Bender, ry. st. o. fästn. i Bessarabien v. Dnjestr, 33,741 inv. 1812 ry. Karl XII i B. 1709/13. Kalabalik 1/2 1713.
Bendix, Jul., sv. komp., f. 1818 Sthm, d. 71.
Bendz, 1) Vilh. Ferd., dan. figurmål., f. 1804 Odense, d. 32 Vicenza. — Hans bror 2) Henr. Karl Bang, dan. fysiol. o anat. f. 1806, d. 82.
bene, lat., godt. väl; b. mēritus, lat., välförtjänt; b. placito (-tjīto), it., välbehag.
Benēden, Pierre Jos. van, holl. zo., f. 1809, Mecheln, prof. i Löwen, d. där 94. Skr.: Schmarotz. d. Tierreichs (76) m. m.
Benedett'i, Vinc. de, gref., fr. dipl., f. 1817 Bastia, 61 sändeb. i Turin, 64 i Berl., förmedl. 66 Nikolsburg.-fred. o. sökte verka f. fr. ldvinn., förelade 70 i Ems kon. Wilh. Frankr:s fordr., entled. 71, d. 00 i Paris.
Benedict, Sir Jul., ty. komp., f. 1804 Stuttgart, sed. 35 i Lond. ss. komp. o. pianist. Med Jenny Lind i Amerik. 50/51, d. 85. Skr. operor, symf., orat., kant. m. m.
Benedictsson, Vict. Maria, förf., (pseud. Ernst Ahlgren), f. 1850, d. 88. Utg. noveller, romaner m. m.
Benedic'tus, 1) B. den hel., f. 480 Nursia, grund. 29 klostr. Monte Casino, benediktinord:s stamort, d. 43 där. — 2) B. IX, gm mutor påfve 1033, fördrifv. 38, afsatt 44, återinsatt 47, undanträngd 49 af Leo IX, d. 56. — 3) B. XIII, motpåfve i Avignon 1394, afsatt 1409 i Pisa o. 17 i Konstanz, d. 24 Span. — 4) B. XIV, f. 1675 Bologna, 40 påfve, d. 59. Lärd.
Benedikta, sv. kon. Sverker II:s 2:a gem.
benediktīner, munkord., stift. af Benedictus d. hel. 529. Hufvudfordr.: blind lydn., fattigdom, kyskh., kvarstannande i klostr. f. lifstid, andaktsöfn., arbete. B. sysselsatte sig äfv. m. vetensk. o. undervisn. Und. blomstr. 15 /16,000 kloster, nu omkr. 130.
benediktion (-schōn), lat., hos kat. välsign. af personer l. saker.
Benedix, Jul. Rod., ty. förf., f. 1811 Leipz., d. 73 där. Talr. lustspel, flera uppförda i Sverige.
bénéfic|e (-fīs), fr., välgärn., förlän., förmån, -e-föreställning, hvars inkomst tillfaller viss person l. välgör. ändamål, -iant, person, åtnjutande b.
Beneven'to, it. prov. i Campanien, 2,118 kv.km., 259,444 inv. Hst B. vid Sabate o. Calore, 24,627 inv. Ärkebisk., klost., talr. fornlämn. (Trajanus' triumfb.). Jordbäfn. 1668.
benfiskar, Teleostei, 1:a underkl. af fiskar, ha förbenadt skelett, skilda ryggkotor, gälarna täckta m. lock, kroppen vanl. klädd m. fjäll. Hit höra flertalet af nu lefv. fiskar.
Bengālen, eng. presidentsk. i Ost-ind., 491,666 kv.km. 78 ½ mill. inv. Gangesslätten. Hst. Kalkutta.
bengaliska språket, fr. sanskr. härstamm. språk, s. talas o. skrifves af mer än 40 mill. mskr. Eget alfab. B:a viken, vik af Ind. haf., mel. Främre o. Bortre Ind.
bengalisk eld, fyrv., satsblandn., s. brinner m. lifl. färgadt ljus.
bengalis'ten, lilla o. strimmiga, Astrilda cinerea o. undulata, Fringillini, orn., fink-art, fjädrarna silkesfina, vattrade. Allm. i Afrika, ofta i bur i Europa.
Bengāsi, (de gamles Berenike), hst i prov. Barka v. Medelhaf., 15,000 inv. Hamn. Betydlig hand.
Bengel, Joh. Albr., ty. teol., f. 1687, d. 52 ss. konsist.-råd i Stuttgart. Framst, textkrit., anhäng. af kiliasm. o. bokstafsinspir. Skr.: Gnomon Novi Testamenti m. m.
benglas, kem., mjölkhvitt glas, s. erhålles gm tillsättn. af benaska.
Bengt, Birger jarls yngste son, bisk. i Link., hert. af Finld, d. 1291.
Bengt Algotsson, sv. storman und. kon. Magnus Erikssons tid, hert. af Halland o. Finld, d. 1360.
