och vilken riktning, som mera gynnades av min far och vilken av min mor. Båda makarna vinnlade sig om att till följeslagare på livets väg giva oss en frisk kropp och en kraftig vilja att uppfylla våra plikter. Men de bemödade sig dessutom att genom uppmuntran och utveckling av de mjukare sidorna av det mänskliga sinnet giva oss det bästa, som föräldrar kunna giva: en tillitsfull tro på Herren Gud och en gränslös kärlek till fäderneslandet samt till det, som de ansågo såsom detta fäderneslands starkaste stöd, nämligen vårt preussiska konungadöme. Vår far förde oss därjämte från vår tidigaste ungdom ut i det verkliga livet. I trädgården och under promenader väckte han hos oss kärleken till naturen, visade oss landet och lärde oss att känna och uppskatta människorna i deras liv och arbete. Med »oss» menar jag härvid utom mig min närmast yngre bror. Min närmast honom följande systers uppfostran låg självfallet mera i vår moders händer och min yngste bror hade gjort sitt inträde i livet först kort tid före jag blivit kadett.
Soldatens lott, att vandra, förde mina föräldrar från Posen till Köln, Graudenz, Pinne i provinsen Posen, Glogau och Kottbus. Därpå tog min far avsked och flyttade till Neudeck.
Av Posen har jag från den tiden endast föga minne. Min morfar dog strax efter min födelse. I slaget vid Kulm 1813 hade han såsom militärläkare förvärvat sig järnkorset i stridsband, emedan han åter ordnat och fört fram en vacklande lantvärnsbataljon, som förlorat sin befälhavare. Min mormor måste ännu i sina sista år berätta oss mycket från »den franska tiden», som hon som ung flicka genomlevat i Posen. Jag påminner mig mycket väl en ålderstigen trädgårdsmästare hos mina morföräldrar, vilken till och med tjänat fjorton dagar under Fredrik den stores tid. Sålunda föll på mig såsom barn ännu en sista solstråle från Fredrik den stores förflutna, ärorika tidevarv.
År 1848 hade det polska upproret även gripit omkring sig i provinsen Posen. Min far hade ryckt ut med sitt
