Sturemorden, se Sture.
Sturlesson, se Snorre S.
Sturlungarne, mäktig ätt på Island i 12:e årh., spelade en viktig roll i de inre oroligheterna 1116/1264, s. skildras i Sturlungasagan.
Sturm- und Drangperioden kallades i ty. lit. tidrymden 1767/ 80 efter Klingers drama »Sturm und Drang».
Sturzen-Becker, Oskar Patrik (pseud. Orvar Odd), f. 1811, red. för flere tidn. o. tidskr., bl. a. för »Öresundsposten» (48/54). Skr. ypperliga skildr. af Sthmslifvet, Grupper o. personnager m. m. »Samlade arbeten» (61/69), 7 bd).
stuterī, hästafvelsanstalt.
Stuttgart, hst. i Württemberg v. Neckar, 249,493 inv. Gymn., polytekn., konservat., bibliot., museum, teat., slott.
Stuxberg, Anton Jul., zool., f. på Gottland 1849, fil. d:r 75, sed. 82 intend. vid Gbgs museum, d. i Gbg 02. Förf.
styckjunkare, högsta underofficersgrad v. artilleriet. Jfr fanjunkare.
Styffe, Karl Gust., hist., f. 1817, 64/82 bibliotekarie vid Uppsala univ., d. 08. Skr.: Skandinavien under unionstiden (67), Bidrag till Skandinaviens hist. etc. (56/75, 4 bd) m. m.
styfmorsblomma, se Viola.
stylīt, gr., pelarhelgon.
stymfalīder, gr. myt., roffåglar, s. Herakles dödade vid sjön Stymfalis i Arkadien.
styrax, balsam från M. Asien, till parfymer, af barken af Liquidambar orientale.
Styrbjörn Starke, sv. kon.-son o. namnkunnig viking, intog Jomsborg, stupade omkr. 988 på Föresvallarna.
styrbord, se bord.
Styx, gr. myt., flod i underjorden, öfver hkn Karon förde själarna.
stål, se järn.
Stålarm, Arvid, krigare, 1597 ståth. i Finland, inföll i Uppland 98 (jfr korftåget), d. i fängelse 20.
Stålberg, Vilh:a (pseud. Vilhelmina), rom.-förf., f. 1803, d. 72. Skr. smärre dikt. o. hist. rom.
stålstick, på stål ingraverad teckning, s. mångfaldigas gm teckning. Uppf. 1820.
Stångebro, bro öfver Stångån vid Linköping. Slag 25/9 1598.
stångjärn, se järn.
stångpiska, en i nacken nedhängande fläta, som bars af männen under 18:e årh.
Stångån, å i Östergötl., gmflyter Åsunden m. fl. sjöar, utf. i Roxen.
Städjan, bergtopp i Dalarna, 1,159 m. h.
ständ'chen, ty., detsma s. serenad.
stäpp, namn på torra grässlätter i Ryssld och inre Asien.
stärbhus, dödsbo; smnfattn. af en afliden persons tillgångar o. skulder.
stärkande medel: mjölk, ägg, järn, kinabark, vin.
stärkelse, Amylum, förekommer i nästan alla växter. Beredes vanligen af hvete (58/64 %), ris (70/ 75 %), potatis (9/21 %) o. s. v. Färg- o. luktlöst, af mikroskop, korn best. pulver, olösl. i kallt vatten, alkohol, eter; uppsväller i varmt vatten till en klibbig massa (klister). Anv. till beredning af s.-socker, som appreturmedel o. s. v. Gm mältning förvandlas stärkelsen i sädeskornet till socker, som sed. gm jäsning öfvergår till sprit.
störsläktet, Acipenser L., Ganoidei. Vanl. stören, A. Sturio L., 2/6 m. l., i alla europ. haf, går långt upp i floderna, lämnar kaviar o. husblås. Sterletten, A. ruthenus L., 1 m. l., i Svarta o. Kaspiska hafven. Husblåsstören, A. huso L., 8 m. l., i Svarta hafvets flodområde.
Suakīn, egypt. hamnst. vid Röda hafvet, 1,844 inv.
sua sponte, af egen drift.
sub, lat., under; s. divo, und. bar himmel; s. jūdice, und. domaren, d. v. s. oafgjord.
