Sida:Ur mitt liv.djvu/171

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
169

förfarande kan förklaras å ena sidan genom det förtroende, man hyste till den bulgariska härens anfallsvärde, å andra sidan genom ett visst underskattande av den fientliga styrkan vid Saloniki. Alldeles särskilt misstog man sig i fråga om betydelsen av de där till ett antal av sex infanterifördelningar uppträdande nybildade serbiska förbanden.

Det bulgariska anfallet i Macedonien nådde visserligen med vänstra flygelarmén Struma, men trängde däremot icke igenom med högra flygeln i riktning mot Vodena. Här fastnade företaget av skäl, vars diskuterande på detta ställe skulle föra oss för långt. Det bulgariska infanteriet slogs även vid detta tillfälle förträffligt under anfall, kanske dock mera hjältemodigt än krigsvant. Äran vann det, men framgången beskärdes det icke. Denna utgång på offensiven i Macedonien ställde högsta krigsledningen inför en ny svår fråga. Den rumänska krigslusten stegrades alltjämt. Det var att vänta, att stockningen i de bulgariska operationerna i Macedonien skulle verka krigsuppmuntrande på de politiska kretsarna i Bukarest. Skulle den tyska högsta krigsledningen nu slutgiltigt låta avbryta bulgarernas offensiv för att föra starka bulgariska stridskrafter från den numera avsevärt förkortade macedoniska fronten till Nordbulgarien eller skulle den våga att överföra de vid Donau redan koncentrerade stridskrafterna till Macedonien för att här ännu en gång försöka med svärdet avhugga den rumänska gordiska knuten? Rumäniens krigsförklaring befriade högsta krigsledningen från all tveksamhet härvidlag.

På detta sätt hade således den allmänna utvecklingen av förhållandena söder om Donau gestaltat sig. Icke mindre svårt hade läget blivit norr om de Transsylvanska alperna. Under det nämligen Rumänien öppet rustade, förtärde striderna både på tyska västfronten och på de österrikiska ost- och sydvästfronterna allt, vad som av reserver tycktes stå till högsta krigsledningens förfogande eller ännu skulle kunna göras disponibelt vid icke anfallna frontdelar. Mot Rumänien ansåg man sig icke kunna frigöra några krafter.