brist på ammunition. Med åsidosättande av egna intressen hava vi med alla medel försökt att bereda bulgarerna lättnader i detta avseende. Längden av de vägsträckor, som måste tillryggaläggas, berglandets vildhet och brist på kultur försvårade ofantligt lösandet av denna uppgift.
Under striderna om Monastir hade bulgarerna för första gången utkämpat svåra defensivslag. Hade våra officerare i sina tidigare meddelanden rörande den bulgariska härens hållning berömt soldaternas anda vid anfall, så framträdde nu hos dessa en viss känslighet för längre ihållande fientlig artillerield. Denna iakttagelse torde överraska, men den bekräftades hos alla folk, på den fientliga som även på vår egen sida, vilka trädde i kriget med så kallad ofördärvad naturkraft. Man fick det intrycket, att för ett uthålligt försvar krävde de moderna anfallsmedlen i sina nervslitande verkningar ett tillskott till denna naturkraft, vilket endast kunde framkallas genom en högre viljekultur. Hos huvudmassan av vårt tyska soldatmaterial synes den riktiga blandningen av andlig och fysisk kraft förefinnas, vilken i förening med vår militära skolning av viljan sätter våra trupper i stånd att prestera ett framgångsrikt motstånd mot de väldiga intrycken av en modern strid. Högste befälhavaren över den bulgariska hären hade den riktiga uppfattningen av just denna nu nämnda känslighet hos hans soldater. Han uttalade med soldatens ärlighet sina bekymmer häröver, även om han för övrigt långt ifrån var någon ängslig natur.
PÅ DE ASIATISKA KRIGSSKÅDEPLATSERNA.
Genom den ställning, som chefen för tyska högkvarterets generalstab numera intog inom den gemensamma krigsledningen, föranleddes vi även att sysselsätta oss med tilldragelserna på de asiatiska krigsskådeplatserna. Vid tiden för Enver Paschas vistelse i vårt stora högkvarter, i
