klarare framgingo ur mängden av ingående underrättelser fiendens anfallsförberedelser vid nämnda platser. Jag ville till en början icke tro, att ryssen skulle utvälja dessa från hans trafikdugliga järnvägsförbindelser långt avlägsna platser, vilka dessutom erbjödo föga utvecklingsutrymme för hans massor och till följd av terrängens utseende endast ringa rörelsefrihet åt den taktiska ledningen, för ett verkligt stort slag. De kommande händelserna lärde mig, som så många gånger förut, att det osannolika kunde inträffa.
Under gången av de dåvarande ryska förberedelserna bedömde ingen av oss deras väldiga omfattning riktigt. Eljest hade vi väl icke trott, att vi med omkring 70 bataljoner, vilka vi så småningom samlat inom Naroczsjöområdet, skulle förmå hålla stånd mot hela den där samlade ryska styrkan, inemot 370 bataljoner. Men, såsom en på våra fastställelser stödd, offentliggjord skildring framhåller, giver denna jämförelse dock endast en otillförlitlig bild av förhållandena, dels emedan ingalunda hela massan av stridstrupper första dagen insattes på någondera sidan och dels framför allt, emedan de ryska fördelningarna icke gjorde sin framstöt mot de tyska något så när likformigt på bred front, utan huvudsakligen samlade sig till två mäktiga stötgrupper framför armékårens v. Hutier flyglar. Den norra av dessa framgick med sju infanteri- och två kavallerifördelningar mellan Mosheiki och Wileity i Postawyavsnittet, där till en början endast fyra tyska bataljoner stodo, under det den södra med åtta infanterifördelningar och Uralkosackerna försökte forcera spärren mellan Naroczsjön och Wisznewsjön, som hölls av vår 75. reservfördelning och den förstärkta 9. kavallerifördelningen. Ståledes i runt tal 128 ryska mot 19 tyska bataljoner!
Den 18. mars bryter det ryska anfallet löst. Efter en artilleriförberedelse, sådan som ostfronten hittills aldrig upplevat, storma de fientliga massorna som en oavbruten störtflod mot våra glest besatta ställningar. Men förgäves driva ryska batterier och kulsprutor fram det egna
