Sida:Ur mitt liv.djvu/358

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
356

kunna anföra alla möjliga skäl för denna försiktighet, endast ett har den icke, nämligen fiendens styrka.

Under det att den turkiska krigsmakten i det armeniska höglandet ännu en gång firade en triumf, hade striderna i Syrien icke vilat. Upprepade gånger hade engelska anfall ägt rum vid syriska fronten utan att härigenom läget avsevärt ändrats. På våren 1918 tycktes äntligen den engelska krigsledningen hava tröttnat på detta eviga enahanda. Den samlade sina krafter till en ny plan och bröt in uti östra Jordanlandet över Jeriko. Man antog, att arabstammarna inom detta område endast väntade på sina befriares från det turkiska oket uppträdande för att omedelbart falla de osmanska arméerna i ryggen. Företaget strandade emellertid emot obetydliga tyska och turkiska stridskrafter utan att skörda någon vidare ära, tack vare utmärkt osmansk ledning. Läget vid syriska fronten räddades härigenom till ett stycke in på sommaren. Vid denna årstid brukade allmän vila inträda i dessa glödheta trakter. Man kunde emellertid med säkerhet vänta, att engelsmännen på hösten skulle återupprepa sina anfall i en eller annan riktning. Vi trodde, att mellantiden skulle vara tillräcklig för att genom tillförsel av nya turkiska krafter trygga läget vid syriska fronten.

De inre svårigheterna i den turkiska staten fortsatte även under 1918. Sultanens död utövade till en början intet märkbart inflytande utåt. I det inre gjorde sig småningom en rörelse till det bättre gällande. Den nye sultanen var synbarligen en handlingens man. Han visade den bästa vilja att frigöra sig från kommitténs hittillsvarande förmynderskap och att taga itu med de svåra skadorna på statskroppen. Han valde sin omgivning ur de kretsar, som lutade åt de gammalturkiska åsikterna.

Jag hade i Kreuznach lärt känna den nye padischan såsom tronföljare. Då hade jag äran att se honom såsom min gäst. På grund av svårigheterna vid det omedelbara språkliga umgänget, sultanen talade endast turkiska,