Hoppa till innehållet

Sida:Ur mitt liv.djvu/124

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
122

öster om Grodno. Denna tanke företräddes av oss. Högsta krigsledningen förnekade icke dess fördel, men ansåg den västra stötriktningen kortare och trodde även här på en stor framgång. Till nytta för det hela ansåg jag mig tills vidare böra uppgiva mitt motstånd mot denna avsikt och avvakta resultatet av anfallet och det fortsatta förloppet av operationerna. General Ludendorff höll dock i sitt inre envist fast vid vår första plan, ett undantag, som för övrigt icke hade något som helst inflytande på vårt fortsatta gemensamma tankearbete och uppträdande, ej heller inverkade på den kraft, varmed vi, i mitten av juli, i handling omsatte den ansvariga högsta krigsledningens beslut. Gallwitz’ armé bröt fram på båda sidor om Przasnysz mot Narew. Vid detta anfall infann jag mig personligen på slagfältet, icke för att göra några som helst taktiska ingrepp i arméchefens verksamhet, vilken jag kände såsom mästerlig, utan blott för att jag visste, vilken utslagsgivande betydelse vår högsta krigsledning tillmätte framgången av det här anbefallda genombrottet. Jag ville vara på platsen för att inom ramen av min befälsrätt i nödfall omedelbart kunna ingripa, om armékvarteret skulle behöva någon som helst ytterligare hjälp för genomförandet av sin svåra uppgift. Två dagar stannade jag vid armén och fick uppleva stormningen av det redan tidigare flera gånger häftigt omstridda Przasnysz samt striden om terrängen söder om staden. Redan den 17. april stod Gallwitz vid Narew. Under trycket av de på alla frontens delar inbrytande förbundna arméerna börjar ryssen så småningom vika på alla håll och långsamt draga sig ur den hotande omfattningen. Vårt förföljande börjar rinna ut i en frontal brottningskamp. På denna väg kunna vi icke skörda frukterna av den sådd, som alltjämt på nytt sås på de blodiga slagfälten. Vi återkomma därför ånyo till vår tidigare plan och vilja enligt denna skjuta fram gången av operationerna över Kowno och Wilna, för att pressa den ryska centerns huvudstyrka mot Pripetträsken och avbryta dess förbindelser med hjärtat av landet.