Sida:Ur mitt liv.djvu/260

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
258

Den tyska hjälpen till Bagdadföretaget bestod, oavsett ett antal officerare för särskilda ändamål, av den så kallade asiatiska kåren. Man trodde sig hava skäl att bliva upprörd i vårt fädernesland över, att vi för ett så fjärran liggande mål ställde en hel armékår till turkarnas förfogande, i stället för att draga nytta av dessa dyrbara krafter i Mellaneuropa. Armékåren bestod emellertid endast av tre infanteribataljoner och några batterier. Beteckningen hade valts för att missleda fienden, men huruvida detta verkligen lyckades, hava vi icke med säkerhet fått kännedom om. Vid dylika hjälpsändningar gällde det långt mindre att tillföra våra bundsförvanter en numerär förstärkning än sedliga och andliga krafter, d. v. s. vilja och kunskap. Den egentliga innebörden i vår hjälp betecknas träffande genom ett uttryck av tsar Ferdinand, då han redan före höststriderna 1916 i Macedonien varnade från att borttaga alla tyska trupper från den bulgariska fronten: »Mina bulgarer vilja se pickelhuvor, anblicken av dem ingiver förtroende och stöd. Allt annat hava de själva.» Även här bekräftades sålunda den erfarenhet, som Scharnhorst en gång sammanfattade i orden, att den bildades starkare vilja är för det hela oändligt mycket viktigare än den råa styrkan.

Operationen mot Bagdad kom icke till utförande. Redan under de sista sommarmånaderna visade det sig, att engelsmännen slutfört alla förberedelser för att redan före den våta årstidens inträde anfalla den turkiska armén vid Gaza. General von Falkenhayn, som fortfarande uppehöll sig i Orienten, fick alltmera intrycket, att den syriska fronten icke vore vuxen detta engelska stormanfall, som tvivelsutan skulle företagas med stor övermakt. Turkiska fördelningar, vilka voro bestämda för Bagdadföretaget, måste vika av mot söder. Därmed förföll möjligheten för en framgångsrik operation i riktning mot Mesopotamien. I samförstånd med Enver Pascha gav jag därför mitt bifall till, att alla disponibla stridskrafter skulle föras till Syrien, så att vi där, om möjligt före engelsmännen, själva skulle