Hoppa till innehållet

Sida:Ur mitt liv.djvu/299

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
297

flygeln komma den engelska fronten att vackla även framför 6. armén samt frigöra ytterligare tyska stridskrafter ur ställningskriget för framryckningen...

3:o. Armégruppen Tyske kronprinsen sätter sig först och främst söder om Omigonbäcken (denna mynnar ut söder om Peronne) i besittning av Somme och Crosatkanalen (väster om La Fère). Under snabb framryckning skall 18. armén (högra flygeln av armégruppen Tyske kronprinsen) tillkämpa sig övergångarna över Somme och kanalövergångarna...»


Den spänning, varunder vi den 18. mars på aftonen hade lämnat Spa, stegrades vid vår ankomst till uppehållsplatsen Avesnes. I det hittills vackra, klara vårvädret hade ett omslag inträtt. Häftiga regnbyar drogo över landskapet. De gjorde all heder åt det öknamn, varmed fransmännen begåvat Avesnes och dess omgivningar. I och för sig kunde vi gott finna oss i moln och regn dessa dagar. De beslöjade måhända våra sista anfallsförberedelser. Men kunde vi verkligen ännu hysa berättigade förhoppningar, att fienden icke vunnit någon inblick i våra hittills vidtagna åtgärder? Det fientliga artilleriet hade på sista tiden då och då visat sig särskilt uppmärksamt och livligt. Elden hade emellertid alltid åter avdomnat. Nattetid rekognoscerade fientliga flygare här och där i skenet av lyskulor vissa av våra viktigaste anmarschvägar och besköto med kulsprutor alla iakttagna rörelser. Men allt detta gav oss ännu ingen fast hållpunkt för ett svar på frågan: »kan vår överraskning lyckas?»

Stormtrupperna inryckte under de sista nätterna i sina stormställningar, de sista granatkastarna och batterierna framdrogos. Intet avsevärt störande från fiendens sida! På enstaka punkter företog man sig att framskjuta tunga pjäser till hinderbältena och där placera dem uti projektilkratrar. Man ansåg sig böra våga detta mer än djärva steg för att tillförsäkra det stormande infanteriet det