Sida:Ur mitt liv.djvu/341

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
339

Läget är redan alltför ogynnsamt för att vi av det i början begärda motanfallet kunna vänta oss den gamla stridsfronten återställd. Motstöten skulle behövt längre förberedelse och starkare trupper än dem, som kunde vara till hands på morgonen den 9. augusti. Därför bör och får intet ske brådstörtat. Otåligheten vid stridsfronten anser sig dock icke kunna vänta. Man tror, att man försummar gynnsamma tillfällen och störtar sig i oövervinneliga svårigheter. Så går en del av den framskaffade dyrbara, nya infanterikraften förlorad i lokalt begränsade framgångar, utan att läget i stort gagnas därav.

Anfallet den 8. augusti hade företagits av den högra engelska flygeln. De söder därom anslutande franska trupperna hade endast i ringa utsträckning deltagit i striden. Det var emellertid att vänta, att de stora brittiska framgångarna nu även skulle sätta de franska linjerna i rörelse. Lyckades fransmännen snabbt tränga igenom i riktning mot Nesle, så skulle vårt läge i den långt mot väster framskjutande försvarsbågen bliva ödesdigert. Vi anbefalla därför utrymmandet av våra hittillsvarande främsta ställningar sydväst om Roye och vika tillbaka till trakten av denna stad.


FÖLJDERNA AV DEN 8. AUGUSTI OCH FORTSÄTTNINGEN AV VÅRA STRIDER PÅ VÄSTFRONTEN TILL OCH MED SLUTET AV SEPTEMBER.

Över de politiska följderna av vårt nederlag den 8. augusti gjorde jag mig inga illusioner. Våra strider från och med den 15. juli till och med den 4. augusti kunde i utlandet så väl som i hemorten anses såsom följderna av ett icke lyckat, djärvt företag, sådant som förekommer i varje krig. Olyckan den 8. augusti däremot framstod inför allas ögon såsom följden av en uppenbar svaghet. Det var en helt annan sak att hejdas under ett anfall än att besegras i en försvarsstrid. Bytessiffrorna, som våra fiender kunde