regemente för att bekämpa denna rörelse. Polackerna bemäktigade sig tillfälligtvis herraväldet i staden. För att fira deras ledares Miroslawski intåg skulle alla hus illumineras. Min mor var ur stånd att undandraga sig detta tvång. Hon drog sig tillbaka till ett inre rum och, sittande vid min vagga, tröstade hon sig med tanken, att just denna dag, den 22. mars, inföll »Prinsens av Preussen» födelsedag, så att i hennes hjärta gällde ljusen i de främre rummens fönster honom. Tjugutre år senare var det dåvarande lindebarnet vittne till Wilhelm I:s, det förflutnas »Prinsen av Preussen», kejsarproklamation i spegelsalen i Versailles.
Vår vistelse i Köln och Graudenz hade endast kort varaktighet. Från Kölnertiden står inför mitt minne den mäktiga, ehuru ännu ofullbordade domkyrkans bild.
I Pinne förde min far, enligt dåtida bruk, under fyra år såsom kapten över stat, befälet över ett lantvärnskompani. Tjänsten tog icke mycket av hans tid i anspråk, varför han just under denna tid, då mitt barnasinne började vakna, särskilt kunde ägna sig åt oss barn. Han undervisade mig i franska och geografi, under det att skolläraren Kobelt, som jag ännu bevarar i tacksamt minne, lärde mig läsa, skriva och räkna. Från denna tid härstammar min förkärlek för geografi, vilken min far genom en synnerligen åskådlig och uppmuntrande undervisningsmetod förstod att uppväcka. Den första religionsundervisningen bibringades mig på ett till hjärtat gående sätt av min mor.
Under dessa år och ur denna uppfostringsmetod utvecklade sig allt mera ett förhållande till föräldrar, vilket visserligen var fotat på grundvalen av obetingad lydnad, men som dock hos oss barn vida mera framkallade en känsla av obegränsat förtroende än av blind underkastelse under en alltför sträng myndighet.
Pinne är en liten stad med ett närbeläget herresäte. Det senare tillhörde en fru von Rappard, i vars hem vi flitigt umgingos. Hon var barnlös, men mycket barnkär. I närheten på herresätet Bialokosz bodde hennes bror, herr
