Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/803

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

tontryck, färgtryck på papper med färgadt bottentryck.

topās, färglöst l. gult, rödakt., blått, grönt kristallin. min. af kiselsyr. lerjord o. aluminiumkiselfluorid; i Brasilien, Sibirien, Sachsen, Böhmen. Ädelsten.

Topēka, hst. i Kansas vid K.-flod., 39,149 inv.

Topēlius, Zakris, fin. skald, f. 1818 v. Ny-Karleby, 54 prof. i Hälsingfors, emeritus 78, d. där 98. Jämte Runeberg Finlds förnämste skald. Skr. dram., rom. (Fältskarns ber.), skaldestycken, sagor, reseskildr. m. m.

topografī, gr., ort- o. jordbeskr.

Topsöe, Vilh., dan. förf., tidn.-man, f. 1840, skr. reseskildr., berättelser m. m.

Tor (ty. Donar), nord. myt., son till Odin, åskans gud, ägare t. hammaren Mjölne, s. återvänder i handen efter kastet, och bältet Megingjord, s. förstärker hans kraft; gift med Sif.

tōrax, gr., bröstharnesk; anat., bröstkorg; ent., mellankropp.

Torben Oxe, se Oxe.

Tordenskjold, Peder, norsk sjöhjälte, f. 1691, tillfogade sv. flottan stor skada 19, d. 20.

Torekov, municip.-samh. i Krist. l., 400 inv. (08).

Torell, Otto Martin, zo., geol., f. 1828, 58 o. 59 resor till Spetsbergen o. Grönland, 66 e. o. prof. i Lund, 71 chef för Sveriges geol. undersökn., d. 00. Skr.: Bref om Island, Spetsbergens molluskfauna m. m. Jfr Thorell.

torf, gulbrunt till becksvart ämne af förmultnande växt- o. djurdelar. Anv. till bränsle, till beredn. af tjära, lysoljor, brännb. gaser, ammoniak m. m.

Torgau, befäst st. i prov. Sachsen vid Elbe, 12,307 inv. Slag 3/11 1760.

Torgny, lagm. i Tiundaland, tvang 1018 Olof Skötkonung till fred med Norge.

tories (tårr'is), se tory o. whig.

Torīno, se Turin.

tōrium, kem., Th = 233, af Berzelius 1828 uppt. metall. element; träffas end. ss. silikat.

tornādos (sp. hurrican), hvirfvelstorm i Atlanten.

Tornberg, Karl Joh., orientalist, numismat., f. 1807, d. 77 ss. prof. i Lund. Utg. Ibn-el-Alhirs chrönika, öfvers. koranen m. m.

Torne älf, gränsfl. mel. Sverige o. Finland. 375 km.

Torne lappmark, se Lappland.

tornēring, under medelt. ridderl. kämpaspel till fots o. till häst m. olika vapen.

Torne träsk, insjö i Norrb. l., utl. gm T. älf.

Torneå, fin. Tornio, fin. st. vid Bottniska vik. o. Torne älf, 1,575 inv. — Se Neder-, Öfver-T.

tornister, ty., kr., ränsel (för dagens proviant); foderpåse.

tornsvalan, Cypselus apus L., hör till skärrfåglarnas ordn., är svartbrun med grönaktig glans, 18 cm. l.; allm. öfver hela Sverige; flyttfågel.

Toron'to, hst. i prov. Ontario (Canada) vid Ontariosj., 208,040 inv. Univ.

torpēd|o, torped, med explosiva ämnen fylld, under vattnet verkande kropp till förstör. af fientl. fartyg, afskjutes ant. medelt komprimerad luft ur rör (fisk-t.) l. förankras i hamnar o. antändes från land gm elektr. ledning (sjöminor). Uppf. 1805 af Fulton. Laddades förr med krut. nu m. andra explosiva ämnen., -båt, med torpeder försedda, snabbgående fartyg, t. förstör, af större krigsskepp. -jagare, till jagning af minbåtar afsedda fartyg.

Torquay (-kī), st. i eng. grefsk. Devonshire vid Torbay, 33,625 inv. Hafsbad.

Torquemāda, Tom. de, af jud. härkomst, 1483 sp. storinkvisitor, fördref 92 judarne ur Spanien, d. eft. 92. Lät bränna omkr. 9,000 personer ss. kättare.

Torre Annunziāta, it. st. v. Neapolit. vik., med omr. 28,143 inv.

Torre del Grēco, it. st. vid