en hjälpande räddare; på västfronten rasar striden om Verdun och stormtecken hota vid Somme.
Vågorna av denna kris nå även fram till vår front, men till lycka för det hela icke i form av ryska anfall. Sålunda kunna vi åtminstone hjälpa, där nöden är störst.
För närvarande står ryssen ännu oförsvagad i sina ställningar framför den tyska fronten. Han har således uppnått den första framgången söder om Pripet icke genom sitt vanliga insättande av överlägsna massor utan med jämförelsevis svaga stridskrafter. »Brussilows plan måste till att börja med tagas såsom en spaning, en spaning, företagen i väldig utsträckning och med djärv beslutsamhet, men dock alltid blott en spaning, icke ett slag med ett bestämt mål... Det var hans uppgift att utspana styrkan av motståndarens linjer på en front av närmare 500 km. mellan Pripet och Rumänien. Brussilow liknade en man, som slår på en mur, för att få reda på vilka delar, som äro av solid sten, och vilka som endast bestå av ribbor och murbruk.» Så skriver en utlänning om Brussilows första slagdag. Och denne utlänning har obetingat rätt.
Den österrikisk-ungerska muren visar emellertid endast ett fåtal solida stenar, den sammanstörtar under Brussilows hammarslag och in brusar de ryska hoparnas stormflod, som nu först föres bort från vår front. Var skall man kunna bjuda den att stanna? Blott en stark pelare står till en början mitt i denna bränning. Det är sydarmén under sin förträfflige general, greve Bothmer. Tyskar, österrikare och ungrare, alla väl disciplinerade.
Vad som kan undvaras vid vår del av den stora ostfronten, rullar nu söderut och försvinner på Galiziens slagfält.
Under tiden mörknar läget även på västfronten. Fransk-engelsk övermakt kastar sig över våra jämförelsevis svagt besatta linjer på båda sidor om Somme och trycker försvaret tillbaka. Ja, där hotar för tillfället faran av ett fullständigt genombrott!