Hoppa till innehållet

Sida:Ur mitt liv.djvu/208

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
206

Man har förebrått högsta krigsledningen, att den genom lagen om »den civila värnplikten» (»Vaterländischen Hülfsdienst») och det s. k. »Hindenburgsprogrammets» fordringar så väl i socialt som i finansiellt och folkhushållningshänseende skulle hava givit anledning till omstörtande åtgärder, vilkas följder ännu låta sig tydligt spåras i vår statliga omvälvning, ja till och med ännu längre. Jag måste överlämna åt den framtida, från de nuvarande partiströmningarna frigjorda forskningen att avgöra, huruvida dessa förebråelser äro berättigade. En punkt måste jag dock påpeka: saknaden av en för kriget skolad ekonomisk generalstab gjorde sig under loppet av vår kamp utomordentligt kännbar. Erfarenheten visade, att en sådan icke låter sig stampas ur jorden. Lika glänsande som vår militära och, jag vågar väl säga, finansiella mobilisering var reglerad, lika mycket saknades å andra sidan en ekonomisk. Vad som i sistnämnda avseende visade sig nödvändigt och måste åstadkommas, översteg alla tidigare föreställningar. På grund av den nästan fullständiga avspärrningen från leveranser från utlandet sågo vi oss genom krigets långa varaktighet och den oerhörda förbrukningen av materiel och ammunition ställda inför fullständigt nya uppgifter, vilka knappast någon mänsklig fantasi skulle vågat sig på i fredstid. Vid alla de framträdande jätteuppgifterna, vilka samtidigt och på det intimaste berörde här och hemort, visade sig det ovillkorliga kravet på ett fast samarbete mellan alla statsmyndigheter, om maskineriet endast något så när skulle arbeta utan friktioner. Det borde väl hava varit nödvändigt att skapa en gemensam centralmyndighet, hos vilken alla krav sammanlöpte och som fördelade all verksamhet. Endast en dylik myndighet skulle kunnat fatta ekonomiskt och militärt vidsynta beslut. Den borde hava letts i frimodig anda, understödd av storheter på folkhushållningens område, vilka kunnat långt överskåda följderna av dess beslut. En sådan myndighet saknades. Det behöver inga närmare förklaringar, att endast en ovanligt begåvad hjärna och en