Men högsta krigsledningens avsikt kräver omedelbart förföljande, vilket förlamar förföljaren i högre grad än den förföljde.
Inom denna period faller erövringen av Nowo Georgiewsk. Denna fästning hade visserligen, trots sitt läge såsom strategiskt brohuvud, icke allvarsamt stört våra rörelser under året, men dess besittning var nu av värde för oss, emedan den spärrade den över Mlawa till Warschau ledande järnvägslinjen. Omedelbart före kapitulationen den 18. augusti sammanträffade jag med kejsaren framför fästningen och åkte senare i hans följe in i staden. Där brunno ännu de av de ryska trupperna antända kasernerna och andra militära byggnader. Stora mängder av fångar stodo runt omkring. Tydligen hade ryssarna före överlämnandet radvis nedskjutit sina hästar, väl vetande det utomordentliga värde dessa djur hade för våra operationer på ostfronten. Över huvud taget visade sig vår motståndare i fråga om förstöring av alla medel och förråd, vilka på något sätt kunde komma den segerrike fienden till nytta, alltid utomordentligt grundlig.
För att åtminstone skaffa fri väg för en senare framryckning mot Wilna, låta vi redan i mitten av juli vår Njemenarmé frambryta mot öster. I mitten av augusti faller så Kowno för 10. arméns slag. Vägen till Wilna är öppnad, men ännu alltjämt felas oss krafter för genomförandet av vår stora operativa tanke. De förbliva tills vidare fastlåsta i frontalt förföljande. Veckor förflyta, innan förstärkningar kunna hämtas fram. Men under tiden viker ryssen vidare mot öster; han prisgiver allt, till och med Warschau, om han blott kan draga sina huvudkrafter ur fördärvet.
Först den 9. september kunna vi sätta i gång mot Wilna. I denna riktning kan möjligtvis ännu något stort vinnas. Hundratusen ryska trupper bliva kanske vårt byte. Om någonsin stolta förhoppningar blandas med otålighet och bekymmer, sker det nu. Skola vi komma för sent? Äro vi tillräckligt starka? Dock blott framåt! Först över Wilna
