Sida:Ur mitt liv.djvu/355

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
353

geväret i hand genom sitt exempel inverka på den hållningslösa, likgiltiga massan.

På så sätt närmar sig fienden Yskyb, innan nya tyska och österrikisk-ungerska trupper kunna inträffa där. Den 29. september rycka emellertid starka delar av den högra bulgariska armén fram ur bergstrakterna vid Kalkandelen. Därifrån hava de endast att på goda vägar marschera till Yskyb. Trupperna äro, enligt till oss inkomna rapporter, genomgående stridsdugliga. Den svåraste krisen tyckes följaktligen vara övervunnen. Militärt må detta hava varit fallet, men moraliskt är saken slutgiltigt förlorad. Därpå kunde man snart icke längre tvivla. Svaga serbiska stridskrafter hava besatt Yskyb. Trupperna vid Kalkandelen svika: de kapitulera. På aftonen den 29. september avslutar Bulgarien vapenstillestånd.


STÖRTANDET AV DET TURKISKA VÄLDET I ASIEN.

Början av år 1918 medförde ett kraftigt uppflammande av den osmanska krigsviljan. Innan ännu vintern gått till ända i det armeniska höglandet skred Turkiet till anfall mot de därvarande ryska arméerna. Den ryska makten i dessa områden visade sig numera endast vara ett tomt sken. Huvuddelen av trupperna var redan fullständigt upplöst. Turkarnas framryckning mötte därför ännu motstånd endast hos de armeniska banden. Svårare än dessas deltagande var övervinnandet av de hinder, som höglandsnaturen vid denna årstid lade i turkarnas väg. Att framryckningen detta oaktat lyckades var en av de märkvärdiga yttringarna av det osmanska statsväsendets uppflammande livskraft. Över det osmanska Armeniens gränser kastade sig Turkiet in i det transkaukasiska området, drivet av olika bevekelsegrunder: panislamitiska drömmerier, hämndtankar, förhoppning om skadestånd för hitintills förlorade landsdelar samt hopp om byte. Därtill kom ytterligare sökandet efter


23. — Hindenburg, Ur mitt liv.