Sida:Ur mitt liv.djvu/346

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


VÅRA BUNDSFÖRVANTERS STRID.


BULGARIENS SAMMANBROTT.

Det inre läget i Bulgarien hade icke heller under 1918 i avsevärd grad förändrats. Det förblev allvarligt. Landets utrikespolitik syntes dock icke lida därav. Då och då nådde oss visserligen meddelanden om förhandlingar på neutral schweizisk botten mellan oansvariga bulgariska personer och ententen. Ävenledes förefanns otvivelaktigt en härd för utkläckande av för oss fördärvbringande planer uti den amerikanska legationen i Sofia. Vi gjorde förgäves försök att avlägsna denna. Under krigets järnhårda verklighet fordrade politiken silkesvantar.

Stridsraseriet mellan landets politiska partier fortsatte. Armén berördes alltjämt därav. Radoslawows motståndare hade äntligen på våren uppnått hans störtande. De nya männen försäkrade oss om sitt trogna fasthållande av förbundet. Det var för oss det avgörande.

Krigströttheten hos det bulgariska folket tilltog under tiden starkt. Livsmedelstilldelningen medförde allt större svårigheter. Under dessa led i synnerhet armén, d. v. s. man lät den lida. Tidtals fick soldaten rent av svälta, ja än mer, han blev så eländigt utrustad, att det en tid fattades honom det nödvändigaste. Myterier förekommo, men doldes i de flesta fall för oss. Armén uppblandades med nationellt främmande element. Man insatte manskap, som pressats uti de ockuperade områdena, för att hålla truppstyrkorna