beredvilligt tillmötesgående, icke minst därför, att den turkiska krigsledningen på sin tid hade varit beredd att lämna hjälp på den europeiska krigsskådeplatsen. Ledningen i detta nya fälttåg borde enligt Envers förslag läggas i tyska händer och detta icke av det skäl, att man emotsåg tyskt understöd med trupper i större utsträckning, utan därför att det syntes Turkiets vice generalissimus nödvändigt att skänka företaget stödet av Tysklands krigiska rykte. Likaledes kunde man endast då tänka på en framgång för planen, om det bleve möjligt att övervinna de oerhörda svårigheterna vid de oändligt långa bakre förbindelserna. En turkisk ledning skulle stå handfallen inför lösandet av denna första förutsättning.
På turkisk framställning uppdrog Hans majestät kejsaren befälet över denna utomordentligt svåra operation åt general von Falkenhayn. Generalen gjorde sig i maj 1917 personligen underrättad rörande sina uppgifter så väl i Konstantinopel som i Mesopotamien och Syrien. Resan till Syrien visade sig nödvändig, därför att general von Falkenhayn omöjligt kunde operera mot Bagdad, om han icke hade säkerhet för, att den turkiska fronten i Syrien höll. Det kunde nämligen icke vara något tvivel underkastat, att icke Bagdadföretaget inom kort skulle hava förråtts åt England, och att underrättelsen härom måste utlösa ett engelskt anfall i Syrien.
General von Falkenhayn vann intrycket, att operationen vore utförbar. Vi tillmötesgingo därför de av honom till oss framställda fordringarna. Vi återlämnade till Turkiet alla turkiska stridstrupper, som vi ännu hade kvarstående på den europeiska krigsskådeplatsen. Den osmanska armékåren i Galizien avskiljes från ett tyskt arméförband, just då Kerenskis trupper inför vår motstöt vika österut. Den återvänder till sitt hemland, ledsagad av vårt varmaste tack. Osmanerna hade ännu en gång i våra leder hävdat sitt gamla rykte och i vår hand visat sig såsom ett alltigenom brukbart stridsinstrument. Härvid måste jag dock
