major. Jag placerades vid dåvarande överstens, greve von Schlieffen, sedermera general och chef för arméns generalstab, avdelning, men dessutom ställdes jag under mera än ett år till förfogande vid dåvarande överstens Vogel v. Falkenstein, sedermera chef för VIII. armékåren och slutligen chef för ingenjörkåren och pionjärernas avdelning i och för deltagande i första bearbetningen av fälttjänstreglementet, en ny, grundläggande nådig instruktion. Därigenom kom jag i beröring med den tidens båda mest betydande avdelningschefer.
På våren 1886 ägde en flera dagars övningsritt rum vid Zossen, med ändamål att praktiskt tillämpa det nya fälttjänstreglementets bestämmelser, innan de fastställdes, och i densamma deltog även Hans kunglig höghet prins Wilhelm av Preussen. Det var första gången, som jag hade äran att möta min blivande kejsare, konung och herre, Wilhelm II. Under den därpå följande vintern bevistade dåvarande prinsen ett krigsspel inom Stora Generalstaben. Vid detta tillfälle förde jag den ryska armén.
Om också generalfältmarskalken greve Moltke under dessa år åt sin dåvarande medhjälpare generalen greve Waldersee överlät den närmare förbindelsen med Stora Generalstabens avdelningar, så behärskade dock hans anda och anseende allt. Det behöver väl icke särskilt påpekas, att greve Moltke åtnjöt en allmän obegränsad aktning och att ingen av oss kunde undandraga oss hans underbara inflytande.
Själv kom jag under ovan omnämnda förhållanden endast sällan i beröring med fältmarskalken, men hade då och då lyckan att träffa honom utom tjänsten. En för hans personlighet så väl som för hans uppfattning lika betecknande episod upplevde jag under ett aftonsamkväm hos prins Alexander. Efter supén betraktade vi en tavla av Camphausen, föreställande prins Fredrik Karls möte med kronprinsen på slagfältet vid Königgrätz. Den i sällskapet närvarande generalen von Winterfeldt berättade från sin
