områden ledde de trafikkraftiga ryska järnvägarna. Men några utpräglade kännetecken på ett fientligt anfall kommo icke ännu på länge till synes vid någon av de nämnda tre punkterna.
Verksamheten inom fiendens bakre områden var och förblev oerhört livlig. Överlöpare klagade över den hårda disciplin, som de tillbakadragna fördelningarna fingo underkasta sig, ty trupperna exercerades med järnhård stränghet.
Styrkeförhållandena inom de särskilda avsnitten voro redan under de lugna tiderna utomordentligt ogynnsamma för oss. Vi måste räkna med att gent emot vart och ett av våra fördelningsavsnitt (omkring 9 bataljoner) stodo i medeltal ungefär tre ryska infanterifördelningar (32—48 bataljoner). Ingenting giver ett bättre uttryck för den oerhörda skillnaden i fordringar på våra truppers krafter jämförda med fiendens än dessa siffror. Denna skillnad spelade naturligtvis icke blott i striden en väldig roll utan även i de nödvändiga dagliga arbetskraven. Vilken ofantlig omfattning hade icke också arbetsprestationerna vid fronternas stora utsträckning antagit! Ställnings- och vägbyggnadsarbeten, uppförandet av barackläger samt otaliga arbeten för truppernas förseende med krigsförnödenheter, förplägnad, byggnadsmateriel m. m. gjorde ordet »vila» för officerare och manskap i de flesta fall till ett fullständigt tomt begrepp. Detta oaktat voro stämningen och hälsotillståndet bland truppen genomgående goda. Hade icke vår sjukvårdstjänst stått på höjdpunkten, vilket den faktiskt gjorde, så skulle vi redan av detta skäl icke kunnat hålla ut så lång tid i kriget. Vårt krigssjukvårdsväsendes prestationer skola en dag, sedan hela det förefintliga materialet vetenskapligt bearbetats, visa sig såsom ett särskilt ärorikt bevis på tyskt andligt arbete och tysk hängivenhet för ett stort mål och då, efter allt att hoppas, göras tillgängliga för hela mänsklighetens välfärd.
Från mitten av februari började det bliva påfallande oroligt i trakten av Naroczsjön och vid Postawy. Allt
