är vänner emellan en självklar sak; dock känner man nog å ömse sidor vapnet i den andres ficka.
I maj 1918 gällde det för oss närmast att ånyo skilja de båda nuvarande vännerna i Flandern. Det är lättare att slå England, om Frankrike är långt borta. Ställa vi följaktligen fransmännen inför en kris vid deras front, skola de väl draga bort de fördelningar, som vid tiden i fråga finna användning i de engelska linjerna i Flandern. Största möjliga skyndsamhet är av nöden, eljest rycker den åter förstärkte fienden initiativet ifrån oss. Ett farligt inbrott i våra icke synnerligen starka försvarsfronter skulle kännbart störa, ja omöjliggöra våra avsikter.
Fransmännen äro känsligast i riktning mot Paris. Där är den politiska atmosfären vid denna tid tämligen starkt laddad. Våra granater och flygbomber hava emellertid hittills icke framkallat någon urladdning, men vi kunna dock hoppas, att detta skall lyckas oss, om vi rycka närmare staden. I riktning mot Soissons är, så vitt vi veta, det franska försvaret numerärt särskilt svagt, just här i den för anfall svåraste terrängen.
Då jag vid mitt första besök i Laon i början av 1917 trädde ut på terrassen till prefekturen uti södra delen av den egendomligt byggda bergstaden, utbredde sig trakten framför mig i den härliga, tidiga vårdagens klara belysning. Infattad mellan två rader kullar i väster och öster utsträckte sig landskapet mot söder och begränsades där av en mäktig vall, Chemin des Dames. För 103 år sedan hade preussare och ryssar under Blüchers befäl, efter kampuppfyllda dagar söder om Marne, söderifrån övergått höjderna vid Chemin des Dames och efter den mördande träffningen vid Craonne omedelbart vid Laon uppställt sig till strid mot den store korsikanen. I östra delen av den branta klippterrängen avgjordes natten mellan den 9. och 10. mars 1814 striden till de allierades fördel.
Mot höjderna vid Chemin des Dames hade den franska våroffensiven 1917 studsat tillbaka. Under veckor hade
