Uppmarschen härför skulle dock dragit för lång tid och dessutom måste jag giva efter för de motskäl, vilka närmast fordrade ett fullständigt tryggande av våra anfallna frontdelar, så att vi där åter kunde bliva herrar över våra beslut. Allt, som således finnes disponibelt av trupper, insättes för detta ändamål. Därmed har tyvärr krisen icke övervunnits, utan endast uppskjutits. Nya inbrott av fienden förvärra läget i Marnebågen. Vad hjälper det, att söder om Ourcq de fientliga stormanfallen i huvudsak stranda, att särskilt vid Château-Thierry de starka, men ovant ledda, amerikanska anfallen slås i spillror framför våra svaga linjer. Vi kunna och få icke fortfarande låta läget sväva i denna betänkliga ovisshet. Det vore dumdristighet. Vi lösgöra därför vår vänstra flygel från Château-Thierry och vika till en början ett stycke längre österut, men bibehålla dock anslutningen till Marne.
Under utförande av vårt den 17. juli fattade beslut hava vi under svåra strider i rätt tid vikit från södra stranden av denna flod. Våra truppers förträffliga hållning, mot vilken alla franska anfall stranda, har låtit oss övervinna det farliga läget därstädes. Återtåget lyckas över förväntan väl. Först den 21. juli stormar fienden, efter en våldsam eldförberedelse, med tankar främst, följda av starka kolonner, våra redan utrymda ställningar. Våra trupper betrakta detta skådespel från norra stranden av Marne.
Stridsledningen i den ännu alltjämt djupa Marnebågställningen försvåras oerhört genom trycket av fiendens från alla sidor omfattande eld. Det fientliga artilleriet tager den ömtåliga bansträckan öster om Soissons under eld och ett verkligt hagel av fientliga flygbomber faller ned där dag och natt. Vi bliva tvungna att förlägga urlastningarna av nyanländande förstärkningar och avlösningar långt utanför bågen till trakten av Laon. I flera dagars ilmarscher framföras de därifrån till slagfältet. Mången gång hinna de fram till sin bestämmelseort nätt och jämnt i rätt tid
