. Östergötl., omkr. 40 kv.km., rikt djurlif.

tång, Fucaceæ, fam. bland algerna. Allmännast blås-t., Fucus vesiculosus L., o, sargasso-t., Sargassum bacciferum, s. i oerhörda massor simmar i Atlant, på höjden af Azorerna o. Kanarieöarna.

Tånga hed, öfningsplats för Göta artillerireg., Älfsborgs l.

tår, se fot.

tänder, järnv., se tender.

tänder bestå af kronan o. roten, s. omslutes af tandköttet. Massan har ungef. sma smnsättning s. benen, men kronan är öfverdragen med en stålhård emalj. I tändernas inre är tandhålan, utfylld m. tandpulpan, s. innehåller nerver o. kärl. T. delas i skär-, hörn-, kind- l. oxel-t. — Konstgjorda t. förfärdigas mest af en glaserad porslinsmassa o. förenas ofta till hela tandrader, fastsatta vid guttaperka- l. celluloidskifvor, s. sugas fast.

tändhattar, små metallkapslar, i botten försedda med sats, s. tänder f. slag l. stick; anv. till perkussionsgevär, metallpatroner o. vissa slags antändningsrör.

tändnålsgevär, se skjutvapen.

tänjbarhet, fys., kroppars egensk. att gm mekan. inverkan låta sträcka sig i alla riktningar.

tärnsläktet, Sterna L., hör till långvingade simfåglarnas ordn. Allmännast: silfver-t., S. paradisea Brünnich, 37 cm., o. fisk-t., S. hirundo L., 38/40 cm. Alla flyttfåglar.

tät, fr. tête, kr., spetsen af en trupp.

täthet, fys., förhåll. mel. en kropps vikt o. volym.

Tödi, bergknut mel. Glarus o. Graubünden, 2,826 m.

Tököly, Emmerich v., grefve, ung. patriot, f. 1656, de ung. protestanternas anförare 78/82, sedan 82 med turk. mot Österrike, d. 05.

Tönning, kustst. i Slesvig-Holstein, vid Eider, 4,427 inv. Hamn.

Töpfer, Karl, ty. dram., f. 1792 Berlin, d. 71 Hamburg. Skr.: Rosenmüller u. Finke m. m.

Töreboda, köping i Skarab. l. vid Göta kanal, 810 inv. (08).

Törnebladh, Henr. Ragn., filol., kommunalm., pol., f. 1833, 58 lekt. i Kalmar, 79/84 rekt. v. Sthms s. latinläroverk, 73/75 ledam. af 2:a o. 80/89 af 1: kam., sed. 84 bankofullm. Utg. läroböcker i latin, kommunala handböcker, öfvers. af Longfellow m. m.

Törnebohm, Alfred Elis, geolog, f. 1838, 97/06 chef f. Sveriges geol. undersökn. Förf.

Törneros, Adolf, filolog, estetiker, f. 1794, 32 prof. i latin i Upps., d. 39. Bref o. dagboksant. (utg. 40),