i äran från Trafalgar och ständigt framhålla den i det vackraste ljus för sitt folks och hela världens beundrande blickar. Under det stora kriget föll det dock för visso många skuggor över denna ära. Så exempelvis vid Dardanellerna och ytterligare skuggor följde under striderna mot den tyska sjömakten, starkast och svartast vid Skagerack. England skall aldrig förlåta denna fördunkling av dess ära från Trafalgar.
England avstod från den djärva stöten i hjärtat på sin turkiske motståndare och underkastade sig vidare det mödosamma och långvariga besväret att genom de osmanska arméernas successiva tillbakaträngande bringa det turkiska herraväldet söder om Taurus på fall. Genom Bagdads intagande i början av året hade det första stora löftesrika steget för detta krigsmåls uppnående tagits. Vid Gaza däremot hade på våren anfallet strandat och måste förberedas på nytt. Under sommarsolens glödande tyngd förlamades emellertid tills vidare de fortsatta krigsrörelserna.
Förlusten av Bagdad var smärtsam för oss och, som vi måste antaga, ännu smärtsammare för hela det tänkande och kännande Turkiet. Huru mycket och huru ofta nämndes icke namnet på den forna kalifstaden i det tyska fosterlandet, huru mycken fantasi var icke förknippad med detta namn, fantasi, som det varit fördelaktigare att odla i tysthet, i stället för att bullrande skrika ut den i världen på opolitiskt tyskt sätt.
Det militära helhetsläget rönte icke något nämnvärt inflytande av tilldragelserna i Mesopotamien, men väl var Bagdads förlust mycket kännbar för den tyska utrikespolitiken. Vi hade garanterat den osmanska regeringen dess lands integritet och kände nu, att, trots alla storsinta utläggningar av detta fördrag från vår bundsförvants sida, vårt politiska krigskonto genom denna nya förlust blivit tungt belastat.
Enver Paschas anhållan om tysk medverkan för ett återerövrande av Bagdad fann därför hos oss överallt
