Sida:Ur mitt liv.djvu/249

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
247

att sammanstörta misslyckades. Jag måste erkänna, att våra krafter icke längre voro tillräckliga för lösandet av denna uppgift. Operationen hade nått sin kulmen. Den segaste viljekraft hos så väl den på ort och ställe befintliga ledningen som hos dess trupper måste inför detta faktum låta vapnen sjunka.

Huru mycket jag än gladde mig åt de uti Italien vunna framgångarna, kunde jag ändå icke helt värja mig från en känsla av besvikenhet. Den stora segern hade dock förblivit ofullständig. Visserligen vände våra präktiga soldater tillbaka med berättigad stolthet även från detta fälttåg, men soldaternas glädje är dock icke alltid identisk med deras ledares.